Byggande – Sida 13 – Bondbloggen

Regntunga skyar

Snart börjar svenska schlagers med regntema ta slut för mej men jag hade ännu kvar Alice Babs med ”Regntunga skyar”.

En mycket ung Alice från 1940. En av de mest fantastiska svenska artister som slutgiltigt slutade sjunga i februari i år. Lyssna med andakt.

Och regntunga skyar har vi verkligen här. På en vecka ungefär har det kommit 60 mm regn. Förutom att traktorn gick sönder och huset började brinna så står nu vårsådden stilla. Såmaskinen har litet gödsel kvar i väntan på fortsättningen som aldrig blev av och luftfukten har nu gjort att det blivit geggamoja som måste spolas bort med trycktvätten förrän vi kan fortsätta. Och det kan ta tid …

Det tar tid innan åkrarna torkat upp igen och tiodygnsprognosen är inte så bra. Det skall visserligen bli sol men det tar en vecka innan det här torkat upp och i början på nästa vecka kommer det regn igen. En olycka kommer sällan ensam så nu undrar man vad nästa krångel blir.

Klimatet har blivit mera extremt. Då det snöar så slutar det aldrig och blir det torrt så ser man inte röken av något regn. April var torrt så nu blir maj jätteplaskigt. Men jag är ännu inte säker på att det hade varit så bra att så i april för brodden hade absolut inte gillat att leka ris i sjöarna på åkern. Fast ingen vet förrän sommaren är slut om det var bra att så tidigt eller inte.

Det är det spännande livet på bondlandet – man vet aldrig hur det ser ut på hösten. Inget år är ett annat likt. Möjligen kan något år vara mera olikt än andra.

På tal om sjöar så hade vi sådana inne i huset också. Då vi i går tog upp golvet bakom spiskåpan (där det rann ned vatten från det spruckna plaströret) så hittade vi sjöar där också. Det var på sätt och vis bra för då hade vi inte tagit upp golvet i onödan.

Tre fulla ämbar med vatten fanns där. Underligt nog var plasten hel. Men längs väggen hade det runnit vatten under isoleringen som var blöt i alla fall. Nu är allting utslängt och torkmaskinerna igång. Inte för att det är så farligt vått mera. Golvbjälkarna var helt torra.

Om man vill se nånting positivt i eländet (och det vill man) så är det ju bra att det regnat så vi i lugn och ro kunde riva upp golvet utan att behöva vara stressade av vårsådden. Jag försökte faktiskt köra med harven på åkern men vände efter tio meter. Sedan blir köket förnyat av nödtvång för allting måste ut och alla ytor måste målas om. Helst borde den gamla målningen skrapas bort för det luktar rök något obarmhärtigt. Vattnet vill man inte klaga över – det räddade huset. Nästa tisdag kommer torkgubbarna och mäter fukten och sedan kan vi troligen börja bygga upp allting igen. Tur är det också att vi är i början på sommaren för det här kommer att ta tid.

Sotiga och regniga hälsningar från Bos-Sestu i Hindersby …

Vädret slog om

Det har varit riktigt kallt och rått med en elak blåst men i går slog vädret om och man fick faktiskt en känsla av att det är vår. Men före påsk tänker jag inte ge mej ut på åkern. Harven är heller inte riktigt användbar än.

Ifall nån stadsbo inte ser det så kan jag upplysa om att det inte räcker med att köra omkring med ramen utan det behövs harvtinnar också. Det är i alla fall klart med bytet av spetsar så nu gäller det bara att skruva tilbaka alla 44 S-tinnarna och den 50 år gamla harven är som ny. Fast bättre för jag tog bort de små hjulen och svetsade fast framhjulen från en skrotad Lada. De bär mycket bättre än de ynkliga skottkärrshjul som fanns ursprungligen.

För övrigt så byggs här flitigt. Vi satte upp takpanel i Ribackstuvun och så sågar jag virke. Från bitar med en liten svart fläck som inte går att sälja så får man massor av prima virke då man sågar själv. Problemet är bara hur vi skall orka bygga så många hus som vi har virke till …

Men snart kommer väl alla bönder att börja bete sej som lammen på Lottas video.

Våren får vänta

Här har varit svinkallt de senaste dagarna – mest på grund av blåsten. Men också nätterna har varit kalla med -5…-6 grader. Så det har inte känts som någon vårsåddspanik direkt. Vi har ännu ordentlig tjäle där det finns gräs eller ris. Men jag har i alla fall plockat fram harven för att byta spetsar – och det är inte en dag för tidigt:

Den gamla spetsen (utanpå) är så slutsliten att det inte finns nånting kvar av den. Med Rapiden som är en direktsåmaskin har jag inte haft så stort behov av att harva fram en såbädd men nu är spetsarna så slitna att man knappt får harven att ta i jorden.

Så det är bara att ta fram gassvetsen för inte får man bort nån mutter utan den. Det gäller att få muttern vitglödande och sedan med rörtången skruva bort den. Det går fint med den automatiska enhandsrörtången. Bäst är att rikta värmen mot muttern och låta skruven hållas kallare för då utvidgar sej muttern och lossnar fullständigt från den kallare (och mindre) skruven.

Här ser man hur rostflagorna flyger. Den blå lågan till höger är gassvetsen. Rost kan vara hur hård som helst men hetta klarar den inte. Därför gillar jag också maskiner utan gummi och lager och annat som man inte kan göra rödglödande.De här små muttrarna är loss på tio sekunder med gassvetsen. Sedan är det bara att skruva fast den nya spetsen. Och komma ihåg att sätta tinnen i vatten före det för annars börjar handskarna ryka. Den nya skruven skall dunkas in med stora smideshammaren förrän man drar till muttern slutgiltigt – annars lossnar den snabbt.

Förutom harven så sågar jag. Men det är så svinkallt även i solen att jag bara sågar en stund innan jag måste gå in i verkstaden. Det är förstås blåsten som är det besvärliga. Just nu sågar jag bräder ur en ganska stor granprops. Det är så mycket som ryms i bandsågen (35 cm) och går riktigt långsamt. Men jag vill ha snygga bräder för de skall hyvlas och sättas i taket där de gamla ruttnat på grund av att taket tidigare läckte. Så jag sågar ungefär 10 cm per minut. Bandet har en tendens att lyftas om man sågar fort men med den hastigheten får man en rak och snygg yta.

Här är det ungefär fem millimeter kvar innan stocken blir för bred så jag kör bandsågen på gränsen till vad den klarar. I allmänhet lönar det sej inte att såga så grovt virke men jag ville ha bräderna sågade i fiberns riktning och det kan jag ställa in på Logosolen genom att sätta de två stöden på olika höjd. Veven och stödhacken syns under stocken. Man kan ställa in med en noggrannhet på 3 mm (1/8″) och det räcker för det mesta.

Vanligen tar jag först bort bakarna med motorsåg men den ger en betydligt sämre yta. Märk väl att ein baka är en helt annan sak än en bakända. Ein baka (vid sågning) uttalas med kort a medan ein baak förstås har långt a och inte används vid sågning (för det mesta).

Det blir varmare men före påsk blir det knappast något åkerarbete. Det skall bli litet varmare men tiodygnsprognosen lovar värme först efter påsk. Det är alltid lite vanskligt med tidig sådd. Om vädret slår om och blir kallt så står brodden stilla i flera veckor – men ogräset växer. Men man vet inte om det börjar regna i slutet på april. Prognoser är i alla fall bara prognoser. Helst skulle jag i alla fall vänta med sådden till maj.

Morgonstund

Trogen mitt nya uppryckningsprogram så steg jag upp klockan fyra för att sätta motorvärme på skogstraktorn. Jag tyckte nog att det var litet mörkt men skyllde på att jag ännu inte fått upp ögonen – morgontrött som man är. Efter en stund i den svala morgonen gick det upp för mej att klockan faktiskt var tre. Nå, det var bara skönt att ta en liten promenad i den helt tysta och mörka morgonstunden. Bara i öster syntes en svag ljusning.

Det är rena lyxen att få uppleva tystnad och mörker. Jag har alltid gillat bäggedera. En kort stund har man en känsla att man äger hela världen.

Det är inte så många timmar bra skogsväder innan solen börjar smälta ytan. Eller körväder egentligen för visst är det fint att jobba med motorsåg hela dagen just nu även om det kan bli hett i solen. Det mesta är utkört men det finns hur mycket arbete som helst med att gallra och städa. Flisveden börjar också vara körd – hopen har växt så det är besvärligt att lyfta upp mera på den.

Morgnarna tänker jag i alla fall använda till skogsarbete för det är nästan perfekt nu då det inte är snö. På eftermiddagen skall jag såga virke på Logosolen. En hel del byggprojekt är planerade och skall snart börja. Mest är det reparation av de gamla uthusen där bräderna på solsidan börjar vara ganska sönderbrända. De flesta byggdes på 40- och 50-talet så de har snart 70 år på nacken. På norrsidan är det inga problem så det är solen som är boven.

Unga husfolkets ombyggnad av Ribackhuset går också framåt. Nu rivs det inte mera (för tillfället) utan vi har börjar spika upp ny takpanel så det finns hopp om att få övre våningen i skick till sommaren. Jag håller på att bygga om värme och varmvatten där också. För flera år sedan drog jag värmerör från flispannan men nu skall varmvattnet flyttas från elektrisk värme till flisvärme. Det blir inte riktigt tillräckligt hett hela året så jag sätter in en elektrisk genomströmningsvärmare på hela 14 kW som höjer temperaturen till normalt varmvatten ifall det behövs. Men den drar ström bara då man tappar vatten. Varmvattnet står inte i någon behållare utan en 90 kW värmeväxlare värmer upp kallvatten bara då man använder varmvatten.

Visst har våren kommit nu. Tofsviporna svischar omkring och snödropparna har stuckit upp. Men nätterna är ännu kalla och tiodygnsprognosen visar inte alls på någon ändring. Inte mej emot – det är bättre att värmen kommer först i maj.

Varma nyårshälsningar

Det är hemskt men det är faktiskt +4 grader på nyårsafton i år. Inte bara det – det skall bli +5 grader nästa vecka. Ingen ände syns på det varma vädret. I flera år har det varit problem med skogsarbetet på grund av mycken snö och köld, Nu är det tvärtom men ännu värre. Man kan inte alls fara till skogen eftersom inget är fruset utan det finns bara blöt lera och blir grymma hjulspår.

Så jag fortsätter med sommarens byggarbeten och städar, städar och städar …

Visst har vi byggt i januari förut men då var det -20 grader och man frös som en hund. Nu står jag och spikar utan handskar. Det är ingen ordning på vädret – det kastar från ytterlighet till ytterlighet.

Ladugården är byggd 1945 men nu börjar solen äta sönder brädfodringen. Om man tittar närmare på en bräda så ser man att sommarringarna i virket har försvunnit och det är bara de tätare vinterringarna kvar. Bakom foderbräderna vid fönstren är virket helruttet Så jag måste sätta in stumpar. där. Sedan fäster jag takfilt utanpå den gamla väggen och slår ett lager bräder till utanpå. Där får jag en riktigt tät vägg. Söderväggen är illa ute på grund av solen men också därför att vanligaste vindriktningen är sydväst och då slår regn mot väggen. Den nedre raden fönster kommer att försvinna eftersom de inte är till någon nytta – de är bakom väggen till torkens första lår.

För övrigt så spikar jag också väggar på bränslehuset. Det blir färdigt först nästa sommar för jag måste spackla väggarna inifrån förrän jag kan sätta in plastmatta som bassäng. Just nu är farmartankarna tomma och jag kör bränsle i 200 liters tunnor från TB i kyrkobyn. Det går bra med Ducaton men visst ser jag fram emot att få igång farmartankarna. Ett problem är att de har sommarmotorbrännolja på TB och då måste jag tömma tankarna på traktorerna förrän det blir kallt. Jag tar aldrig annat än vinterbrännolja i farmartankarna för då behöver man inte vara rädd att glömma sommarbränsle i traktorn. Det räckte med att jag fick hela bränsleröret fullt med paraffin en vinter. Det var på Belarusen som har tankarna bakom hytten så bränsleröret var långt …

Vi firar inte nyåret annat än att jag skall torka golvet i stallet :-). Nåja, vi såg på Grevinnan och betjänten på Sveriges TV förstås. Det gör vi varje år och skrattar fortfarande åt de gamla (40 år) skämten. Det blir inte nytt år utan Grevinnan och betjänten.

Jag önska alla ett Glatt Nytt År (och kallt för egen del) !

Att börja från taket

Här står man i köld, snö och mörker och bygger. Att man inte kunde hitta två dagar på sommaren för att slå upp väggarna … Det vara bråttom hela sommaren så det skulle i så fall ha varit de två dagar vi tillbringade i Åbolands skärgård med Bondbloggen – fast de dagarna skulle jag inte ge bort. Det var mycket intressant att se bönder i skärgården och hur de har det.

Nå, det är inte första gången jag bygger på vintern. Efter 60 år borde man väl ha lärt sej skulle man tycka men en del lär sej aldrig. Inte för att det är så farligt – utom blåsten. Saken är den att jag bygger bränslehus för farmartankarna och som man alltid är kärringen mot strömmen så började jag från taket. Visserligen hade vi gjutit grunden tidigare (se Byggsäsongen har börjat) men väggar fanns det inte. Plåtarna skruvade vi fast den 9 december i fjol så det var ännu senare (se Höstarbeten på vintern). Nu gällde det att få väggar under taket och då var jag glad att jag hade den nya Zetorn med stora Ålölastarn. Med den lyfte jag bort taket och ställde upp väggarna. Det gick bra utom att det börja blåsa och snöa. Blåsten tog taket men med ett par ”tömmar” kunde jag styra litet från traktorn.

På dagen såg det bra ut men så tog mörkret mej och det var litet besvärligt att lyfta upp taket på väggarna. Med nöd och näppe lyfte lastarn tillräckligt högt. Problemet var att då den lyfte så kom taket närmare traktorn så det lyckades med mycket liten marginal.

Nu är det inte bara för att det är roligt att bygga uppifrån neråt som taket är lyftbart. Jag skall ännu lyfta in tankarna i huset och då skall taket bort igen. Likaså då tankarna skall bytas eller skickas på kontroll. Då behöver jag inte riva huset utan kan lyfta ut dem.

Dagarna är så korta att jag inte hann äta förrän jag fick på taket och efter maten så slocknade gubben på soffan. Senare ringde jag brorsan som satt i Jakobstad och drack glögg. Ojämnt falla ödets lotter men jag har själv valt att bli bonde. Och då man hämtat sej efter prövningarna så blir de bara en god historia …