I anfädernas fotspår

Det blev lite ändrade planer; höet har torkat så bra att jag balade bort en del redan idag istället för imorgon. Det som ligger i strängar har ännu lite fukt i sig, men går nog bra att bala i morgon på förmiddagen.

Dagen har alltså gått i traktorhytten, inget att klaga över där 😉 De åkrar där höet ligger, har ursprungligen hört till pappas hemgård. Därav rubriken.
Jag är den fjärde, eller femte, generationen som brukar åkrarna, men den första som bärgar hö enbart med balare. Pappa har bärgat höet i balar, men också haft det och torka på snejsår (störar). Tacka vet jag det att den tiden är förbi..!

Det kommer riktigt bra med hö i år och kvaliteten har hittills varit utmärkt. Om det nu skulle hålla upp ännu en knapp vecka skulle vi få in allt hö utan regn. Men hur jag än funderar, kommer jag nog inte på ett ända år som det skulle ha lyckats. Så få nu se.

I morgon balar jag som sagt resten från det skiftet jag började med i dag, sen åker jag hem men kommer igen på måndagen. Under tiden torde pappa bala det han slog omkull igår och dessutom slår han det som ännu står. Men som Mats skriver, planerna hinner ändra ännu många gånger före de förvekligas!

För ovanlighetens skull: vädret

Ibland känns det som om sommaren är en enda lång väderleksrapport. Under vårbruket kollade man när regnen skulle komma och anpassade bearbetning och sådd efter dem, sen följde man väderrapporterna för att se när det gick att slå ensilage och nu är det dags att börja taktikera för höet.

Hö är egentligen den mest väderkänsliga grödan, åtminstone i min verksamhet. Orsaken är att det kräver så lång torkningstid. Sonja torkar sitt hö i tre dagar, jag brukar vara fegare och sikta på minst fyra dagars torkning. Tyvärr är det ofta svårt att få så långa garantier av meteorologerna, så en viss osäkerhet kommer man inte ifrån. Och nu sitter jag med en riktigt klassisk vädertaktikeringsproblematik (långt ord!) framför mej.

Nu på fredag kväll lovar nämligen SMHI uppehåll ända till nästa onsdag, vilket är perfekt. Foreca och FMI utlovar regn söndag-måndag, vilket inte är fullt så perfekt. Som kompensation frestar de därefter med uppehåll ända till torsdag. I princip kan jag slå gräset först på måndag efter att det eventuella regnet kommit, men då blir torktiden lite knapp om SMHI har rätt och nästa regn kommer på onsdag. Då känns det nästan bättre att chansa och slå redan på lördag. Även om det skulle komma en skur på söndag hinner det torka upp igen innan det är dags att bala onsdag eller torsdag. Regnet gör mer skada ju längre gräset hunnit torka, regn dag ett sänker fodervärdet mindre än regn dag tre. Skulle SMHI ha rätt och vi har fem-sex dagar uppehåll är absolut ingen skada skedd fast jag slåttar på lördag, det är bara om de finska vädershamanerna har rätt som kvaliteten blir lidande. Kanske…

Fredagkvällens strategi blir att slå på lördag. Men det blir nog att kolla väderrapporten direkt på lördag morgon innan vi kör igång. Det skulle inte vara första gången jag ändrat mej ännu efter att jag ha hakat slåtterkrossen efter traktorn.

“Växtskydd”

Om jag även denna gång skall inleda med en låttitel får det idag bli “Hymn till en snubblad vandrare” av Dan Hylander. Det känns så nämligen. I förrgår höll jag på med mera kroppsarbete än vad som är nyttigt, följaktligen kom träningsvärken som ett brev på posten. Kvällen avslutades med två getinghugg som värker ännu. För en stund sedan fick jag en fallande stege i huvudet, där kom en bula samt värkande axel. Lägger man till att jag sprutade halva förra natten och steg upp halv sju i morse så är jag trött – kort sagt: gubben börjar bli gammal.

Till saken! Till de mera omdebatterde ämnena i dagens jordbruk hör besprutningen av åkrarna. Nisse har redan konstaterat att det är ett nödvändigt ont, jag skall lite förklara varför. Jag gillar inte heller att spruta, av flera orsaker, bla känns det illa för hälsan, det är dyrt och en relativt grannlaga uppgift som kräver massor med kunskap och erfarenhet (och tur). Däremot har jag för många år sedan kommit underfund med att man ställer sin inkomst i hög grad med sprutan.

Därför har jag här gjort undantaget som bekräftar regeln, trots att jag inte är speciellt road av datorer på åkern eller andra tekniska rackerier i överflöd så är det just en sådan spruta jag kör med. En Amazone UF12oo för dom invigda. Resonemanget bakom detta vansinnesköp är just det att man vill hantera medlen så lite som möjligt, och man vill få spridningen absolut rätt. Den första manick jag sprutade med var en totalt mekanisk Elho där man skulle ställa mängden genom rätt körhastighet, vilket är lite knepigt utan hastighetsmätare. Dessutom skulle det absolut spridas med gårdens lättaste traktor, givetvis hyttlös. När jag sedan kom till rodret och började spruta med hytttraktor höll det på att bli familjekris på torpet.

Med Amazonen ställer jag in önskad mängd på datorn och fäller ut ramperna hydrauliskt från hytten. Dessutom har den en inbyggd tvättfunktion och en tank med rent vatten i som man kan skölja sprutan redan ute på åkern, detta också mekaniserat.

Sprutans styrenhet inne i hytten.

Varför sprutar man då om det är så otrevligt? Jo, för ett otal antal saker, alltefter behov.

Fröogräs: Den enklaste överkörningen. Den gör man helt enkelt för att få bort “vanliga” ogräs, typ lergräs, måror, baldersbrå, tistlar etc. Relativt billiga medel. Investeringarna i medel kommer garanterat tillbaks.

Flyghavre: Det jävligaste av alla ogräs. Bekämpningen är lagstadgad och är det för mycket för att plocka har man två alternativ: Förstöra växtligheten eller spruta. Valet är lätt trots att medlen är dyra.

Liggsäd: Behövs inte så ofta numera, de flesta sorter är så stråstyva att dom klarar sig utan hjälp.

Insekter: Personligen har jag aldrig sprutat för insekter typ löss och myggor, förutom i ryps, där det är nödvändigt att få bort rypsbaggarna.

Sjukdomar: den mest mångfacetterade besprutningen. Medlen är hutlöst dyra och behövs bara ibland. Det som är grinigt är att man oftast ser i efterhand om man borde ha använt dom, alltså blir det lite hasard över det. Generellt kan man säga att en fuktig sommar ökar risken för sjukdomar, och ibland kan man också se dom i tid. som en brasklapp är medlen så dyra att det sällan lönar sig att spruta preventivt. Bara ibland…..

När man väl bestämt sig för vad man skall bespruta, då kommer alla andra problem farande. Vilken produkt skall man använda, när skall man köra ut den, hur mycket vatten skall man använda, vilka medel kan man blanda och vad skall det vara för väder. Dessutom finns det grundvattenbegränsningar och vattendragsbegränsingar och bivarningar och så behöver man ta hänsyn till vindriktningar och grannens gröda och och och och………i det oändliga och när allt annat är perfekt, då blåser det väl!

Faktaruta:

I år körde jag enbart MCPA på vetet förutom på en åker där det fanns mycket tistel där jag valde Ariane S. Båda verkar ha funkat bra. Jag tänkte testa det nya medlet Broadway mot flyghavre och ogräs, men tidpunkten blev olämplig så det blev Grasp mot flyghavre. Dessutom en testruta med Comet blandat med Prosaro mot sjukdomar. Sprutandet gick bra, men ett åskregn strax efter flyghavrebekämpningen var ingen höjdare.

Över till något helt annat:

Nu i morgon och lördag infaller den rätta julaftonen, dvs tomatkarnevalen i Närpes. Vi från Räddningsverket kommer att visa släckning med brandfilt under hela lördagen. Välkommen till vår “monter” och pröva släcka med filt. Vi visar, dom som vill pröva släcker. Kom och prata brandsäkerhet med oss (eller jordbruksfrågor, om det intresserar mera)

Det torkar nu

Äntligen! Jag hade som avsikt att komma redan i början av veckan heim och laga torrhö. Men p.g.a. förekommen anledning blev det inte riktigt så, utan jag kom idag. Pappa har nog redan jobbat på med höet flera dagar; en del är balat, nu ligger ca. 3 hektar och knappt 3 hektar är ännu oslaget.

Det här med att laga torrhö är en grej för sig. I den bästa av världarna går det enkelt. Man slår en dag, vänder höet de två följande dagarna, strängar och balar den tredje. Så här enkelt är det om vädret är gynnsamt. Det har ju faktiskt varit perfekt hötorkan väder i alla fall hit i den här landsändan, soligt, varmt och blåsigt. Så man blir ju lite fundersam om hur mycket det ska krångla till sig med det kvarvarande höet..! 😉

På bilden ser ni vår Valmet 455 och vår höräfsa. Det som jag höll på med idag, var att jag vände höet. Vet inte om det är den korrekta benämningen, men så säger vi.

Först sprider man ut gräset från strängarna. Det kan man göra så fort gräset är omkull. Ibland väntar vi dock en tid så att ytan ska hinna torka lite. Beroende lite på väder och vind, samt gräsets ålder ( i en gammal vall är strået “hårdare” och torrare än i en ny vall) vänder vi höet 2 – 4 gånger före vi kör ihop det i strängar inför balningen.

Räfsan fungerar på så sätt, att rotorerna som syns på bilden tvinnar och “kastar” gräset bakom sig. Vid strängläggningen vrider man räfspinnarnas riktning, så att den kastar gräset inåt.

Så nu är det bara att hoppas på ytterligare några dagars uppehåll, sol och blåst!

Inplastning och uppställning av balar

En liten inblick i inplastningens mysterier.

Vissa plastare ställer automatiskt balarna stående, men Pea sköter den delen manuellt. Att lagra balarna stående gör dels att de behåller formen bättre (de kan annars sjunka ihop och bli ovala), dels håller de bättre stånd mot hackande fåglar. Plastlagret är mycket tjockare på gavlarna och därför är det bäst att ha den sidan uppåt.