väder – Sida 38 – Bondbloggen

Grymt torkväder

Vårsolen är min bästa torkvärme. Men i år är den ovanligt stark. Kolla in diagrammen nedan som visar luftens relativa fukthalt och temperaturerna på inkommande luft och lårarnas utgående luft.

Just nu torkar jag enbart i den gamla torken eftersom jag byter fläktar i den nya så det är den blå kurvan som gäller. I går var alltså fukthalten på inkommande luft nästan hela tiden under 40 %. Den branta nedgången litet före klockan tolv visar när jag startade fläktarna för då började de ta in riktigt torr luft som kom under det heta plåttaket. Men inte ens på natten var fukthalten mycket över 70 %. Det lönade sej i alla fall inte att köra fläktarna dygnet runt som temperaturkurvorna visar.

Den svarta kurvan visar temperaturen på inkommande luft vid fläkten. Den steg alltså brant litet före klockan tolv då jag startade fläkten. Det är bara lårarna 1,2 och 5 som torkas (grön, röd och orange). De andra kurvorna stör litet diagrammet men jag har inte orkat programmera om systemet. Som värst var temperaturskillnaden kring 6 grader och det betyder att torkningen var mycket effektiv. Den första timmens värden måste man bortse ifrån eftersom de bara visar inverkan från nattens temperatur. Lår 5 (orange) är torrast eftersom skilllnaden är minst för den. På kvällen gick temperaturskillnaden ned till noll och jag stängde fläkten (hacket i den svarta kurvan). Men temperaturskillnaderna är ändå mindre än i förrgår då de var upp till 8 grader.

Det syns att det kom litet moln på himlen på eftermiddagen (den svarta kurvan går ned). Solen var minst lika stark i går som i förrgår men säden börjar bli torrare och därför minskar temperaturskillnaden mellan inkommande och utgående luft. Lår 6 som har det tunnaste lagret stängde jag redan i förgår eftersom sädens fukthalt var kring 12,5 %. De andra lårana är säkert kring 11% längst nere men torkningen går uppåt i skikt så ytan är alltid fuktigast.

Det här är minsann solvärme som heter duga. Jag vet inte hur många tusen liter olja jag hade varit tvungen att bränna för att komma upp till samma torkeffekt. Och solvärmen bara fortsätter hela veckan – det blir till och med varmare i början på nästa vecka.

Vårbruket igång.

Påbörjade det egentliga vårbruket idag…… och i riktigt goda förhållanden dessutom 🙂 Kunde gott ha börjat igår men dagen gick åt till spannmålssortering, däcksbyten, diverse underhåll och ett försök till att köra upp de övervintrande palsternackorna med löklossaren. Det stannade vid ett försök för det ville inte gå i vår heller, problemet var detsamma som i höstas det vill säga jorden föstes framför maskin istället för att gå upp över sållmattan. Så idag blev det taktikbyte och kultivatorlossning vilket gör plockandet lite drygare då de måste plockas upp ur jorden.

Efter att personalen ”stämplat ut” så körde jag igång med bäddfräsningen efter att ha modifierat utrustningen lite i och med att jag i år ämnar köra bäddarna med New Holland istället för Samen. Modifieringen som i huvudsak bestod i att bygga fästen för kontrollboxen och ordna strömförsörjningen är ju nåt som man tänkt på hela vintern men min vana trogen inte fått gjort i tid. Nu for ett par timmar värdefull vårbrukstid till spillo på grund av min försummelse. Värdefull är tiden nu då det torkar snabbt och speciellt småfröna borde fås i jorden medan fukten ännu finns kvar för att gro jämnt och bra.

På tal om grobarhet så var senaste hösts skörd lite svagare än året innan, det överåriga kornet ”mältade” 98% medan höstens låg på 82% men det får duga ändå fast utsädesåtgången på så vis blir lite högre. Den överåriga havren grodde väldigt dåligt så jag överväger att lämna bort havren helt och hållet vilket i så fall innebär att den femåriga växtföljdsplanen spricker redan 2 dagar efter att den uppgjorts. Så gammal blir den i så fall. Alternativet är att köpa lite utsäde men det är ganska värdefullt så jag vet inte om det är lönt.

3.5.2016 Vårbruket inleddes med bäddfräsning för sålök. "GPS:en" verkar i alla fall fungera efter vinteruppehållet :) — 3.5.2016 Vårbruket inleddes med bäddfräsning för sålök. ”GPS:en” verkar också fungera efter vinteruppehållet 🙂

Kraftsamling våren 2016

Skogsarbetet tog slut och våren 2016 kom – eller kom den ? Som vanligt så tog vi en tur till Medåker för att kolla om huset står kvar och sätta igång vattnet. Fast det lyckades inte. Åtminstone behövde vi inte vara rädda för att vårsådden skulle börja för tidigt.

Så här såg det ut på lördag morgon. Vädret var riktigt aprilväder. Solen sken och det kom ordentligt med hagel tillika. Grannen Lars-Eriks höstsäd mår inte riktigt bra då det ligger vatten i svackorna då solen smält haglet på eftermiddagen.

Vi pratade med Lars-Erik på tisdagen och han berättade att han kom igång med harvandet men så började det komma nederbörd och alla vårsåddsplaner är uppskjutna. På torsdagen då vi kom var det en grym åska. Ett nedslag i kraftledningen norr om vårt hus och ett i den nya höga masten bredvid Lars-Eriks hus gjorde stor skada. Telefonerna formligen exploderade och ledningarna hade bara koppartrådarna kvar. Vi var just då i Köping så vi upplevde inte åsksmällarna.

Masten på Djurberget är nu igång och vi har äntligen bättre signal. Vår kopparledning slutade fungera för många år sedan och Telia river bort alla gamla ledningar så fort de hinner så vi är illa tvungna att använda trådlöst som hittills varit erbarmligt dåligt. Jag upptäckte att masten bara har 2G och 4G medan mitt Ålcomkort bara har 2G och 3G. Alltså fungerar bara det långsamma 2G i mobilen. Men i modemet har jag Comviqs kort och där fungerar 4G så datanätet är OK nu.

Här syns den nya masten bredvid vårt gamla bergslagshus från 1850-talet. På sommaren hinner vi aldrig vara där så det är mest i skarvarna mellan vinter-och sommararbeten som vi hinner ta en snabbtur dit. Och koppla av med att bygga och plantera (lika som hemma …). Man kan ju undra om det är stor idé att åka till Sverige för att göra ungefär samma saker som i Hindersby – och det undrar många också högljutt. Men lustigt nog är det ändå en avkoppling att åka bort för en tid. Om man åker tillräckligt långt.

Alla äppelträd som planterades i fjol tycks ha överlevt. Inte en enda topp var avbiten men så var de också skyddade av ståltrådsnät och sorkskydd runt stammen och björktjära som sorkarna inte gillar. Vitsipporna blommade över hela gårdsplanen då vi kom men sedan började de huka sej i haglet och kylan (det var som kallast -6,4 grader på natten). Och nu hade vi med oss hem 30 nya ympade äppelträd som fanns på Pomologiska sällskapets avdelning på Trädgårdsmässan i Stockholm.

Det blev mest inomhusarbete på grund av vädret. Vi hade limmat bitar av grålumppapp på väggarna i trappan och nu hade de torkat så att vi kunde måla. Vi använde Linus emulsionsfärg som visat sej vara mycket bra och inte innehåller lösningsmedel utan bara linolja, vatten, cellulosa och naturliga pigment. Man blandar alltså pigmentet själv – det kan man köpa i påsar. Linusfärgen torkar på ett dygn och kan målas överallt inomhus – också på kakelugnar.

Vi valde ett ljusblått pigment eftersom trappan är ganska mörk. I nedre kanten ser man hur de rivna bitarna grålumpppapp bildar ett mönster. Första lagret med färg var tungt att dra på för pappen sög alldeles förskräckligt. Penseln ville inte röra sej alls över väggytan för vattnet i färgen sögs in direkt. I motsats till ren linoljefärg så kan man sätta på tjockt med Linus varje gång och det behövdes på pappen. Men andra strykningen var lätt. Då sög inte ytan mera så kraftigt och färgen täckte snyggt.

Det blev ganska så ljusblått … Fast i verkligheten var väggen mindre blå och litet mera grå och ljusare så fotot ger inte riktigt rätt intryck. Sista dagen målade vi själva trappan gammelblå och på trappstegen måste man använda riktig linoljefärg som alltså inte innehåller vatten utan enbart linolja. Linoljefärg tål nämligen nötning mycket bättre än Linus emulsionsfärg.

Det är väl klart att den hemska rödaktiga färgen skall målas över – troligen med någon nyans i grått liksom på panelen. Möjligen gör vi trappan litet ljusare i andra strykningen.

För övrigt hade jag roligt uppe på vinden där jag städade bort gammalt skräp och isolerade mellantaket med cellulosaull (Ekoull). Den är helt annorlunda än mineralull för cellulosan är hygroskopisk och fungerar bra ihop med sågspån. Den både suger i sej och avger fukt så den skall absolut inte ha någon fuktspärr av plast. Och fuktspärr kan man inte ha i ett hus som lämnas kallt över vintern. Då är nämligen huset ibland kallare än uteluften och fukten vandrar in och om det finns fuktspärr så kondenseras den inne i väggen eller isoleringen med mögel som följd. Man skall hindra luften att röra sej och täta springor men absolut inte hindra fukten. Vindskiva men inte fuktspärr.

Uppe på vinden hittade jag två gamla skor. Troligen var de från 1920-talet för där fanns också en fjäderfätidskrift från 1922. Vi har ju en av Sveriges största äggproducenter i grannbyn Smedsby. Skorna är ditsatta med avsikt. Det bringar tur om man sätter gamla skor på vinden – helst barnskor som är ordentligt slitna. Och slitna var de utan sulor men med träpliggar.

’Nu nästan hundra år senare sätter vi förstås tillbaka skorna och hoppas på tur i hundra år framåt.

Och vattnet ? Där gick jag bet för den lilla pumpen som tar upp vattnet ur tunnan började aldrig suga. Vi har bara en tunna utanför väggen och den måste fyllas på med ämbar ur brunnen. Sedan skall en liten 12V pump suga vattnet ur tunnan och föra det genom ett litet reningsverk som med omvänd osmos tar bort allt ur vattnet – inklusive salter – så vi får kaffevatten. Det ger bara nån liter i timmen så det mesta vattnet måste bäras in med ämbar (eller hink som det kallas i Sverige). Pumpeländet har krånglat ända sen vi köpte den så nu beställde jag ny pump på nätet och nästa gång så får vi hoppeligen kaffevatten igen.

Det var kallt och regnigt då vi kom tillbaka till Åbo och det lär regna i tre dagar ännu. Först nästa vecka skall det bli litet varmare och torrare väder. Det är bra för nu har jag bråttom att byta fläktar i torken och då det blir sol så skall fjolårets vete torkas ned. Det blev så sen skörd att det inte gick att torka så mycket på hösten. Men vårsolen brukar vara mycket effektiv. Säden klarar sej bra så länge den är kall. Mögeltillväxten är noll om det är minusgrader och vete håller kyla länge – ibland är det iskallt ännu vid midsommartiden om man inte blåser varm luft igenom det. Så det skall inte blåsas förrän det blir torkväder.

Nu är det spännande att se om vädret blir varmt i maj eller om vi får en kall vår. Direktsådd blir det knappast i brådrasket.

Tjälen gick, vita rosen kom och våren kom av sig.

Förra veckans fina vårväder förbyttes i snö, slask och regn samt kalla nordanvindar under veckan som nu är till ända. Få se vad inkommande vecka för med sig?

Det blev nästan bråttom med vårbruksförberedelserna och man tyckte sig ha en hel del på slarv, som vanligt, men när sen våren kom av sig så fick man lugna ner sig lite igen. Almanackan menar att det ännu är tidigt men när tiltorna börjar gråna upp och större delen av vårfåglarna anlänt så börjar det knycka lite i vårbruksnerverna. Fredagen den 15:e var jag ute på den normala tjälmätningsrundan och det visade sig att all snö var borta och även största delen av vintertjälen. Den kalla natten innan mätningen hade dock lett till att ett par cm ny tjäle bildats vid markytan men den smalt antagligen under dagen. Kalla nätter har vi haft de flesta nätter faktiskt ända ner mot en 9 till 10 minusgrader och senaste tisdag fick vi 5 cm blötsnö som både ställde till det i trafiken och satte stopp för den planerade skörden av palsternackorna. Snö, regn och slask har gett oss lite på 20 mm nederbörd sen medlet av månaden så det har inte gett oss anledning till att beträda åkern, man vill ju inte packa till det som vinterns tjäle luckrat upp.

19.4.2016. "Takatalvin" slog till med snö och slask. — 19.4.2016. ”Takatalvin” slog till med snö och slask.

På tal om snö- och tjälmätningar så har mina mätningar som jag påbörjade hösten 1988 föranlett Finlands miljöcentral att förorda mig en prenika. Republikens president tilldelade mig således Finlands vita ros orden senaste självständighetsdag och det fysiska beviset överräcktes förra onsdagen av vattenresurschef Liisa Maria Rautio och vattenhushållningsexpert Ulf Höglund från Österbottens NTM-central. Trots att jag knappast kommer att delta i några tillställningar där jag kunde stoltsera med medaljen så visst värmer det att arbetet med mätningarna uppskattas. Speciellt uppskattar jag kommentaren från de ansvariga på Finlands miljöcentral ”olet todella ansainnut kunniamerkin huolellisella ja tarkalla havaintotyölläsi! Sinun mittaustuloksiisi voimme aina luottaa, mikä on arvokas asia. Toivottavasti yhteistyö jatkuu vielä pitkään!”, då jag tycker att gör man ”vetenskapliga” undersökningar så bör man göra dem så noggrant som möjligt för att de ska ha nåt värde. Och även om medaljer brukar utdelas när man är på slutrakan av karriären så får jag tydligen förtroendet att fortsätta några år till 🙂 Fast det vet man ju aldrig, det har gjorts försök att automatisera mätningarna men det har inte lyckats nåt vidare. Statens sparåtgärder har också hotat verksamheten men när några hallar rasade av snötyngden för några år sen fick plötsligt snömätningarna betydelse igen. Hur som helst så bockar jag och tackar!

En medalj åt snö-och tjälmätaren. — En medalj åt snö-och tjälobservatören.

Veckan som gick tog också morötterna slut i lagret och visst hade det gått åt morötter en tid till men det har varit en dryg säsong med stora kvalitetsproblem så jag tror nog personalen är glad över att dom tog slut. Det har varit mycket sorterande och täljande för att få dem handelsdugliga och egentligen har vi balanserat på kanten av kvalitetsnormerna en längre tid. Riktigt goda har dom ändå varit så åtgången har varit bra trots lite brister i utseendet, jag får tacka våra trogna kunder som hållit ut till slutet.

Riktigt tomt är det ändå inte i lagret, lite vita morötter, rödbetor och vitkål har vi kvar och då det inte blev av att skörda palsternackor så passade vi på att packa bort lite kål i väntan på vårbruksvädret.

Avslutar med en länk om morötter för den intresserade.

Rågen.

Jag fick lite blodad tand vad gäller råg ifjol, den lyckades över förväntan. I alla fall tycker jag att man får vara nöjd med en skörd på rejält över 6 ton/ha stödgill areal. Räknar jag bort skyddsremsor och sänkan där svanar och gäss simmade och trampade ner brodden så uppgick skörden till 7 ton/ha. Så det visar att potential finns och priset var hyffsat ännu ifjol. Nu i år går det knappast att få motsvarande ersättning då Finland åter är självförsörjande vad gäller råg efter ett underskott i 15 års tid. Det är ju lite märkligt att min odling kan påverka försörjningsgraden i sådan utsträckning att genast jag inleder odling så har vi överproduktion 🙂

För att bevisa för mig själv att fjolårets lyckade resultat inte var enbart nybörjartur lät jag så råg också i höstas. Det blev samma metod som året innan det vill säga inhyrd direktsådd efter att kumminet hade skördats med den ändringen att jag tallriksharvade innan sådd. Jag observerade nämligen året innan att uppkomsten var lite ojämn där kumminresterna var rikliga.

7.9.2015. Tallriksharvning i kummin för sådd av råg.

7.9.2015 Sådd av Allavi råg. — 7.9.2015 Sådd av Allawi hybridråg.

Sen blev jag så pass taggad av resultatet att jag i höstas därtill satsade på en kombinerad snömögelbekämpning och bladgödsling innan vintern. Rågen hade utvecklats fint under hösten och plantorna hade närmare ett halvt blad mera än året innan om det sen är bra eller dåligt vet jag inte.

3.11.2015. Proline + Multiplebesprutning

3.11.2015. Utvecklingsstadiet inför vintern.

I mitt tycke såg rågen bättre ut i höstas och förväntningarna ökade ytterligare. Men sen blev det ju väldigt kallt på snöfri åker i början av januari och tjälen gick hastigt på djupet innan snön kom. Så det var med stor spänning som jag besökte fältet för en vecka sen. Då hade snön försvunnit och det mesta vattnet sjunkit undan. Växtligheten var lite mattgrön och bladen såg väldigt slappa ut så det var svårt att dra några slutsatser över läget.

3.4.2016. Rågbrodden efter snösmältningen.

Nu har vi haft några dagar med varmt väder och lite regn följt av ett par dagar soligt väder så jag tog en ny titt idag och det ser ut som om rågen övervintrat för nu hade färgen blivit bättre och plantorna betydligt mera saftspända. Så även om det ännu kan gå åt skogen så ser det ändå förhoppningsfullt ut i det här skedet. Som i mitt förra inlägg så är tron på ett bättre år fortfarande hög …….. det gäller att tänka positivt då tiderna är kärva 🙂

Vi är på gång………

……vi är laddade, vi är tända, ….va det visst som Ledin sjöng 🙂

Förra veckan skrev jag om en början och ett slut och visst är vi på gång med ny säsong. Purjon står nu i växthuset och njuter av det soliga vädret. Och den har också fått sällskap av broccoli och sallat.

Vi står nu inför en hektisk period men det brukar mobiliseras resurser som man inte visste att man hade den här tiden på året. Hur som så ser vi med tillförsikt fram emot ny säsong . Man tror ju alltid den här tiden på året att i år blir det ett bättre år. Vädermässigt kan säsongen i alla fall svårligen bli sämre än ifjol.

Förra säsongen har vi ändå inte helt lagt bakom oss trots att vi är i full gång med den nya, Vi har lite rotfrukter och kål i lager och ikväll tog jag en promenad i det fina vädret för att kolla in läget för de palsternackor som lämnades oskördade i höstas. Normalt brukar dom klara sig ganska bra men den hårda kölden på snöfri mark i början av januari har fått mig att undra hur det skulle gå i vår. Så visst var det med spänning som jag tog spaden och började gräva. Till min förvåning såg åtminstone en del ut att ha klarat vintern, palsternackorna visade tydliga livstecken genom att små nya och gröna blad börjat skjuta fram ur jorden och har dom växtkraft så är dom nog i skick. Skörd blir det så fort marken torkat upp så pass att den bär traktorn. Alla hade inte klarat vintern men tillräckligt många för att skörd skall löna sig.