verkstad – Sida 3 – Bondbloggen

Dags för inomhusarbeten

Det blåser och kommer blötsnö allt emellanåt så nu är det trevligt att jobba inomhus. Och det behövs för vi har trots allt haft så fint skogsväder att inomhusarbetena blivit efter riktigt ordentligt. Det senaste rycket blev litet för mycket så jag har haft problem att kravla mej upp ur sängen på morgonen med styva och stela muskler. Fast visst lönade det sej att köra ut de sista tallstockarna medan det var bra väder. Nu börjar jag kunna röra på bakbenen litet bättre redan.

Det värsta var att jag blev utan bil förra veckan då trycklagret för kopplingen gav upp. Jag tog mej inte tid att börja skruva så länge skogsvädret var fint men nu har jag legat under Ducaton och skruvat sönder halva bilen. Förr var det ett barnlek att byta trycklager men det är det inte mera med de nya krångliga framhjulsdrivna bilarna. Efter att ha skruvat i flera dagar så börjar det vara mindre roligt och nu är det bara rå envishet som gäller.

Bägge hjulen är borta liksom drivaxlarna men före det måste en mängd rör och ledningar tas bort. Det värsta är att det är nästan omöjligt att komma åt nånting i virrvarret. Växellådan är nästan loss men där finns ännu en bult som är riktigt omöjlig. Jag får på hylsan men kan inte sätta ett skaft på den så att jag kunde dra ur bulten. Den kommer inte bara med fingrarna. Ibland svär man ve och förbannelse över de ingenjörer som planerat de nya bilarna. De har säkert aldrig själva försökt reparera dem. Det har gått åt mycket kaffe då man måste komma in emellanåt medan rostlösningen verkar och man lugnar ned sej samt hittar på nya underliga verktyg för att komma åt.

Man borde ha en led till på armarna för att komma åt de värsta ställena – alltså dubbla armbågar. Flera leder behövs också på hylsnycklarna. Nu har jag använt alla möjliga underliga skaft och leder för att komma åt muttrarna men till den sista bulten behövs det något extra. Kanske ett tryckluftsdrivet skaft skulle fungera men det måste vara mycket litet. Jag har ett men det är för stort.

Sedan är det en hel historia att krypa under bilen. Jag har ingen billlyft så jag har satt den på bockar ca. 40 cm ovanför golvet. På golvet har jag satt stora papplådor som jag skurit upp. De är det absolut bästa underlaget för de tar inget utrymme men wellpapp isolerar bra så man ligget varmt. De underlag som säljes i butikerna är bara skräp. Tidningar kan man inte ha för de skrynklar sej och rivs sönder.

Det ser säkert roligt ut då jag kravlar mej under bilen ungefär som en kålmask. Man lyfter ena ändan och för den framåt och sedan samma sak med andra ändan. Kålmasken är i alla fall betydligt snabbare för den har inget skelett. Jag kommer mycket litet framåt för varje lyft. Sedan då man är på plats under bilen så märker man att man glömt ett verktyg och måste kravla sej ut efter det. Och därefter har man glömt lampan osv. osv. Till sist märker man att man inte alls kommer åt nedifrån utan måste försöka uppifrån eller från sidan …

Folk klagar över hur dyra verkstäderna är men de borde byta trycklager på en framhjulsdriven bil förrän de säjer nånting. Jag börjar snart tycka att bilmontörerna är alldeles oförstådda och underbetalda. Att reparera nånting i de nya bilarnas komplicerade och trånga konstruktioner är närmast ett hjältedåd. Tydligen har våra bilar fungerat alltför bra för det här är första gången jag skruvar litet mera på nya Ducaton. På de två första skruvade jag nästan inget alls och de var också betydligt enklare konstruerade så det gick bra att reparera dem. Speciellt kom man åt allting så mycket bättre.

Nya och nya – den senaste Ducaton är redan 11 år gammal. Det är förstås ingen ålder för en bra bil som borde gå 20-30 år och en halv miljon kilometer utan större problem. Dieselmotorer är ju eviga – utom om fabriken börjat spara på komponenternas kvalitet. Det har tydligen hänt ifråga om trycklagret på Ducaton. Så mycket jobb som det är att byta det borde få planeraren att välja lager som håller minst en miljon kilometer. Men kanske nån &#%$ ekonom köpt en billig sats felaktiga trycklager …

Jag har inte legat under bilen hela veckan. Det finns en massa andra arbeten som blivit ogjorda under skogsperioden. Visst har jag haft “lediga” kvällar men då har jag mest legat på soffan. Datamaskiner skall också underhållas och programmen uppdateras. Det är en hel del arbete att sätta sej in i de nya versionerna och få dem att fungera som man vill. En större uppdatering brukar leda till en mängd problem och så får man skrapa sej i huvudet och dricka mycket kaffe innan man fått eländet att fungera någorlunda.

I måndags började vi också med Hindersby-Bäckby historiska sällskap på gamla folkskolan. Det kom en hel del folk som var intresserade av våra byars historia. Jag laddade ned en hel del från Riksarkivets digitala arkiv där det numera finns Generalregistret över bosättningen i Finland som till stor del bygger på Gustav Vasas jordaböcker från 1539 fram till Stora ofreden 1712. Där finns alla våra förfäder med för Gustav Vasa var noggrann då det gällde att driva in skatt. Han skötte riket som sin egendom (liksom Sipilä) och plockade åt sej så mycket gods och guld han bara kom åt. I Hindersby hade vi två “godz” som var “Kungl.Maj. arff och eget” och i Bäckby fanns det tre. Hans räkenskaper ger oss i alla fall en indirekt bild av våra förfäder.

Vi gick också igenom vikingarnas färder i österled där huvudrutten till Miklagård (Konstantinopel) gick utmed Finska vikens norra kust till Aldeigjuborg (Staraja Ladoga) och vidare längs floden Volchov till Dnjepr och Konstantinopel. Ryska forskare (Tjernykh) gjorde 1985 dendrokronologisk utredning av Aldeigjuborgs tillkomst och kunde datera den till år 753. Det är alldeles klart att den var en skandinavisk handelsplats så vikingarna har seglat och rott här förbi i minst 1250 år. Den bättre hälften har sina rötter i Pellinge skärgård så kanske “vikingens broder” tog i land där, struntade i att fara vidare till Miklagård efter ära och guld och började fiska, bruka jorden och sköta boskap här i stället … En del vill ut och slåss medan andra föredrar att vara hemma i lugn och ro.

Lustigt nog har jag inte haft någon värre influensa på hela vintern men det beror säkert på att jag bara varit i skogen och sågat tallar. Bacillerna klarar inte av den friska luften :-). Och så får man ingen smitta då man bara köper allting över nätet … Nu då musklerna i bakdelen börjar mjukna (man står oftast krokig då man sågar med motorsåg) så går det an. Litet bekymrad är jag över det varma vädret. Det slår troligen tillbaka med stark kyla i april eller maj. För ett antal år sedan kom det -17 grader i mitten på april och det är inte bra även om jag tycker om kyla på vintern.

Nu börjar i alla fall våren vara i antågande och planerna för vårsådden skall göras upp. Blir det någon eftervinter så finns det en massa aspar och björkar som skall tas bort …

Papperstidningar behövs !

Säj inte att papperstidningar är onödiga. Jag skruvade fast slangarna vid ventilbordet på den nya lastaren men fick inte klart för mej hur de skulle kopplas. Det fanns en ytterst grundlig dokumentation på 158 sidor om ventilbordet men de hade glömt att ange vilket uttag det blir tryck i då man för spaken framåt (eller bakåt). Eller så ansågs det vara så självklart att man inte behöver skriva ut det …

Till sist så kopplade jag bara slangarna. Det var inget problem att veta till vilken sektion de skulle kopplas men vilken skulle till nedre och vilken till övre uttaget ? Så jag lyckades få bägge de stora cylindrarna fel väg. Det är ganska viktigt att spakarna fungerar på rätt sätt eftersom jag har två lastare och då måste bägge ventilborden vara kopplade lika – annars blir det problem med körandet.

Nåja, det är ju bara att byta slangarna – eller hur. Jovisst, men nu är anslutningarna så nära till varandra att man inte kommer åt dem med nyckel utan måste ta bort alla andra från ena sidan. Alltså det går med 3/8″ anslutningar att skruva inne i bordet men inte med 1/2″ – som ju går till de stora cylindrarna som jag kopplade fel. Det hade inte varit något problem att flytta dem då bordet var tomt men jag måste sätta tryck i det för att kunna prova funktionerna. Och då var cylindrarna fulla med olja som rann ut på golvet då jag öppnade anslutningarna. Visst hade jag kunnat byta slangarna utomhus men det var kallt och det gick inte riktigt att jobba med handskar på.

Så nu är golvet fullt med tidningar som skall suga i sej oljan.

Det har grälats en hel del på den nya tidningen Östnyland men se nu hur nyttig den är !

Och jag själv vet numera hur en sardin i olja känner sej.

Fotsvett(s)

Det har varit en svettig vecka. Jag försökte få lastarfästet klart medan det var litet varmare väder.Den stora klimpen var svetsad men fötterna tog en massa tid. De skall röra sej upp och ned och det visade sej vara ganska besvärligt att få dem konstruerade så att inte smörjnipplarna och slangfästena skulle ta emot nånting tillika som de måste vara tillräckligt starka. Efter många olika varianter så blev det till sist två “lådor” med sex lappar för tapparna. “Lådor” därför att det är vinklarna som ger stadga.

Det var litet problem med att få tapparna och hålen att passa men allra mest tog det tid att få urtagen för cylindern på rätt ställe. Det blev en hel del slipande innan tappar och cylinder passade. Nu är i alla fall fötterna klara och kopplade till det nya ventilbordet. I morgon kanske vi får fast själva lastaren på fästet (8 bultar).

Jag hade för avsikt att köpa fästen för fötterna men de sålde inte fästplattorna av nån anledning – kanske de inte finns i reservdelslistan. Det hade säkert sparat en hel del tid. Men tillsvidare har det inte varit någon brådska att börja skogsarbetet. Det har varit sörja här också så man har hellre jobbar i verkstaden. Förstås finns det ännu en hel del arbete innan lastarn är klar att användas. Fästena för processorn är inte heller klara än även om jag har borrat sidoplattorna.

Sanningens ögonblick

Den senaste tiden har gått till verkstadsarbete nästan dygnet runt. Ibland vaknar jag mitt i natten kallsvettig och undrar om jag nu säkert har mätt riktigt och inte glömt nånting. Och idag kom sanningens ögonblick för nu lyfte jag upp fästet på traktorn. Och det gick att sätta på även om det var litet sniduvint (snett) men det visste jag från början för traktorns fäste är inte alls rakt på någon led. Med hjälp av jäärnstavur (järnspett) och milt våld så fick jag det i alla fall på plats. Milt våld i den här storlekens konstruktioner betyder att man slår allt man orkar med släggan.

Nu skall ännu stödfötterna och ventilbordet monteras förrän jag kan lyfta upp själva lastaren. Fästplattorna för fötterna och processorn skruvas fast. Jag har inte så många dagar tid för sedan blir det åter kallare.

Fint verkstadsväder

Det blev plötsligt 20 grader varmare med regn och slask. Och det passar utmärkt för verkstadsarbetet. Det är + 10 grader i verkstaden och varmare borde det inte alls bli. Efter en massa störningar har jag återupptagit svetsandet av lastarfästet. Fast mest sysslar jag med att borra, skära och i synnerhet slipa. Det är ju ett tecken på usel svetsare att man måste använda vinkelslipen så mycket.

Jag har ganska mycket ström för att få svetsen att gå på djupet men det sprättar en hel del. Bakbenen blir ganska stela då man står och spänner sej för att få elektroden att röra se snyggt och jämnt. Jag vill köra hela pinnen till slut så det inte blir onödiga skarvar på svetssträngen och avbryter bara då elektroden är slut eller det börjar lukta bränd ull – då brinner stickastråmpåna (yllestrumporna). Att svetsa rak skarv uppifrån på bordet är inget problem men det går inte mera då man börjar svetsa ihop bitarna. Då gäller det att försöka hitta en någorlunda bekväm ställning och se till att kabeln ligger i en snygg slinga. Då elektroden blir kortare så är det inte bra om kabeln fastnar bakom något hörn.

Jag satte in litet extra stöd i sidolådorna så att bultarna skulle sitta ordentligt. Både processorns och stödbenens fästen är fastskruvade vid ramen så man inte behöver skilja åt hela lastaren för att reparera fästena – en sak som irriterade mej ordentligt på den gamla Nokkan. Svetsfogar är både starka och billiga men det är ett elände att reparera dem.

Skärning av V-fogarna började gå bättre då jag vred upp acetylenet så mycket det gick. Det behövs inte alls lika mycket gas för att skära rakt igenom en tjock platta. Det är som vanligt – just då man började kunna nånting så är det färdigt och man behöver inte göra det mera.

Jag måste tillverka fästbitarna för att kunna svetsa fast 20x20mm stöd och borrandet av hålen var intressant. Det gällde att akta näsan för spånorna blev upp till halvmeterslånga … Intressant nog bara för den ena sortens järn – den andra hade korta spånor. De nya pelarborrarna har skydd (för näsan) mot långa spånor men inte min gamla pelarborr. Jag var tvungen att stanna allt emellanåt och ta bort spånorna från borren.

Nu borde alla hål vara borrade. Jag ville få det gjort medan bitarna var så små att jag orkade lyfta upp dem på bordet till pelarborren. Sedan skruvade jag fast plattorna vid sidorna och svetsade fast stödbitarna 20x20mm. I det skedet behövde jag stora (djupa) skruvtvingar och de kom samma dag som jag började svetsa fast stöden. Egentligen har jag länge behövt extra djupa skruvtvingar men har inte hittat sådana. Men nu hittade jag på tyska eBay och beställde två stycken. De kom mycket fort på bara tre vardagar och var billiga och prima kvalitet. De vanliga skruvtvingarna är bara 12 cm djupa men de här är 25 cm. Mycket användbara. Nedan syns den nya tvingen till vänster.

Nu håller jag på att svetsa ihop de olika bitarna och sedan är det slut med att lyfta nånting för hand. Visst går det bra med motorlyften men den är så långsam att jag flyttar allt för hand som jag bara orkar med.

Här saknas ännu en del stödplattor och småbitar men de stora bitarna är på plats. Fästet är ju upp-och-ned ifall ni tycker det ser konstigt ut … En hel del tid har gått åt att mäta och ställa in allting för att fästat skall passa både till traktorn och till processorn. Ganska bra gick det att planera om man beaktar att jag ändrat ritningarna 20-30 gånger. Och så springer jag och mäter på nytt och på nytt så jag inte gör något misstag för det är inte lätt att ändra det färdigt svetsade fästet. Då jag får tre stödplattor till fastsvetsade så gäller det att lyfta upp fästet på traktorn.

En krånglig sak är ännu kvar och det är fästet för fötterna. Där gäller det att få fästpunkterna för foten och fotens hydraulcylinder på rätt plats. Det måste fungera både då foten är nere och då den är upplyft. Utan CAD-programmet skulle det vara ganska krångligt – jag har redan fått ändra en hel del feltänkanden. Fötterna och ventilbordet måste i alla fall vara klara då själva lastaren lyfts upp för annars vippar traktorn.

Vädret är bra ur den synvinkeln att man inte har något intresse alls av att fara till skogen. Det är bara bråttom att få fästet klart medan det är varmt väder för lastaren måste lyftas upp utomhus. Det betyder en vecka för sedan lovas det igen kallare väder.

Gasproblem

Nä, det gäller inte magen den här gången. Jag skulle fylla på gasflaskorna (acetylen och syre) eftersom det går åt en hel del då jag skär fogar för fästet till den nya skogslastaren. Hastigt och lustigt tänkte jag kuska flaskorna till Järvenpää till Woikoski för påfyllning. Det har jag gjort många gånger förut men nu fick jag tji. De hade helt slutat att fylla på acetylen och syre (annat än för medicinskt bruk) och bara återförsäljarna sköter numera om påfyllning.

Gnisslande tänder över den onödiga resan till Järvenpää sökte jag fram en återförsäljare i Borgå och körde dit. Visst gick det bra att fylla på där men då jag frågade när de var klara så höll jag på att få spatt. TRE MÅNADER … I Järvenpää har det tagit 1-3 veckor. Vi har ju påfyllningspunkt i Lappträsk också men jag började föra flaskorna till Järvenpää efter det att ett par legat sex månader i Kotka (?) utan att någon meddelat nånting.

Det är ett ruttet system. De kan inte skicka ett SMS eller en epost då flaskorna är klara utan man måste ringa var och varannan vecka och fråga om de kommit. Det är helt ofattbart att någon kan ha ett så uselt system.

Nu är det inte någon panik för jag har ett par stora reservflaskor som är nästan fulla men jag kan inte tåla sådan slapphet och slöhet. Tydligen är jag inte den enda för jag såg på nätet att någon undrade om man kunde fylla på gasflaskor i Estland. Det kan ju vara problematiskt med transporten för färjorna gillar inte gasflaskor. Snart måste man väl börja fylla på via nätet bara nån smart typ hittar på att ordna snabb transport fram och tillbaka till Tyskland eller nånting.

Det där med Borgå var ett misstag. Jag såg senare att man fick gasflaskorna påfyllda på 1-3 veckor i Tattarmossen i H:fors. Det är litet längre väg men vad gör det om man sparar flera månader. Och om det blir problem så måste jag köpa utbytesflaskor (300+400 euro). Det är egentligen onödigt för vi har två par flaskor som farsan köpte på 60-talet. Ett tag hade jag hyrflaskor från AGA men det blev otroligt dyrt med månadshyran. Jag behöver sällan gas men den måste finnas hemma om det plötsligt blir snabbreparation.

Kanske man kunde köpa gasflaskor från Kina med gratis leverans ? Även om det tar en månad så är det i alla fall snabbare än från Borgå.