12 mars, 2010 av Nisse

Vårblommorna

Våren har kommit till oss då de första blommorna slagit ut på verandan:

Vårens första blommor

Vårens första blommor

Det är viktiga blommor – man blir på gott humör varje gång man går genom verandan.

Jag har satt in  ett värmebatteri på verandan så den hålls på plus hela året – utom då gullebarnbarnet lämnar ytterdörren öppen vid -25 grader … Nästan alla pelargonerna strök med.

Nu har också en liten Scilla börjat blomma – jag gillar dess blåa färg som är ljus och glad. Det är ännu långt till vit- och blåsipporna men de borde ha klarat sej fint för snötäcke har de minsann haft i år.

12 mars, 2010 av Sonja

En ”dra täcket upp till örona och bli o sova”-dag

Hos oss ringer klockan 4.45 varje morgon. Idag hade jag minsann kunnat vända på sidan och fortsätta sova, men det var bara att ta skeden i vacker hand och stiga upp! Som en bekant en gång har sagt ( visserligen vid ett annat tillfälle, men jag tycker det passar bra här): så är det när man har kor! 😉

Nå, nog brukar jag få upp ögonen senast då mjölkmaskinen kommer igång, så också idag. Men svårt var det! Just nu har vi 54 kor som mjölkar, tre av dem mjölkar vi separat. Två p.g.a. att de har medicinering mot juverinflammation och den tredje är Snäppa (Horse) som nyligen kalvat. Man skulle inte tro det, men då tre kor mjölkas i spann drar det faktiskt ut på tiden. I alla fall känns det så! Klockan var över åtta då vi var färdiga, vanligtvis kommer vi upp lite efter halv åtta. Inte var det ju bara de där tre ”spannkornas” fel, men de bidrog nog till saken.

Min vana trogen for jag och sova en stund efter morgonmålet. Jag antar att min extra trötthet beror på gårdagens boxning. Men inte började dagen löpa något bättre då jag steg upp för andra gången heller. Jag tänkte att jag skulle städa, men eftersom det inte hör till mina favorit sysslor, så räckte det en ”liten” stund före jag tog itu med det! 😉 Tänk om det skulle vara lika enkelt att städa inne, som det är att städa i ladugården; bara att sätta igång trycktvätten och spola, golv och fönster allt på samma gång! Då tror jag att vårt hus också skulle vara lite städigare! 🙂

Pricken på i var ännu att komma: min ”svärmor” och till en del min sambo, tycker om att fiska. Så vi var alla tre ut och vittja krokarna. Jag är en så stor fisk vän, att jag helst låter dem simma fritt i vattnet. Så, med tanke på hur dagen hittills gått, var det väl ingen större överraskning att det kom en GÄDDA. En ganska stor sådan, i alla fall i mitt tycke! 😉 Här bör ju noteras,att det var den första fisken på flera veckor..!

12 mars, 2010 av Mats

Ibland slinter det…

… och det är därför man använder skyddsbyxor i skogsarbete.

Inspirerad av Nisses ”avverkningsbilder” inledde jag skogssäsongen idag. Hittills har det varit för kallt eller för mycket snö för min smak. Snöläget är fortfarande i häftigare laget, jag måste säga att jag nog aldrig varit med om nåt liknande. Snön går lite över knäna och det bromsar upp avverkningsarbetet märkbart. Bäst fungerar det när man fäller ett träd, kvistar och kapar det, drar bort stockarna och sedan fäller nästa träd på samma plats. Då fungerar de kvarlämnade kvistarna från det första trädet som underlag och man slipper plumsa runt i djupsnön.

Trots att jag tog en ganska försiktig inledningsdag hann jag redan snitta till i benet med motorsågen.  Det blev endast en rejäl reva i byxorna, men hade jag inte haft skyddsbyxor kunde det nog ha fodrats en runda till doktorn för omplåstring. Motorsågskedjan är en aggressiv bekantskap.

Det är inte första gången jag snittar till i de här byxorna, av nån anledning är det alltid vänster ben som får sig. Jag har tre lappar på vänster ben och inga på höger. 🙂

11 mars, 2010 av Kalle

11 Mars!!!!

Så kom den då i år igen. Den magiska dagen då livet återvänder. Det ligger absolut ingen vetenskap bakom det, men det är något som jag lagt märke till under åren, nämligen det att mellan den 11 mars och 23 oktober är vädret sådant att man bra kan leva här. Det gäller speciellt ljuset. From med idag tycker jag att ljuset kommer ungefär då dagen börjar och försvinner bort när det börjar vara dags att ta kväll.

I dessa tider kan man också göra den första förberedelsen för det nya skördeåret, nämligen att sätta utsäden ”i mälton”. Detta betyder att man sår ett prov av den tänkta utsäden i tex en blomkruka och räknar hur många korn som gror. Detta har bönder sysslat med sedan Adam var länsman och det är inte speciellt vetenskapligt det heller, men man får en fingervisning om hur det står till.

Det är nämligen så att ett parti spannmål  inte alls behöver duga till utsäde, bara för att det ser fint ut. Det kan ha råkat ut för olika saker under växtperioden som gjort att grobarheten försvunnit, eller så har det varit för varmt under torkningen.

Vill man gå mera vetenskapligt till väga så finns det professionella företag som man kan lämna in provet hos. Då får man ett pålitligt svar. 

Orkar man inte med nått av ovanstående kan man chansa eller köpa nytt utsäde….

11 mars, 2010 av Mats

Piercade Cleo

Alla kossor har ju gula ”örhängen” men kvigan Cleo är utsmyckad på ett lite fräsigare sätt. Hon har nämligen en taggig nosring, en så kallad antisjälvmjölkare.

Vissa kor lägger sig till med olaten att dia andra kor, vilket inte är så värst uppskattat av skötaren. De kan ledigt bälga i sig 15 l om dagen om de får vara ifred och det innebär att det blir mindre mjölk över åt småkalvarna. Dessutom kan de förorsaka skador på spenarna, sprida olika smittor mellan korna och en del annat otyg. Vissa kor kan t.o.m dia sig själva, men nåt sånt fall har jag ännu inte haft. Problemet förekommer tack och lov ganska sällan eftersom det dels kräver en ko som vill dia, dels en annan ko som tillåter det. Normalt jagar korna nämligen bort mjölktjuven. Nu råkar Cleo dock ha upptäckt att Ullan njuter så mycket när hennes egen kalv diar att hon inte märker om Cleo smyger in under magen på samma gång.

En lösning är att använda en sån där antisjälvmjölkare. Det är helt enkelt en ring med taggar som man fäster i näsan på kon genom att skruva ihop den. Den går inte igenom nån vävnad, så den är snarare en clip-on än en piercing. Cleo kan äta och dricka helt som vanligt, men när hon försöker dia sticker taggarna den andra kon i juvret och hon sparkar undan Cleo. Just den här ringen har varit med ett tag, så taggarna börjar vara lite nedslitna men än så länge verkar den fungera. Jag har inte sett Cleo dia på flera veckor.

Hon får gå med nosringen i några månader, sen plockas den bort och så får vi se om hon vant sig av med sin ovana.

Antisjälvmjölkare