Starten, från andra sidan…

Godag! Nu skall ni få höra minsann, jag har en hel del att berätta, allt kommer inte att rymmas på en gång, så jag kanske återkommer, om ni vill?

Jag skall berätta lite om mej själv först, så förstår ni mej bättre.

Jag föddes en gång, för lääänge seda, långt härifrån. Jag bodde då hos en dam, hon var lite äldre och orkade inte ta hand om mej och hela min släkt, så vi blev tvungna att flytta. Lite tråkigt kanske, men vi, jag och 4 av mina väninnor fick flytta till den plats där jag bor än idag. Vi hade sköna dagar den första sommaren… Jag minns det som igår…

Sen fick vi nya bekanta, som skulle bo med oss… Dom va lite underliga, helt från andra änden av skärigården… Men, nog vande vi oss med dom också… Trång blev det i alla fall, vi bodde då i ett lite äldre hus, utan rinnande vatten och bekvämligheter, tror vi va närmare 12-14 damer som skulle hålla ordning på varandra, och vi blev bara fler… Där trängdes vi först någon vinter, men så efter en tid fick vi ett nytt hus att bo i. Högt till tak, ljusa väggar, ordentliga bord och en belysning som var någonting helt annat än det vi hade förut… Vi fick till och med nattbelysning!

Men, inte nog med att vi fick nya tjejkompisar, och så småningom nytt hus, det kom en dag en mörk, stilig gentleman på besök också… Ni kan ju räkna ut hur det blev med den saken… ;–) Jag började vänta smått naturligtvis, och fick de allra härligaste ungarna. Min äldsta dotter var en riktig tuffing, hon var bara några månader gammal när hon bestämde sej för att bli ”högsta hönset”. Men hon var duktig på det. Jag kan ännu inte idag förstå hur hon kunde och orkade hålla koll på oss alla äldre damer, fast hon var så ung… Jag har aldrig själv varit den som känt de där kontrollbehovet… Jag antar att det var den stilige, ”brunögdes” förtjänst att sådana gener kom till min dotter.

Ungar har jag fått, många, med flera stiliga herrar, kanske låter lite lössläppt, men det är inget jag fäster mej vid. Jag har älskat dem lika mycket allihop. I alla fall så länge de haft något vett i huvudet,,, somliga blir helkollriga också, men det tror jag inte kommer från mej utan från fadern till ungarna. ;–) När man får nya barn orkar man inte heller ta hand om dom som är äldre, det är bara så, dom måste ju lära sej att klara sej själv också… Dessutom struntar dom blankt i mej när dom blivit lite äldre… Men så länge dom har sökt efter mej, har jag alltid tagit hand om varendaste en liten unge.

Därför säger matte att jag får vara kvar,  vi kommer så bra överens, matte och jag. Hon va nog lite väl ung och småkorkad på att ta hand om oss när vi kom hit… Ibland kunde hon sitta hos oss någon timme och bara titta på oss när vi skulle äta… fruktansvärt störande!

Jag heter Breda, är 13 år gammal, och kallas får här på gården. :–)

Pumpor……

……hör också till vårt sortiment av odlingsväxter. Pumpasäsongen brukar vara som livligast så här inför Halloween under sista veckoslutet av oktober. Många firar också Halloween till allhelgonahelgen men jag tycker inte att man skall blanda ihop dessa ”högtider” desto mera, eller den ”spöklika” delen av Halloweenfirandet kan man gärna göra undan i oktober och låta tankarna gå till dem vi förlorat under allhelgonahelgen.
Nå hur som helst, pumpaprydnader speciellt upplysta sådana är ju en trevlig sak nu då det är så mörkt ute. Och gärna kan man låta fantasin och kreativiteten flöda vid bearbetningen av pumporna, det går ju att göra så mycket annat än enbart ”grinagubbar”. En trevlig sysselsättning är det hur som helst att regniga kvällar bearbeta pumporna 🙂

Årets pumpor håller hög kvalitet tack vare det varma vädret och dom har också klarat den regniga avslutningen av växtsäsongen förvånansvärt bra. Pumporna skördade vi in för ett par veckor sen för att inte behöva passa dem vid risk för nattfrost. Största delen lagrar vi i växthuset i brist på annat lämpligt lager, optimal lagring torde annars vara en sval och relativ torr plats. Skyddar man dem för fukt och stötar brukar dom hålla några veckor. Skurna dekorationspumpor håller några dagar utomhus om dom skyddas för frost. Pumporna är inte enbart dekorativa med sin gulorange färg, både köttet och fröna ur innanmätet kan med fördel användas till olika maträtter. Det finns gott om recept på ”nätet” och bloggläsarna kan ju också dela med sig av sina bästa tips!

Färgranna pumpor i höstmörkret.

Sommargrannarna

Våra sommargrannar har jag inte skrivit om ännu. Det är två killar som är ganska maffiga och håriga. Man ska inte bråka med dem, för det kan säkerligen sluta dåligt. Hela deras revir är ingärdat och man ska inte kissa på staketet.. Kanske någon listat ut vem jag pratar om  ? 🙂

 

Detta är alltså pojkarna som bor andra sidan Lolaxvägen. Texas, en av de mycket få texas longhorn som finns i Finland, och hans kompis som inte presenterat sig, men är en highland cattle. Dessa två är en del av mina grannars nötkreatur som är ute på bete lite runt omkring i Petalax. Småningom ska väl dessa två flytta hem till ägarnas gård inför vintern.

Texas longhorn är en boskapsras som utmärks framför allt av sina typiska horn, vilka spänner över nästan två meter och vars ändar är svagt uppåtböjda, samt för sin rödbrokiga färg.

Rasens ursprung är föremål för diskussion, men anses allmänt ha utvecklats som en korsning mellan den spanska Retinton (Criollo), vilken kvarlämnades av spanska upptäckare, och engelska kor som togs med av engelska invandrare under 1820-1830-talet.

Rasen blev populär under 1870-talet, när stora hjordar av Bisonbufflar slaktades, och de invandrade bönderna spred sig norrut över prärien. Detta var under den tid när cowboyer fortfarande var de som vaktade hjordarna, och drev dem till slakt över stora sträckor.

I takt med att taggtråden tog över och stora marker stängslades förlorade denna behornade ras i popularitet. Den försvann nästan, men räddades 1927, i sista sekunden, av entusiaster från United States Forest Service vilka gav en liten hjord en fristad i Oklahoma.

Senare hölls rasen som kuriositet och historiskt intresse av framför andra, ett flertal bönder i Texas, varför den idag kallas Texas longhorn, men ursprungliga namnet var Longhorn cattle.

Källa: Wikipedia

Lite allmänt rolig information jag hittade:
Texas Longhorn horn kan spänna över två meter (7 1/2 feet).
Texas Longhorn har lätt för att kalva (99,7 av kalvarna blir födda utan hjälp).
Texas Longhorn har ett lungt temperament.
Texas Longhorn köttet har låg fetthalt och lågt kolesterol.

 

 

 

Kaputt igen…

Jag ger upp!!! Förmårrade klippmaskin!

Nu är det dags för fårklippning igen, jo, lite sent, borde ha varit gjort redan, men det har funnits viktigare saker att fundera på… Så länge temperaturen där ute är någorlunda varm är det ok att klippa fåren, sen när det blir kallare vill jag ogärna klippa dem, dom blir ju i princip helnäck. Vi har inte ännu haft en natt med frost, så därför har det inte varit så jätte bråttom att klippa, men jag har börjat klippa tackorna, några varje kväll, ända tills igår…

Eftersom vårullen inte brukar vara så mycket att ha, klipper jag dem då inne i fårkätten, höstullen brukar hålla bättre kvalitet, och bara den inte är full av enbarr och krafs försöker jag ta tillvara det som går. Men då brukar jag göra så att jag tar 4 får med mej till ett skilt bås där jag klipper dem. Lättare att få ordning på ullen som skall tas tillvara då.

Först klipper jag alla jag tagit med mej kring huvudet, nacke och hals så jag kan spänna fast dem i klippstolen en efter en och bara ”dra av” resten. Jag klippte en, två, den tredje kom jag bara halvvägs med, då började klippmaskinen knarra på ett konstigt sätt, jag klippte saktare, försiktigare, stannade maskinen, startade, lyssnade, smörjade, klippte vidare och så mitt i allt sade maskinen, som normalt låter DRrRrRrRr…

DRrRrRrRWIIIiiiooooouoo…. Punkt. Den dog. Jag stängde av den på brytaren, funderade… prövade starta igen, den gick, knarrade, jag klippte 5cm ull och mitt i allt samma story.

DRrRrRrRrRrRrRWIIIiiioooooouoo….

Jahaja. Så va den klippmaskinens saga all. Jag bara inte orkade börja operera den igen, utan tog fram fiskars kökssaxen, klippte resten av ullen på tackan jag hade fastspänd i klippstolen, släppte dem tillbaka bland med de andra och gick hem och började leta efter klippmaskiner på nätet. Så i skocken finns nu en hop klippta får, två oklippta får, en som är klippt runt huvudet och en som är till 70%klippt med maskin och 30% med kökssaxen…

Klippmaskin på nätet… Ingen billig eller enkel historia. Och kraven är ju som de brukar. Enkel, billig, passar min hand dvs rätt liten, men ändå ordentlig maskin, den får inte vara tung, vilket utesluter alla akkumaskiner, lätt att få tag i delar och bett, snabb leverans, bra garanti osv…. Att hitta en maskin som uppfyller alla krav tar sin lilla tid, det är bara att söka söka…

Varför……

måste det nu börja regna igen?
Just som åkrarna börjat övergå från vällingstadiet till ”göra lerbollsstadiet” och det började bli möjligt att återuppta rotfruktsskörden kommer det ett nytt regn och förpassar oss tillbaka till vällingstadiet. 5 mm regn fick vi igår kväll och ytterligare 10 mm har utlovats.
Lite purjo och återstående rödbetor och lök har vi i alla fall fått ”under tak” de senaste dagarna då vi haft uppehåll som omväxling. I dag blir det väl att avsluta kålskörden i stället för att fortsätta med morotsskörden då morötterna nog kräver ett par dagar uppehåll innn det är möjlig att fortsätta med upptagningen.