Försenad MC-säsongspremiär.

Efter att igår ha krypkört i dammet med radhackan tyckte jag att det var hög tid att damma av hojen innan höstkylan slår till och MC-säsongen är över. Trafikförsäkringen har jag faktisk haft aktiverad sen första juni men hitintills har det inte blivit något kört, antingen har det varit för kallt och regnigt eller så har det helt enkelt inte funnits tid. Fanns väl egentligen inte tid nu heller men jag for ändå.

Hojen är egentligen inte min utan tillhör Eriks dödsbo, Erik var så pass rädd om den att han inte nändes köra hem längs grusvägen här i Långmossen utan höll den parkerad hos farmor i byn där vägen är belagd. Och tur var det för på så vis klarade den, till skillnad från hans bilar, branden här om året.  Det faktum att hojen samt gårdens veterantraktor som också går i Eriks namn är de enda trafikdugliga fordonen som finns kvar av Eriks fordon gör det extra svårt att göra sig av med hojen trots att jag nu inte hinner köra så mycket.  Ifjol blev det blott en 350km och jag tänkte faktiskt att jag skulle hinna lite mera i år då jag inte har större byggnadsprojekt på gång i sommar.

Jag frågade aldrig Erik om lov att få köra och varje gång jag kör känner jag mig på något vis hedrad över att få köra den även om jag nu gör det utan lov. Därför brukar också de flesta turer gå via begravningsplan ifall han nu skulle råka höra ljudet från motorn.  Jag har många gånger funderat över om Erik hade någon baktanke med sina funderingar inför anskaffandet av hojen. Han frågade nämligen en gång när vi satt samlade om vi, alltså han och jag, skulle köpa motorcykel tillsammans. Antagligen var hans mening att jag skulle delta i finansieringen och han skulle sköta om användningen men jag har också funderat om han eventuellt faktist menade att vi skulle köra tillsammans kanske på varsin motorcykel? Han brukar ibland säga att vi borde göra något verkligt roligt tillsammans, tyvärr tog jag mig aldrig tid till det medan tid fanns. Hur som helst slutade anskaffningsdiskussionen muntert då Linnéa undrade om Erik faktiskt tänkte köpa en motorcykel med sidovagn 🙂

Och visst är det roligt att köra motorcykel, jag hade själv i ungdomen en lättviktare men den blev stående då när åldern berättigade till bilkörkort. Den här “plastraketen”, som Erik kallade den, har ju helt andra resurser än 125-kubikaren jag hade när det begav sig. Håller man sig med en någorlunda aktiv körstil fordrar den mer eller mindre hela ens uppmärksamhet och det kan på sitt vis vara avkopplande att inte kunna tänka på annat än på själva körningen. När man kör bil händer det ju sig att tankarna drar sig till annat än själva fordonshanteringen. Jag dristar mig till att påstå att MC-förare är bättre bilförare än dem som aldrig kört MC, man lär sig att läsa vägen och det som händer runt omkring på ett helt annat sätt.

Nöjd motorist efter säsongspremiären 🙂

 

Trafikförsäkring.

Roligt joo men dyrt vill det bli främst då med trafikförsäkringen, ifjol kostade mina 350km i stort sett lika många euron i omkostnader. Liksom med en hel del annat så förstår jag heller inte debiteringsgrunderna för trafikförsäkringen. Vad jag förstår så är det väldigt sällan olyckorna förorsakas av själva fordonet det är nog oftast föraren som är den skyldiga. Därför kan jag inte förstå att fordonet utgör grunden för försäkringspremien, borde inte bonusberäkningen basera sig på förarens benägenhet att förorsaka olyckor?  Föraren hanterar ju endast ett fordon åt gången så det är ju lite konstigt att försäkringspremien varierar beroende på fordon för en förare som aldrig förorsakat någon olycka. Men som sagt det är mycket som jag inte förstår, däremot vet jag att kilometerkostnaden sjunker ju mera jag kör så jag får väl försöka satsa på det då……. om nu inte i år så kanske nästa år……….. säsongen kan ju börja lida mot sitt slut, i morse noterade jag faktiskt lite rimfrost i åkerdiket.

Kylig morgon mitt på sommaren 🙁

 

Morgonstund har guld i mund……

Vackert väder har vi så till sist begåvats med, och visst är det roligt när det äntligen blir lite fart på växtligheten 🙂  Men samtidigt innebär farten på växtligheten att arbetsbördan också växer så när vännerna på till exempel facebook aviserar utryck som LEEEEDIGT och S.E.M.E.S.T.E.R. känns det ibland lite avigt……. men å andra sidan så visste man ju vad yrkesvalet innebar då när det begav sig.

Att man är i gång från soluppgång till solnedgång har ju sina positiva sidor också, för visst är det en vacker tid vi lever i 🙂

Soluppgång vid bevattning av en nyplanterad åker.

Sallatsplanteringen ovan är samtidigt ett litet experiment. Den är gödslad med två olika sorters gödsel och plantorna har behandlats lite olika inför planteringen som i sin tur gjorts på både vit och svart plast samt utan marktäckning. En test som görs för att jämföra kvaliteten på skörden och kostnaderna i odlingen.

Soluppgången fick mig att dra paralleller till vyerna i en musikvideo på Youtube som figurerat bland inläggen jordbrukare emellan på facebook.

Nää, nu ut och skörda vidare……. 🙂

PS. verkar lite segt med musikvideolänken, den här länken lär fungera bättre  http://tinyurl.com/cvfk8dr DS.

Midsommarväder.

 De flesta gillar väl dagens väder, sol, svag vind och temperaturer kring 20-strecket är vad som gäller här i Vasa-trakten idag. Jag däremot hade just nu önskat ett stilla regn för att svalka de törstande växterna. Meteorologerna hade tidigare i veckan utlovat lite regn till söndag men det tog dom bort när veckoslutet närmade sig ………… kan det vara så att bryggerierna och glassindustrin har ett finger med i spelet? 🙂  Nå skämt åsido,  men faktum är att prognoserna varierat mycket i vår, åtminstone är det min subjektiva bedömning att dom varit sämre än vanligt. Det här gör det väldigt besvärligt att planera arbetet ute på åkern ty vissa arbetsmoment är väldigt väderberoende.

När nu enligt senaste rapport inget regn är i antågande så får man så att säga ta saken i egna händer, det vill säga starta bevattningen. Den är effektivast att utföra sent på kvällen och under natten så det betyder att det också inkräktar på antalet sömntimmar. Bevattningen förbrukar också närmare 100€ bränsle i dygnet så visst vore det bättre med ett naturligt regn. Idealet vore en  20-30 mm regn per vecka med början sent på fredag kväll. Då kunde man unna sig en sovmorgon på lördag för att ta igen lite av veckans sömnskuld.

Löken får sig en andra bevattning för säsongen.

 

Här har vi en av de skyldiga till stopp i bevattningsspridaren.

Jag hade problem med att få igång ett par spridare som stockat igen, försökte både blåsa och suga ur spridaren för att få den att fungera men fick mest bara en massa ludd i munnen. Riktigt angenämt var det inte när jag konstaterade att stoppet i röret berodde på ett par döda vattensorkar som luktade gammalt malet kött. Nå katterna mår ju inte så dåligt av sorkdiet heller så månne int jag nu överlever…….

Sådde kålrötter, rödbetor och en tredje omgång med dill i går kväll efter att under dagen ha försökt få tag i ny hjulmotor åt planteringsmaskin. Det verkar dock som om landet firat midsommar mer eller mindre hela veckan ingen verkade i alla fall ha något riktigt allvar att ta itu med mitt problem. Jag blev så pass trött att jag inte orkade köra igång bevattningen i går kväll utan gjorde det först i morse.  Idag på förmiddagen fick jag ett mail från Italien med mera frågor om motorn så italienarna verkar vara på jobb åtminstone 🙂

Fira lugnt ni som firar!!…………. trevlig midsommar 🙂

Det lär dessutom ska bli “liverapport” i morgondagens Lördax 🙂

 

 

Vår(?)sådd

Då jag körde i den våta leran i slutet på maj så undrade man om det hade varit bättre att vänta litet ännu. Nä, det hade det inte. I går sådde jag de sista “djölana” (gölarna) och då stod ännu vattnet i tomfåren !  Det är nytt rekord för omöjlig sådd. Aldrig har jag sått den 15 juni förut. Det har varit helt omöjligt tidigare. Kanske det inte var någon idé att så nu mer men jag ville prova om vetet alls hinner mogna till hösten. Det var inte stora bitar så förlusten blir minimal.

Brodden på det tidigare sådda ser inte så oäven ut med tanke på förhållandena men man vet inte slutresultatet innan hösten kommit, vetet är tröskat och sålt och pengarna spenderade. Det är den försiktiga förutsägelsen i motsats till vissa som redan på vintern börjar påstå hur stor skörden skall bli det året …

 

Sii opa bråddana

Så länge jag kan minnas så har vi på vårarna åkt omkring för att “sii opa bråddana” (se på brodden). Nån vecka efter sådden börjar man se hur det egentligen blev.  Och i år har vi sett på broddarna både i Sverige (Mälardalen) och här hemma. Underligt nog hade vi nästan bättre broddar än i Sverige där de ibland är en hel månad före oss. Men i år var de både små och ojämna i Mälardalen mellan Stockholm och Örebro.

Här blev broddarna inte så dåliga som jag varit rädd för. Vårsådden var ju nästan katastrofal här i Östra Nyland. De värsta “djölana” (gölarna) är ännu osådda och lär så förbli. Men det kom upp relativt jämnt i alla fall:

Bättre broddar har man minsann sett men med tanke på vårsådden …

Det var de lättare mulljordarna som i år klarade sej bäst och de som var körda med tallriksharv. De plöjda skiftena blev aldrig till nånting och då juni närmade sej så var det bara att så fastän det plaskade då man gick över åkern. Jag fastnade till och med med såmaskinen på sista åkern vilket inte har hänt på väldigt många år. Visserligen kom jag lätt upp med hjälp av den stora Zetorn och den bättre hälften men spåren på åkern var hemska.

Men det är bara vårbrodd än. Med tanke på hur ihopklämd leran är djupare ned så väntar jag mej inte någon bra skörd alls. Det är möjligt att vetet förtvinar då rötterna inte kan tränga ned och inte får luft. Med riktigt perfekt väder – lagom med regn och värme – så kan det ännu bli till nånting men när är vädret perfekt ?

Det är nu andra året jag kör med Väderstad Rapid och den fick i år pröva riktigt besvärlig sådd så det blir intressant att se hur det lyckas i slutändan, dvs. efter skörd.

 

Seigt !

Den här vårsådden kan bara beskrivas med ett ord: Seigt (segt). Vi hade ingen tjäle alls i vinter och det märks minsann. Våra lerjordar torkar inte upp alls annat än på ytan. Så här såg det ut den 21 maj och det har inte torkat upp nämnvärt ännu.

Man borde inte alls så ännu men det börjar snart bli juni och det går inte att vänta mer. Bara ett år har vi börjat senare med sådden och det var 2010 då vi började så 19 maj. I år sådde jag de lättare jordarna 16 maj och det gick bra men så kom det 20 mm regn den 17:e och lerjordarna har inte torkat än.

På ytan kan det se riktigt bra ut men då man kör på den så pressas lervälling upp nedifrån. Redan då man går över åkern så hör man hur det plaskar under tiltorna. Till och med på “duntana” (höjderna) kan det finnas “djölar” (gölar) där den lilla harvtraktorn gör djupa spår. Men nu är det redan dags att panikså så vi hinner skörda nånting före vintern så det är bara att köra genom eländet och lyfta såmaskinen litet så man inte fastnar.

I år ser man minsann hela åkerhistorien. Vartenda gammalt dike som lades fast redan för 80 år sedan syns och likaså alla sten- och stubbgropar.  Täckdikena fungerar nog men  vattnet kan inte rinna ned genom ytan som är helt igenslammad. Frosten har inte i år spräckt upp jorden som den brukar. Till och med 20 cm från stora laggdiken kan det stå vatten i hjulspåren. Och har stått i snart två veckor fastän det varit både solsken och blåst.

Det kan se någorlunda hyfsat ut där man kunnat så men hur illa har maskinerna packat lerjorden på djupet ? Inte växer det nånting om jorden är för tät. Nu får man bara hoppas på en torr sommar som spräcker upp leran med djupa sprickor. Fast då växer det inte heller nånting. Så nu borde det komma ett riktigt speciellt väder med torka OCH regn på lämpliga tider. Men det är nog för mycket att hoppas på det.

Det mesta är nu klart men i dag skall jag ännu så en ny vetesort på ett par hektar. Jag har hållit mej till gamla (norska) Reno länge eftersom den varit odlingssäker och hållit falltalet. Men den har haft problem med hektolitervikten som ofta är litet under gränsen för brödsäd. Så det börjar vara dags att byta. Det är svårt att veta vad som sist och slutligen går bra på just våra jordar. Provresultaten är bara vägledande. Stora hektarskördar är för mej mindre viktiga än odlingssäkerhet och okänslighet för sjukdomar.

Nåja, snart är en av de krångligaste vårsåddarna förbi som jag varit med om. Nu är det bara att vänta och se hurudan  sommaren blir. Vädret framöver är trots allt helt avgörande. Till sist en klassisk bild från vårsådden: