Sida 94 – Bondbloggen

Sen sådd.

Här på FinneFarm är det mesta okonventionellt så jag tror ingen höjde på ögonbrynen när jag körde förbi med såmaskin idag. Jag hade ju plöjt och harvat för rågsådd för snart 3 veckor sen men när jag kopplade till såmaskin började det regna och det har varit för vått för sådd ända tills de senaste dagarna. Rågtröskningen och lossandet av löken hade ändå förtur så först idag hann jag så. Så här sent har jag inte sått tidigare och det är väl lite av ett lotteri om det överhuvudtaget blir till något, vi får se.

När jag som hastigast bläddrar igenom kommentarer i olika bondegrupper på sociala media ser jag att många gläds över att skördandet börjar vara över och säsongen närmar sig slutet. Själv tycker jag att det känns lite vemodigt, kanske är jag så mycket odlare att jag önskar att odlingssäsongen skulle vara för evigt. Eller är det bara att arbetsdagarna nu så här efter höstdagjämningen känns för korta när man har varit van att vara igång 15-16 timmar så gott som varje dag. Jag vet inte men lite vemodigt känns det. Nåå, efter att åkrarna plöjts så är det ändå inte lång tid innan man ser fram emot nästa säsong som förutses bli bättre än årets 🙂

Förövrigt så får jag vara glad att rågen skördades i förrgår då det var hyffsat väder, igår och speciellt idag så har det varit så dimmigt och fuktigt att det inte är många tröskor som rört sig i byn. Igår kväll när jag lossade sista löken tänkte jag att det är ju tur att man är radodlare så att man hittar bort från åkern. Hade man varit mitt ute på en stor stubbåker hade det nog krävts kompass för att hitta bort, eller GPS. Kanske det är därför som navigeringsutrustningen är så populär bland storbönderna? 🙂

Om nu sådden är sen så är det nog ett och annat fält som kommer att skördas sent här i grannskapet om de nu överhuvudtaget hinner mogna för skörd. Ett vetefält här granngårds är fortfarande väldigt grönt, hur länge ska det nu ta innan det är moget? Finns också ett och annat vårrapsfält som är sena.

Vetet granngårds är fortfarande grönt trots att vi har slutet av september.

Rågen tröskad.

Fick rågen tröskad idag i fina förhållanden. I motsatts till vad statistikförarna påstår så blev det ingen rekordskörd men ändå betydligt bättre än vad jag hade förväntat mig i våras. Den såg inget vidare ut då efter att istäcket släppte och jag hade nog plöjt upp de sämre partierna i våras om alternativen skulle ha varit lönsammare. Men nu är jag glad att jag gav den en chans, råg är nog en märklig växt att kunna komma igen trots dåliga utsikter.

Så pass illa såg det ut då i våras att jag inte brydde mig om att tilläggsgödsla efter snösmältningen, ogräsen tog jag dock hand om -man vill ju inte uppföröka ogräsbanken. Senare när jag såg att det trots allt fanns potential till någon form av skörd så lät jag tilläggsgödsla enligt växtläget med hjälp av N-sensorteknik.

Och den sena tilläggsgödslingen hjälpte säkert till att höja skörden, som sagt ingen rekordskörd och inte mycket att yvas över men så här hastigt prövat så kom det ca 5m³ per tröskad nettohektar. Fukthalten under 20% vilket är bra för råg men så var den väl mogen också, det är ju ändå 380 dagar sen den såddes. Halmen var så torr och skör att den till en början ställde till besvär då den smulades sönder till modd och belastade sållen hårt. Efter att ha sänkt varvtalet på slagorna och justerat luften så blev det bättre.

25.9.2017 Rågen tröskas i för årstiden riktigt fina förhållanden, det ändå som saknades var lite vind så att dagg och rimfrost hade torkat lite tidigare på dagen. Nu fick vi vänta till middagstid innan tröskningen kunde inledas för dagen.

Kvällsdimman och -fukten kom tidigt i det lugna vädret men vi fick all råg tröskad innan dess. Blir nog en kall natt trots att det var närapå 20 grader varmt på eftermiddagen.

Gammal är äldst….

…..får man åter konstatera. Nisse håller ställningarna här på bloggen när orken för oss yngre tryter. Jag lyfter på hatten!

Att mitt skrivande lämnat på hälft beror både på humöret, marknadsproblemen avlöstes av dåligt väder, och mycket arbete. Blomkålen som var på tapeten då senast hade jag inte så stora problem med då jag råkade ha små mängder att skörda när det var som besvärligast.

Däremot såg det väldigt illa ut för isbergsallaten. Ett tag såg det ut som om jag skulle bli tvungen att plöja in 7 ton sallat men sen råkade några större producenter ut för problem i odlingen och jag fick möjlighet att bidra med lite sallat för industribruk. Tydligen så passade pris och kvalitet så det blev ytterligare några leveranser. Efter att på några dagar och i ett par repriser ha skördat 9-10 ton sallat vid sidan om de övriga produkterna så blev det sängen istället för tangentbordet när mörkret föll för dagen. Att ”rädda isbergssallaten” fick bli första prioritet. Samtidigt får jag väl revidera mina tidigare uttalanden att industrin mest använder importsallat, nu gick det en hel del och det blev sist och slutligen bara ca 3 ton som lämnade oskördat.

Till månadsskiftet började det lugna ner sig lite på sallatsfronten så vi passade på att inleda morotsskörden ett par veckor senare än normalt och nu har vi också inlett purjoskörden likaså också ett par tre veckor försenat. Båda grödorna ser annars friska och fina ut men någon rekordskörd blir det inte, till det har nog tiden runnit ut.

Tröska spannmål har jag inte gjort ännu men det ser ut som om rågen kan tas imorgon. Kornet behöver nog ytterligare en till två veckor vackert väder innan det är moget.

Rågsådd hade jag planerat in till lördagen för tre veckor sen och hann plöja samt harva åkern men när jag kopplade till såmaskin började det regna och det nybearbetade fältet sög ju i sig all fukt som en svamp så det är först nu som det verkar torka så pass att det går att så. Kommer nog trots den sena tidpunktern att på vinst och förlust så rågen i och med att utsädet är överårigt och det inte är någon idé att spara det till nästa höst eftersom grobarheten redan är på nedåtgående.

Det har väl hänt lite ett och annat ytterligare men det får räcka så här för denna gång. Ska väl försöka bättra mig lite vad gäller bloggandet nu när mörkret lägger sig och utearbetena avslutas allt tidigare för dagen. Lägger till lite bilder 🙂

31.08.2017 Isbergssallatsskörd i arla morgonstund.

9.9.2017. 3 ton isbergssallat blir till gödsel för höstrågen…….

…..plöjning av sallatsåkern inför sådd av hybridråg. Det var ursprungligen tänkt att den skulle sås efter tidigt korn men eftersom kornskörden blir sen så får det bli plan B. Kan ju vara intressant att se hur rågen tar sig efter sallat också.

Men sen blev det regn innan jag hann så…..

……och åkern höll sig för våt för sådd i flera veckor.

En bra dag köar bilarna vid lastbryggan 🙂

I väntan på bättre väder

Sent, sent, alltför sent börjar det bli med årets tröskande. Vi har inte tröskat ett enda korn ännu men så har vi också bara vårvete. Man kan inte påstå att vi rullat tummarna under väntan. Det har varit fullt upp med att gå igenom den nya (20 år gamla) tröskan. Speciellt elinstallationerna har varit riktigt dåliga. I går trodde jag att jag fixat det mesta efter att ha bytt säkringsdosorna och alla flatstiftskontakterna men i dag blinkade den gula varningslampan för fullt fastän inga larm var på.

Det har varit mycket jobb med att gå igenom ritningarna för elsystemet och jag måste rita om alla scheman för att få någon ordning på eländet. Nu har jag märkt ut ledningar från batteriet med rött, från tändlåset med streckat rött, med blått för ljuskablarna och grönt för alarmen. Så småningom blev det klart att problemet låg återigen i kontakterna. Om det var dålig kontakt till kontrollamporna så trodde systemet att ett larm var på. Så nu måste jag byta 16 kontakter till.

Jag förundrar mej allt mer över hur usla kontakter Rosenlew har hittat. Metallen i kontakterna går sönder bara som man tar i dem med fingrarna … Helt otroligt. Nu börjar jag misstänka att tröskan såldes enbart för att elsystemet krånglade så in i norden. Det är inte dyrt att byta kontakter om man gör det själv och det är enkelt (utom att vissa ställen är svåråtkomliga). Men det tar en massa tid. Jag har nu bytt åtskilliga tiotals kontakter och börjar misstänka att jag kommer upp till hundra innan det är klart. Kontakterna är verkligen helt odugliga och måste bytas innan man kan börja köra.

Samtidigt så bytte jag arbetsljusen till lysdiodlampor. De drar hälften av strömmen men ger bättre ljus. På bilden nedan är hälften utbytta (till vänster). De gamla arbetsljusen till höger ger betydligt sämre ljus fastän de drar dubbelt så mycket ström. Färgen på ljuset är också blåare på de nya lamporna vilket kan vara en smaksak. I verkligheten var skillnaden ännu större än på fotografiet.

Det var också problem med oljetryckslampan som inte lyste då man satte på strömmen. Efter att ha mätt ledningarna tvärs genom tröskan så kom jag fram till att ledningen inte alls var kopplad till nånting och jag hittade inte heller någon kontakt att koppla den till. Jag laddade ned Sisumotorns (620DSL) verkstadshandbok och sökte ännu en gång efter oljetrycksbrytaren över hela motorn men till sist måste jag ringa montören och fråga. Han intygade att oljetrycksgivaren skall sitta mitt på motorn mellan startmotor och generator. Till allra ettans slut tog jag en spegel och såg på motorn nerifrån (jag är redan så styv att jag inte hänger upp och ned i knävecken mera) och då hittade jag givaren bakom en plåt så den inte syntes snett uppifrån. Så där är det med nya maskiner. Då man vet var allt finns så kan man känna med fingrarna men första gången kan vara besvärlig. Tur att en stor del av tröskan känns bekant från vår gamla tröska.

Nu har jag skickat efter mera reservdelar men det blev inte så mycket sist och slutligen. Bränslepumpen skramlar obehagligt men en ny kostar bara 25 euro (en elektrisk hjälppump). Hyttfiltret var säkert inte bytt de senaste 20 åren för det var ruttet och hade stora hål. Det inverkar inte på tröskans funktion men det är trevligare med frisk luft i hytten.

Knivarna till hacken har vi slipat och de skall nu monteras tillbaka. Det är mycket viktigt då man använder direktsådd att få halmen hackad tillräckligt fin. Det var ett elände i våras med sådden då den lätta halmen släpade framför såmaskinen.

Nu har jag beställt glyfosat för kvickrots- och baldersbråbekämpandet. Samtidigt köpte jag en bytta Ruinex som är trichodermabakterier som skall bryta ned halmen. Det skall sprutas på färsk halm (tillsammans med glyfosat) och bryter hoppeligen ned halmen så den blir skör till våren. Det blir intressant att se hur det lyckas nästa vår.

För första gången på många år har vi nu liggsäd. Jag göder i allmänhet så måttligt att vetet sällan lägger sej men det kom 50 mm förra veckan så nu ser det inte så bra ut. Troligen måste vi flytta axlyftarna från den gamla tröskan till den nya. Jag minns att de fungerade bra i liggsäd.

Det gäller att gå igenom tröskan ordentligt nu då den är rätt så ren så man lär sej var allt finns och hur man öppnar allt. De nya låsen för plåtarna fungerar inte alltid så bra och man måste veta när man bryta ordentligt. Jag har också sysslat med att olja dem ordentligt.

Intressant nog fick vi upp luckan till tanken med nöd och näppe. Om tröskan varit 5 millimeter högre så hade luckan tagit i taket i verkstaden. Där hade vi tur.

Väderleksprognoserna går upp och ned hela tiden. Ett tag hotade de med 15 mm regn på fredagen, sedan gick det ned till under 1 mm och nu har det i dag varit 9 mm och senast 3 mm. Vete fåglarna vad det sist och slutligen blir … Men det syns en massa solar från lördag framåt så vi siktar på att då börja tröska och då måste det gå för att vi skall hinna få in allt det här året. Att börja tröska i slutet på september är sent (även om vi nog tröskat i oktober både ett och annat år). Det har förut varit dåliga år också – ett år var sädeskornen så lätta att de blåste ut med agnarna.

Nu får vi bara hoppas att vår väntan på bättre väder inte går på samma sätt som väntan på Godot. Det är en teaterpjäs av Samuel Beckett (1952) och inget händer egentligen och Godot kommer aldrig …

Råttor, möss och dåligt väder

Rubriken låter deppig, men fullt så illa ställt är det nu inte, utan snarare tvärtom faktiskt. Vädret i skrivande stund är dunderdeppigt, oktoberväder när sgs allt är kvar på åkern är inget man hoppar jämfota över precis, men med årsringarna har kommit en insikt om att de flesta höstar ändå brukar reda upp sig på något vis. Men just ni är det nog illa, riktigt illa med tanke på att vi skriver 10 september, förhållandena är urusla och grödorna är inte mogna ännu.

På onsdagen ställde jag tröskan i ordning och gav mig ut på åkern. Det var fint väder och både kornet och havren såg bra ut, speciellt kornet som verkade hårt när man bet i det. Således attackerade jag kornåkern, av två orsaker, dels verkade det vara tid för det, utöver det har jag ett område där bärigheten sviker snabbare än på andra områden och det är alltid skönt att ha bort nyttogrödorna därifrån om det blir många regndagar.

So far so good – sen kom några överraskningar slag i slag. Medan jag tröskade tyckte jag allt verkade bra men det höll inte fuktighetsmätaren med om alls. Första testet visade 28%, det andra 30 och då var den glädjen som bortblåst. Det blev en snabb flytt till havren istället där mätresultaten var betydligt positivare – runt 19%

Gällande kornet kom sedan överraskning två följande dag. Trots uppmätt fukthalt på 30% så var det tillräckligt med 10 timmar i torken. Nu räckte inte årsringarna riktigt till för att förstå, torken brukar ta ner en procent i timmen, men nu gick det betydligt fortare. Bra förstås, men varför?

Summa summarum blir nog att jag var för snabbt ute, havren krävde också tio timmar i torken trots sina 19% men det förstår jag bättre eftersom det var en god del gröna korn i partiet.

En vecka med blåst och varmt väder hade varit på sin plats, men det blev inte riktigt så. Nu har det regnat i tre dagar och det ser inte ut att ge sig heller. Och mot vädret kan vi inget annat än – ge oss.

Var kommer råttorna in i bilden då? Jo – det är precis det dom inte gör. Till all lycka. Som Ni säkert känner till hatar jag råttor som pesten, dom har en äckelfaktor på 100%, dom anfaller effektivare än ormar (jo – jag har varit med om det) och dom gör illa. Således skall dom helt inte finnas nånstans men åtminstone inte här. Därför är det alltid lite spännande när tröskan skall startas upp och torken besökas första gången på hösten. Hur har det varit med objudna gäster? Jag följer med en Facebooksida som har sin bas i Sverige men även flera finländska användare och där verkar åtminstone våra rikssvenska vänner vara ganska överens om att råttorna ökar närmast explosionsartat. Det syntes också på bilder av tröskar som fått sina kablar bemötta av råttor, det var inte bara en. Nu vet jag inte hur det är i Finland, själv har jag nog inte märkt av någon ökning men visst för dom med sig problem här också – även hos oss.

Nu följer jag ju noga med kräken och försöker klara mig utan gift och fällor. Båda har ju den baksidan att man måste hantera Corpus Morti (död kropp) efter bekämpning och bara det kan få en att vilja bli bibliotekarie på heltid så jag använder andra metoder.

Gällande torken satsar jag på städning och att inga agnar skall få finnas kvar runt torken efter säsong. En gång för länge sen blev agnbänken otömd på hösten och efter det mötte jag t.o.m en råtta i torktrappan på våren. Jag skulle upp och den var på väg neråt. Däremot försöker jag lämna kvar maximalt med spår efter ryps/raps, bla lite i elevatorn för jag har tyckt mig se att dom inte gillar oljeväxter. Men vad gäller torken är det mest hermetisk slutenhet som gäller.

Vad anbelangar tröskan är det precis tvärtom – total öppenhet. Närmast hysterisk rengöring och sen sprutar jag i maskinskyddsolja samt lämnar alla luckor öppna inklusive luckan till säkringarna, hyttdörren och fönstren. I tröskan har jag aldrig sett spår av varken möss eller råttor utom en gång på MF-tiden när den blev orengjord på hösten – då var det kalas där. Mössen for åt alla håll när jag startade för året.

Hur var det i år då? Jodå – inte ett spår av några gnagare (möss i torken förstås, det kommer man inte ifrån) utan allt var lika rent och fint som i höstas. Detta trots att jag nog sett spår av råttor både i maskinhallen och runt torken speciellt under vintern i snön. Dessutom har någon tuggat på en utsädessäck alldeles bredvid tröskan nån gång i vinter, men tröskan har dom snällt låtit bli.

Hur är det med Er andra – har Ni märkt av att råttorna skulle öka sådär överlag?

Slutirrat med sprutan

Gröngödslingen måste plöjas upp nu i höst så jag körde glyfosat på den för att avsluta växtligheten. Men det var inte så enkelt för det blåste på dagarna och då det äntligen mojnade så började det bli mörkt. Fastän det var ljust så såg man knappt hjulspåren i den höga vallen. De första varven gick ganska bra men sedan började det bli problem – speciellt som åkerbiten hade L-form. Det blev säkert en hel del överlapp men jag ville absolut inte lämna något osprutat för i våras såg jag bra hur eländigt det blev på de områdena.

Jag har tittat på GPS-system för körmarkering men de har kostat kring 5000 euro så man sprutar en hel det dubbelt i många år för de pengarna. Men nu laddade jag ned eFarmers program till mobiltelefonen (nu använder jag igen Moto G3 Android). Jag såg att det fanns en hel mängd appar för sprutmarkering numera men eFarmer verkade vara mest utvecklad. Den kan man köra gratis i två veckor men sedan kostar det 100 euro per år.

Kartan var ganska imponerande (Google maps) och man såg tydligt åkern. Gränserna måste man sätta in för hand ifall man inte har kartorna färdiga på datorn. Jag vet inte om man kan använda stödkartorna vilket skulle vara det bästa.

Noggrannheten beror helt på vilken GPS-hårdvara man har men en noggrannhet på 3 meter är redan en stor förbättring jämfört med att irra omkring med sprutan i mörkŕet. Det finns också RTK-utrustning att köpa (1500 euro) varvid man får en noggrannhet på 1 cm ! Nu skaffade jag till att börja med en skild GPS-mottagare med Blåtand som jag tänkte koppla till mobiltelefonen. Den förbättrar inte noggrannheten så mycket men man kan placera den på en stång ovanför hytten så den har säkrare mottagning. Det finns en mängd olika GPS-mottagare (också med USB-sladd) för ett hyfsat pris kring 100 euro med Blåtand och från 11 euro med USB-sladd.

Egentligen är en mobil alldeles för liten för att man skall se nånting då man kör så man borde skaffa en platta på minst 7 tum och den kostar kring 400 euro. Jag tänker i alla fall testa systemet först innan jag sätter ned mera pengar på det. Det är inte alltid som allt passar ihop och det kan vara problem med Blåtand för vissa apparater. Man borde testa förrän man köper men det går inte över nätet även om man har rätt att skicka tillbaka inom en månad i många fall.

Det jag lärde mej genom att surfa är att man skall vara noga med om man har Apple eller Android. I ett fall så skrev säljaren rent ut att man INTE skall köpa deras GPS-mottagare om tänker använda Apple (och tvärtom). Blåtand borde fungera på alla apparater men gör det inte och så är det problem med programmen så att koordinaterna inte går fram till vissa mobiltelefoner. Här måste man vara mycket noga med att blanda ihop burkarna.

I och med övergången till direktsådd har det blivit mycket viktigt att inte lämna mellanrum då man sprutar. Det såg jag minsann i våras då baldersbrån tog över helt på de osprutade fläckarna. En noggrannare besprutning sparar en hel del dyra medel. Jag har visserligen en skummarkör men den är helt oanvändbar i det höga gräset på gröngödslingsvallen där det inte heller finns sprutspår. Men också på vissa åkrar med sprutspår är det stora problem om åkern är mycket oregelbunden. Vi har en del åkerholmar som ställer till en massa bekymmer vid sprutandet.

Nu får vi se hur det går med det här systemet. Tills vidare har det bara kostat 100 euro för GPS-mottagaren + 100 euro per år. Centimeters noggrannhet behövs inte men gärna decimeters. Man måste beakta att det är stor skillnad mellan absolut noggrannhet och spår-till-spår noggrannhet. Vid sprutandet är det mindre viktigt med den absoluta noggrannheten som knappast blir bättre än 3 meter för vanlig GPS medan den relativa spår-till-spår-noggrannheten är kring 30 cm vilket borde räcka till. Priserna har i alla fall sjunkit och apparna blivit bättre.

Det här var bara ett par hektar som jag kunde spruta nu. I höst kan det bli stora problem med att spruta glyfosat då tröskandet blir så sent. Ett år då jag sprutade glyfosat sent så bet det inte alls på kvickroten så det kan bli illa tvunget att spruta på våren. Det är jag inte så pigg på för glyfosatet verkar betydligt bättre på hösten.

Det har varit en fin sommar för mej eftersom det inte varit så hett men växtligheten är ju ordentligt försenad. Den ser bra ut nu men det behövs en lång, varm och torr höst för att vetet skall kunna tröskas med god kvalitet. Och vädret kan man inte göra nånting åt …