Ekobonden blir ekobonde

Eko och eko – menar man ekoLOGISK eller ekoNOMISK ? Det lutar åt att den eko(nomiska) bonden snart får bli eko(logisk) bonde om gödselpriserna stiger ännu mer. Visst har vetepriserna stigit också men om man köper gödsel på hösten så sprider man den på våren och skördar nästa höst. Därefter ligger vetet alltid hos oss i lagret till nästa vår – ibland nästa höst. Så då man gör beslutet att köpa gödsel så borde man kunna se ett till två år in i framtiden ifråga om vetepriset …

Nå det är ju helt omöjligt att veta. De senaste åren har priset hoppat upp och ned som en tosing så försök nu sedan göra ett förståndigt köpbeslut. I värsta fall kommer man i otakt och köper dyr gödsel och säljer vetet billigt. Eller så måste man ha minst två års gödsel i lager.

Men i dag kom husblaskan Landsbygdens Folk (det är vi det) och där fanns en artikel om en bonde som minskat kraftigt på handelsgödseln och i stället använder blålusern som gröngödsling. Jag satte ju 50 % i gröngödslingsvall i våras och det var ett bra beslut men jag använde traditionell timotej och klöverblandning.

Men blålusern klarade den extremt torra sommaren eftersom den har rötter som går hela två  och en halv meter ned i jorden. Och producerar mellan 80 och 120 kg kväve per hektar. Nästa vår blir det att experimentera med olika kvävefixerande växter – man vet aldrig vad som fungerar på våra lerjordar. Men Yara (f.d. Kemira som nån gris i regeringen gav bort åt Yara) får snart se sej om efter andra kunder. Här har de inget att göra med sin plocka-pengar-politik.

På längre sikt kan det också vara bra att öva sej att vara oberoende av handelsgödsel som knappast kommer att bli billigare. Jag blir knappast ekologisk bonde enligt paragraferna och jag tänker alls inte binda mej till några regler som skrivbordsgänget gjort upp utan fortsätter att använda det sunda bondförnuftet i stället. Men tanken att odla “heimlaga” tilltalar mej absolut. Så om man kan ersätta inköpta varor med eget arbete och nya högteknologiska (he-he) metoder så gör jag det även om jag förlorar någon euro per hektar.

Huka er ekobönder – här kommer ekobonden !

Slut på båtföre

Vintern har kommit och överraskat igen en gång. Men i år är den som känt ovanligt tidig, så även hos oss. Marken har varit vit över en vecka redan och isen har lagt sig ställvis.
Idag och igår har det varit varmare, bara några minus grader.Tills vidare “värmer” havsvattnet ännu rätt så mycket, så det kallaste vi haft är -16.
Men som sagt, is finns det redan och på sina ställen så mycket att förbindelsebåtarna har haft problem att komma fram. Viken (“vår” förbindelsebåt) kör ännu obehindrat, men våra båtar togs upp i förrgår. Det kan förstås vara att det inte blir värre vinter än så här, så då kan i alla fall en båt läggas tillbaka i vattnet. Det är förövrigt den första gången på mycket länge som båten kom på torrland i november. I fjol användes den ännu i slutet av december, vintern 2007-2008 var det båtföre genom hela vintern.

Skräp på nätet

Idag var det dags för lite städning. En del av väggytan i min ladugård består av sk. vindnät. Vindnätet påminner om ett myggnät men har finare maskor, d.v.s. mindre hål. Det släpper igenom luft och ljus men bromsar vind effektivt. Faktum är att nätet tar bort upp till 80% av vindstyrkan. Bra ventilation i normala fall och bra lä vid storm och vind, med andra ord. Vid extrem snöyra kan det komma in en del snö, men det rör sig om en eller två gånger per år, så det kan flickorna tåla.

På norrsidan av ladugården hålls nätet rätt bra rent av sej självt. På södra sidan sitter det på c. 5 m höjd ovanför foderbordet och där tenderar det att samla damm. Dammet täpper till hålen i nätet och bromsar ventilationen vilket inte alls är bra. Djuren klarar sig gott i kalla temperaturer, men det förutsätter att luften hålls torr vilket i sin tur förutsätter att ventilationen fungerar. -25 är inga problem så länge det hålls torrt i ladugården, men de fryser redan vid -5 om de blir fuktiga i pälsen. Med tanke på att ladugården är kall skulle man reflexmässigt tänka sig att det är till fördel att hålla ventilationen nere för att hålla utrymmet så varmt som möjligt, men så är alltså inte fallet.

Rengöringen görs med stege och borste, det handlar helt enkelt om att borsta bort det vanligen rätt torra dammet. Det är inget svårt jobb och fodrar inga stora kunskaper, men man blir trött i armarna efter ett tag. För ändamålet använder jag en borste med en par meter lång ribba som förlängning, längden är väl ungefär 4 m. Kalvarna som föddes i höstas hade aldrig sett borsten förr och jag tror aldrig jag sett dem springa så fort som de gjorde när de såg den.

Bilden nedan visar snön strax nedanför nätet, som synes hade det samlats en hel del skräp. Men att det finns mycket skräp på nätet var väl knappast nån nyhet. 🙂

Priserna fortsätter höga

Spekulanterna lär ha dragit sej ur vetehandeln men priserna har inte gått ned. De som väntat sej en upprepning på år 2008 då priserna steg snabbt och lika snabbt gick ned kanske får vänta förgäves. Societe Generale har nu varnat för att priserna fortsätter höga in i år 2012. Analyserna visar att en bra skörd inte räcker till för att lappa det hål som årets usla skörd förorsakade.

Dessutom räknar man med att efterfrågan stiger hela tiden så det behövs flera rekordskördar i rad för att hålla lagren fyllda. Societe Generale förutspår osäkerhet och nervositet på vetemarknaden ända in i år 2012 med höga priser. Bara extra bra väderlek kan få lagren tillbaka till normal nivå och en medelmåttig skörd nästa år skulle kunna få priserna att stiga ännu mera.

I England steg priserna ordentligt då analyserna visade att landet kanske måste gå över till import nästa år. Lagren räcker knappast fram till nästa skörd. Problemet är att det inte finns alltför mycket utbud på marknaden vilket förstås höjer priserna. Man undrar hur det ser ut i Finland som ju fick sin sämsta skörd det här århundradet. Det kanske inte blir så billigt att importera.

Europa har exporterat en hel del men Societe Generale varnar för fortsatt export. Lagren är nu nere i 8,6 % av konsumtionen vilket är lägre än år 2008 då Parisbörsen gick upp till 300 euro per veteton.

De som överlägset förklarat att vi inte behöver jordbruksproduktion i Finland för “det är billigare att importera” kanske får tänka om litet. Vetepriset är nu 172 euro i Finland (Avena) men 228 (A-weizen, 13% protein, 250 falltal) i Hamburg. Och så kommer frakten till. Blir det brist så finns det inget att importera för varje land ser först till sin egen befolkning.

Det går fort att lägga ned produktionen men lång tid att börja på nytt – och nya bönder producerar inte lika billigt som vi. Unga människor vill ha lön för sitt arbete.