väder – Sida 46 – Bondbloggen

Nu torkar flisen

Den här veckan har det varit bästa möjliga torkväder – precis då vi hade flisat. På veckodiagrammet över inkommande torklufts fukthalt ser man att det varit ned till 40 % relativ fukthalt. Det är inte konstigt att relativa fukthalten ökar till natten för varm luft innehåller massor av vattenånga även om den relativa fukthalten är låg. Varm luft kan innehålla mera fukt än kall luft. Det ser man på natten då temperaturen sjunker så faller överskottet ut som dagg. ”Relativ” betyder hur stor procent fukt luften innehåller i procent av hur mycket den kunde innehålla vid den givna temperaturen.

Relativa fukthalten var i går så låg som 41 % och vid hög temperatur så torkar det minsann. Nu hjälper inte bara låg relativ fukthalt utan temperaturen måste också vara hög. Då kan luften ta upp fler kilogram fukt än vid samma fukthalt men lägre temperatur. Och varmt har det varit.

Det här diagrammet visar inkommande luftens temperatur. Som mest har det varit nästan +28 grader. Nu har jag tyvärr inte ett veckodiagram som visar skillnaden mellan inkommande och utgående temperatur (efter det den gått igenom flislagret). Som mest har skillnaden den här veckan varit nära tio grader ! Och då är det normala högst 3-5 grader.

Men flisen är inte helt torr än. Orsaken är att den torkar nedifrån. Ibland så blir ytan till och med våtare … Torkzonen rör sej långsamt uppåt och flisen kan vara supertorr längst ned fastän den är fuktig på ytan. Så det går inte mycket fortare att torka nu men flisen blir mycket torrare. Och värmevärdet ökar förstås. Det lönar sej inte att försöka bränna vatten.

Det är bra med torr flis men också besvärligt med inställningarna av mataren på sommaren. Man måste mata en viss mängd per timme för att pannan inte skall slockna eller elden gå baklänges i skruven. Och med torr flis kan pannan då börja koka. På vintern är det sällan bekymmer utan det är bara att fylla på mera flis.

Då man torkar vete så fungerar det ungefär på samma sätt. Man vill ha vetet nedtorkat till klart under 14 % men inte så mycket mera för då förlorar man bara. Lite svårt ibland på våren då luften är både torr och varm. Först då man flyttar bort vetet till silon så blandas det och man får ett hyfsat medeltal på vetets fukthalt.

Just nu är det i alla fall bara bra med fint torkväder för snart skall flisen bort och (hoppeligen) vetet in i torken.

Nu kom värmen

Det har varit en riktigt skön sommar för mej. Inte som de somrar då man började fundera på att flytta till jordkällaren där det var litet svalare. Men det har inte varit så bra för vetet som såddes alldeles för sent. Det behöver en massa värme för att hinna bli färdigt (kveiti fäärdnar som man säjer i Hindersby). Och nu kom värmen. Tiodygnsprognoserna lovar upp emot +25 grader och bara solsken.

I går flisade vi och det går bara fortare för varje år. Nu tog det under två timmar. Det intressantaste var i alla fall om fliisbisin skulle fungera.Och visst fungerade den bra – även om jag lyckades knäcka den 25 cm planka som jag skruvat fast framför den. Stora Zetorn är så stark och tung att man lätt kör sönder allt möjligt med den. Jag måste svetsa fast en stabil U-balk bakom plankan som stöd. Men annars gick det fint. Det går dessutom att dra flis bakåt ifall man skuffat allför mycket framåt.

Ett problem med stora Zetorn är att den är så hög. Jag är tvungen att skuffa bort nästan all flis under hjulen för annars tar hytten i taket. Jag har redan kört bort en halv planka för några år sedan innan jag fattade att gräva en väg för hjulen.

Det blev att skyffla tillbaka flis i hjulspåren då jag hade slutat köra med traktorn. Och visst måste flisen jämnas ut för hand en hel del. Men det var ganska litet skyffelarbete i år i jämförelse med tidigare år då man svettats i ett par dagar innan flisen var utjämnad.

Nu torkar flisen alldeles utmärkt med hetta och starkt solsken på plåttaket. Och det är viktigt att få den nedtorkad och bort från torken innan tröskandet börjar.

I går körde jag också bort ett tiotal datamaskiner och bildskärmar som jag samlat i ladan sedan 80-talet. De är nu så föråldrade att de är alldeles oanvändbara. De små datamaskiner jag nu köper är betydligt snabbare och lika stora som en tändsticksask av den större sorten. En urgammal laserskrivare blev kvar helt enkelt för att det behövs två man att lyfta in den i bilen … Också tre gamla TV-apparater fick göra den sista resan. Tjock-TV går inte att använda mer. Men jag tänker spara vår första TV för den är en så snygg möbel – helt i trä.

I går kväll gick jag ett par varv runt en åker för att kolla flyghavre. Det klarar jag inte mera av i stark sol. Man börjar se i syne och får värmeslag. Vi hade sprutat de åkrar där vi haft flyghavre men man måste ändå gå igenom dem. Om det blir kvar ett enda strå flyghavre så har man ett hundratal strån nästa år. Till all tur hittade jag bara ett enda strå.

Den här sommaren har varit bra i trädgården. Allt regn har gjort att vattnandet inte varit övermäktigt men nu måste jag dra rör och sätta droppventiler då hettan och torkan kommit.

Det är säkert bittert för mången semesteridkare som haft ledigt i juli och återvänder till arbetet nu då sommarens första egentliga värme kommit. För mej hade det också varit bättre med hetta i juli då jag gick omkring med sjukt bakben och lekte snigel. Nu är benet bra men så knäcker hettan mej. Det gick ännu idag att arbeta i verkstaden som har lite svalka kvar eftersom jag varit noga med att hålla dörrarna stängda då det varit sol. Om den här hettan fortsätter i tio dagar till så måste jag åter fundera på att sopa jordkällaren …

Tiden rinner ut?

Det börjar kännas som om tiden håller på att rinna ut för en och annan gröda. Kollade i kväll in årets provgröda -Koriandern- och även om det fått lite fart de senaste veckorna så är dess utveckling långsam. Så en sen tröskning blir det om det nu blir nån tröskning över huvudtaget. Det vore synd för enligt expertisen så ser den föredömligt bra ut.

Hur som… så är den nu fem före blomning och jag hörde mig för om några bisamhällen, jag har nämligen inte kastat yxan i sjön ännu och tänker nog köra linjen ut. Om inte annat så kanske det ger lite nektar åt bina och så kan man ju njuta av doften…. ja jag håller på att vänja mig vid den något udda doften 🙂

Ogräs.

Idag har jag försökt ta hand om lite ogräs genom att traktorhacka en stor del av det som ännu går att traktorhacka. Ogräsen har nämligen också tagit fart nu när det blivit lite varmare. Har också en par planteringar kvar men nu utlovas det regn igen så få se när de kan fås i jorden. Likaså har jag en hektar saneringsgröda osått, det vill liksom dra ut på tiden med allt denna sommar då man inte kunnat hålla de normala rutinerna och tidtabellerna utan allt har mer eller mindre gått ovanpå vartannat..

25.7.2015. Sista chansen att traktorhacka kålrötterna? Några regndagar och växtligheten sluter sig.

Nåjaa, nu blev det mörkt, det märks att sommaren går mot sin ända, så likaså bra att avsluta dagen med att ”gruva” sig över morgondagens skördande som lär skall försiggå i regnväder 🙁

Om det ändå vore midsommar….

…. är det säkert mången bonde som tänker. Faktum är den att många grödor fortfarande är i det utvecklingsstadie som dom brukar vara då just efter midsommar.

Vädret har nu under några dagar faktiskt varit någorlunda, jag kan tänka att semesterfiraren kanske skulle ha önskat sig några grader värme till men för den som jobbar hårt ute på åkern är det ganska behagligt med en så där 17-18 grader. Stor del av växterna har också hyffsad utveckling redan vid dylika temperaturer. Det är väl främst gurkväxter, majs och dylikt som kunde ha någon grad till. När nattemperaturen dessutom håller sig kring 10-12 grader så är i alla fall grönsakerna riktigt fräscha då vi börjar skördandet där kring 6-7-tiden. Allt kunde med andra ord vara riktigt bra om det inte varit för att det våta och kalla vädret under maj-juni orsakade sen sådd och plantering och långsam utveckling av det som ficks i jorden.

Under min roadtrip sydvart i samband med bloggarträffen hos Nisse gjorde jag från bilfönstret följande noteringar. Framåt Närpes-Lappfjärdshållet var det varierande fält, allt från efter omständigheterna hyffsade till gula åkrar och åkrar med vattenpölar. Mellan Björneborg och Kokemäki var växtligheten också relativt bra men i Forssa-trakten fanns det en hel del rent bedrövliga åkrar. Forssa ligger i kanten av det stora spannmålsdistriktet kring Loimaa och Somero och om växtligheten där är lika dålig så då blir det nog en svag totalskörd att vänta. Nu svängde jag inte av där utan fortsatte ner mot Högfors innan jag tog av mot Ingå för mitt besök på Västankvarn. I de trakterna blev åter växtligheten bättre.

Fältdagen med maskindemonstrationer på Västankvarn 9.7.2015

Efter att ha tagit del av fältdagen på Västankvarn så fortsatte jag mot Hindersby. Det är ju mest urbana miljöer under den sträckan men allt verkade grönt även om utvecklingen blev senare och senare ju längre österut jag kom. Fältdagen var annars en positiv tilldragelse med en hel del maskindemonstrationer och många provrutor där olika spannmålssorter och växtskyddsförsök kunde jämföras. Överaskades också över den stora uppslutningen, enligt arrangörerna besöktes dagen av 3600 personer och det får man se som ett högt besökarantal med tanke på att det var en fältdag för fackfolk. Kanske lockade dagen lite mera folk på grund av att det inte i år arrangeras lantbruksutställningar i södra eller västra Finland. Hördes också en hel del finska bland deltagarna så det verkar som dagen också lyckats attrahera finskspråkiga bönder.

Nisses direktsådda fält tycker jag att man kan ge helt godkänt betyg, det har ju inte varit det lättaste året att prova fram för honom nya odlingsmetoder. Lite sent joo men det är det inte mycket att göra åt. Får han nu bara lite värme och en lång höst borde det gå vägen. Detsamma får man nog önska alla odlare i Kymmenedalen för även om åkrarna hade vacker grön nyans där så var dom nog väldigt sena i utvecklingen. Allting verkade också vara lika sent så det är väl nog närmast där som dagens rubrik passar in.

Vackert grönt men sent här på "pokarraakon" (hette det så, Nisse?). Hade förövrigt inte förväntat mig dylika "slätter" i Östnyland. — Vackert grönt men sent här på ”pokarraakon” (hette det så, Nisse?). Hade förövrigt inte förväntat mig dylika ”slätter” i Östnyland.

Under hemvägen som gick via Pälkäne, Orivesi, Virdois mot Seinäjoki får man konstatera att från att ha sett relativt hyffsat ut i Pälkänetrakten så blev det sämre och sämre anefter färden gick norrut. Först i Ylistaro blev det åter lite ordning på växtligheten och i hela Kyrodalen såg det bra ut. Väl hemkommen så var det lätt att slå sig för bröstet och nöjt konstatera att det mesta ser oförskämt bra ut, sådd innan morsdag var i år ett bra val.

Som jämförelse, läget på den egna åkern vid hemkomsten 11.7.2015

Tillsvidare inga svampangrepp :) (FinneFarm 11.7.2015) — Tillsvidare inga svampangrepp 🙂 (FinneFarm 11.7.2015)

Är också nöjd med axens utseende (FinneFarm 8.7.2015)

Som vanligt börjar det också ges skördeprognoser trots att det ännu är långt kvar tills skörden är bärgad. När de första kom för några veckor sen lät man förstå att det skulle bli en normal skörd i år. Nu de senaste dagarna har man nog skruvat ner förväntningarna något och få se om de ytterligare justeras nu efter min rapport. Nu har jag inte rört mig norrut på ett tag men faktum lär nog vara att läget är rent ut sagt bedrövligt från Oravais och norrut.

Sommaren 2015 i bild

Här en bild som beskriver den här sommarens väder – åtminstone tillsvidare.

Det har inte kommit så stora mängder regn men det har varit ganska mulet och en hel del skurar.

Katastrofturist

Jag brukar inte vara mycket för att katastrofturista men alla pratade om lerbadet på årets Suviseuramöte som hölls på Söderfjärden under senaste veckoslut så att få se det med egna ögon kändes som ett måste. Det har förövrigt skrivits spaltmetrar om detta evenemang så jag ska inte desto närmare gå in på detaljerna utan vill närmast återge lite personliga reflektioner.

Att ett dylikt möte hålls så pass nära att det, trots att man inte annars intresserar sig för evenemanget, är enkelt att göra ett kort besök och antagligen få uppleva en ”en gång i livet upplevelse” ledde till att jag under söndagen besökte tillställningen. Jag har aldrig tidigare upplevt en sån folkmassa, det pratades om 75000 besökare, det närmaste jag kommit dylika folkmängder har varit under lantbruksutställningarnas glansdagar som till exempel i Seinäjoki 1991.

Kanske kan följande video lite beskriva stämningen. Det stora antalet barn och ungdomar samt de många barnvagnarna är väldigt påtagligt, lite annat än Finlands befolkningsstruktur i övrigt 🙂

Markstruktur.

Det som mest intresserade mig som bonde var att få se hur marken klarade belastningen och trafiken efter onsdagens 65mm’s regn. Så riktigt farligt som jag hade hört ryktesvägen var det nu inte men visst fanns det partier där marken körts sönder ordentligt och jag är rädd att spåren nog kommer att ses flera år framåt. Det är min erfarenhet för här på gården hade förra ägaren sålt matjord innan vi köpte stället och jag minns att effekterna av lastbilstrafiken syntes ännu 10 år efteråt, både på växtligheten och också som ökat dragmotstånd vid jordbearbetningen. Att en massa folk trampar på åkern är kanske inte det största problemet, dess skadeverkningar syns nog främst på ytan. Men logistiken kring förnödenhetstransporter och iordningställandet och nedmonteringen som sker med tyngre fordon kan nog komma att ge efterverkningar, speciellt som det nu blev så blött väder. Jag får väl försöka göra ett återbesök eller höra med markägarna hur fallet blev här efter något år.

15500 husvagnar!!!

Traktens bönder som ställde upp med bogsering var i alla fall väldigt uppskattade för utan draghjälp hade stor del av de 15500 husbils- och husvagnsekipagen inte fåtts på plats. Jag hade inte trott att det fanns så många ekipage i hela landet ens och nu var de samlade på en åker i Söderfjärden noggrant parkerade i precisa rader.

Det som också slog mig var att ordningen och arrangemangen verkade löpa fint trots regnet i onsdags, det fick till och med minnesbilderna från militärtiden i Dragsvik att blekna. Det verkade inte alls att vara samma ”yrsel” här 🙂

Kanske är det nåt med att hårt tro på en sak som gör att ett dylikt arrangemang går att genomföra, under militärtiden var målet kanske lite diffusare. Lite påminner ändå just drivkraften hos mötesdeltagarna den drivkraft som vi bönder besitter, i dagens läge så behövs nog lite tro för att få jordbruken att gå runt och för att varje vår tro på en god växtsäsong.

Infrastruktur.

Att traktens befolkningsmängd fördubblas under ett veckoslut sätter naturligtvis sina spår, det har till exempel tidvis varit lite si och så med trådlös kommunikation. Det fanns de som oroade sig över att nödsamtalen inte skulle gå fram men det verkade ändå gå att ringa från området medan surfande på ”nätet” inte fungerade under mitt besök. Gummistövlarna lär också ha haft god efterfrågan i nejdens butiker.

Det som märktes mest var ändå trafikmängden. Trots att det leder många vägar till Söderfjärden så blev det onekligen lite trångt. Det var stundvis svårt att ta sig över vägen vid åkern i kyrkbyn som på denna video från söndagskvällen då returtrafiken började komma igång. Jag råkade lämpligt filma just som nyheterna aviserade om returtrafiken 🙂 Här uppe i Långmossen där jag håller till har det däremot inte just noterats.

Någon katastrof blev det nu inte vad jag förstått även om det säkert var lite besvärligt då alla anlände till de våta fälten. Personbilarna stod nog inför en hopplös uppgift att dra de tunga husvagnarna på plats.

Ett imponerande arrangemang för några dagars samling är den minnesbild jag har efter detta.