23 april, 2016 av Nisse

Ögonen på skaft

Den som nån gång försökt pressa in huvudet mellan rör och axlar på en maskin för att komma åt att se var felet ligger skulle gärna ha ögonen på skaft. Nu fick jag en kamera med en två meters kabel och belysning som jag kunde koppla till USB-porten på min nya mobil. Den fungerar som en lokal TV och jag kan se vad som helst ur vilken vinkel som helst så länge kabeln (7 mm) ryms in. Bildkvaliteten är fin och jag kan ta foton eller video  för att senare kolla i lugn och ro.

DSCN5678

Jag håller i själva kameran (svart). Bilden på skärmen är mycket bättre än på fotot ovan som togs i ganska dålig belysning. Ett problem lade jag märke till och det är svårigheten att hålla kameran stilla. Men det kom med en magnethållare som det kan vara all idé att använda. Speciellt då man ser på nånting nära gör också små rörelser i kameran att bilden hoppar. Själva kameran ställer automatiskt in fokus från fyra cm till oändligt.

Grunkan kallas endoskop och är ganska billig – under 20 euro. Jag köpte från Kina och då var frakten gratis. Det tog inte heller så lång tid – litet på en vecka. Det finns ju hundratals olika prylar till mobilerna men den här är faktiskt nyttig i verkstaden.

 

8 april, 2016 av

Fredagsmys i fickan.

Just som solen går ner och man ställer in sig för lite lugn och ro  till kvällen och avnjuter kvällsvarden så kommer ett alarm-sms till telefon. ”Alarm Motor Skydd” visar displayen i telefon. Jaha va e de nu då, det är oftast flamvaktsalarm som kommer eftersom jag har det lite hårfint inställt -man vill ju inte få pannan full med obrunnen flis på grund av allt för stor marginal- men motorskyddsalarm skvallrar om att någonting kärvat. Konstaterar att motorskyddet för inmatningsskruven slagit ur, kvitterar och backar skruven lite och prövar på nytt, samma sak och nytt alarm 🙁

Jaha det är bara att gräva ur flisfickan för att kontrollera vad som fastnat. Jag som just höll på att fylla på mera flis men som tur var kallade frugan in mig på kvällschoklad så jag hade bara hunnit fylla på några frontlastarskopor. Tänkte fylla på mera men jag va hungrig så jag hörsammade kallelsen nästan genast för ovanlighetens skull. Nåja det är inte lätt att gräva i flisen, fick en del med spaden men resten krafsade jag ur för hand. En kvart senare hade jag nått botten av behållaren.

Finns lättare material än grov träflis att gräva i.

Finns lättare material än grov träflis att gräva i.

Och det här är vad jag hittade inklämt mellan inmatningsröret och inmatningsskruven.

En rejäl metallbit i bränslefliset.

En rejäl metallbit i bränslefliset.

Normalt brukar jag mest elda skogsflis från egen skog men då det är lite knappt med torkad vara så tänkte jag testa lite återvinningsflis för att se hur den fungerar i min anläggning. Återvinningsflisen är krossad och inte tuggad så den är lite grövre och kan innehålla lite ett som annat. Det ser man bland annat som lite mera slaggbildning i brännhuvudet. Järnföremål borde det ändå inte innehålla i någon större grad eftersom flisen körs igenom magnet i samband med krossandet. Den här biten verkar ändå på nåt vis slunkit igenom magneten utan att fastna. Lite spik och någon mindre bult har jag hittat i askan men dom stör inte inmatningen destomera men den här var för stor och för stadig för att rymmas i inmatningsröret.

Säg sen den olycka som kommer ensam!

När jag skulle starta upp igen märkte jag att inmatningsskruven inte var i rätt läge och vid närmare granskning noterades att ”huset” till kullagret hade spruckit så lagret höll på att komma ut.

Ett sprucket lagerhus.

Ett sprucket lagerhus.

Just så det var ju typiskt! Ni som följt med oss bloggare en tid har säkert tidigare fått läsa om hur det mesta går sönder efter stängningsdags på fredagarna. Och var får man tag på ett nytt lager klockan halv nio en fredagkväll? Nu är det ju inte längre hård vinter men visst skulle det bli lite svalt i huset om pannan är kall över veckoslutet, för att inte tala om de små plantorna i växthuset, väderprognosen utlovar ändå svag frost de närmaste nätterna.

Men sen kom jag att tänka på att jag har lite skrot kvar efter branden och trots frugans vädjan om att göra mig av med ”avfallet” så står den brunna flisfickan kvar i rian och det visade sig att lagret på den var i skick……… den som spar han har 🙂

Lagret från skrotskruven visade sig till all lycka vara i skick.

Lagret från skrotskruven visade sig till all lycka vara i skick.

Efter en knapp timmes skruvande är så ordningen återställd och värmen på i pannan. Men kanske blir det inte mera experimenterande med återvinningsflis även om den visade sig värma bra.

12 mars, 2016 av

Turbonde.

Jag borde kanske ha lämnat in en lottokupong förra lördagen för när jag tog mig an reparation av hjullagret visade det sig bara vara resterna av kronmuttern som höll hjulet på plats. Hjulet satt det facto så löst att när jag innan reparationen lossade virkeslasten och vagnen gungade till lite av kranens rörelser så ramlade hjulet bort. Det kunde lika gärna ha ramlat bort när jag kurvade på under hemfärden och eventuellt kunde hela vagnen ha stjälpt i någon korsning. Kanske är det inte så dumt att ta del av radiogudstjänsterna när man syndar och arbetar på vilodagarna i alla fall 🙂

Lite väl enkel konstruktion.

Mera vaselin någon gång emellanåt skulle inte ha skadat  för det visade sig att navet inte var tätat med någon stefa som jag alltid trott utan bara en enkel plåtbricka.

WP_20160312_002[1]

Så det är nog bara att ösa på med vaselin utan risk för att pressa sönder någon stefa-tätning. Lite dumt med en dylik konstruktion på en skogsvagn som nu och då körs ner i diken och mossar, det är mer eller mindre fritt fram för vatten och smuts att tränga in i lagren.

WP_20160312_003[1]

För att få reda på lagerstorlekar och tätningar blev jag tvungen att demontera ytterligare ett hjulnav och när jag nu såg hur simpelt tätade lagren var så var det bäst att ta och packa om alla hjullager med rejält med vaselin. Fann då ytterligare ett lager som var fullt med smuts så det hade antagligen varit en tidsfråga innan ytterligare ett lager hade gått sönder. Får nog lov att montera smörjnippel på navet så att vaselin kan pressas in mellan lagren i stället för som nu bara från ytterändan av navet. Det inre lagret får annars inte tillräckligt med smörjning.

WP_20160312_001[1]

Gängorna för kronmuttern på axeln hade skadats så jag försökte få tag på en 33 millimeters gängbacka med 2 millimeters stigning för att få dem fixade men någon sådan fanns inte att uppbringa i byn……

WP_20160312_007[1]

….så det blev att med hjälp av gängfilen fila upp gängorna, det var tack och lov relativt mjukt material i axeln så det gick ganska lätt. Nya lager var det inga problem att få tag i. Värre var det med kronmuttern, den lyckades jag inte hitta i stan utan den måste beställas vilket ledde till tre dagars väntan. Under hemresan från stan meddelade väderrapporten att det väntas varma fönvindar under kommande vecka så jag började nästan ångra att jag inte tog en vanlig mutter för att modifiera till kronmutter. Eller egentligen kunde man skurit loss hela axeln och svetsat dit en ny komplett med nav och allt för när jag räknar ihop reservdelskostnaderna så ligger de i samma prisklass som en komplett axel. Det hade antagligen sparat lite väntetid och gett mig möjlighet att delta i bondedemonstrationen.

Kanske blir det åter kallare och förhoppningsvis håller skogsföret även under påsken för just nu är det goda förhållanden och skogsarbete är det inte direkt brist på.

10 mars, 2016 av Nisse

Värre än förväntat

Det ser ut som om skogsarbetet är över för i år – åtminstone för processorn. Det var inte bara bultarna som brast på vridcylindern. Också flänsen drogs helt sned och själva cylindern sprack. Ännu värre är att vridhuset också sprack. Det betyder att hela lastaren skall skiljas åt och vridhuset svetsas – och förstärkas. Det är liksom hela lastaren alldeles för svagt.

DSCN5591

Men nu börjar det vara slut. Den gamla lastaren (från 1986) har varit ganska bra och speciellt räckvidden är fenomenal. Men det går mera tid åt att svetsa den än att arbeta med den. Den hade blivit skrotad för länge sedan i alla fall men processorn sitter fast i ramen så jag måste svetsa en ny ram i så fall. Det hade i alla fall gått mindre tid och blivit billigare. En orsak har också varit att nya lastare har varit alldeles för dyra eller så har de varit sämre än den gamla. Och man ids inte riktigt gå bakåt.

Nu har jag i alla fall börjat planera en ny ram för processorn som har en fästplatta för lastare (eller kran som man säjer i Sverige). Jag är fullständigt inne på att alltid bygga utbytbara delar så man inte måste byta allting då en del går sönder. Och problemet med ramen är att fästa den vid traktorn. Nu har jag ett bra traktorfäste men det passar bara gamla Nokka-lastaren. Så det blir att fundera ut en (stark !) mellanram som kopplar ihop det gamla fästet med den nya processorramen. Litet att fundera på …

Nutida lastare är faktiskt ganska modulbyggda. Man köper inte en lastare utan bara en grunddel som sedan kompletteras med rotator, grip, ventilbord, fötter, ram och hydraulik från ett större urval. Och det passar mej fint. Så vad jag behöver nu är en lastare med minst 8,5 meters räckvidd och standardfäste med platta. Resten fixar jag själv. Rotator och grip tar jag från den gamla lastaren men sedan är det tveksamt med fötterna och ventilbordet. De fungerar men är inte så bra.

Nu blir det i alla fall att avverka för hand och köra ut virke resten av den här sorgliga ”vintern”. Väldigt mycket blir det knappast men flisved måste jag i alla fall få för nästa vinter.

 

6 mars, 2016 av Nisse

Går det bra så går det sönder

Enligt lagen om alltings jäklighet så vet man att om nånting går bra så går det snart sönder. I går kväll så brast skruvarna till vridcylindern på lastaren och oljan rann ut. Till all tur hände det hemma och inte långt inne i skogen. Men nu måste jag vänta på ny cylinder för flänsen är alldeles vriden (se nedre hörnet) och det är en spricka i cylindern.

DSCN5582

Det är tyvärr inte första gången bultarna brister här. Lastaren är felkonstruerad eftersom bommen svänger alldeles för snabbt och det blir hårda påfrestningar då den plötsligt stannar. Dessutom har den bara ensidig kuggstång. Om man jämför med den andra lastaren (Farma) som har dubbel kuggstång och fyra vridcylindrar så är det som natt och dag. Farman är långsam men stark medan Nokka 3010 är snabb och svag. Nokka 3010 är från 1986 och typiskt är att årsmodell 1987 hade M16-bultar i stället för M12 som jag har.

Jag har funderat på att byta hela vridhuset till ett med dubbel kuggstång. Och så har jag nyss gjort en större reparation på vridmekanismen. Jag kunde ha byggt en ny lastare med all den tid jag lagt ned på att reparera det här skrället. Men räckvidden är fin och så är huvudproblemet att jag måste ha den här lastaren att fästa processorn vid. Annars måste jag bygga en helt ny ram för processorn för sådana lastare finns inte mer att köpa. Den är närmare 30 år gammal.

Så det blir väl att köpa ny cylinder och skruva fast den med 12.9 bultar. De bultar jag nu använt var 10.7 men det räcker tydligen inte. Att byta storlek på bultarna är nästan lika mycket arbete som att bygga en ny ram för de skruvas fast i vridhuset som skall svetsas om i så fall. Då måste jag komma ihåg at kolla bultarna hela tiden och byta dem innan de brister allihop. Tyvärr har det visat sej att man lätt glömmer att kolla. Säkert kommer jag ihåg i år men nästa vinter så är allt bortglömt – tills det går sönder på nytt.

15 november, 2015 av Nisse

Stolparnas sista offer

Som jag skrev ett par år tidigare så grävdes elkabeln ned under våra åkrar (Elstolparna kommer bort från åkern !). De hade under årens lopp fått tömningsröret på tröskan att krokna flera gånger. Jag har haft ett nytt rör hemma i flera år men först nu har jag kommit mej för att byta ut det. Det gamla röret har hållits ihop av silvertejp, plåtar, ståltråd och skruvar – men framför allt av själva skruven inuti. På något sätt har det gått att tömma det mesta i vagnen. Men i höstas tog jag bort tömningsröret från tröskan och satte det på en sådan plats i verkstaden att jag var tvungen att laga det för att kunna använda verkstaden. Annars skulle det bara ha legat där till nästa skördetid.

Så jag tog bort ståltråden, skruvarna, plåten och silvertejpen. Det visade sej att inte mycket annat höll ihop röret. Det var så gott som avbrutet på två ställen och skruven hade nästan nött igenom plåtenb på ett tredje ställe där det kroknat och jag varit tvungen att värma plåten med gassvetsen för att buckla ut det värsta så skruven kunde tvinna.

DSCN5375

DSCN5377

DSCN5378

Nog är silvertejpen ganska otrolig att den hållit ihop det här …

Nu skall ännu nedre fästet svetsas fast och det är en litet besvärlig sak för det måste få rätt vinkel. Annars kan skruven tömma åt sidorna eller uppåt. Och så måste röret passa i fästena då det tas ned. Men det finns gott om tid för verkstadsarbete just nu då dagarna är så korta och kvällarna så långa. Och verkstadsarbeten finns det i mängd.

Litet bygger jag under den ljusa delen av dagen. Det har varit så varmt att det går bra och inte har det regnat så mycket heller – även om allting är genomblött.