Blött och varmt

Förhoppningarna om en torr höst som går över i en kall vinter kom på skam. Tvärtom har det varit varmt och fuktigt – utom ett par dagar i november. Då var det -10 grader och brorsan körde upp spår i skogen men sedan blev det varmt och blött igen.

Det gör inget för jag har haft massor med verkstadsarbete som jag skjutit upp ända tills nu då man inte kan bygga utomhus eller fara till skogs. Jag var ändå tvungen att sätta fast alla gluggarna i väggen på uthuset för annars blåser det in både regn och snö. Det var mindre trevligt för man måste arbeta i takdroppet. Fastän det inte regnade så var det så fuktigt att det rann vatten från taket nästan hela tiden. Det var inte läge att sätta in fönstren så jag satte plast mot fönstergluggarna. Dörrar till växthuslidret fick jag i alla fall upp.

Äntligen dörrar till växthuslidret

Det fanns många öppningar i väggen och jag har fönster för alla men en del gamla fönster är så ruttna att det blir ett stort arbete att få dem i skicka (mest i bodvinden). Alla nedre fönster är nya, dvs. begagnade och i bra skick men borde kittas och målas först.

Väggen är klar men inte fönstren
Tillfällig tätning av fönstergluggarna

Till först måste jag se över bromsarna på stora Zetorn som har varit dåliga. Men före det måste gamla MF65 med den lilla frontlastaren sättas i skick för att köra flis till mellanlagret. Den är från 1960 men fungerar ännu fint. Litet svårare är det att starta då det är kallt och jag märkte att motorvärmaren hade fått kortslutning så det gällde att glödga ordentligt. Det fungerar vid några minusgrader men inte då det är riktigt kallt. Nu var det fint att vädret var varmt (upp till +7 grader både dag och natt).

Sedan var det en hel del arbete att få in stora Zetorn i verkstaden. Det hade samlats allsköns bråte där under flera år så nu bestämde jag att varenda kvadratcentimeter av golvet skulle sopas. Och då måste först allt flyttas bort. Det var mycket bra för en hel del kunde jag bränna upp eller kasta bort och resten radade jag in i hyllorna. Då det blev fart på städningen så började jag organisera om alla hyllor och flyttade bort mindre nödvändiga saker till den kalla sidan av verkstaden.

Städning pågår

Först flyttar man fram allt mitt på golvet och sedan börjar man sortera eländet. Nu tömde jag också hyllorna och radade om allting. Det gick en massa tid men jag hittade en hel del som jag inte vetat var det fanns. Också bultar, muttrar och brickor sorterade jag in i den hylla som jag byggde för flera år sedan men aldrig haft tid att ta i bruk ordentligt. Numera köper jag hela förpackningar på hundra eller fler för det går åt en massa tid att köra till Borgå för att köpa nånting. Sist och slutligen sitter det inte så mycket pengar i lagret och en del sparar jag in på minskade bränslekostnader. För att inte tala om hur mycket tid man vinner på att ha eget lager.

Äntligen tomt

Det tog över en vecka att städa men det behövs utrymme att ta bort bakaxeln på stora Zetorn (bromsarna är bakom axeln). Lådorna till vänster på bilden är tomma och skall bort.

Nu var jag glad att jag byggt en stor verkstad. Det fanns inga lampor på lilla frontlastartraktorn men den rymdes in tillika med stora Zetorn – med nöd och näppe. Man måste ha arbetslampor både framåt och bakåt för att köra flis för det är mörkt också mitt på dagen.

Båda frontlastartraktorerna inne i verkstaden

Efter att ha pallat upp bakaxeln ordentligt så gällde det att få bort bakhjulet. Det är inget annat problem än att det är stort. Man vill inte bli under det så jag måste ta brorsan till hjälp för att få bort det utan att det vippade omkull. Det är inte lätt att få upp det tillbaka i så fall …

Klart att ta bort halvaxeln

Halvaxeln lyfter jag upp med en pumpkärra och dra sedan ut den – sådär i princip. Nu satt vänster halvaxel fast som synden och vi fick arbeta länge med mejslar, bräckjärn, järnstavurar och massor med rostlösningsmedel. Jag misstänkte nog att bromsen var full av rost för på vintern frös vänster bakhjul fast så där fanns vatten.

Utdragningskärra för bakaxeln

Jag blev inte heller besviken för bromsen var full av rost och vatten. Det finns ett dräneringshål i bottnen men det var fullständigt tilltäppt. Den här bromsen har knappast varit öppen sedan den kom från fabriken. Jag köpte traktorn begagnad från Nurmestrakten och där hade den stått utomhus ganska länge.

Hela bromsen full av rost
Lamellerna var sönder och centrum kommit loss

Lamellerna var slutslitna och alldeles lösa för centrumet med räfflorna hade kommit loss. Den här bromsen tog inte alls. Med fil, slipstift, stålborste och sandpapper togs den värsta rosten bort. Jag försökte också jämna ut bromsskivorna med planfräsen men det var svårt att få dem fastspända tillräckligt bra. De värsta ojämnheterna fick jag i alla fall bort.

Bromsskivorna indränkta i rostlösningsmedel
Bromsskiva efter försiktig planfräsning

Bromsskiva

Efter mekanisk rengöring tvättade jag bromsytorna med rengöringsmedel och satte ihop bromsmekanismen med kulor och nya fjädrar. Även om det såg hemskt ut i början så var det inte så farligt. Bromsytorna är inte riktigt bra men med nya lameller blir de inslipade så småningom. Man måste bara se till att dräneringshålen hålls öppna.

Bromsen ihopsatt på nytt

Det var ganska enkelt att sätta ihop allting då rosten var borttagen och spåren smorda med olja. Zetorn har ju torra bromsar med kulor och dubbla lameller – samma princip som Massey-Ferguson. De har fungerat bra även om MF165 har bromsar som lätt vill låsa sej. Men de tar bra. Spåren på axeln hade inte rostat alls.

Eftersom det var slaskväder ute och traktorn var varm och torr inne i verkstaden så beslöt vi oss att se på andra sidans broms också. Det var inte bortkastad tid för den var full med bromsdamm som inte var rostigt eftersom dräneringen hade fungerat. Lamellerna var helt slut också på den här sidan även om bromsen tog litet ännu.

Andra sidans broms

Det bästa var att bromsskivornas ytor var fina och jämna. Med rengöring och byte av lameller så var den här bromsen helt i skick. Det var inget problem att ta isär och sätta ihop den heller i motsats till vänstra sidans broms.

Högra sidans broms
Bromsen rengjord och färdig

Det tog tid att få bromsarna i skick – speciellt den rostiga vänstra sidan – men det var nödvändigt. Man kan inte köra med en 6000 kilos traktor som har dåliga bromsar. Även om det går att stanna genom att slå frontlastarskopan i jorden … Det har varit irriterande att handbromsen inte heller har fungerat så man fick inte traktorn att stå stilla då man skulle koppla redskap. De små MF-traktorerna kan man skuffa framåt eller bakåt för hand men inte den stora Zetorn. Nu gäller det bara att ställa in bromsarna rätt vilket kan vara knepigt. Antingen tar de inte eller så låser de sej.

Trots allt elände med jordbruket så beställde jag bigödsel för vårbruket. Det har visat sej att förvaringen med storsäckar under en presenning har fungerat bra. Det är sällan vi har haft klimpar under de senaste åren. Det var annorlunda förr då säckarna mellanlagrades i stället för att komma direkt från fabriken som nu. En extra lastning medförde små hål i säckarna och alltså klimpar. Men det är viktigt att underlaget är torrt och slätt. I år sågade jag nytt virke som sattes på en bädd av grus. Det gick fint att sätta presenningen på med lastaren. Viktigt är att man sätter en säck utanpå hopen så att presenningen sluttar utåt ordentligt och att det inte blir gropar som vatten kan samlas i.

Presenning över bigödseln

Då vi hade fått bort den vänstra halvaxeln så kunde jag beställa nya delar (lameller). De kom ganska fort från hovleverantören i Estland. Efter all min kritik mot diverse slöa leverantörer måste jag nu skriva att leveransen med PostNord gick bra. Jag följde med genom deras app och då jag beställde på kvällen så kom det leveransnummer redan följande morgon. Det tog ett par dagar eftersom det gick över veckoslutet men sedan kom paketet hemkört till det hyfsade priset 14:90. Vi hade annat att göra så jag tyckte inte att det lönade sej att byta byxor för att köra upp till kyrkobyn för att hämta ett paket även om det hade varit 5 euro billigare.

Medan vi väntade på de nya lamellerna så byggde vi färdig vår virkesförvaring inne i den stora ladan. Det som saknades var en hylla för korta stumpar som nu dräller överallt. Jag ids inte bränna upp stumparna för ganska ofta behövs det massor med stumpar och då vill jag inte såga upp långt virke. Nu har vi plats för stumpar mellan 30 och 150 cm. Möjligen borde vi ännu bygga en hiss för att få upp virket snabbare (?).

Stumphylla för kort virke

Lilla Zetorn hade ett stag på lastaren som kommit loss från ramen. Det är ingen idé att svetsa fast det på nytt för materialet är för svagt. I stället skruvade jag fast det med 20 mm bultar och klammer runt fyrkantröret. Det håller bättre för det ger litet efter och river inte sönder röret.

Reparation av lastarfäste

Nu börjar det bli kallare väder så vi kan troligen börja med skogsarbetet nästa vecka. Det finns ännu sådant som borde göras på stora Zetorn, främst det elektriska. Hyttfläkten fungerar inte alltid och det är absolut omöjligt att köra flis och snö om rutorna immar fast. Men med de usla vintrar vi har nuförtiden så kan det vara nödvändigt att använda varje dag i skogen då det bara är möjligt – alltså fruset. Just nu har vi ett eländigt slaskväder så man vill inte köra upp spår ifall det kan undvikas. Men nästa vecka skall det bli kallt.

Även om det varit bra för verkstadsarbetet med värme så börja man vänta på en ordentlig vinter. Det behövs också litet mera motion än vad inomhusarbete kan ge. Den enda motion jag har fått är då vi gått ut på morgonen med lilla voffen Ruff. Han tycker inte heller om vätan utan gillar kallare väder då det är torrare.

Från den korta köldknäppen i november

Vi får ta vädret som det kommer och anpassa oss efter det. Jag önskar alla en God Jul och hoppas på en del av julfirandet i skogen.

Ute slask, inne olja

I en månad har jag inte gjort mycket annat än skruvat traktorer isär och ihop. Förstås hade det varit fint att kunna fara till skogs men kanske inte i det här slaskvädret. Det är nu nästan +4 grader och riktigt dåligt väder med regn och halka. Det dämpar litet längtan till skogen …

Till julaftonen hade jag lyckats skruva isär Kubotan och kunde slipa den krånglande axeln till kraftuttagsspaken. Ett jättejobb för att slipa litet men utan kraftuttag var traktorn ganska värdelös. Sedan gällde det att få ihop den igen. Utan att alltför många delar blev över.

Det gick nu inte riktigt ”såm fafa trallar” (vår motsvarighet till ”som i Strömsö”). Ett lager och en bricka föll ner ur växellådan och det blev att söka och fundera var de skulle vara och hur de skulle vändas. Till sist kom vi med Henrik fram till en lämplig plats med hjälp av Kubotas reservdelskatalog och flera verkstadshandböcker som hade ganska fina bilder på genomskärningen.

Packningar fick vi från Tyskland utom en till locket som Henrik tillverkade av packningsark. Till slut fick vi ihop bakaxelhuset med transmissionshuset (växellådan) och framför den hydrostatiska delen. Men så hittade jag en bricka på golvet som absolut hörde hemma på en axel inne i växellådan. Suck. Det blev att ta isär allt igen och sätta brickan på axeln och skruva ihop. Det gick ju bättre andra gången.

En halv Kubota (bakre delen)

Att få ihop fram- och bakdelen på traktorn var inte enkelt. Problemet var att hytten gjorde arbetet extra krångligt. Nästa gång skall jag allvarligt fundera på att ta bort hytten först även om det är mycket arbete med det också. Till all tur var vi två så det gick att rikta bakdelen mycket bättre. Det var alltid nånting som tog emot i det trånga utrymmet men till slut fick vi i två skruvar och då var det bäst att gå in och äta.

Egentligen är det en svensk Belos fastighetstraktor som är byggd utanpå en japansk Kubota B7100. Den är omkring 42 år gammal men toppen av den tidens teknik. Helt mekanisk med en mängd hydrauliska funktioner. Den svenska hytten är också av toppklass för den tiden med värme och mycket elektriska funktioner. Men hytten är också i vägen då man skall utföra reparationer. Det som är enkelt på en ren Kubota är ganska invecklat på Belos-traktorn. Bland annat måste behållaren för extra hydraulolja under traktorn tas bort.

Hydraulik är väldigt användbar men oljan gör alla arbeten till ett enda torkande med papper. Och varje gång man skall dricka kaffe eller äta så blir det att tvätta händerna flera gånger med linoljesåpa – som ju är bättre än de skumma kemikalier som finns i verkstadsrengöring. Man blir också så slipprig om händerna att delarna är svåra att få på plats utan att man torkar av dem och händerna grundligt.

Fram- och bakdel nästan ihop

Inne i plåtkåpan fanns ännu stag som måste kopplas ihop och två drivaxlar – den andra för framhjulsdriften. Snabbt stod det klart att staget som syns i kåpans hål absolut inte gick att koppla för ändan hamnade i vinkeln på högra sidan. Hå-hå, ja-ja, det var bara att ta isär fram- och bakdelen på nytt och fästa bakre ändan av staget först.

Samtidigt såg jag att en ring låg på golvet och hittade en skruv på bordet som alldeles tydligt måste vara inne i växellådan för den var helt ren medan alla yttre skruvar var oljiga och svarta. Nu var det bäst att dricka kaffe och börja se i handböckerna och reservdelsböckerna. Det tog sin tid men småningom kom jag fram till att skruven borde sättas i från bakaxelhuset för att hålla axeln till HÖG/LÅG- omkopplaren.

Igen måste jag skruva loss locket med hydraularmarna. Till all tur kom packningen loss utan problem. I med skruven och locket tillbaka. Fördelen med en liten traktor är att delarna inte väger så mycket så det var lätt att lyfta locket bort och tillbaka.

Åter gällde det att få ihop fram- och bakdelen. Det tog tid att få alla axlarna mitt emot varandra och bakdelen på exakt rätt höjd och riktning. Det blev både eftermiddagskaffe och mat innan slutligen allt var tillbaka så långt att de första skruvarna kunde sättas i. Jag hade stor hjälp av familjens bättre hälft som snällt nog gav mej mat och dessutom hjälpte till att oja och voja över alla problem :-).

Staget (längst bak i kåpan) äntligen på plats

Under Belos finns en extra oljetank för yttre hydraulolja (inte Kubota). Den måste bort då man vill komma åt drivaxlarna nerifrån. Det var besvärligt och man kunde se att det varit förut för den var bara upphängd med ståltrådar. Att sätta den tillbaka var också besvärligt för jag satte fast den med skruvar som det ursprungligen var meningen. Enda möjligheten var att skruva fast framändan först medan bakändan låg på golvet. Sedan lyfter man upp bakändan och trycker den hårt framåt för att få i de bakre skruvarna. Allt så trångt att man skulle behöva långa tentakler i stället för fingrar.

Extra oljetank på Belos

Hydrauliken är mycket viktig på den här traktorn som har hydrostatisk drift. Därför var det litet bekymmersamt att det fanns skräp på silen till oljeintaget. Efter 42 år kan man vänta sej litet skräp men det värsta var att det fanns metallspån också. Vi hittade inga slitna kuggar så jag undrar om det är pumpen som börjar vara dålig. Fast den har nog fungerat fint. Man vill inte heller öppna en hydraulpump i onödan. Så det är väl bara att tuta och köra …

Silen i oljetråget

Medan jag väntade på packningar så satte jag en par dagar på att gå igenom de elektriska ledningarna som också var besvärliga i de trånga utrymmena. Det finns en hel del elektriska scheman för Kubota men inget som stämmer ihop med verkligheten så det blev att öppna ledningsbuntarna och följa varje kabel skilt. Färgerna var inte heller att lita på för efter 40 år så hade en del bleknat grundligt. Belos hade byggt om en hel del av ledningarna men deras schema var också felaktigt. Nu har jag ett alldeles eget elschema som borde stämma någorlunda.

Nu är Kubotan (egentligen Belosen) ihopsatt igen så när som på bakhjulen och en del plåtar. Det är ingen brådska för vi använder den inte på vintern. Ringarna är nämligen asfaltdäck som behöver kättingar för att alls röra sej i snö. Vi har ett schaktblad till den men det är ganska ynkligt jämfört med stora Ålö Quicke på stora Zetorn. Möjligen kunde man skaffa en liten slunga eller kanske borste för de ställen man inte kommer åt med stora traktorer. Men det får vänta.

Nästan ihopsatt igen

Vi har inte provkört ännu så man vet inte om vi får skruva den i bitar igen … Men nu skall Belarus först sättas i skick så jag kommer ut i skogen. Just nu regnar och blåser det så jag är inte speciellt missnöjd att syssla med verkstadsarbete. Det är varmt ute så det blir nästan för varmt i verkstaden också. I slutet på nästa vecka blir det kallare igen och då behöver jag nog börja med skogsarbetet. Vi har bytt ena bakhjulspackningen på Belarus men där finns ännu en hel del arbete. Men mera om det en annan gång.

Ett nytt bättre år …

Det här året har varit ganska besvärligt på många sätt. Vi började med att beställa solpaneler och hann med nöd och näppe före den stora rusningen. Det hjälpte att Kymmenedalens El hotade att höja elpriserna med 400 % i januari. Då började jag skaffa fjärrstyrning till elektriciteten och bytte avtal till börsel där priset ändrades varje timme.

På sommaren bytte vi tak på uthuset för man kunde inte sätta upp solpanelerna på de 70 år gamla betongteglen som lätt kunde spricka utan att man märkte det. Det tog hela sommaren och väggreparationen blev inte ens färdig förrän det kom snö i november.

Förstås var man glad att vi hade en ordentlig flispanna på 60 kW som också värmer verkstaden. Fliseldningen började vi med 1983 och även om den var arbetsam – speciellt i början – så har vi nu ett ganska enkelt och billigt system. Det visade sej att elpriserna steg till det mångdubbla liksom i tiderna oljepriserna.

Verkstadsarbetet sköts upp så nu först står jag i verkstaden och lappar ihop skogstraktorn. I dag tog jag bort lastaren och i morgon skall jag ta bort bakaxlarna. Det är packningen som nu börjat läcka så att det går åt massor med olja varje vecka. Själva packningen kostar just ingenting men för att byta den måste bakaxeln bort från bakaxelhuset.

Under hösten har man också följt med gödselpriserna som stigit till skyarna i energikrisens spår. Redan i våras sparade jag på gödseln och kan i värsta fall klara mej med de säckar jag har kvar även om det då minsann inte blir några rekordskördar. Jag såg i Maaseudun tulevaisuus att så mycket som en femtedel av bönderna i Finland inte tänker köpa gödsel alls för nästa år …

Men jag följer med de tyska lantbrukstidningarna (tyska är mitt första främmande språk och jag läste långa tyskan i skolan) och där skriver man att priserna på gödsel måste gå ned för gaspriserna har gått ned till nivån för ett år sedan medan bönderna helt enkelt inte köper gödsel nu. Så jag väntar och ser hur det ser ut på våren. Det är klart att man inte kan köpa gödsel för de här priserna då vetepriserna igen är på väg nedåt.

Nu är det bråttom att få igång skogsarbetet (och alltså skogstraktorn) för dagarna börjar bli längre och konditionen är usel. Det vore bra att börja nu med korta dagar så man kan träna upp sej. Också inom skogsarbetet blir det förändringar. Priset på flisved har stigit så det knappast lönar sej att såga massaved alls. Flisveden går mycket snabbare att såga till och nästan allt duger.

Men så har vi problemet med barkborrarna. De har förstört stora fina granar redan tidigare men angreppen verkar öka. Nu gäller det att hinna få bort de stora granarna före barkborrarna. Visst duger torra granar som flisved men priset är bara hälften av stockpriset. Vi sågar torra granar åt oss själva men nu börjar det bli för mycket.

Verkstads- och skogsarbete är det i början på det nya året. Därefter får vi se – det kan komma nya överraskningar. Hoppeligen till det bättre. Elpriserna sjönk till nyåret riktigt ordentligt men man vågar inte riktigt hoppas att de skall fortsätta vara låga hela vintern.

Men Gott Nytt År till er alla !

Tuta och kör

Det heter ”tuta och kör” men däremellan måste någon se till att maskinerna fungerar. Och denna någon är ibland jag. I förrgår kväll fick jag äntligen ut axeln till kraftuttaget koppling som suttit stenhårt fast sedan juni. Kubotan var då oanvändbar eftersom maskinerna drivs via kraftuttaget.

Alla försök att få kopplingen att fungera misslyckades och då det var bråttom med att lägga nytt tak och sätt upp solpaneler så fick Kubota stå i verkstaden och vänta på bättre tider. Tiden gick och brådskan tog bara inte slut. Så länge det gick så fick byggnadsarbetet gå före. Men till sist så blev det vinter och då blev det verkstadsarbete.

Inte bara Kubotan stod i kön utan nästan varenda maskin vi har måste fixas. Lilla Zetorn fick en kortslutning och kylarvätskan rann ut ur stora Zetorn. Belarusen hade länge läckt ut oljan ur transmissionen. På bilarna var spegeln sönder på Volvon och Ducaton gnällde över att en lampa inte fungerade (jag bytte lampa men det var något annat fel).

Förutom små reparationer var det besvärligt så länge Kubotan stod i verkstaden så den måste repareras först. I december började jag skruva sönder den. Problemet var att Kubotan har massor med funktioner inklämda i ett mycket litet utrymme. Den har hydrostatisk drift, fyrhjulsdrift, differentialspärr, hydrauluttag bak och fram (3 st.) med en extra stor oljetank för yttre hydraulmotorer, frontlyft, trepunktslyft i kategori 1 och massor med elektrisk utrustning. Egentligen är det ingen Kubota utan en svensk Belos som är byggd utanpå en Kubota.

Det värsta är den fina hytten med värme och torkarblad, lampor hitåt och ditåt och allt man kan tänka sej. Men samtidigt är det ett elände att skruva på den för hytten är i vägen vad man än försöker göra. Till sist kom jag fram till att bakhjulen måste bort och hytten lyftas upp med en verkstadskran. Jag kunde inte ta bort hytten för den var så inbyggd att det hade varit ett jättearbete att få loss den. Men med två skruvar loss i bakändan kunde den lyftas så mycket att Kubotans bakre del kom bort.

Början: Ena bakhjulet bort

Nåja, det var inte bara att ta loss två skruvar till hytten. Den ena hade rostat fast så grundligt att ingenting mellan rostlösning och slägga fick bort den. Till sist måste jag skära loss fästet på hytten så jag fick bort skruveländet och efter ett par timmars övertalning i skruvstädet så kom skruven äntligen loss. På bilden nedan syns att höger hyttfäste är uppskuret (ovanför höger lyftarm).

Hytten upplyft i bakändan

Sedan gällde det att dela traktorn på mitten. Det finns ett otal hydraulrör och stänger som måste tas loss först. För varje steg måste jag först söka på Internet för att se om det finns reservdelar ifall något går sönder. Det visar sej att det finns en hel del reservdelar också för så här gamla Kubota (B7100HST är från 1979-80) men de finns mest i USA. Det betyder att reservdelar lätt blir tre gånger dyrare inberäknat importavgifter och frakt. Och så tar det lång tid att få nånting. Ebay kan sköta om anskaffningen och papperskriget men billigt blir det inte.

Efter en hel del skruvande lyckades jag få bort bakdelen (men hur skall jag få tillbaka allt i det trånga utrymmet ?). Fördelen med Kubotan är att den är lätt men det trånga utrymmet är en nackdel. Man började längta till stora traktorer och stora skruvar. Det här är närmast för en urmakare …

Halva Kubota loss (bakdelen)

Först nu kunde man ta bort locket från transmissionen för skruvarna var under framändans platta. Men det hjälpte inte för kraftuttagskopplingen satt fortfarande stenhårt fast. Efter att ha suttit en dag och sökt efter verkstadshandböcker på nätet så kom jag fram till att kopplingen satt på en axel mellan den hydrostatiska delen och bakre delen. Efter att ha tagit bort locket så visade det sej att transmissionen var i prima skick. Men kopplingen satt fortfarande stenhårt fast på axeln.

Transmissionen till höger och bakaxelns differential till vänster
Här syns boven: axeln med löpargaffel för kraftuttaget i övre kanten

Man ser bra vad det är frågan om men inte rörde sej gaffeln på axeln. Det gick inte att dra ut axeln fastän den stack ut i framändan så enda möjligheten var att skruva bort transmissionsdelen från bakaxeln. Sedan gick det äntligen att slå ut axeln bakifrån. Det var inte någon lätt sak att skilja åt delarna för packningen var hårt limmad. Till sist måste jag skruva fast locket på transmissionen och kila loss delarna från varandra. Att bara dunka med en hammare eller ens en slägga hjälpte inte. Man kan inte heller slå sönder transmissionshuset. Kilar ger stora krafter och förstör inte delarna så lätt.

Transmissionsdelen löstagen

Axelns hål syns på bilden ovan till vänster (det mindre hålet). En stor hammare fick axeln att komma ut men först måste jag tillverka ett mothåll så att inte gaffeln eller kuggarna skulle gå sönder.

Det gick många dagar och delvis nätter att fundera ut hur man skulle få ut axeln utan att slå sönder allt för mycket. Internet är till stor hjälp för jag har mest erfarenhet av stora traktorer som är enkelt byggda. Och då axeln väl var urslagen så var det lätt att slipa den så att gaffeln rör sej lätt på axeln. På bilden nedan syns den del av axeln som var ojämn och hindrade rörelsen.

Roten till allt elände: Skrovlig yta på axeln

Varför ytan på axeln var skrovlig är svårt att förstå. Det borde inte vara rost för axeln har legat i olja i transmissionshuset. Nå, oberoende av vad det är så måste det bort. Jag satte axeln i pelarborrmaskinen och slipade bort ojämnheterna.

Slipning av axeln

Efter grovslipning så slipade jag in gaffeln på axeln med ventilslippasta. Nu rör sej gaffeln lätt på axeln. I princip är det bara att skruva ihop Kubota igen. Men först måste jag skaffa nya packningar för de gamla gick förstås sönder vid isärtagningen.

Det kan ta tid innan jag får de nya packningarna så jag körde in Belarus i verkstaden för att byta packningarna vid bakaxlarna. Utan nya packningar blir det inget skogsarbete.

Nästa reparation (Belarus) kan påbörjas

Till all tur finns det plats för flera söndriga traktorer i verkstaden. Det behövs.

Och så sänker sej julfriden över Bos-Sestu.

Fridfull Jul till alla !

Vit jul på Bos-Sestu den 24 december 2022

Ny verkstadsmaskin

Den nya verkstaden byggde vi för mer än 35 år sedan och den har minsann behövts. Hela mitt arbetssätt bygger på att verkstaden finns och fungerar. Utan den skulle jag inte kunna ha gamla begagnade maskiner och reparera dem själv. Nuförtiden skulle man väl använda orden återanvändning, hållbarhet och resurssnålhet. Personligen använder jag bara ordet snålhet :-).

Det som har saknats redan länge är skärande verktyg. Jag har en pelarborrmaskin som är omkring 30 år gammal och fungerar bra men den är för liten och har begränsad användning. Det märkte jag speciellt då jag byggde fästet för den nya skogslastaren. Jag pinade pelarborren upp till 30 mm hål i 20 mm tjocka järn men det var nog över gränsen redan. Det gick långsamt och med användning av flera borrar med allt större diameter. Men remmarna till drivningen började redan slira. Givetvis gick inte så stora borrar i maskinen utan jag måste använda uppgraderingskona för Morsefästet och det skall man helst inte göra.

Svarvning har också varit ett problem men jag hade en bra granne som hade en stor Arbogasvarv så det gick tills han för en tid sedan gick och dog (99 år gammal). Dessutom har jag haft behov av en ordentlig fräs. Under de senaste åren har det kommit ganska billiga fräsar och i nödfall kan man använda dem för svarvning även om de har begränsningar.

Så efter att ha surfat på hundratals nätsidor om fräsning, svarvning och olika fräsmaskiner så köpte jag för ett par veckor sedan en fräs som klarar upp till 40 mm borrhål. Det finns många nästan likadana XM-45 men till sist köpte jag en från Åbo. Utrustningen skilde dem åt liksom priset men jag fick en ganska enkel maskin utan digital mätutrustning för litet över 2000 euro (utan moms). Det tyckte jag var hyfsat. Visst var det många mycket bättre fräsar till salu men de begagnade var jättestora maskiner som nog inte ryms in i min verkstad. Säkert var de bättre men också en mindre bra fräs torde vara bättre än att borra och fila för hand.

Den nya fräsen halvt uppackad

Man kan för all del föra arbetsstycken till en mekanisk verkstad men det behövs inte många besök så har ett par tusen euro gått – och man har ingen fräs. Nu använder jag den inte så mycket så den torde hålla den lilla tid jag har kvar och kanske en bit in på nästa generation. Frågan är om den klarar av det som behövs. Men med enklare fräsning, svarvning, borrning och gängning så tror jag att jag kommer långt.

Just nu har jag inte tid att ställa upp den för här har det börjat snöa och jag har ännu en hel del vägg att bygga före vintern kommer på allvar. Jag arbetar under presenningar och kommer in och värmer mej ibland.

Väggbygge på senhösten

Presenningen blev nödvändig då det droppade regnvatten från taket hela tiden och i dag så kommer det snö. Det stör inte så mycket för vi får troligen bara nån centimeter med snö och den sopar man lätt bort.

Jag borde ha varit hemma förra veckan och byggt vägg för pinkära livet men vi hade bokat färjan till Sverige och for iväg. Med sommarringar för tiodygnsprognosen lovade varmt och torrt. Det stämde mycket bra i början och vi hade +15 grader i Medåker. Sedan ändrades prognosen och det skulle bli kallt och snö. Det var riktigt spännande att följa med väderleken: Skulle vi hinna hem innan snöovädret kom ? Speciellt med den tunga fräsen (350 kg) i bilen från Åbo. Nå, vi hann med nöd och näppe. Jag såg att all busstrafik stoppades i Stockholm på lördag och förra natten kom det flera decimeter snö på vissa håll. Vi kom på fredag morgon till Åbo och hade kallt men torrt väglag hela vägen hem. Sedan blev det nästa 20 grader kallare än då vi for.

I år fanns det mer gröna fält med höstsäd än vanligt i Sverige. Det var ovanligt att se plöjda åkrar. Jag började fundera på höstsäd på nytt trots att jag har dåliga erfarenheter på våra åkrar. Fjolåret var inte heller så bra här i byn för höstsäd utan på många ställen måste man så om på våren. Men det var så jämna och snygga broddar i Sverige att man i alla fall blev frestad.

Fin höstbrodd på åkern bakom våra äppelträd

Nu ändras också CAP-stödet så få se om man helt enkelt blir tvungen att börja med höstsäd på nytt – även om den delvis går ut under vintern. Det är mycket som är oklart just nu. Skall vi köpa gödsel eller inte ? Priserna har gått ned litet men också vetepriserna har sjunkit. Den gödsel vi köper nu går till vete som vi säljer om ett och ett halvt år … Vem vet hur det ser ut då ?

Julklappsönskan: Arbetsro

Jag är ingen julfanatiker som den där typen som hade tusentals julprydnader. Jag ser på SVT:s julkalender (Mirakel är ganska bra och den spännande avslutningen kommer snart). Tusentals ljusslingor ser jag närmast som miljöförstöring men jag sätter varje jul två julstjärnor i fönstret på gamla folkskolan och sex LED-ljus i fönstren mot vägen.

Sedan kan man spela Agnetas CD med julsånger och förstås äta russinkaka ifall nån bakar åt mej – jag är tyvärr bättre i verkstaden än i köket. I år har vi redan börjat äta julskinka och lantlåådå (kålrotslåda). Hembakade pepparkakor finns det i massor och likaså hembakat havrebröd (Inga) och jullimpor. Då man dessutom har kalja och julmust så börjar det bli problem att hinna äta upp allt (vi fick just slut på förra julens skinka).

Att fara till skogs är inte att tänka på. Blötsnö och lera är inte världens bästa skogsväder. Till all tur har vi haft litet pyssel i verkstaden eftersom en injektor på lilla Zetorn envisas med att läcka fastän vi dragit åt skruvarna så mycket vi vågat. Nu plockade vi bort topplocket. Det gick fort för vi börjar ha vanan inne. Allt såg bra ut så bara jag får reservdelar så sätter vi ihop motorn igen.

Topplocket bort
Sot finns det men ventilerna är bra
Delarna radade i ordning

Jag beställde i alla fall en ny kylare. Den gamla fungerar nog men den har skilt expansionskärl som jag för ett antal år sedan råkade köra över i verkstaden. Zetor bytte ut kylare redan för 40 år sedan så man har svårt att få reservdelar till den gamla kylaren. Jag satt en natt och surfade på nätets tjeckiska reservdelssidor och börjar nu bli så bra på tjeckiska att jag hittar delarna. Den nyare kylarmodellen är inte så dyr så jag tänkte att det får bli uppdatering nu.

Reservdelsbeställningarna for iväg i morse så nu har vi tid att pyssla med annat en tid. Jag började såga virke och skall bygga lätta flyttbara tak för de maskiner som står ute. På lördag-söndag blir det minusgrader igen så då är det skogsarbete. Men sedan blir det igen plusgrader. Få se om vi får en lika usel vinter som i fjol …

Jag önskar alla en riktigt God Jul !

Ungdomarna klädde vår julgran