25 maj, 2015 av Nisse

Pyssel i köket

Det känns inte riktigt bra att pyssla i köket fastän inte ett enda vetekorn är i jorden – men vad gör man ? I går körde vi ut såmaskinen (tom) på åkern för att göra grundinställningarna eftersom det ändrade en hel del med de nya tallrikarna. Men det var ganska så blött även om ytan verkade torr så det var bara att köra in den tillbaka. He va alldeilis för spitjitt som man säjer på det riktiga språket.

Visst behöver köket göras klart också. Det är ett år sedan branden (på Mors dag i fjol) och baakstuvun är ännu olagad. Mest därför att två stora fibercementskivor stått och väntat. Det är starka skivor som tål litet vad som helst men också är tunga och svåra att bearbeta. Det går bra med vinkelslip med diamantklinga men det dammar så obarmhärtigt att jag inte vill använda den inomhus. Med en tigersåg förstörde jag fyra sågblad och så med kniv skar jag spår och bröt av bitarna som skulle bort. Det var svettigt arbete för skivan är hård. En vanlig kniv håller inte heller så man borde kanske skaffa en riktig fibercementkniv.

DSCN4827

Fördelen med fibercementskivor framom gips är att de är mycket starkare och ytan är inte känslig för fukt. Gipsskivorna har ju papper som yta. Dessutom kan man hänga upp vad som helst på en fibercementskiva medan gipsskivorna måste ha tät brädvägg bakom. Dedär specialskruvarna för gipsskivor ger jag inte mycket för. De är mest av typen skruva-upp-en-gång-och-rör-sedan-aldrig. I ett hus som är gjort för att användas i hundratals år med en massa förändringar passar de inte utan stödvägg bakom.

Stuvun är i vårt hus (från 1800-talet) delad i två delar sedan början på 1950-talet då vi installerade centralvärme. Baakstuvun var då pannrum men är numera nån sorts hjälpkök. Skåpen står ännu ute i ladan men den skall snart rustas upp så de skall in tillbaka. Som av bilden synes behövs ännu en golvbräda utmed ytterväggen. Det ordnar sej säkert – speciellt om det fortsätter att regna.

I samma veva sattes äntligen taklisterna upp i stuvun. Det är gammal tradition att listerna blir stående i nån knut i 20 år då man bygger om men nu kom de ju upp ovanligt snabbt :-). Utom två som inte mera passar in utan måste passas in på nytt.

Solen skiner och fåglarna kvittrar så i kväll gör vi säkert ett nytt försök att så. Mullåkrarna förstör man inte så lätt men leråkrarna tänker jag låta torka ordentligt så man inte får en yta likt cement på dem. Men för varje dag som går så blir man allt mer ootålugär å argsintär.

 

21 maj, 2015 av Nisse

Sol och vackert väder och torrt på åkern

I går kväll då jag sprutade mot en del kvickrotsbuskar så konstaterade jag att det hade torkat upp förvånansvärt bra. På förmiddagen körde jag ut ett lass fyllningsgrus och då var det egentligen litet för blött ännu. Men sol, värme och ordentlig blåst torkade upp ytan riktigt fort.

Kvickroten har växt bra den här våren. Det finns tjocka gröna tuvor här och där. Där jag sprutade i höstas finns det ingenting men jag tyckte en del åkrar hade så litet kvickrot att jag inte körde över allting. Och så blev det förstås en och annan remsa emellan. Skummarkörens slangar vek sej och släppte inte igenom skummet ordentligt så de måste bytas mot stadigare slangar med spiralinlägg så de inte täpps till.

DSCN4816

Den här åkern såg ganska bra ut men det är mulljord och en liten kvickrotsfläck kan sprida sej alldeles grymt på bara en sommar. Speciellt som sådden blir sen och säden inte hinner konkurrera så bra.

Det såg bra ut i går kväll och idag skulle jag ha kunnat så. Men just nu regnar det förstås …

18 maj, 2015 av Nisse

17 mm – igen

Inte kom det 2 mm regn som  prognosen påstod utan 17 mm. Det var på väg att torka upp i går men nu är allting genomblött igen. Snart har vi verkliga problem med vårsådden. Om det här vädret fortsätter ett par veckor till så lönar det sej knappast att så mera. Man börjar fundera på vall av något slag på alltihop. Kanske det går att så före sista juni …

Jag har alltid pratat om våra torra försomrar men det börjar bli våta i stället. Hela jordbruket måste läggas om ifall det här fortsätter. Kanske vi måste odla ris eller något …

Nu är det bra att den elektroniska regnmätaren inte fungerar. Man blir bara på dåligt humör att se på regnmängderna. Plastmätaren kan man låta bli att titta på.

Jag har till och med börjat städa i verkstaden. Det är inte en dag för tidigt. Städandet är viktigast för att man skall hitta alla möjliga prylar som man glömt bort under de många lagren. Jag har till och med lyckats slänga en del urgamla sparade saker som absolut inte kan användas mera – ens som material till annat. Och så hittade jag två arbetsbord under allt bråtet :-).

Fem stora lådor med gamla söndriga handskar borde ännu gås igenom. En del skall sparas så man inte behöver förstöra nya handskar till exempel vid hydraulikarbete då de vanligen blir helt dränkta i olja. Men de som har alla fingrar utom lillfingret sönder skall jag med en stor kraftansträngning förflytta till lådan ”Sånt som skall kastas bort så småningom”.

Det har sina sidor att vara född direkt efter kriget och växt upp på 50-talet då det var brist på allting. Sparandet sitter ingrott i ryggmärgen. De som är födda i överflödssamhället och har en slit-och-släng-mentalitet förstår mej inte alls och jag inte dem. Nu skall jag i alla fall slänga ett hundratal pafflådor som jag sparat som liggunderlag. Jag hinner knappast använda alla mera :-). Men de är mycket bättre än köpisunderlag. De tar inget utrymme och isolerar utmärkt mot det kalla cementgolvet – en del har dubbla lager med luftkanaler. Och då de blivit oljiga så kan man bränna upp dem i pannan och få litet värme på köpet.

Processorn är nu i skick igen och fungerar bra med den nya slangen. I morgon skall vi sätta bort den och hoppas att nästa vinter bli lämplig för gallring i skogen. Skogsutrustningen skall bort från traktorerna utom en lastare som behövs vid flisandet i juli. Och för dikesrensning och allmänt lyftande. Om frontlastaren är en litet större skottkärra så är lastaren en litet större arm som klarar betydligt mera än den egna armen.

Och snart blir det att ta itu med de större byggprojekten då vårsådden bara skjuts framåt allt mer.

16 maj, 2015 av Nisse

På såddfronten intet nytt

Nä, vi har inte börjat så utan här går man bara och trampar. Det står vatten på åkrarna ännu. Det börjar se illa ut med vårsådden i år. Tiodygnsprognosen lovar regn nästan varannan dag. I Dagens Nyheter gläds man åt rubriken ”Regnet kan gå över till snö”. Och det svenska vädret kommer vanligen hit om ett dygn eller två.

En sandhop har jag kört ut på vägen till vindsbron där jag kör upp storsäckarna. Men den andra hopen får vänta för jag konstaterade att vägen där den skall bredas ut är blöt och mjuk – ingen idé att köra sand på mjuk lera.

DSCN4800

Så det måste bli annat pyssel de närmaste dagarna. Verkstadsarbete finns hur mycket som helt liksom byggarbete. Men man har inte riktigt ro att syssla med något annat innan sådden är avklarad. Det blir mest terapisysslande …

Sabla väder …

 

13 maj, 2015 av Nisse

En glimt av hopp

Solen tittar litet fram bakom molnen. Det kom regn i natt men inte mer än 7 mm. Dessutom lovar tiodygnsprognoserna bara någon enstaka millimeter. Med blåst och sol torkar det snabbt upp och det finns kanske möjlighet att börja med vårsådden så småningom. Men ännu är vissa åkrar dyblöta. Speciellt svackorna i våra leråkrar är hopplösa fall. Ytan är så tät att just inget slipper nedåt till täckdikena så det skall torka uppåt,

Här går man och väntar. Stödansökan är inlämnad. Det blev en hel del skrapande i huvudet så man har stickor under naglarna. Till sist så kom jag fram till att det ändå måste lämnas in en ändringsblankett 15 juni så jag satte dit jordbruksskiften på måfå. Man vet ju aldrig hur det går med vårsådden … En mängd länder har flyttat fram ansökningsdatum till efter sådden vilket är förståndigt. Men inte Finland. Vi skall se in i framtiden och förutspå vädret. Nåja, vädret än mindre oförutsägbart än jordbrukspolitiken numera :-).

För att ha nånting att göra (man kan ju inte börja med några större arbeten) så började jag byta väderprogram. Den gamla väderstationen har mer eller mindre säckat ihop och en ny Davis Vantage Pro2 kostar alldeles för mycket. Men den gamla har regnmängder som kan vara 1200 mm per dag (!) och plastgrunkorna i vindmätaren har solen tagit kål på. Så jag tänkte bygga en egen väderstation. Redan nu har jag temperatur- och luftfuktighetsmätare kopplade till mät- och styrsystemet.

Jag har länge kört Weatherwiev men det har stannat i utvecklingen och efterföljaren Weewx är lättare att ändra enligt egen önskan. Dessutom kan den kopplas till mitt mät- och styrsystem via owfs (entrådssystemet).

weewx

Man kan titta på vädret via nätet

http://84.20.155.7/weder

men försök inte via en server i Kina, Ryssland eller Ukraina. Jag har stängt av dessa eftersom tusentals skurkar därifrån försöker bryta in sej i mina datamaskiner. De försöker givetvis med alla andra också. Folk skulle bli ganska uppskrämda om de visste hur utsatta de egentligen är. Jag har program som övervakar alla inbrottsförsök men det har de flesta inte utan är lyckligt omedvetna om vad deras maskiner används till. Om de lyckas bryta sej in i din maskin så används den nämligen därefter för allsköns kriminell aktivitet. Se till att skyddsprogrammen är i skick !

Mät- och styrsystemet är numera ett viktigt verktyg i arbetet. Dessutom har jag en bunt kameror som övervakar olika saker. Jag kan följa med vad som händer oberoende av var jag själv är. Just nu är förstås väderstationen det viktigaste. Man kan givetvis gå ut och se hurudant vädret är men det har betydelse för arbetet att veta till exempel hur mycket regn det kom på natten. Jag har kommit fram till att det skall vara automatisk mätning. En plastregnmätare är ju billig men man glömmer om man har tömt den och när. På hösten fryser den förstås sönder och på våren har man inte hunnit köpa ny då det börjar regna …

Två lass sand har jag också som skall köras ut. Bäst att fylla nu då man bra kommer ihåg var vattnet stod i groparna. Senare på sommaren börjar man glömma var problemen fanns. Och så har jag försökt gräva fram brotrummorna till åkrarna. Vissa gick bra men på sina ställen är de djupt under vägen som fylldes upp nästan en halv meter för ett antal år sedan. Sanden har rasat ned och täppt till brotrummorna. Inte blir det bättre av att man kör över kanten och drar ner mera i brons kanter.

Ännu tar det många dagar innan man kommer ut på åkrarna så det gäller att hitta på lämpligt små arbeten under tiden.

10 maj, 2015 av Nisse

Intet är som väntans tider

Glad Mors dag ! Här sitter vi och dricker kaffe i allsköns ro – vilket känns underligt. Vanligen är man ute på åkern och sår för brinnkära livet på Mors dag (vem fasen har hittat på att sätta den mitt i vårsådden ?). Vanligen stiger jag av traktorn i Alkärret och plockar en bukett vitsippor förrän jag kör hem för att fylla på såmaskinen. Det har blivit en tradition (efter närmare 70 år) så jag måste köra till Alkärret och plocka vitsippor idag också. Men inte med såmaskin …

Här är det blött och eländigt. Inte många har sådana åkrar att de kommer ut på dem än. Visst är det sol och blåst och torkanväder men det tar ännu flera dagar innan det går att köra på åkrarna. Och så kommer det mera regn på onsdag … Det ser inte alls bra ut med vårsådden i år. Jag som tänkte så direktsådd borde ännu vänta en vecka mer än alla andra. Men om det regnar litet hela tiden så är vi snart i juni.

Såmaskinen är klar och utkörd. Gamla frontlastartraktorn har fått nya packningar i vänstra cylindern som läckte en hel del i fjol. Så nu sitter vi bara och väntar på bättre väder.

DSCN4786

Lägg märke till den fina skuggan av fotografen :-).

Och den som inte läst Erik Axel Karlfeldt (en av mina favoritpoeter) kan under väntetiden fundera  på dikten från 1898:

Intet är som väntanstider,
vårflodsveckor, knoppningstider,
ingen maj en dager sprider
som den klarnande april.
Kom på stigens sista halka,
skogen ger sin dävna svalka
och sitt djupa sus därtill.
Sommarns vällust vill jag skänka
för de första strån som blänka
i en dunkel furusänka,
och den första trastens drill.