Etikett: traditioner

Varför sov jag i somras ?

Då man står här och gräver fram halvfärdiga konstruktioner och spikar med stela fingrar så undrar man varför i all världen man sov i somras. De långa ljusa sommarnätterna hade man hellre kunnat jobba så man skulle ha undvikit vinterbyggandet. Där ser man hur kort människans minne är och hur svårt det är att tänka längre än näsan är lång. Det är minsann inte första gången man står och spikar mitt i smällkalla vintern.

De senaste dagarna har jag också sysslat med “vinterrockad”. Rockad är en term från schackspel och betyder att man låter tornet och kungen byta plats. Det är det enda drag där två pjäser får flyttas tillika. Men mina vinterrockader är betydligt mera invecklade. Man flyttar traktor A till ladan och maskin B till torken, traktor C till traktorgaraget och paketbilen D till verkstaden (från ladan). Därefter finns det plats för traktor E under taket där traktor C stod. Sedan måste man tillfälligt låta paketbil D byta plats med traktor C för att sätta på kättingarna varefter de åter byter plats tillbaka.  Då paketbil D är klar så skall den tillbaka till ladan. Pust.

Nu är det inte att bara starta sådär utan först sätter man på motorvärmen och sedan gräver man fram den traktor som stod utomhus då det började snöa och blåsa på allvar. Sedan märker man att motorvärmen på traktor C inte fungerade eftersom klockan var sönder så det blir att koppla sladden direkt och gå in och dricka kaffe medan den varmnar. Därefter går det inte att öppna dörren till ladan för kölden har lyft cementplattan så den sitter fast. Till all tur går det att skruva upp dörren nån centimeter så man får den att löpa. Men sådant tar tid.

MF165 i snö med fibersvetsningshönshus

Och var man än rör sej så skall snötraktorn fram för allting är insnöat och man måste köra bort en massa snö för att komma fram. Visserligen var man glad då det frös på och leran stelnade men en fördel var det i alla fall med regnet: Det rann bort av sej självt. Men man skall inte klaga – man kunde ha bott i staden och då hade det varit värre att få bort snön.

I går kväll sysslade jag med att gräva mej fram till vedlidret. Blåsten hade lagt en stor snödriva över gången och inne i trädgården ryms traktorn inte. Men det gällde att få ved till baket av jullimpa och då var det  inte läge att spara på krafterna. Nu sprakar elden i den stora bakugnen och doften av äkta hemlagad jullimpa börjar snart sprida sej i huset. Ute är det -18 grader men nu har vi ved inne så nog blir det jul i år också …

Glad Jul allihopa !

 

 

 

Klåss å kultuur

Den här hösten har varit rena definitionen på “klåss” (våt lera och gyttja). Det har regnat hela tiden eller åtminstone duggat. Jag körde sista leråkern med tallriksharv i en grym smörja och är riktigt förvånad att det gick alls att köra. Tallriksharven gick egentligen för djupt men med den stora Zetorn fick jag åkrarna någorlunda omrörda. Viktigt är att få halmen nedkörd så den börjar förmultna. På våren är det eländigt att så om det finns en mängd torr halm som fastnar i billarna. Men mullåkrarna har jag lämnat och tänkte köra dem först då det frusit på litet – möjligen i slutet på veckan. Nedan en riktigt ren harv – ibland har den varit så full av halm och lera så man inte sett nånting av själva harven.

Och grävandet av den elektriska kabeln fortsätter. Vi var en vecka i Sverige för att tömma huset på vatten och ställa i ordning för vintern men vi hade knappt hunnit in genom dörren där förrän det ringde och jag fick höra att de grävt av fiberkabeln i Hindersby. Den var riktigt bra utmärkt men så kom det ett nytt gäng och började gräva i mörkret … Ett elände med alla dessa underentreprenörers underentreprenörer i femte potens.

Utanför vår port har de kört sandlass efter sandlass men ännu pressas det blöt lera upp ur vägen på grund av det eviga regnandet. Men det klagar jag inte över för vi blir av med alla stolparna sedan. Jag har tuggat mej genom en halvmeters  dubbel tegelvägg på ladugården för att få in kabeln till huvudcentralen och lyckades få sönder min pneumatiska borrmaskin – fast i ärlighetens namn så var det nog borrandet i somras i torkens sega betongmur som tog livet av den. Med en ny borrmaskin och meters stenborrar (hålet måste vara snett så det blir ganska långt) så fick jag efter mycket svett och möda ett hål på 7 cm. Rören till växthuset skall genom väggen också.

Men nu börjar det bli kulturtider i Hindersby. Vi har jobbat länge med boken om Fornminnesföreningens 60 år och med den nya teatern. Kolla in Hindersbysidorna . Det var Sigge Strömberg – teatermänniska, författare och kulturpersonlighet – som startade Fornminnesföreningen 1952 och ordnade stora bygdefester som hade upp till 1000 personer i publiken och det var mycket på den tiden. Hans sonsons dotter Mikaela har skrivit boken som preliminärt har utgivningsfest den 8 december.

Och så har byns nuvarande teaterguru Isa Stenberg igen skrivit en pjäs om Hindersby, den här gången på 60-talet. Vår andra teaterguru Robert Jordas har regisserat och 40 byyssari (bybor) är med i en av de största kultursatsningar vi haft.  Jag hörde att skådespelarna skrattat så de knappt kunde repetera pjäsen.

Kultur betyder ju “odling” (från latinets “cultivare”) så det passar oss odlare att efter klåsset bänka oss och skratta litet åt livet på landet på 60-talet. Det handlar om riktiga existerande människor från vår lilla by som vi mycket väl minns. Dramatiserat av Isa förstås. Det här är ingen konstgjord snobbteater från underliga miljöer som vi aldrig sett utan riktigt äkta heimlaga från början till slut. Isa är född och uppväxt i byn även om hennes karriär inom teatern förde henne till Sverige. Hon känner till byn  och dess människor inifrån men är tillika proffs och kan föra ut det på ett sätt som vi vanliga dödliga inte behärskar.

Det kan löna sej att åka långa vägar för att se på äkta byateater som dessutom går på det riktiga gamla språket.Så nu tar vi steget från åkerkulturen till teaterkulturen och väntar på våren då det igen blir att harva och så och hoppas på ett nytt och bättre år än det här klåssåret.

 

Folkvisa (moderniserad)

PLOCKA VILL JAG FLYGHAVRE

Modernisering av “Plocka vill jag skogsviol” under
inflytande av lagen om flyghavre och en dag på veteåkern.

Plocka vill jag flyghavre och
stoppa i en säck,
plocka, plocka allt med rot
och bränna alltihop.
Det är bäst att plocka
annars kommer Byråkrat
och bränner hela fältet
och anlägger sanktioner.

Solen bränner, vetet flimrar,
broms och mygg ger stick
och om solen går i moln
så kommer det en skur.
Sedan är man genomblöt
och säden den är riktigt våt.
Men det blir inget ledigt
förrän alltihop är klart.

Så plocka vill jag flyghavre och
stoppa i en säck,
plocka, plocka allt med rot
och bränna alltihop.
Det är bäst att plocka
annars kommer Byråkrat
och bränner hela fältet
och anlägger sanktioner

Nisse Husberg
12 juli 2012 på Tjeeldlaandi

 

Johanni i traktorn

Det blev johannifirande i traktorn och det är inte första gången. Ett år var det bara kvinnor och barn på den traditionella festen för att gubbarna sprutade för brinnkära livet hela natten. Det hade varit dåligt sprutväder länge och så hotade regn.

I år var åkrarna fulla med traktorer i går kväll (och natt) men jag var tvungen att åka till Ring III för att hämta material och kom hem först tiotiden på kvällen så jag fick spruta i dag.

Men på dagen var vi nere på Hystanlindån eller Leikanlindån – senare benämnd Lekstrand – som är byns allmänning vid Stein-Gustas bro. Att pryda och sätta upp johannistang har blivit ett betydande folknöje på dagen före johannifesten. Många påstår att vi har östra Nylands största johannistang (midsommarstång).  Ålänningarna har finare men vår är inte så oäven heller:

Mera om uppsättandet finns på

http://byyin.hindersby.net

bland annat två videosnuttar.

Glad Johanni till alla bondbloggare och läsare !

Tröskandet genom tiderna

Inspirerad av Maria började jag läsa mina gamla tröskhäften. Jag har nämligen alltid ett häfte och penna i tröskan och skriver upp hur tröskandet framskrider – och då nånting går sönder. Den MF-20  som jag kör med köpte vi 1990 från Rosenlew i Björneborg. Det är en testtröska där alla möjliga och omöjliga prylar var installerade för att testas. En del kom senare i serieproduktion men många finns enbart på vår tröska. Så den är helt unik.

Lägg märke till silvertejpen på tömningsröret. Naturligtvis har jag kört röret mot elstolparna och det är lappat många gånger. Ett nytt finns hemma men jag har inte hunnit installera det – och så håller silvertejpen ganska så bra.

Eftersom det inte finns någon handbok som man kan lita på för den här tröskan så tog det mej flera veckor att gå igenom alla ledningar och prylar som var installerade utan dokumentation. Det var ju bra för jag lärde känna tröskan ordentligt.  Det mesta fick jag att fungera men luftkonditioneringen lade av på nytt nästan genast. Den tycks inte fungera på något fordon så den har fått vara sönder sedan dess. Synd, för man skulle verkligen behöva den i hettan.

För det mesta har vi börjat tröska i mitten på augusti och slutat i början på september.  Till och med 1992 då oljefiltrets fäste brast och oljan rann ur motorn. Turbon blev utan smörjning och lagren skar ihop genast då den gick för full fart.  För år 1993 har jag en anteckning att det regnade hela augusti och skörden började först den 27:e. Men 1996 gick samma koppling sönder som i år och då fick vi det sista tröskat först i mitten på oktober. År 1998 var det regnigt och vått och vi började tröska först den 9 september och var färdiga den 7 oktober.

Vanligen startar tröskan på hösten genast då man vrider om startnyckeln men 1999 så hände ingenting alls då jag skulle starta. Mössen hade ätit av varenda kabel mellan hytten och tanken ! Jag var tvungen att dra en hel del nya kablar förrän jag kom igång. Men det var ett tidigt år för redan den 19 augusti var allt tröskat.

De första åren på 2000-talet var ganska normala men år 2004 stod vattnet på åkrarna då vi tröskade i september och den 20:e var det helt färdigt och det året blev rybsen otröskad. Följande år gick allt på en vecka och det sista tröskades den 25 augusti. Både 2008 och 2009 var sena år och tröskandet började långt in i september och var slut i månadsskiftet till oktober.

Men vi har fört skiftesvis bokföring allt sedan 1939 då min pappa började med den. I den ser man att vår första skördetröska var en bogserad Aros som inköptes 20 februari 1960. Senare bytte vi till en JF som var fäst vid sidan om (egentligen runtom) traktorn år 1970. Men då hade vi kossor så det mesta var i vall och ganska litet tröskades.

Och vill man se ännu längre bakåt så finns en dagbok av min farmors kusin, Bos-Framstu Evert (som senare tog namnet Sundvik). Den är från år 1907 som var mycket intressant eftersom byn genomgick sin kanske största förändring på 1000 år (+- 300 år). Då flyttade man nämligen bort från skifteslagets centrum (Hopenbackan) till de nuvarande platserna – som på den tiden var närmast sank ängsmark utan vägar.

I dagboken kan man läsa att “Korna betade i Petjermosan den 10-28 juni” och det är den åker där tröskan gick sönder förra veckan. Men 1907 var det bara sank äng. Min pappa berättade att då den dikades så måste man ha en planka med sej att stå på – annars  sjönk man ned i dyn långt över knävecken.

Visst är det intressant att läsa gamla dagböcker medan jag sitter här och väntar att rostlösningsvätskan skall verka på remskivan. Så det gäller att skriva en massa – helst riktigt vardagliga saker för de blir de intressantaste i framtiden då allting ändrats.