30 september, 2017 av Nisse

Det duggar och tröskan är sönder

Hösten verkar vara alldeles normal. Just nu duggar det och tröskan är sönder. Helt normalt.

I går kväll hade jag litet kvar på en åkerbit och körde i mörkret. Men halmen hade blivit för seg och till sist så gav hacken upp och tröskan blev full av halm. Nu fungerade i alla fall halmlarmet så jag stängde av och körde hem. För några år sedan fungerade inte halmlarmet på den gamla tröskan och den blev full av hårt packad halm som det tog många timmar att få bort för halmen var verkligen omöjlig fastän vi hackade med knivar. Fuktig halm hör till det starkaste material man kan tänka sej …

I dag började jag titta på eländet och märkte att en remskiva försvunnit men den hittade jag på åkern litet före det ställe där jag slutade i går. Det var en mellanskiva och två lager hade gått sönder. Det var inget under för hacken hade varit hårt belastad av den fuktiga halmen. Lagren är helt standard och man kan få dem för 4 euro på Biltema (även om kvaliteten kan vara tvivelaktig). Vi förlorade inte heller mycket tid eftersom allt är genomblött av duggregnet. Det enda som harmar är att det blev en liten bit kvar på åkern.

Viktigast är att få tröskan i skick till i morgon då det utlovas litet solsken. På tisdag kommer det 20-30 mm regn och då borde allt vara tröskat. Få nu se hur det går. Det vanligaste är att tröskan är sönder då det är bra väder och då man fått igång den så kommer det regn …

(Nisse)

28 september, 2017 av Nisse

Tröskandet började

Nu har vi börjat tröska (vårvete). Det är inte speciellt tidigt men vi har också tröskat senare under de våta åren på 80-talet. I år ville säden aldrig bli färdig men förra veckans väder hjälpte litet i alla fall. Ser man till mognaden så är det ännu inte någon brådska men prognoserna hotar med regn på tisdag så nu måste vi ut på åkern.

Vi körde för första gången med den nya begagnade Sampo Rosenlew 2055. Två varv kom vi innan huvudremmen från motorn gick sönder med buller och brak. Till all tur hade vi ganska ny rem på den gamla tröskan (MF20 från samma fabrik) så vi bytte rem ganska fort. Två knivar i hacken flög också genom plåten och det blev mera att skruva loss från MF20 som nu är reservdelströska. Före det hade jag hittat en reglermotor till cylindern som var så fastrostad att jag aldrig sett på maken. Där passade också en motor från gamla MF20. Dessutom hade jag flyttat axlyftarna från den gamla tröskan till den nyare. Det var inte alls så dumt att köpa en tröska från samma fabrik …

Tills vidare har vi inte behövt ångra köpet. Med undantag för det elektriska verkar 2055:an vara i ganska bra skick. Men jag kan förstå att den förre ägaren sålde bort den för en hel del funktioner är elektriska och just ingenting fungerade. Det tog mej två veckor att gå igenom elektriska systemet och byta åtskilliga tiotals kontakter. Sampo Rosenlew lär förnya det elektriska systemet och det är bra men inte var det just annat fel på 2055:an än kontakterna. Det kostar inte just nånting att förnya dem själv men tid tar det minsann så om man skall ha en verkstad att göra det så blir det dyrt. Varför förstöra en dyr tröska med att spara nån ynka euro på urusla kontakter ?

2055 är bara tio år yngre än vår gamla MF20 (som motsvarar Sampo 680) men den är helt annorlunda konstruerad. Delarna är i alla fall till stor del desamma så vi har nytta av reservdelströskan. Ifråga om utrustning är den inte mycket bättre för vi har haft hydraulisk drift och kylmaskin på den gamla också (visserligen heimlaga men annars bra). Man kommer i alla fall bätre åt allting på den nya tröskan eftersom den inte har så många lager utanpå varandra. Ett problem är i alla fall att den är betydligt högre och man borde ha en stege med sej för att komma åt allting.

Motorn är betydligt starkare eftersom det är en 6-cylindrig Sisu (Valtra) 620DSL. Det märks tydligt då man tröskar för varvtalet sjunker inte som på den gamla med 4-cylindrig Perkins (med turbo). En fördel är också att den kan stängas av snabbare eftersom den inte har turbo. Det behövdes idag då huvudremmen från motorn gick sönder. Däremot kräver den en grymt stor 140Ah ackumulator. Jag testade i alla fall en mindre 100Ah acku och den startade nog med den också. Jag vill inte ha en mammutacku som enbart kan användas i tröskan. Heller köper jag två mindre som också går att använda i de andra maskinerna och kopplar dem parallellt.

Egentligen sökte vi efter en 2045 men då den här 2055:an var lika billig eller billigare så tog vi den. Den har ett bredare tröskverk och sväljer lättare stora mängder halm vilket är viktigt eftersom vi kör med direktsådd och tar kort stubb vid tröskandet. Halmen hackades ganska kort och spreds jämnt och bra. Få se nästa vår om det blir lättare att så.

Så märkte vi också att kylmaskinen fungerade vilket är förvånansvärt. Vi har kyl också på den gamla MF20 men den måste fyllas på varje år eftersom den läcker nånstans och det blir aldrig av med påfyllning. Fast kanske den här också läcker – vi får se nästa höst. Hytten är i alla fall tätare och dammfri efter det vi bytte hyttfiltret som hade stora hål. En liten sak är sits för ”hjälpkarl” och det blir bra för barnbarnen då de vill åka med.

Spaken för driften är i alla fall sämre för den är kopplad till ventilen med vajer som ger litet glapp. På den gamla tröskan var spaken direkt fäst vid ventilen så den hade mycket exakta lägen. En besvärlig sak är att knapparna för att sänka och höja bord och haspel är ”fel” – alltså tvärtemot den gamla. Jag tänker byta kablarna så det fungerar lika som på den gamla. Det går så länge man kör lugnt och utan problem men då det trasslar till sej på bordet så trycker man förstås på fel knapp och sänker bordet i stället för att höja det. Också när man blir trött så blir allt fel för de gamla knapparna sitter redan i ryggmärgen.

Vi har i år ovanligt mycket liggsäd. Vanligen har vi inga problem eftersom vi göder ganska försiktigt men nu stjälpte regnet vetet på många håll. Till all tur blir vete inte lika manglat som korn brukar bli. Med axlyftare får man bort nästan allting i alla fall. Litet har det vete som ligger ruttnat i axen och det finns också gröna kärnor men i det stora hela ser det hyfsat ut. Det första vi tröskade hade 26,7 % och det gick ned till 25,5 % på eftermiddagen så torrt är det inte. Det gick att tröska sent på kvällen och kanske hela natten eftersom det är nästan lika varm på natten som på dagen och alltså blir det ingen dagg. I mörkret var det bra att ha de nya LED-strålkastarna som ger mycket ljus med litet ström.

Efter en dags tröskande är vi ännu nöjda Nu gäller det att köra så mycket vi orkar och hoppas att tröskan och vädret håller. Vi borde hinna få allt tröskat före tisdag då det skall komma regn. Våra två kallufttorkar sväljer lätt allt vi hinner tröska.

Till sist ett par intressanta bilder:

Helt ärgade hushållskontakter (i en tröska !!??)

Genomrostad reglermotor (den fungerade då jag filat bort rosten …)

Huvudremmen (borde vara en enda rem) som höll två varv.

Nu gäller det at tröska utan att det blir djupa spår för nästa vår skall vi så direkt i stubben utan bearbetning. Men den kan hända att jag måste harva de värsta spåren. Tills vidare har det inte blivit djupa spår men vi har en del besvärliga svackor kvar. Halmen vill vi också ha finhackad och jämnt utspridd. Efter tröskandet hoppas vi på varmt väder ett par veckor så vi kan spruta glyfosat men vi får se hur det går …

(Nisse)

20 september, 2017 av Nisse

I väntan på bättre väder

Sent, sent, alltför sent börjar det bli med årets tröskande. Vi har inte tröskat ett enda korn ännu men så har vi också bara vårvete. Man kan inte påstå att vi rullat tummarna under väntan. Det har varit fullt upp med att gå igenom den nya (20 år gamla) tröskan. Speciellt elinstallationerna har varit riktigt dåliga. I går trodde jag att jag fixat det mesta efter att ha bytt säkringsdosorna och alla flatstiftskontakterna men i dag blinkade den gula varningslampan för fullt fastän inga larm var på.

Det har varit mycket jobb med att gå igenom ritningarna för elsystemet och jag måste rita om alla scheman för att få någon ordning på eländet. Nu har jag märkt ut ledningar från batteriet med rött, från tändlåset med streckat rött, med blått för ljuskablarna och grönt för alarmen. Så småningom blev det klart att problemet låg återigen i kontakterna. Om det var dålig kontakt till kontrollamporna så trodde systemet att ett larm var på. Så nu måste jag byta 16 kontakter till.

Jag förundrar mej allt mer över hur usla kontakter Rosenlew har hittat. Metallen i kontakterna går sönder bara som man tar i dem med fingrarna … Helt otroligt. Nu börjar jag misstänka att tröskan såldes enbart för att elsystemet krånglade så in i norden. Det är inte dyrt att byta kontakter om man gör det själv och det är enkelt (utom att vissa ställen är svåråtkomliga). Men det tar en massa tid. Jag har nu bytt åtskilliga tiotals kontakter och börjar misstänka att jag kommer upp till hundra innan det är klart. Kontakterna är verkligen  helt odugliga och måste bytas innan man kan börja köra.

Samtidigt så bytte jag arbetsljusen till lysdiodlampor. De drar hälften av strömmen men ger bättre ljus. På bilden nedan är hälften utbytta (till vänster). De gamla arbetsljusen till höger ger betydligt sämre ljus fastän de drar dubbelt så mycket ström. Färgen på ljuset är också blåare på de nya lamporna vilket kan vara en smaksak. I verkligheten var skillnaden ännu större än på fotografiet.

Det var också problem med oljetryckslampan som inte lyste då man satte på strömmen. Efter att ha mätt ledningarna tvärs genom tröskan så kom jag fram till att ledningen inte alls var kopplad till nånting och jag hittade inte heller någon kontakt att koppla den till. Jag laddade ned Sisumotorns (620DSL) verkstadshandbok och sökte  ännu en gång efter oljetrycksbrytaren över hela motorn men till sist måste jag ringa montören och fråga. Han intygade att oljetrycksgivaren skall sitta mitt på motorn mellan startmotor och generator. Till allra ettans slut tog jag en spegel och såg på motorn nerifrån (jag är redan så styv att jag inte hänger upp och ned i knävecken mera) och då hittade jag givaren bakom en plåt så den inte syntes snett uppifrån. Så där är det med nya maskiner. Då man vet var allt finns så kan man känna med fingrarna men första gången kan vara besvärlig.  Tur att en stor del av tröskan känns bekant från vår gamla tröska.

Nu har jag skickat efter mera reservdelar men det blev inte så mycket sist och slutligen. Bränslepumpen skramlar obehagligt men en ny kostar bara 25 euro (en elektrisk hjälppump). Hyttfiltret var säkert inte bytt de senaste 20 åren för det var ruttet och hade stora hål. Det inverkar inte på tröskans funktion men det är trevligare med frisk luft i hytten.

Knivarna till hacken har vi slipat och de skall nu monteras tillbaka. Det är mycket viktigt då man använder direktsådd att få halmen hackad tillräckligt fin. Det var ett elände i våras med sådden då den lätta halmen släpade framför såmaskinen.

Nu har jag beställt glyfosat för kvickrots- och baldersbråbekämpandet. Samtidigt köpte jag en bytta Ruinex som är trichodermabakterier som skall bryta ned halmen. Det skall sprutas på färsk halm (tillsammans med glyfosat) och bryter hoppeligen ned halmen så den blir skör till våren. Det blir intressant att se hur det lyckas nästa vår.

För första gången på många år har vi nu liggsäd. Jag göder i allmänhet så måttligt att vetet sällan lägger sej men det kom 50 mm förra veckan så nu ser det inte så bra ut. Troligen måste vi flytta axlyftarna från den gamla tröskan till den nya. Jag minns att de fungerade bra i liggsäd.

Det gäller att gå igenom tröskan ordentligt nu då den är rätt så ren så man lär sej var allt finns och hur man öppnar allt. De nya låsen för plåtarna fungerar inte alltid så bra och man måste veta när man bryta ordentligt. Jag har också sysslat med att olja dem ordentligt.

Intressant nog fick vi upp luckan till tanken med nöd och näppe. Om tröskan varit 5 millimeter högre så hade luckan tagit i taket i verkstaden. Där hade vi tur.

Väderleksprognoserna går upp och ned hela tiden. Ett tag hotade de med 15 mm regn på fredagen, sedan gick det ned till under 1 mm och nu har det i dag varit 9 mm och senast 3 mm. Vete fåglarna vad det sist och slutligen blir … Men det syns en massa solar från lördag framåt så vi siktar på att då börja tröska och då måste det gå för att vi skall hinna få in allt det här året. Att börja tröska i slutet på september är sent (även om vi nog tröskat i oktober både ett och annat år). Det har förut varit dåliga år också – ett år var sädeskornen så lätta att de blåste ut med agnarna.

Nu får vi bara hoppas att vår väntan på bättre väder inte går på samma sätt som väntan på Godot. Det är en teaterpjäs av Samuel Beckett (1952) och inget händer egentligen och Godot kommer aldrig  …

 

4 september, 2017 av Nisse

Elschema (förbättrat) SR2055

Jag fick jobba flera dagar för att få någon reda med elschemat till tröskan (Sampo-Rosenlew 2055/1998). Till sist måste jag skanna in det i datorn och förbättra det med GIMP bildbehandlingsprogram. Sedan förstorade jag det och delade upp det i tre delar som kan matas ut i tre A4 på en färgskrivare.

Nu har +12V direkt från ackun tjocka röda streck, +12V efter strömlåset hackiga röda streck, jord tjocka svarta streck och ljus (efter parkeringsbrytaren) blå streck. Dessutom satte jag in text direkt vid kontakterna så man snabbt ser vart ledningarna går. All information fanns i fabrikens bok men svårläst.

Här får ni det förbättrade schemat:

Övre delen

Mittdelen

 

Nedre delen

Klicka på bilderna för att se större format ! Hoppas nån har nytta av det förbättrade schemat.

 

3 september, 2017 av Nisse

Tröskan under tak

I går fick jag tröskan under tak vilket inte var så enkelt. Den nya (begagnade) Sampo 2055 är betydligt högre än vår gamla MF-20  som gått in i ladan med nöd och näppe. Tanken var att sänka golvet i ladan eftersom det ändå måste förnyas men det visade sej att vi inte hann med det den här sommaren. Så jag fick röja upp bredvid verkstaden i det som kallas traktorgaraget. Det är lika stort som verkstaden men har ingen värme även om det är isolerat. Det stora problemet var att det hade samlats en massa saker som täckte nästan hela golvet.

Det är otroligt hur fort ett golv blir fullt. Man behöver att ställe att kvickt få undan saker och snart är det fullt. Det tar tid att soprtera och flytta bort allt det som man kvickt satt undan men det var ju bra att jag måste få in tröskan så blev det gjort. En del gamla Lada-delar fick brorsans ”svärbo” (=dotterns sambo) eftersom han rustar upp brorsans gamla Lada frän 1967 – för övrigt en prima bil som han länge använt som ”skogsbil”. Lada startar ju bra också mitt i smällkalla vintern. En hel del for till skrotinsamlingen som ungdomsföreningen har och så sorterades en massa ”material” upp på bodvinden där jag har det nya förrådet. Det tog nästan en vecka för jag måste också bygga ut hyllorna så jag fick undan järnstängerna som låg mitt på golvet och så måste jag bygga ett bord för presenningarna. Visst har jag rum på hyllorna men jag har slutat med lättpresenningar (som är rent skräp) och de stabila presenningarna är tunga. Jag använder en hel del för gödselsäckarna och en del maskiner.

I alla fall så fick jag golvet tömt och jag måste rikigt ta en bild för att visa att det nog fanns golv under allt skräpet.  Kolla hyllorna som är smalare nertill. Det är för att få mera utrymme närmare golvet och så är hyllorna fastskruvade i väggen så man kan sopa under dem utan problem. Golvet är helt fritt från hinder. Varenda kvadratcentimeter är sopad. Vissa saker är flyttade tillbaka men på det här sättet så får man bäst bort allt onödigt – eftersom man måste flytta allting så börja man fundera om det verkligen behöver ligga där.

Det var sent på kvällen och ljuset dåligt så bilden blev litet oskarp. Nu har jag skruvat upp tre 50 W LED-strålkastare så jag får ljus från tre håll. Tröskan är ju så stor att den skymmer ljuset annars. Förr fanns här en 500 W halogenlampa men nu har jag bättre ljus som drar betydligt mindre ström. Jag måste betställa fler strålkastare för första satsen tog slut. På ebay.de får man 50 W strålkastare för omkring 13 euro hemkörda på verandan. Inte illa …

Tröskan hade problem med lyktorna så jag beställde nya kopplingar och säkringsdosor eftersom den gamla var fullständigt sönderärgade. Jag bytte ett par kontakter till flatstift så jag fick igång lyktorna. Men det var otroligt så dålig kvalitet Rosenlew hade på den här modellens tröskor. Kontakterna satt alldeles löst och då jag tog i dem med fingrarna så föll de sönder … Kontakterna på den här tröskan är av samma modell som används i hushållsmaskiner vilket är ganska uselt. Litet bättre kvalitet måste man ha på en tröska som arbetar i en omgivning som är betydligt värre än inomhus i ett kök.  Jag såg också att Rosenlew ändrat på det elektriska i tröskorna från 2002 framåt. Mycket behövligt och jag hoppas kvaliteten blivit bättre. Visst fick jag nya kontakter för nån euro stycket  på nätet men det är mycket jobb att byta alla kontakter.

Utomhus såg tröskan inte så stor ut men då jag körde in den så fyllde den upp hela utrymmet. Här hade jag haft två stora traktorer bredvid varandra utan problem och en traktor med skogsvagnen tillkopplad. Inte underligt att tröskor är dyra – de är stora och invecklade. Med nöd och näppe fick jag upp ”vingarna” så jag kan reparera den inomhus. Men på ena sidan var det bara fem centimeter till godo.

Det finns en hel del att göra på tröskan ännu men vetet är grönt så vi borde hinna bra. Speciellt hackens knivar skall jag slipa ordentligt så halmen blir finhackad. Det var bekymmer med den torra halmen i våras då den fastnade i såmaskinen. Inget var ju bearbetat efter tröskningen eftersom jag kör med direktsådd. I år har det växt bra men så blev växtligheten så försenad att man inte vet om det går att skörda. I värsta fall blir det först i oktober.

 

 

27 augusti, 2017 av Nisse

Tillbaka till 1850

Visst är jag intresserad av maskiner och elektronik men ibland önskar man sej tillbaka i tiden. Speciellt nu då jag efter den värsta åskan på två år kämpat med att få nätet att fungera samtidigt som det visade sej att tröskans alla kontakter ärgat ordentligt. Ingendera var någon överraskning men ibland blir det för mycket av det goda. Så man önskar sej tillbaka till en tid utan maskiner och elektronik som skall repareras. Omkring 1850 fanns det inga egentliga maskiner utan de mest invecklade verktygen var yxa och plog.

Inspirationen kom från vår resa till Sverige i början på augusti då vi åkte ångbåt på Strömsholms kanal som är en av de längsta kanalerna – från Västerås upp till Smedjebacken i Dalarna. Bergslagens järn fraktades på kanalen till Stockholm tills järnvägen tog över. På den resan besökte vi Oljeön vid Ängelsberg där ett av de första oljeraffinaderierna i världen fanns. Oljan är nu mycket viktig men först omkring 1850 kunde man börja använda den till nånting. År 1852 uppfann en skotsk kemist fotogenet och tog patent på det. Först därefter kunde man gå över från pärtor, talgljus och tranoljelampor till den ytterst starkt lysande fotogenlampan (enligt den tidens mått). Men ända till slutet på 1800-talet var ljuskällan i ett vanligt bondehem den öppna härden och lyspärtan. Inte hade man råd med stearinljus som började tillverkas i Sverige 1839.

Oljan användes inte alls som drivmedel i början utan bensin var en besvärlig restprodukt – men det ändrades ju senare. Inom jordbruket  blev oljebaserade produkter drivmedel först efter andra världskriget även om det fanns ett litet antal traktorer redan på 1930-talet. Jag var ganska liten i slutet på 1940-talet då vi fick vår första traktor som var en Fordson Major med pigghjul som gick på petroleum även om den skulle startas på bensin (genom att veva förstås). År 1952 bytte vi den till en likadan mörkblå hög Fordson som hade gummihjul och hydraulik. År 1960 fick vi första dieseln Massey-Ferguson 65 som vi ännu kör med.

En annan inspiration till att önska sej tillbaka till 1850 kom med nätproblemen efter den hårda åskan den 12 augusti. Då strök en hel del elektronikapparater med fastän stöpslarna var utdragna. Men riktigt stark åska behöver åskan  inga sladdar utan den inducerar spänningsspikar i varje liten tråd inne i apparaten … Dessa spikar förstör lätt elektroniken och ju snabbare elektroniken är blir desto känsligare blir den. Men det allra värsta är då den inte går sönder helt utan bara börjar bete sej underligt. Och det var just det som hände nu. En helt död burk byter man ut och så är det klart.

I nästan två veckor har jag sökt efter felet (felen) och problemet med datanät är att de är mycket besvärliga. Det är inte som med elektriska trådar utan paketen rör sej i nätet helt oberäkneligt. Ett paket söker en väg till mottagaren och den vägen kan gå runt hela jordklotet i värsta fall och vägen ändras hela tiden. Så om en apparat beter sej illa så kan resultatet synas i en helt annan del av datanätet. Dessutom innehåller dagens apparatur en mängd lärande algoritmer vilket betyder att det tar tid innan de så småningom börjar skicka paketen rätt väg. Ännu värre är att en del burkar ”suger åt sej” paket som borde skickas annanstans …

Jag bytte en växel fyra gånger och testade dem emellanåt varvid allt verkade vara i skick. Till sist hittade jag felet i en burk som var ansluten till växeln men problemen syntes inte direkt efter det jag bytt växel utan först efter en tid. Man kan bli galen med mindre. Och om nån frågar varför jag inte bytte den burken genast så är de väldigt välkomna att ta över underhållet av vårt nät. Jag har minsann inget emot det.

Som lök på laxen så fungerade inte lyktorna på den nya (begagnade) tröskan. Det var inget att förundra sej över för jag har bråkat med de elektriska ledningarna på vår gamla (byggd i samma fabrik) i närmare 30 år. I alla fall blev jag litet överraskad då jag svängde på säkringshållarna i hytten för alla kontakterna var ovanligt starkt ärgade. Vår tröska är tio år äldre men inte alls i så dåligt skick ifråga om kontakterna men så har den också stått inomhus i den gamla ladan med en halv meter luft under trägolvet vilket ger en mycket bra miljö.

De här kontakterna fungerar inte – speciellt som de är alldeles lösa. Kontaktvätska hjälper inte mycket i det här stadiet.

Nu har jag beställt nya kontakter och säkringshållare över nätet. Det blev inte alls dyrt men det blir ett stort arbete att byta kontakterna. Samtidigt byter jag strålkastarna till LED som ger mera ljus och drar mindre ström. De är inte heller dyra numera (på nätet) och en 27W strålkastare som ger närmare 3000 lumen kostar bara 6-7 euro hemkörd till verandan (där vår postiljon mycket vänligt placerar paketen). Men visst går det tid att byta dem.

Det värsta var att försöka gå igenom det elektriska schemat. Det tog mej flera dagar att förstå vart ledningarna gick. Egentligen fick jag rita ett nytt eget schema som jag kan förstå. Jag trodde det var problem bara med den första tröskan som var en testtröska med usel dokumentation men det tycks vara likadana problem med en standardmodell också.

Tre veckor i augusti har gått förlorade men växtligheten är så försenad att det nog inte blir tröskande ännu på en tid. I själva verket funderar vi på om vi kan börja ens inom september för vetet är ännu ganska grönt. På hösten är dagarna så korta och om inte temperaturen stiger ordentligt så får vi inte den värmesumma som krävs för mognad.

Ett nytt problem är också att den nya tröskan har ”vingar” (sidoplåtar) som gör den tre meter bredare än den gamla. Jag får svårt att öppna plåtarna inne i verkstaden så nu måste jag hitta på nånting. Man vill gärna sköta reparationer under tak då det blir sent på hösten med regn och kyla.

Tröska eller flygplan ?

 

Ibland så önskar man sej tillbaka till 1850 då arbetet visserligen var hårt men inte så invecklat. Med en lie får kroppen arbeta men hjärnan vila. Åtminstone var problemen med övervikt mindre på den tiden.