Ibland är det fest

Altt regn och elände till trots så blev det solsken och fest i går då dottern disputerade. Jag tog fasta på det Mats skrev i en kommentar till  I morgon står arbetet stilla och här har ni den nya doktorn (då fakulteten godkänt opponentens förslag att hon borde godkännas):

Hon hann inte ut med harven i år eftersom slutspurten var nu i maj men nästa år finns det ingen ursäkt :-).

Tillbaka till vardagen och i dag är det igen åskan som förstört många fibernätanslutningar.

Spannmålsleverans

På fredagskvällen levererade jag fjolårets ekokorn. Kornet lagras på en annan gård eftersom jag saknar lämpliga utrymmen hemma. Det var lite lurigt att få ner lastbil och släp genom kohagen (“det är de här ekogårdarna” mumlade chauffören), men det gick bra. Lite draghjälp av traktor behövdes när regnet gjort en brant uppförsbacke för hal, men på det stora hela kom vi igenom det hela med hedern i behåll.

Spannmålen går till en ekodjurgård nånstans i Loimaa-trakten. Jag vet faktiskt inte exakt vem kunden är eftersom lasset förmedlades via ett företag. Förmedlaren heter Pohjolan Luomu och de både köper upp och förmedlar ekospannmål. Tidigare har jag sålt min ekospannmål till Polar Mills i Vasa, det här var första gången jag anlitade nån annan.

Regn, regn, regn …

Det här börjar bli tjatigt men vi går omkring i cirklar och tittar ibland på väderleksrapporten – som lovar mera regn. Marken är våt ännu och på måndag kommer det “kraftigt regn”.  Snart börjar det här bli en av de värsta vårsåddarna. Det är klart redan nu att det går in i juni – hur långt vet ingen. Ett högtryck skall komma om en vecka – kanske …

Allting står stilla och gödseln i såmaskinen klimpar ihop sej i fukten. Och jag som skrev om våra “torra försomrar”. Där ser man: Inget år är det andra likt.

Omstart

På torsdagen tog jag på nytt tag i den av regnen avbrutna harvningen. Dels tallriksharvade jag delar av ett skifte där ogräsen börjat växa sig allt för stora. Värmen i luften gör att ogräsen frodas, men vätan och kölden i marken gör att jag inte kan så. Då har ogräsen fritt fram och måste hållas tillbaka med harvning för att inte bli ett problem längre fram i sommar.

På eftermiddagen S-pinnharvade jag resten av Jonas havresåningar (de vi taktikerade med att lämna osådda i söndags). Egentligen var vi lite för tidigt ute, men det utlovas nya regn till helgen och han vill hinna så innan dess.

S-pinnharven är egentligen lite som en kratta som man bearbetar jorden med för att få en bra såbädd. Istället för “tänder” som krattan har harven S-formade, fjädrande pinnar. De luckrar jorden och sorterar den så att stora korn hamnar i ytskiktet och finare lägre ner. Det förbygger torka och hindrar (i viss mån)  jorden att bilda en hård skorpa om det regnar. Normalt harvar man till samma djup som man tänkt så och vi ligger på 5-6 cm. På torkkänsliga marker skall man aldrig harva lägre än sådjupet, men där torka inte är ett problem kan man gå lite djupare för att bekämpa ogräs. För själva grödan behövs det inte.

Mitt harvekipage har sett bättre dagar, men gör ett bra jobb trots lite rost och matthet i färgen. Det består av en 3,6 m bred harv i fronten och en 4 m bred bakpå. Den där frontharven är i ärlighetens namn inte direkt nödvändig i våra trakter, man får nog en anständig såbädd med en bakmonterad harv. Orsaken att jag ändå kör med frontharv är att jag på så sätt får utfört två harvningar i en överfart, vilket förstås sparar tid. Dessutom kom jag över den hembyggda frontharven billigt, främst för att det är fråga om en slaktad 80-talsharv. Hade den kostat tusenlappar hade tidsinbesparingen inte varit värd priset. Den bakre harven är en 20 år gammal veteran som under årens lopp genomgått en del förändringar (de flesta gjorda av förra ägaren) och är i nuläget en rätt hygglig harv för sin ålder.

Harvningen åtföljs alltid av en skock måsar som samlar insekter och mask efter harven.

Soundtracket till dagens harvning var AC/DC och Magnus Londén. Olika typ av musik passar till olika arbeten och AC/DC är definitivt harvmusik. Grovhugget, svettigt och inte så mycket finess. Angus Young hade varit en rackans bra traktorförare.

Efterlyses 5 st kalvar

Vi mjölkade i all sköns ro i morse, då kvigorna började råma. Antte gick upp från station och märkte två av de kalvar som ska vara i “Benas osasto” (alltså vår djupströbedd). Vi blev lindrigt sagt fundersamma, för finns det två utanför så finns det garanterat flera. Detta stämde även denna gång, ytterligare 5 kalvar var borta!

Klockan var nu lite över sex, jag fortsatte mjölka medan Antte började leta efter dem. Han körde omkring med mönkkärin, kollade gödselbassängerna och gödselplattorna och diken som finns i närheten. Då jag hade mjölkat, lite över halv sju, gick jag också ut och letade. Då vi inte hittade dem med det samma, gick jag tillbaka till ladugården och lagade allt färdigt där. Halv nio tiden konstaterade vi, att vi lika bra kan gå in och äta morgonmål och sedan fortsätta letande.

Då vi hade druckit kaffe kom Hilda fram. Hon gick i lugn och ro ner längs med en åker, så vi tänkte ju att de andra också skulle vara dit “uppe”. Men nej. Vi fortsatt att söka, tio tiden hittade jag följande. Hon låg och sov och tyckte att jag är en allmänt jobbig människa då jag väckte upp henne. Också hon var ensam.

Så vi letade, letade och letade. Vi letade till lite efter tolv, då gick vi in och äta. Bäst som det är, så står alla tre bortsprugna kalvar på precis samma ställe som Hilda på morgonen!

Slutet gott, allting gott. Men, vad lär vi oss av det här? Jo, gå in och äta så kommer nog brottslingarna tillbaka till brottsplatsen! 😀