När tiden är betydelsefull.

I går och idag har sysslor där tiden har betydelse varit i fokus. Igår gällde det att på möjligast korta tid avverka 52 km i BotniaVasaspåret och ikväll kl. 23:59 går tiden för inlämnandet av växthusstödsanmälan och skattedeklarationerna ut.

Två av skattedeklarationerna, pojkens dödsbos och en sammanslutning klarade jag av i början av eftermiddagen och dem lät jag yngsta dottern lämna in i pappersformat direkt till skattebyrån i stan i samband med andra ärenden. Jag har inga bank- eller katsokoder för dessa så det är bäst att göra dem på gammalt vis, likadant gjorde jag med bränsleaccisanmälan. Mina skatteblanketter, 2, 2c och momsdeklarationen skötte jag däremot elektroniskt för första gången. Och tur var det för det görs automatiskt en koll av materialet innan det sänds och det ledde till ett felmeddelande i en av punkterna. Vid en ny genomgång av materialet visade det sig att jag vid omläggningen av ett banklån kontofört uppgifterna fel. Det tog en liten stund att hitta felet men nu är det fixat. Hoppas jag, för det har nu på heder och samvete utförts och skickats in. Visst är det behändigt med elektronisk anmälan när det fungerar men ändå känns det lite osäkert om uppgifterna gått fram till rätt adress när man inte själv handgripligen lämnar in deklarationen.

Också växthusanmälan sköttes för första gången via vipu programmet som denna gång fungerade snabbt och smärtfritt. I det fallet får man en kvittering till e-posten som bevis ifall inlämnandet av någon anledning skulle ifrågasättas.

Hann söka efter ansökan om förlängning när felmeddelandet i TYVI-materialet kom, men det behövdes nu inte denna gång :)
Hann söka efter ansökan om förlängning när felmeddelandet i TYVI-materialet kom, men det behövdes nu inte denna gång 🙂
En bild av skärmen får fungera som bevis över att deklarationerna inlämnats i god tid :)
En bild av skärmen får fungera som bevis över att deklarationerna inlämnats i god tid 🙂

Det har sina sidor att lämna deklarerandet till sista stund och visst kunde det ha gjorts några dagar tidigare men de var så fint skogsväder i veckan att jag inte kunde hållas inne. I och för sig var det fint väder idag med men det kunde man ju inte veta då. Dessutom dök det upp lite uppdrag som jag inte hade planerat in, återkommer kanske till det i ett senare inlägg.

Ett evenemang som jag däremot haft med  länge i planerna är deltagandet i mitt tionde BotniaVasalopp. Det hade jag inplanerat redan i somras även om jag anmälde mig först till nyår. Det var ju tänkt att det skulle gå av stapeln redan för 2 veckor sen men snöbristen och regnet satte p för det och loppet flyttades fram. Jag tänkte då att det inte var så lämpligt med flera deadlines samma veckoslut men trodde att det kanske inte skulle bli nåt lopp överhuvudtaget i år. Men vädret blev kallare och det kom lite snö så loppet ordnades i riktigt goda förhållanden under gårdagen.

Vädret, min kroppsliga ohälsa och mina aningar om att det inte skulle bli nåt lopp har lite dämpat träningsivern men ändå vill det bli bråttom i spåret då numret hängs på och startskottet går trots att man bara är motionär. Lite märkligt att man vill få det undan på möjligast korta tid då man kunde njuta av naturen, det fina vädret, sällskapet och bespisningen vid saftkontrollerna i stället för att tänja på gränserna till vad kroppen tål 🙂

Nu tävlar jag ju inte om tätplaceringarna men man vill ju åtminstone för sig själv ……. och kanske lite för vänner och bekanta 🙂 ….. bevisa att åldern ännu inte börjat ta ut sin rätt. De senaste åren har det tyvärr lagts till ett par minuter åktid för vart år och jag började komma hotfullt nära 4 timmars gränsen. Så jag bestämde redan innan start att i år skulle jag åtminstone försöka bättra på tiden något trots att de kroppsliga förutsättningarna inte var de bästa. Det fick bära eller brista men jag gick ut hårt och nådde mellantiden i Komossa på min tredje bästa tid. Lite straffade det sig mot slutet och farten avtog något men jag kunde i alla fall gå i mål på min femte bästa tid och 12 minuter snabbare än i fjol. Lite underlättades farthållningen i början av att det var få deltagare och därmed lätt att hålla egen fart från start.

Bra med stöd av skidor och stavar efter utfört lopp :)Foto Ines Tuohimaa
Bra med stöd av skidor och stavar efter utfört lopp 🙂      (Foto Ines Tuohimaa)

 

 

 

En perfekt vinterdag

Det har varit besvärligt väder den här vintern så nu gäller det att ta vara på alla bra dagar. Just nu är det riktigt bra skogsväder. Litet för mycket snö men det gör inte så mycket. Vägarna håller igen efter en del kalla nätter. Den blida snön knäckte tyvärr en hel del granar över hela skogen och vi hade en hel del elavbrott. Men nu går det bra och då man kör hem kan man beundra solnedgången (ifall man hinner hem före mörkret). Solen har vi inte sett på länge så det är trevligt att se den igen.

DSCN5566

Idag sågade vi omkull den stora aspen invid garaget. Jag har länge varit rädd att en storm skulle fälla den över husen och visst var den rutten – om än inte så genomrutten som den asp jag fällde där för något år sedan. Den missade ladans tak med någon centimeter men den här stod längre bort. Stubben blev ganska hög men aspen var så tjock att svärdet inte räckte till att såga längre ned.

DSCN5571

Det passade bra att fälla aspen idag för den föll över vägen och vi var tillräckligt många att vakta vägen. Brorsan och Henrik var här och högg. Vanligen är jag ensam i skogen men idag ryckte vi ut med två traktorer, en paketbil och tre motorsågar. Paketbilen behövs då vi skall hem mitt på dagen för att äta gröt och dricka kaffe. Och så går det snabbt att hämta det man glömt på morgonen.

DSCN2019

Och här har vi Bos-Sestu skogshuggarkompani …

DSCN2015

 

 

Snö- och pappersarbete

Nu kom det ordentligt med snö så det har varit en hel del snökörning. Först ser det inte mycket ut men då man börjar köra snön i hopar så blir de rätt så stora. Och så är det inte bara gårdsplanen som skall tömmas på snö utan allt som kommit ned från de stora taken – som är större än själva gårdsplanen.

Det var bråttom att få bort snön innan den frös fast så jag har kört snö i ett par dagar nu. Speciellt var det viktigt att få bort vallen utanför torken så att smältvatten senare inte börjar rinna in i torken. Där finns förstås dränering men då det turvis smälter och fryser så fastnar allihop snart fast.

Vi hade ordentligt illväder med blåst och blid snö. Det var hopplöst att skyffla den för den frös fast i skyffeln genast. Stora Zetorn hade också problem för det fanns tyngd i den blida snön. Inne i hytten blev det hett för jag måste ha på värmen och fläkten så att fönsterrutorna inte immade fast. Det är värre vid blidväder än då det är kallt. Varm luft innehåller mycket mera fukt än kall.

På sina ställen har snön från taket kommit upp till fönsterrutorna och om det kommer ned hårda isklumpar så kan de slå sönder rutorna. Det har hänt förut. Men det tar tid att köra bort all snön som fallit ned från taken för det finns inget rum för den på vår gårdsplan utan den måste köras ganska långt ut på åkrarna.

DSCN5562

Det är i alla fall ganska roligt arbete att köra snö jämfört med bokförandet och deklarerandet som slår till sista veckan i februari. Förstås kunde man ha gjort det tidigare men det är så motbjudande att det alltid blir uppskjutet och uppskjutet. Men det tar tid att komma in i bokförandet på nytt efter ett helt år. Först då man börjar bli klar så har man kommit ihåg hur det borde ha gjorts.

Det är litet annorlunda i år för nu deklarerar vi för en lantbrukssammanslutning med Henrik. Förr hade vi delat på gården med farsan och då var det lättare men skatteverket krävde i sin stora vishet (eller okunskap) att vi måste bilda sammanslutning – fast det hade gått bra utan förr. Troligen blir det nu ett sågande och förklarande ännu i flera månader …

En annan sak som är annorlunda är att det i år finns mycket mer elektroniska fakturor. Kontotransaktionerna laddar jag också ned i elektronisk form. Men inte sparar det mycket på pappersmängden för jag skriver ut dem i alla fall. Alla fakturor är nämligen olika och det krävs en hel del standardisering innan man kan sätta dem direkt i bokföringen.

Det värsta är att fundera ut vad en kryptisk rad i kontoutdraget egentligen betyder. Ibland kan man gissa sej till vad det är frågan om ifall säljaren är tydligt utsatt. Men så kommer det räkningar från en säljare som har en fullständigt annorlunda betalningsmottagare. Och då har man problem – speciellt om säljaren har sålt fakturan vidare till något finansieringsbolag. Detektivtalangerna sätts på hårda prov …

Och inte får man enkla kontoutdrag från sin bank mera. Var och varannan kiosk är numera ”bank” och har en massa olika kort. Först var det trevligt att betala med kort för då fick man en lista på sina inköp men nu då det finns tiotals kort så har det bara blivit värre.

Själva deklarationen har i alla fall blivit enklare. Antalet fält har stadigt minskat – vilket sparar arbete speciellt  för Skatteverket. Och så kan man lämna in deklarationen över nätet så man inte mera behöver köra till Borgå skattebyrå på småtimmarna för att stoppa in den genom brevluckan innan de första skattegranskarna kommer till arbetet på morgonen …

 

 

Det bär trots allt.

Även här har jag tagit mig tid att sätta på kedjorna på framhjulen och serva traktor och skogsvagn. En service som mest bestod av oljebyten och smörjning samt iståndsättande av belysning. Ingen mörkerbelysning dock som i Nisses fall utan mest att få den för trafiken nödvändiga belysningen i skick. Jag hugger nu lite längre hemifrån och har ungefär 16km landsväg enkel väg att tillryggalägga. Det är annars prima vinterföre med packad snö på de vägar jag kör längs och det är ju tacksamt med tanke på slitaget av kedjorna. Hade det varit bart som det var förra veckan hade jag nog fått ta av kedjorna vid skogskanten. Det var därför jag intresserade mig för dubbarna som Micke tidigare skrev om i kommentarsfältet.

Hur som, så bär det nog att köra i dikena i skogen trots att det ännu finns lite flödvatten efter förra veckans regn. Lite spännande var det nog ändå för ger isen efter sjunker man djupt så man satt nog med handen på ratten och var beredd att styra in till skogs ifall om. Nu igår och idag har det varit fint solskensväder och några minusgrader, riktigt fina vinterförhållanden, snön i träden satt fastfrusen så man fick inte allt i nacken heller. Kanske fryser det till lite i spåren ännu i vinter om det fortsätter så här. Långtidsprognosen lovar dock temperaturer kring nollsträcket under resten av veckan men lite kallare igen under följande, vi får se hur det blir men hoppas kan man ju alltid.

Den gamla isen under flödvattnet håller trots allt och utkörningen kan göras som planerat.
Den gamla isen under flödvattnet håller trots allt och utkörningen kan göras som planerat.
Skogskipaget och ett lass flisved.
Skogskipaget och ett lass flisved.

Ljusare tider

Vi går alldeles tydligt mot ljusare tider. Det kanske man inte kunde tro av bilden nedan men den är tagen halv sju på kvällen och ännu ser man ljus himmel.

DSCN5545

Klart väder tyder på köld i natt så i morgon skall jag köra ut över de låglänta markerna.

 

Traktorväder i skogen

Det har fortfarande varit varmt och kommit snö. Men det går bra att köra med traktor. Jag har suttit inne i hytten och brorsan har fällt och blivit genomblöt :-). Det har till och med varit för varmt i hytten då man måste ha på fläkten med varmluft så att fönsterrutorna inte immar fast.

Vi har kört längs vägarna – ut på mossen vågar man sej inte mera. Och det går bra då man får ris och kvistar under hjulen.

DSCN5538

Vi fäller träden tvärs över vägen och det är viktigt att börja fälla bakifrån så att de sista träden ligger utanpå. Annars måste man dra alla träd underifrån och det kan bli svårt om de är litet större. Här kommer alltså en ny väg utanpå dikesvallen – likadan som den som finns på andra sidan diket.

Medan det regnade som värst förra veckan så gjorde jag nödvändigt underhåll på Belarus och gamla lastaren. Och så satte jag fast en LED-arbetslampa under bommen på lastaren. Den är på 10W men lyser fint. På nätet kostade den bara 10 euro men det var mycket jobb att sätt fast den för jag måste svetsa ett starkt skydd av 8 mm järn och skydda ledningen till lampan. Det är viktigt att lampan är på mellanbommen och lyser rakt på gripen. I fjol satte jag fast en likadan lampa på huvudbommen men den lyser bara ibland där den borde lysa. Man behöver inte så starka lampor om de lyser på rätt ställe.

DSCN5535

Här är ledningen ännu inte fastskruvad och skyddad. I dag testade jag lampan och den fungerar fint. På bilden nedan plockar jag en björk inne i ett granbuskage. För en gångs skull ser man faktiskt vad man gör.

DSCN5541

Då jag kom hem omkring sjutiden så började det redan frysa på och det verkar bli fint väder i morgon. Nu blir det bråttom att ta igen all tid man förlorade först med kölden på -25 och sedan med värmen och regnet förra veckan.