30 maj, 2017 av Nisse

Flisveden skall köras hem

Det är ju ganska sent att köra hem ved men det blev uselt i april med förkylning och resor. Det går ju bra att köra nu eftersom det är så torrt. Men det är litet för varmt och man svettas i hytten.

I dag fick körandet ett brått slut då gripen gick sönder. Ena ”vingen” brast helt och hållet så nu blir det att svetsa.

Det är inte så farligt men det tar tid att svetsa ihop ordentligt och i natt skall det komma regn. Det är välkommet för brodden men inte så bra i skogen. Hur mycket det kommer vet man inte men omkring 10 mm lovar prognoserna. Det stör ännu inte vedkörandet. Inte hjälper det brodden så mycket heller men åtminstone borde det få vallfröet att gro ordentligt.

 

 

26 maj, 2017 av Nisse

Olja in och ställa undan

Det skrivs en hel del om vårsådden men det tar lika mycket tid att olja in maskinerna och ställa undan. I år gick vårsådden ovanligt bra och snabbt – mest på grund av att det torkat upp så jämnt och inte kom något regn alls. Här fick vi inte många droppar och skulle gärna vilja ha litet mer sprickanveetå så att utsädet skulle gro jämnt. Det mesta verkade i alla fall ha kommit i fuktig jord och med den sommarvärme vi haft efter sådden så borde det gro bra.

Jag har lärt mej att man borde rusta upp maskinerna efter sådden och inte lämna dessa arbeten till nästa år för det blir alltid bråttom före sådd. I år testade vi de nya körmarkörerna som var de starkaste harvtinnar som jag hittade och de fungerade bra. Lite för bra i vissa fall för jag måste skruva bort spetsen så det inte skulle bli ett stort dike efte markören. Jorden var så mör i år men vissa år kan den vara hård och då kan minsann spetsarna behövas. På vissa platser kunde jag inte ens använda markörerna eftersom de samlade stora hopar med den i år mycket lätta och torra halmen.

En sak som jag ”reparerade” i fjol men som inte fungerade alls var hektarmätaren. Nu såg jag också varför. På axeln från drivhjulet som driver mataraxlarna finns en magnet som skall få ett så kallat reedrelä att dra och ge en puls till hektarmätaren. Det var helt sönderkört så jag måste byta det. Till all tur köpte jag i fjol en bunt fönsterlarm som består just av en magnet och ett reedrelä. De är avsedda att ge en signal till en larmcentral ifall någon (en tjuv) öppnar ett fönster som är larmat. Det är precis samma teknik som i Rapidens hektarmätare men mycket billigare än reservdelen. Nu har jag en hel bunt med dessa larm så reservdelar finns för många år framåt. Hektarmätaren är inte absolut nödvändig men bra att ha då man vill följa med åtgången av utsäde och gödsel.

Inte nog med det utan det visade sej att pulsen inte alls gick fram till styrlådan där hektarmätaren sitter. Jag har redan klippt bort en dålig kontakt och nu måste jag göra nånting åt den andra. Den första ersatte jag med en tät låda och två kopplingslister men jag tror jag måste byta den andra kontakten så att jag kan ta bort styrlådan från maskinen. Det är praktiskt då man behöver göra nånting åt den så man kan ta in den i verkstaden och inte måste löda med den fastsatt i maskinen.

Men det var inte lätt att hitta en ny kontakt. Reservdelar köper jag ju inte utom i nödfall och det är en rund Amphenolkontakt som tidigare var ganska vanlig. Det går inte riktigt med vilken kontakt som helst för den måste tåla både regn och damm. Så man måste ha en så kallad militärspecifierad kontakt. Och den har 24 pinnar så den är inte alltför vanlig. Det visade sej att den mest finns som begagnad i USA där den funnits på militär utrustning men tydligen ersatts med datakablar. Dessa har ofta bara ett fåtal ledare eller inga alls (optisk fiber som inte kan störas). Förresten så har nya Rapid också ISOBUS datasystem eller trådlösa system. Men jag hittade ett kontaktpar i USA (begagnat) för ett hyfsat pris.

Man måste passa på med köp utanför EU och speciellt USA. Det som kan kosta skjortan är försändelse och tull. Det fanns också en kontakt som var billigare men med 100 dollars frakt … Den jag köpte hade 28 dollars frakt och då var tullen inräknad. Frakt plus tull blev dyrare än själva varan. Det är bra att eBay kan jämföra priser med frakten inberäknad. Det är i alla fall skillnad jämfört med EU där frakten kan vara så låg som 3-6 euro.

Allt mer uppskattar jag köp över nätet och postleverans. Jag har faktiskt inte tid att köra till H:fors till Ring III för att hämta reservdelar. Det gör jag bara i nödfall. Och man måste först ringa och kolla ifall det finns i lager. Finns det inte så är det lika bra att beställa från Tyskland. Jag beställde delar till vår gamla Stihl motorsåg förra måndagen därifrån och på fredagen kom paketet. Det tar ofta lika lång tid att bestålla inom landet (och blir dyrare).

Men man måste vara försiktig med leveransen. Tillsvidare har den vanliga posten fungerat bra och paketena levereras ibland in på verandan. Men akta er för ”företagspaket” från Sverige. De åker fram och tillbaka och tar minst en vecka om de levereras alls. Jag råkade ut för en försändelse från Logosol som blev liggande i Åbo i veckor tills jag kontaktade Logosol och frågade om de alls skickat nånting. Det var riktigt usel leverans. Jag har en bekant som jobbar på Motonet som också klagar på företagsposten. Fastän postbilen står vid dörren så vägrar de ta med sej paket ”eftersom de inte har det numret på listan”. I stället kommer nån från bil Rovaniemi och hämtar paketet nån gång. Postens logistik kommer att ta död på den. Matkahuolto är inte heller så bra. Ibland meddelar de inte att paketet kommit. Dessutom föredrar jag att få det i postlådan i stället för att vara tvungen att åka upp till kyrkobyn.

Näthandeln står och faller med leveranserna – speciellt reservdelar. Det finns bra firmor som levererar snabbt och säkert och meddelar bums men också riktigt slöa, slappa, lata, loja och likgiltiga. Man kan ibland följa försändelsen och det är i princip bra men ibland får jag meddelande om leveransen först då paketet redan kommit. Jag köpte hydraulslangar i början på maj men ingenting hördes av firman förrän slangarna dök upp nästan tre veckor senare (leveranstiden var kantänka 3-5 dagar). De som har nätbutik måste lära sej att kommunicera för annars går det i putten.

Nu är såmaskinen inoljad och undansatt och nu börjar vedtiden och virkessågningen. Det gick illa med utkörningen av flisved i april eftersom jag blev ordentligt förkyld (och ännu hostar och harklar mej) men det är torrt före och stenbackar så det skall väl gå att få ut veden.

Vädret lär bli litet kallare och det är bra för det har varit för varmt de senaste dagarna … Det här vädret brukar vi ha i juli.

7 april, 2017 av Nisse

Morgonen ljusnar …

I morse var det minusgrader så jag tog en sväng till skogen och fällde aspar. Det har varit dåligt skogsväder och det blev det igen på eftermiddagen. Då jag satte värme på Zetorn så blev jag igen påmind om varför vi har det så bra trots usla inkomster. Fåglarna sjöng och himlen började ljusna.

(Klicka på bilden för att få en större och tydligare bild !)

Det är fint att på morgonen få se den här synen från trappan. Ofta är det tyst och vindstilla. En annan trevlig sak i morse var att nu har jag åter bil. Ducaton är ihopskruvad och verkar fungera. Det blev litet extra lagat med detsamma som den var inne i verkstaden och upplyft. Jag har länge tänkt sätta in temperaturmätare för vägen (framför motorn) och har haft själva mätaren installerad men det har varit problem att få ut kabeln ur hytten. Nu drog jag ned den längs ett rör men måste skarva den för att få givaren på rätt ställe. Det var inte precis enkelt eftersom det är så eländigt trångt.

Samtidigt märkte jag att balken framför motorn börjat rosta så det blev litet rostbehandling också. Och en hel del småarbeten som inte blivit gjorda förut. Bilreparationerna tog däremot inte slut för jag måste byta de bakre bromsskivorna på Volvon. Ducaton ut och Volvon in …

Det hade varit så kallt i natt att det var tjockt med is på rutorna på morgonen. Det gick bra att köra på åkern på morgonen men redan klockan tolv började det bli spår. Skogsvädret är snart slut. Eller så kommer vintern tillbaka i slutet på nästa vecka. Då skall det bli både snö och minusgrader på dagarna. Om nu prognosen stämmer …

 

1 april, 2017 av Nisse

Fy Fiat, fy !

Efter en lång kamp med fastrostade muttrar på helt omöjliga ställen lyckades jag äntligen få bort växellådan på Fiat Ducato. Och det var värre än jag kunnat tro … De ärans förbenade typerna som byggt bilen hade satt in ett lager av PLAST som trycklager !

Den svarta klimpen är plasten som smält ned till oigenkännelighet. Varför i all fridens namn de har satt in ett sådant skräplager där det är ett stort arbete att byta är helt obegripligt. Kanske någon ekonom hade fått billigt ett parti av skräpet eller nånting. Troligen hade säljaren svurit att det håller lika länge som ett riktigt lager men försäljarsnack är ju lika med förbannad lögn.

Jag har bytt trycklager på en mängd bilar och traktorer men aldrig sett ett lager så fullständigt förstört. Vanligen har trycklagret bara börjat föra oljud men inte har det gått i bitar … Det här var absolut bottennapp för dumma konstruktioner. Skall man sätta in skräp för att spara nån cent så borde man välja platser där det är lätt att byta eländet och inte där man måste skilja åt halva bilen.

Nu vet jag åtminstone hur Ducaton är konstruerad efter att ha legat i nån vecka under bilen. Det blev inte långa dagar för jag måste kravla mej bort och göra annat emellanåt för att mjuka upp mej litet. Den här veckan gick åter till skogsarbete då det blev kalla nätter och bra före på förmiddagarna. Bilen är nästan ihopskruvad men endel  rör och ledningar skall ännu sättas tillbaka.

Jag har kört Fiat sedan 70-talet (Lada hör ju till samma släkt) och varit ganska nöjd men nu börjar jag allvarligt fundera på att byta märke. Fast de är väl alla lika dåliga nuförtiden. Konkurrensen ger inte bättre kvalitet utan tvärtom mera skräp – både billigt och dyrt. I alla fall säjer jag för första gången nu: Fy Fiat !

 

22 mars, 2017 av Nisse

Dags för inomhusarbeten

Det blåser och kommer blötsnö allt emellanåt så nu är det trevligt att jobba inomhus. Och det behövs för vi har trots allt haft så fint skogsväder att inomhusarbetena blivit efter riktigt ordentligt. Det senaste rycket blev litet för mycket så jag har haft problem att kravla mej upp ur sängen på morgonen med styva och stela muskler. Fast visst lönade det sej att köra ut de sista tallstockarna medan det var bra väder.  Nu börjar jag kunna röra på bakbenen litet bättre redan.

Det värsta var att jag blev utan bil förra veckan då trycklagret för kopplingen gav upp. Jag tog mej inte tid att börja skruva så länge skogsvädret var fint men nu har jag legat under Ducaton och skruvat sönder halva bilen. Förr var det ett barnlek att byta trycklager men det är det inte mera med de nya krångliga framhjulsdrivna bilarna. Efter att ha skruvat i flera dagar så börjar det vara mindre roligt och nu är det bara rå envishet som gäller.

Bägge hjulen är borta liksom drivaxlarna men före det måste en mängd rör och ledningar tas bort. Det värsta är att det är nästan omöjligt att komma åt nånting i virrvarret. Växellådan är nästan loss men där finns ännu en bult som är riktigt omöjlig. Jag får på hylsan men kan inte sätta ett skaft på den så att jag kunde dra ur bulten. Den kommer inte bara med fingrarna. Ibland svär man ve och förbannelse över de ingenjörer som planerat de nya bilarna. De har säkert aldrig själva försökt reparera dem. Det har gått åt mycket kaffe då man måste komma in emellanåt medan rostlösningen verkar och man lugnar ned sej samt hittar på nya underliga verktyg för att komma åt.

Man borde ha en led till på armarna för att komma åt de värsta ställena – alltså dubbla armbågar. Flera leder behövs också på hylsnycklarna. Nu har jag använt alla möjliga underliga skaft och leder för att komma åt muttrarna men till den sista bulten behövs det något extra. Kanske ett tryckluftsdrivet skaft skulle fungera men det måste vara mycket litet. Jag har ett men det är för stort.

Sedan är det en hel historia att krypa under bilen. Jag har ingen billlyft så jag har satt den på bockar ca. 40 cm ovanför golvet. På golvet har jag satt stora papplådor som jag skurit upp. De är det absolut bästa underlaget för de tar inget utrymme men wellpapp isolerar bra så man ligget varmt. De underlag som säljes i butikerna är bara skräp. Tidningar kan man inte ha för de skrynklar sej och rivs sönder.

Det ser säkert roligt ut då jag kravlar mej under bilen ungefär som en kålmask. Man lyfter ena ändan och för den framåt och sedan samma sak med andra ändan. Kålmasken är i alla fall betydligt snabbare för den har inget skelett. Jag kommer mycket litet framåt för varje lyft. Sedan då man är på plats under bilen så märker man att man glömt ett verktyg och måste kravla sej ut efter det. Och därefter har man glömt lampan osv. osv. Till sist märker man att man inte alls kommer åt nedifrån utan måste försöka uppifrån eller från sidan …

Folk klagar över hur dyra verkstäderna är men de borde byta trycklager på en framhjulsdriven bil förrän de säjer nånting. Jag börjar snart tycka att bilmontörerna är alldeles oförstådda och underbetalda. Att reparera nånting i de nya bilarnas komplicerade och trånga konstruktioner är närmast ett hjältedåd. Tydligen har våra bilar fungerat alltför bra för det här är första gången jag skruvar litet mera på nya Ducaton. På de två första skruvade jag nästan inget alls och de var också betydligt enklare konstruerade så det gick bra att reparera dem. Speciellt kom man åt allting så mycket bättre.

Nya och nya – den senaste Ducaton är redan 11 år gammal. Det är förstås ingen ålder för en bra bil som borde gå 20-30 år och en halv miljon kilometer utan större problem. Dieselmotorer är ju eviga – utom om fabriken börjat spara på komponenternas kvalitet. Det har tydligen hänt ifråga om trycklagret på Ducaton. Så mycket jobb som det är att byta det borde få planeraren att välja lager som håller minst en miljon kilometer. Men kanske nån &#%$ ekonom köpt en billig sats felaktiga trycklager …

Jag har inte legat under bilen hela veckan. Det finns en massa andra arbeten som blivit ogjorda under skogsperioden. Visst har jag haft ”lediga” kvällar men då har jag mest legat på soffan. Datamaskiner skall också underhållas och programmen uppdateras. Det är en hel del arbete att sätta sej in i de nya versionerna och få dem att fungera som man vill. En större uppdatering brukar leda till en mängd problem och så får man skrapa sej i huvudet och dricka mycket kaffe innan man fått eländet att fungera någorlunda.

I måndags började vi också med Hindersby-Bäckby historiska sällskap på gamla folkskolan. Det kom en hel del folk som var intresserade av våra byars historia. Jag laddade ned en hel del från Riksarkivets digitala arkiv där det numera finns Generalregistret över bosättningen i Finland som till stor del bygger på Gustav Vasas jordaböcker från 1539 fram till Stora ofreden 1712.  Där finns alla våra förfäder med för Gustav Vasa var noggrann då det gällde att driva in skatt. Han skötte riket som sin egendom (liksom Sipilä) och plockade åt sej så mycket gods och guld han bara kom åt. I Hindersby hade vi två ”godz” som var ”Kungl.Maj. arff och eget” och i Bäckby fanns det tre. Hans räkenskaper ger oss i alla fall en indirekt bild av våra förfäder.

Vi gick också igenom vikingarnas färder i österled där huvudrutten till Miklagård (Konstantinopel) gick utmed Finska vikens norra kust till Aldeigjuborg (Staraja Ladoga) och vidare längs floden Volchov till Dnjepr och Konstantinopel. Ryska forskare (Tjernykh) gjorde 1985 dendrokronologisk utredning av Aldeigjuborgs tillkomst och kunde datera den till år 753.  Det är alldeles klart att den var en skandinavisk handelsplats så vikingarna har seglat och rott här förbi i minst 1250 år. Den bättre hälften har sina rötter i Pellinge skärgård så kanske ”vikingens broder” tog i land där, struntade i att fara vidare till Miklagård efter ära och guld och började fiska, bruka jorden och sköta boskap här i stället … En del vill ut och slåss medan andra föredrar att vara hemma i lugn och ro.

Lustigt nog har jag inte haft någon värre influensa på hela vintern men det beror säkert på att jag bara varit i skogen och sågat tallar. Bacillerna klarar inte av den friska luften :-). Och så får man ingen smitta då man bara köper allting över nätet … Nu då musklerna i bakdelen börjar mjukna (man står oftast krokig då man sågar med motorsåg) så går det an. Litet bekymrad är jag över det varma vädret. Det slår troligen tillbaka med stark kyla i april eller maj. För ett antal år sedan kom det -17 grader i mitten på april och det är inte bra även om jag tycker om kyla på vintern.

Nu börjar i alla fall våren vara i antågande och planerna för vårsådden skall göras upp. Blir det någon eftervinter så finns det en massa aspar och björkar som skall tas bort …

 

 

 

8 mars, 2017 av Nisse

Bara förluster …

Nu är det full fart på skogsarbetet eftersom vädret är bästa möjliga, litet snö, fina isvägar och litet minusgrader. Det var ganska eländigt med regn ett tag men nu har vattnet frusit så hårt att kättingarna med isdubbar knappt gör märken i isen.

På söndagen kom en tall in genom dörrens nedre ruta på Zetorn. Jag skulle dra ut en dubbel stock så att jag kunde komma åt att kapa den och var litet oförsiktig så andra ändan rasade ned från en sten och stocken svängde så att ändan kom in genom dörren. Det var ju inte så farligt för jag såg att rutan bara kostade 11 euro i Estland. Jag skulle redan beställa två rutor (den rutan är alltid i farozonen och har redan tidigare gått sönder) men så såg jag att enda leveransmetoden var med Itellas kurir – och det kostade 156 euro ! Jag tänker inte betala 15 gånger mer för transporten än för rutan så jag ångrade mej kvickt. Det blir att köra med plast för dörren tills nån åker till Tallinn och kan hämta rutan. Den är inte så stor så man kan bra bära hem den.

För Itellas pris kunde man åka till Tallinn och supa sej ordentligt full men jag har varken tid eller intresse för det. Kanske jag köper en polykarbonatskiva i stället. Baara förlustär som föriga bisin brukade säja då något gick sönder … Föriga bisin har i Hindersby sagt en mängd tänkvärda saker och används alltid då man inte vill nämna namnet eller inte kommer ihåg vem som ursprungligen myntade uttrycket.

Förra veckan skrev jag kontrakt på 200 kubikmeter tallstock med reviret. Versowood tar ganska stora stockar (max 50 cm i TOPPändan) så jag kan sälja bålatallana (bamsetallarna) innan de blir ännu större. Så nu är det bara skogsarbete som gäller så länge det fina skogsvädret håller. Allt annat är satt på undantag.

En vanlig dag är att jag stiger upp på morgonen och går ut i pyjamas, filttossor och fårskinnspäls för att sätta på motorvärmen till Zetorn. Medan den varmnar dricker jag kaffe och klär på mej samt kollar Bondbloggen. Ofta skall också räkningar betalas och reservdelar beställas över nätet.

Vanligen har jag lass på vagnen från föregående dag så jag kör till upplagsplatsen och radar upp stockarna och tallpropsen. Sedan till skogen och fäller tre-fyra tallar beroende på varifrån det blåser. I år har jag kvistat och kapat allting genast och lastat på vagnen både stock och massaved. Mitt på dagen kör jag hem och dricker kaffe (det är inte så många hundra meter i år). Keden måste kanske filas på motorsågarna och bränsle blandas. Jag blandar allt bränsle själv med 98 oktans bensin och tvåtaktsolja. Det går kvickt i en gammal fyra liters glasburk. På eftermiddagen blir det tre-fyra tallar till beroende på hur mycket det krånglar. Ibland är det bara att såga av dem om blåsten ligger rätt men ibland får man jobba länge med att få omkull en tall om man inte kollat mycket ordentligt vartåt den lutar. Eller så måste man bara ha den åt ett visst håll. Vindriktningen är inte så känslig bara det inte blåser rakt emot. Man kan nog fälla med sidvind.

Tallarna har grova kvistar men bara i toppen (utom i skogslaggarna). Ibland behöver man inte kvista alls de tre första stockarna … Då går det fort att få ihop ett lass. Nu är det ljust så länge att man kan vara i skogen nästan till klockan sju på kvällen. Då kör jag hem med lasset och är så hungrig att jag kunde äta en halv gris. Efter maten är gubben färdig för soffan. Något aftonarbete i verkstaden vill det inte bli efter en dag i skogen. Jag vaknar till mej ett tag senare på kvällen men konstaterar att det är bäst att lägga sej så man orkar upp nästa morgon igen. Tiodygnsprognosen lovar nån plusgrad på eftermiddagen men minusgrader varje natt så det är bara att såga så mycket man orkar nu innan våren kommer.