15 juni, 2016 av Nisse

Vårbroddarna 2016

Den traditionella tiden för  sii-opa-bråddana (se på broddarna) är inne. Då vi var små så åkte hela familjen i bilen för att se på broddarna runt om i byarna. I år gjorde jag resan med traktor eftersom den nya (begagnade) sprutan skulle testas i grannbyn Lindkoski. Och så har jag sprutat de egna åkrarna  – blev klar i går.

Våren var bra i den meningen att brodden kom upp ganska jämnt men sedan kom det ett större regn i slutet på maj så att alla svackor stod fulla. Vi fick omkring 40 mm men ett smalt regnområde drog genom byn och gav upp till 60 och 70 mm på sina ställen. Det syntes då jag körde till Lindkoski. På vissa fält var brodden alldeles gul.

Våra åkrar klarade sej ganska bra och svackorna blev inte sämre än många andra år. Brodden kom upp fastän jag var rädd för att vi sått för tidigt. En åker var helt tydligt för fuktig. Brodden kom upp men jag tror rötterna får för litet luft då jorden blev tillpackad. Och nu börjar torka störa växten.

I år körde jag den nya sprutan (Hardi 800) med Belarus för första gången. Och det märktes. Man undrar hur tillverkarna tänkt sej att man skall få fast kraftuttagsaxeln. Det är svårt att rymmas mellan bakhjulen och sprutan som på den ena sidan har ett stort filter och på den andra en stor påfyllningskran. Man måste krypa under traktorn eller hänga i knävecken från taket för att komma åt kraftuttaget … Till sist pressade jag mej med våld mellan sprutan och bakhjulet och fick med ena handen fast kraftuttagsaxeln. Med nöd och näppe.

Som jag skrev tidigare (Mera fel i ledningen) så var det bekymmer med de elektriska funktionerna. Jag trodde jag hade fixat felen men då jag skulle börja spruta så fungerade inget. Locket bort och universalinstrumentet fram igen. Det visade sej att bägge säkringarna var dåliga – den ena sönder och den andra av helt fel typ. Tydligen hade förre ägaren inte reservsäkring av rätt typ (glas 5x20mm) så han satte in en bilsäkring som ibland gav kontakt och ibland inte. Med två nya säkringar så började de elektriska ventilerna fungera igen.

Jag bryr mej inte om alla möjliga styrfunktioner för sprutan men elektrisk avstängning och tryckreglering är bra att ha. Och en enkel styrburk med de funktionerna finns på den nya (begagnade) sprutan. Vad därutöver är, är av ondo för det bara krånglar och är dyrt.

Så var det litet problem med Belarus. Jag hade inte använt kraftuttagsaxeln på en tid och fick börja med efterforskningar hur man kopplar in den. Det var inte bara att sätta spaken i nedre läget utan det fanns ännu två andra spakar som måste ställas in – en under sitsen och en under motorn. Jag hade visserligen gått igenom hela rumban en gång för länge sedan men då hade jag inte skrivit upp ordentligt hur det fungerar så jag fick läsa igenom verkstadshandböckerna på nytt. Visst stod det i bruksanvisningen att det fanns en spak men inte var och inte hur den skulle ställas in – typisk handbok …

Men sedan gick det bra att spruta. Marken är nu så hård att det inte blev spår alls efter den tunga traktorn + 1000 kg för sprutan. Man ser också på brodden att den lider av torka. Först gjorde det stora regnet ytan tät och sedan torkade den till en stenhård skorpa. Tur att brodden hann komma upp för annars hade det inte blivit nånting alls i år.

DSCN5811

Inte ser det så vackert ut jämfört med de jordbearbetade åkrarna men det blev nu inte direkt missväxt. Man ser tydligt hur halmen från i fjol ligger som ett täcke på marken. Jag undrar om den kvävt en del ogräs för det verkar vara ganska litet i år. Eller så har det bara inte hunnit upp genom halmen än. Här syns också sprutspåret som helt enkelt består av ett mellanrum på 40-50 cm mellan två såddvarv. Det fungerar utmärkt och det var i år inga problem att hitta rätt med sprutan. Jag kör två varv, lämnar mellanrum och sedan mellanrum vart fjärde varv. Med 3 meters såmaskin och 12 meters spruta blir det helt rätt. Men man måste så litet om vartannat i de fyra varven så att det kompenserar 50 cm mellanrum.

Allt blev inte så bra. Halmen ställde bara till problem på en åker där den samlades framför såmaskinen ett par gånger. Den värsta skraamån (skråman) blev det på Petjärmosans mullrika del där jag inte märkte att såhjulet slutat rotera då halmen släpade under det. På den modell av Rapid som jag har så finns såhjulet mitt under maskinen. Tydligen var det ett problem för på nyare modellar finns hjulet vid sidan av maskinen och då slutar det inte tvinna så lätt. Jag måste tydligen sätta in en rotationsvakt på hjulet (magneter + reedrelä).

DSCN5813

Här lider brodden både av alltför tidig sådd varvid ytan blev för tät och av torkan. Men det skall komma regn i morgon så man får hoppas det hjälper.

Det var trevligt att köra med Belarus nu då det var så torrt att det inte blev stora spår. Förr körde jag med MF165 som var alldeles för lätt i framändan och i början gick med framhjulen i vädret tills sprutan blev litet tommare. Enda problemet är att Belarus  svänger dåligt men det har betydelse bara första varvet. I Belarus sitter man också så högt att man inte blir så omsvept av sprutdimman hela tiden. Snacka om sprutrester i livsmedlen – vi sitter och andas in ren sprutvätska flera dagar per år …

DSCN5815

Jag är ganska nöjd med den nya sprutan men så har jag också lång erfarenhet av den gamla Hardi som jag byggde om och satte in filter och elektriska funktioner på (en gammal vindrutetorkarmotor ställer trycket). Den nya har inställningar för bommen med vev. På den gamla sprutan fick jag skruva i en halv timme för att höja bommen. Och bommen är stabilare. Enda problemet är att tryckmätaren är på fel ställe. Först gången jag skulle köra med den så försökte tryckmätaren komma in genom bakrutan. Rutan trycktes in och mätaren blev mos men annars gick det bra. Jag flyttade mätaren men den borde ännu flyttas 10-20 cm bakåt. Eller så sätter jag den på stänkskärmen på traktorn med en tryckslang till bommen. Så har jag på gamla sprutan och det är bekvämt att kolla trycket.

Tyvärr så fick jag inte det sprutmedel jag hade beställt (slut i lager – kommer mera nästa år). Jag ville ha metsulfuron (Ally 50) mot baldersbrå som ju är ett problem då man inte jordbearbetar men fick nöja mej med tritosulfuron (Tooler). Det senare är bättre mot snärjmåra som hos oss är ett problem våta år men det kan hända att jag måste spruta en gång till med nånting mot baldersbrå. Det är ett hemskt ogräs vilket jag kunde konstatera året efter den eländiga viltåkern. Kolla in bilden på Aldrig mera miljövårdsåker ! så förstår ni vad jag menar …

Nu är det bara att rulla tummarna (he-he) och vänta på tröskdags – utom att det är en massa hus och maskiner som skall repareras.

 

7 juni, 2016 av Nisse

Hurra, flismataren gick sönder !

Det är inte ofta man blir glad över att nånting går sönder men jag njöt faktiskt av att ligga under flismataren och dra bort det lager som spruckit i går. Tanken på hur det hade varit om det gått sönder i vintras eller nästa vinter gjorde bytandet till ett nöje. Nu var det inga problem – det var varmt och skönt.

Det är grymma krafter i skruven till flismataren. Utmatningen är så starkt nedväxlad att motorn orkar vrida sönder nästan vad som helst. Det finns en krans med vass egg som skall skära sönder sådana bitar som inte ryms in i matarröret men en torr kvist kan vara grymt hård – nästan som järn. Motorskyddet märker inte ens av belastningen. Så skruvens lager hade spruckit och kättingen hade förstås kommit av då kugghjulen inte mera var mitt emot varandra.

Till all tur hade jag ett reservlager hemma. Där ser man att lagerhållning lönar sej. Det var visserligen litet jobb att få bort det gamla lagret men det gick relativt snabbt i jämförelse med att jag varit tvungen att åka och hämta nytt lager. Nu skall lagret fyllas på med två reservlager utifall det blir bråttom att byta mitt i vintern nån gång. Samma lager passar också till en del maskiner.

Jag såg också att det behöver byggas bättre stöd under flismatarens ben och så tänker jag göra utrymmet under flismataren tätare och bekvämare med tanke på att det skall kunna värmas upp mitt i smällkallaste vintern. Tyvärr så väntar troligen reparationer i framtiden fastän lagret nu är bytt. Flismataren råkar ju ut för den allra hårdaste pressen då det är som kallast.

Och så har vi följetongen med omröraren (se Flisomrörare – andra försöket). Andra försöket fungerar men det är inte helt bra. Det blir en hel del flis kvar på sidorna som den konstruktionen inte tar bort. Bladen på omröraren räcks inte ut till hörnen och flisen rasar inte av sej själv alls. Tvärtom så bildar den valv som sitter ihop tills man knackar till dem. Då jag fyller på med fyra skopor så blir det ungefär två kvar som inte rasar ned i skruven och de måste skyfflas för hand. Nu blir det att fundera på om jag kan flytta den nuvarande omröraren litet eller om jag skall börja experimentera med ett stående rör igen … Det är inte lätt att fundera ut hur flisen beter sej för den är oberäknelig. Att röra om den nerifrån fungerar inte för flishopen är stenhård där.

En robot som skyfflar ned flisen i tratten skulle ju lösa problemet :-).

 

4 juni, 2016 av Nisse

Mer fel i ledningen

Det är dags att se över sprutan och efter att åter ha städat undan allt som samlats i ladan under vintern fick jag ut sprutan. Alla munstycken sattes tillbaka och slangarna fast. Till vintern måste man ju tömma alla rör och slangar även om man sätter frostskyddsmedel i sprutan. Allt gick bra och bara två membran till droppstoppen måste bytas. Men så vägrade stängningen att fungera. Den är motorstyrd på den här modellen och en ny motor kostar 500 euro så det såg inte alls bra ut.

Nu kom mätinstrumentet till hjälp. Utan ett universalinstrument (multimeter) som kan mäta spänning, ström och motstånd är man helt hjälplös. Men med instrumentet såg jag snabbt att det inte kom spänning till motorn och till all tur är sprutan så gammal att den inte har någon elektronik utan bara strömbrytare och raka trådar. Strömbrytaren var helt enkelt sönder. Det är en litet kinkigare konstruktion som skall byta polerna till stängarmotorn så den tvinnar åt ena hållet eller åt andra.

Nu hade jag inte hemma en likadan strömbrytare men en låda med litet mindre format men  med samma funktion som jag köpt billigt i lager. Så det var bara att löda bort den gamla strömbrytaren och löda in en ny. Visserligen passade den inte direkt men med litet ledningar så fungerar det utmärkt. Det krävdes alltså bara litet arbete och en strömbrytare från gammalt lager och sprutan fungerar igen.

Bekämpningsmedel för ogräs har jag beställt och det blev i år metasulfuron (Ally) och litet MCPA. Strängt taget behövdes inte MCPA men det  lär vara bra med blandningar av två medel som verkar på olika sätt så att man undviker resistens. Och MCPA är mycket bra mot tistlar. I lantbrukssällskapets utmärkta guide om växtskydd för åkergrödor kunde jag lätt hitta lämpliga medel. Skriften är faktiskt mycket bra uppställd. Det jag behöver är medel för direktsådd. Och jag har haft problem med stora baldersbrå som övervintrat. Andra besvärliga ogräs på våra åkrar är måra, nata (våtarv?), leidärgres (målla) och de vanliga korsblomstriga. Metasulfuron tar på alla andra än måra men metasulfuron+karfentrazon (Ally Class) som tar på måra var mer än dubbelt dyrare så jag riskerar litet. Blir sommaren torr så är det inget problem.

Och jag fortsätter på den snåla linjen för vetepriserna ser inte ut att stiga. Förut har jag använt triasulfuron (Logran) som är ännu billigare men jag riskerar inte att få likadana problem med baldersbrå som jag hade efter viltåkerseländet. Jag satte namnet på medlen inom parentes men jag köper medel över nätet med samma verksamma substans. Det är inte bara för att det är billigare utan också för att jag får dem hemkörda för en ringa penning.

Största utgiften var i alla fall medel mot flyghavre. Vi hade länge översvämningar som spred flyghavren mycket effektivt och det var hopplöst att bli av med den. Nu tänkte jag i alla fall spruta bort den men vi får se hur det går. Samtidigt beställde jag en mängd glyfosat som är absolut nödvändigt mot kvickroten. Politikerfjantarna bråkar om glyfosatet men utan det så blir det problem att odla något annat än kvickrot i längden. Det kan ta något år men sedan är åkrarna en tjock matta med kvickrot. Träda mot kvickroten sänker inkomsterna och kan vara sista halmstrået som knäcker kamelens rygg.

Det finns ännu en del maskiner som skall ses över och troligen blir det mera arbete med ledningar men sedan lutar det åt byggarbete – en hel del är på hälft. Och så hjälpte inte städåret 2015 utan det finns en hel del att städa upp också i år. Det värsta är att det inte hjälper att städa för så fort man börjar göra nånting så blir allt en salig röra på nolltid. Eller så är det bara fel på gubben …

2 juni, 2016 av Nisse

Fel i ledningen

Det brukar ta en vecka innan man hämtar sej efter ledigheten. Nu blev det bråttom med att se på Ducaton eftersom motorvarningslampan börjat lysa. Den har lyst litet emellanåt hela vintern men då bilen fungerat bra så har jag inte orkat bry mej om den. Men nu började dessutom kylarfläktarna gå fastän bilen var avstängd … Det gör kvickt slut på ackumulatorn så jag måste dra ur säkringarna då jag stänger av. Det hade ingen betydelse på vintern men på sommaren kan bilen bli för varm – speciellt nu då vi har +25 grader i skuggan.

Så jag kände mej tvungen att sätta in en strömbrytare för att sätta fläktarna  av och på från hytten. Men då jag började se på säkringshållarna i motorrummet så hittade jag en helt avbränd ledning. Ibland gav den kontakt och ibland inte. Det är den värsta sortens fel för då man skall mäta var felet finns så är förstås allt i skick. Den var på ett lömskt ställe under säkringshållarna och man såg den bara om man lyfte bort alltihop.

DSCN5758

Nå, det var inte så svårt att löda ihop tråden. Men så skulle jag se vart ledningen gick och det var ett stort arbete som tog massor med tid. Visst finns allting på nätet men jag måste ladda ned Ducatons elscheman och installera ett program för att kunna se på dem på min datamaskin. Och så har Fiat lyckats få dokumentationen så invecklad att det tog en hel dag att fundera ut hur man skulle läsa den. Dagens bilar är nämligen lite mera invecklade än gamla Lada som bara hade generator, startmotor och ackumulator förutom lamporna. Hela schemat rymdes nästan på en sida.

Nu är det allsköns styrburkar för varje funktion som är ihopkopplade så man inte vet vad som gör vad. Och då har min Ducato från 2006 ett enkelt system om man jämför med dagens nya bilar. Visst finns det diagnostiksystem men de ger för det mesta en felaktig felkod och gnäller om bromsarna fastän felet finns i motorstyrningen. Jag avskyr elektroniken i dagens bilar – så elektronikingenjör jag är. Det är inte fel på elektronik i allmänhet  men så som systemen är konstruerade idag så är de helt hopplösa. Och dessutom svindyra. Men jag vet att det alltid är så i början och om 10-20 år får vi (hoppeligen) system som är robusta och fungerar och dessutom grisbilliga. Så där inom parentes är det lustigt att det heter ”svindyr” men ”grisbillig” :-).

Eftersom jag skruvat sönder halva instrumentbrädan så tänkte jag ”meddetsamma” fixa en del andra saker som blivit ogjorda alltför länge. Det tog förstås inte så litet tid och till sist så lyckades jag klåpa så att det blev kortslutning … Då var klockan två på natten och jag beslöt att det är bättre att jag sover än att jag i ilskan slår sönder nånting. Det har blivit en hel del jobb på natten nu då det är alldeles för hett på dagen. Problemet är att då det blir svalare så kommer myggorna. Men jag har varit noga med att hålla verkstadsdörrarna stängda så att myggorna och hettan hålls utanför.

Efter att ha byggt om en hel del av bilens elsystem så fick jag igång den och allt fungerade. Utom motorvarningslampan som ännu lyser …

 

9 maj, 2016 av Nisse

Vinterkläder i värmen

Det har varit långt över +20 grader de senaste dagarna men jag har varit tvungen att gå med både langkaliisjär (långkalsonger) och stickasjoortå (tröja). Fläktarna som jag bytte finns nämligen i nedre våningen på torken och den är till hälften nedgrävd med cementgolv och väggar. Så det var riktigt kallt där. Då man kom ut genom dörren så blev det hett och jag försökte lämna bort stickasjoortån men jag måste ta på den igen.

De nya fläktarna köpte jag enbart för att få de automatiska startanordningarna (se Fläktresa) men tog i alla fall också fläktarna hem i paketbilen. Till all tur för en av de gamla fläktarna gick sönder och så bytte jag bägge. Det blev en större omändring för de nya fläktarna var litet större och jag måste bygga om hela ramen.

DSCN5711

Kransen kring de nya fläktarnas propeller är inte av plåt utan av glasfiber och fläktvingarna verkar vara av betydligt bättre kvalitet. På bilden saknas ännu de luckor (lätta hårdkartongskivor med gångjärn upptill) som är nödvändiga för att man skall kunna köra en fläkt. Luckorna hindrar luften från att gå baklänges genom den andra fläkten.

Nu snurrar fläktarna och har redan torkat ned vetet ganska bra. Det är inget under med den starka solen på plåttaket. Fukthalten på inkommande luft var i går under 30 % (27,5) och temperaturskillnaden till utgående luft närmare nio grader så solen gjorde ett bra torkarbete. De automatiska startanordningarna fungerar fint och skall kopplas till nätet så de kan fjärrstyras varifrån som helst. Men det får vänta tills vårsådden är klar.

Igår körde jag ett varv över åkrarna. Det brukar jag göra men det var första gången jag kunde köra på höga treans växel. Förr höll man på att skaka sönder då man körde över tiltorna. Det har inte torkat speciellt mycket än. I svackorna är det för tidigt att så men vissa åkrar med litet högre mullhalt borde man kunna så snart. Det är ingen större brådska att ställa i ordning men vädergubbarna spår möjligen regn till lördagen  (varannan dag lovar de 30 mm och varannan dag 0 mm) så det är litet nervöst att lämna sådden alltför sent.

Och så hittade jag första tofsvipeboet. Det är svårt att se dem nu då jag lämnat åkrarna helt orörda efter tröskandet. Bäst ser man dem från traktorn genom att vipan som ruvar flyger upp – men först då man kommit riktigt nära. Om man fixerar stället och går rakt fram till det så kan man sätta upp en käpp så man inte kör över det vid sådden. Men käppen får inte sättas alltför nära för då överger fågeln boet.

DSCN5719

Fem svanar tycks också trivas på Triangeln som är skyddzon och insådd i timotej och klöver. Vallarna har klarat sej bra över vintern och är jämngröna.

DSCN5720

Kolla in tofsvipan nere till vänster.

Vårsådden har börjat i Hindersby och traktorerna rör sej på åkrarna. Med det här vädret borde vårsådden vara klar inom den här veckan. Mot slutet blir det svalare och möjligen regn men det vet man ju aldrig.

 

28 april, 2016 av Nisse

Kraftsamling våren 2016

Skogsarbetet tog slut och våren 2016 kom – eller kom den ? Som vanligt så tog vi en tur till Medåker för att kolla om huset står kvar och sätta igång vattnet. Fast det lyckades inte. Åtminstone behövde vi inte vara rädda för att vårsådden skulle börja för tidigt.

DSCN5683

Så här såg det ut på lördag morgon. Vädret var riktigt aprilväder. Solen sken och det kom ordentligt med hagel tillika. Grannen Lars-Eriks höstsäd mår inte riktigt bra då det ligger vatten i svackorna då solen smält haglet på eftermiddagen.

DSCN5688

Vi pratade med Lars-Erik på tisdagen och han berättade att han kom igång med harvandet men så började det komma nederbörd och alla vårsåddsplaner är uppskjutna. På torsdagen då vi kom var det en grym åska. Ett  nedslag i kraftledningen norr om vårt hus och ett i den nya höga masten bredvid Lars-Eriks hus gjorde stor skada. Telefonerna formligen exploderade och ledningarna hade bara koppartrådarna kvar. Vi var just då i Köping så vi upplevde inte åsksmällarna.

Masten på Djurberget är nu igång och vi har äntligen bättre signal. Vår kopparledning slutade fungera för många år sedan och Telia river bort alla gamla ledningar så fort de hinner så vi är illa tvungna att använda trådlöst som hittills varit erbarmligt dåligt. Jag upptäckte att masten bara har 2G och 4G medan mitt Ålcomkort bara har 2G och 3G. Alltså fungerar bara det långsamma 2G i mobilen. Men i modemet har jag Comviqs kort och där fungerar 4G så datanätet är OK nu.

DSCN5681

Här syns den nya masten bredvid vårt gamla bergslagshus från 1850-talet. På sommaren hinner vi aldrig vara där så det är mest i skarvarna mellan vinter-och sommararbeten som vi hinner ta en snabbtur dit. Och koppla av med att bygga och plantera (lika som hemma …). Man kan ju undra om det är stor idé att åka till Sverige för att göra ungefär samma saker som i Hindersby – och det undrar många också högljutt. Men lustigt nog är det ändå en avkoppling att åka bort för en tid. Om man åker tillräckligt långt.

Alla äppelträd som planterades i fjol tycks ha överlevt. Inte en enda topp var avbiten men så var de också skyddade av ståltrådsnät och sorkskydd runt stammen och björktjära som sorkarna inte gillar. Vitsipporna blommade över hela gårdsplanen då vi kom men sedan började de huka sej i haglet och kylan (det var som kallast -6,4 grader på natten). Och nu hade vi med oss hem 30 nya ympade äppelträd som fanns på Pomologiska sällskapets avdelning på Trädgårdsmässan i Stockholm.

Det blev mest inomhusarbete på grund av vädret. Vi hade limmat bitar av grålumppapp på väggarna i trappan och nu hade de torkat så att vi kunde måla. Vi använde Linus emulsionsfärg som visat sej vara mycket bra och inte innehåller lösningsmedel utan bara linolja, vatten, cellulosa och naturliga pigment. Man blandar alltså pigmentet själv – det kan man köpa i påsar. Linusfärgen torkar på ett dygn och kan målas överallt inomhus – också på kakelugnar.

DSCN5686

Vi valde ett ljusblått pigment eftersom trappan är ganska mörk. I nedre kanten ser man hur de rivna bitarna grålumpppapp bildar ett mönster. Första lagret med färg var tungt att dra på för pappen sög alldeles förskräckligt. Penseln ville inte röra sej alls över väggytan för vattnet i färgen sögs in direkt. I motsats till ren linoljefärg så kan man sätta på tjockt med Linus varje gång och det behövdes på pappen. Men andra strykningen var lätt. Då sög inte ytan mera så kraftigt och färgen täckte snyggt.

DSCN5690

Det blev ganska så ljusblått … Fast i verkligheten var väggen mindre blå och litet mera grå och ljusare så fotot ger inte riktigt rätt intryck. Sista dagen målade vi själva trappan gammelblå och på trappstegen måste man använda riktig linoljefärg som alltså inte innehåller vatten utan enbart linolja. Linoljefärg tål nämligen nötning mycket bättre än Linus emulsionsfärg.

DSCN5694

Det är väl klart att den hemska rödaktiga färgen skall målas över – troligen med någon nyans i grått liksom på panelen. Möjligen gör vi trappan litet ljusare i andra strykningen.

För övrigt hade jag roligt uppe på vinden där jag städade bort gammalt skräp och isolerade mellantaket med cellulosaull (Ekoull). Den är helt annorlunda än mineralull för cellulosan är hygroskopisk och fungerar bra ihop med sågspån. Den både suger i sej och avger fukt så den skall absolut inte ha någon fuktspärr av plast. Och fuktspärr kan man inte ha i ett hus som lämnas kallt över vintern. Då är nämligen huset ibland kallare än uteluften och fukten vandrar in och om det finns fuktspärr så kondenseras den inne i väggen eller isoleringen med mögel som följd. Man skall hindra luften att röra sej och täta springor men absolut inte hindra fukten. Vindskiva men inte fuktspärr.

Uppe på vinden hittade jag två gamla skor. Troligen var de från 1920-talet för där fanns också en fjäderfätidskrift från 1922. Vi har ju en av Sveriges största äggproducenter i grannbyn Smedsby. Skorna är ditsatta med avsikt. Det bringar tur om man sätter gamla skor på vinden – helst barnskor som är ordentligt slitna. Och slitna var de utan sulor men med träpliggar.

DSCN5689

’Nu nästan hundra år senare sätter vi förstås tillbaka skorna och hoppas på tur i hundra år framåt.

Och vattnet ? Där gick jag bet för den lilla pumpen som tar upp vattnet ur tunnan började aldrig suga. Vi har bara en tunna utanför väggen och den måste fyllas på med ämbar ur brunnen. Sedan skall en liten 12V pump suga vattnet ur tunnan och föra det genom ett litet reningsverk som med omvänd osmos tar bort allt ur vattnet – inklusive salter – så vi får kaffevatten. Det ger bara nån liter i timmen så det mesta vattnet måste bäras in med ämbar (eller hink som det kallas i Sverige). Pumpeländet har krånglat ända sen vi köpte den så nu beställde jag ny pump på nätet och nästa gång så får vi hoppeligen kaffevatten igen.

Det var kallt och regnigt då vi kom tillbaka till Åbo och det lär regna i tre dagar ännu. Först nästa vecka skall det bli litet varmare och torrare väder. Det är bra för nu har jag bråttom att byta fläktar i torken och då det blir sol så skall fjolårets vete torkas ned. Det blev så sen skörd att det inte gick att torka så mycket på hösten. Men vårsolen brukar vara mycket effektiv. Säden klarar sej bra så länge den är kall. Mögeltillväxten är noll om det är minusgrader och vete håller kyla länge – ibland är det iskallt ännu vid midsommartiden om man inte blåser varm luft igenom det. Så det skall inte blåsas förrän det blir torkväder.

Nu är det spännande att se om vädret blir varmt i maj eller om vi får en kall vår. Direktsådd blir det knappast i brådrasket.