april 2011 – Bondbloggen

Mellan glassdisken och godishyllan

I ca 15 år bodde och växte jag upp “mellan glassdisken och godishyllan”. Rätt trevlig barndom. Det var helt enkelt så att min mamma drev Björklöfs Handel på Kirjais i 29,5 år. Butiken var på nedre våningen och vi bodde på övre våningen. Butiken var inte stor, men det fanns en hel del varor ändå. Allt från spik, bräden, flaggstänger, bränsle, brickor, rep, trådrullar, dragkedar och skosnören till bykpulver, apelsiner, rågmjöl, skinkor och så vidare. Med andra ord allt vad man kunde tänkas behöva på landet.

Men mamma tyckte att hon inte ville hålla på med butiken i all evighet och för ca 6 år sedan såldes den och de som då köpte butiken drev den i ca 5 år. Men så senaste höst stängde de butiken av hälsoskäl.

Att vara utan butiken på Kirjais innebär för oss att vi har dryga 20km till närmaste butik. Lite förargligt när man tänkt sej att koka en gröt och konstaterar att man då inte kan göra det för då kommer det inte att finnas nån mjölk över helgen. Eller om man glömmer att köpa grönsaker och det närmaste i grönsaksväg man har hemma är ketchup, då önskar man att man inte skulle behöva sätta bort en halv dag för en gurka och en tomat, utan kunna sätta bort ca en timme på att fara och handla. Nåja, det går ju an, det som är värre är att utan butik i byn så försvinner så mycket mer än bara butiken och varorna. Det är inte bara en butik. En bybutik kan på inga villkor jämföras med en stor market inne i nån stad, en bybutik är som ett andra vardagsrum. Folk träffas och pratar, skrattar och skvallrar så mycket dom orkar, och alla trivs.

Men så igår, efter en lång vinter med butiken i dvala öppnades dörrarna igen i Kirjais bybutik. En tjej från byn, Sara och hennes sambo Einar, har blåst nytt liv i butiken och naturligtvis måste vi ju fara och titta. Eftersom det är första maj fanns det mjöd, munkar och serpentiner i långa banor. Folk från när och fjärran, sommargäster, folk från holmar, stadsmänniskor och urinvånare kom för att uppleva starten för butikens nya kapitel, och det blev en salig röra där vardagsrums känslan infann sej.

Så nu är det igen lättare när man behöver en låda spik, bränsle till röjsågen eller en liter mjölk. Yes!

Vappen!

Som många andra (kanske främst ungdomar) gillar också jag vappen. Dels för att det är ett säkert tecken på att våren är här, men också för att man får umgås med kompisar och ha det allmänt skoj. Så ikväll bär det av till Bergö, där vi traditionellt firar valborgsmässoafton. Det bästa med vappen och första maj är -> MJÖD! Mammas mjöd och munkar! Gott, gott, gott! Har ni inte smakat hemgjort mjöd respektive munkar har ni nog missat något. Jag skulle kunna dricka mjöd året om bara mamma skulle göra det åt mig. Får väl lära mig att göra det själv 😉

Hoppas alla ni läsare får en bra vapp och en bra första maj! 🙂

Stödblanketter.

När det 1995 blev så att jordbruket skulle ta hand om återbäringen av EG (senare EU) medlemsavgiften föll det på vår lott att också sköta en del av byråkratin genom att fylla i stödblanketterna. Motvilligt åtog jag mig uppgiften under devisen “har dom blanketter så nog har jag siffror”. Men nu efter 15 års blankettifyllande börjar det faktiskt kännas som om siffrorna håller på att ta slut och jag ångrar bittert att vi åtog oss uppdraget. Kanske borde bönderna mangrant låtit bli att sända in en enda blankett då när det begav sig 1995.
-Skulle myndigheterna i så fall själva skött om ansökan om återbäringen av medlemsavgiften?
När det sen visade sig att Finland de facto blev nettobetalare beskylldes bönderna för att inte ha sökt stöd i den omfattning som man räknat med. Man kan ju bli sur för mindre 🙁
De första åren skulle jordbrukskiftena noggrant ritas in på karta med en röd 0,5mm:s penna. För mig som hade många smala jordbruksskiften blev det svårt att skilja strecken från varandra. Vill minnas att 0,5mm på kartan motsvarade 2,5m på åkern och många av mina jordbruksskiften var 2 meter breda. Till all lycka föll kartritandet bort efter några år.
För den oinvigde kan jag berätta att en åker är det samma som ett basskifte och ett basskifte kan delas i ett flertal jordbruksskiften ifall man odlar flera olika växter (grödor) på samma basskifte. I de fall att jag odlar grönsaker på ett större basskifte kan det innebära att skiftet blir indelat i ett 20-tal jordbruksskiften som alla skall bokföras var för sig vad gäller odlings- och skötselåtgärder. Utan dator skulle det nog bli flera mappar med papper under en säsong. Tyvärr är inte heller datorn perfekt ty ännu har jag inte hittat något växtodlingsprogram som klarar av att hantera alla grönsakslag som jag odlar. Ett annat problem är ju att få alla arealer att i praktiken stämma med det som man idag fyller i på pappret. Plantorna kanske inte räcker till när det är dags att plantera ut dem på åkern senare i sommar.
Tidigare satte jag ned mycket arbete på att pröva och beräkna exakt hur långt plantmaterialet kunde räcka för att senare konstatera att det inte gått som planerat och därmed bli tvungen att göra en korrigeringsanmälan. Så numera gör jag endast anmälning något ditåt i detta skede och gör noggrannare fältmätningar i samband med korrigeringsanmälan som skall inlämnas den 15 juni. Tyvärr är inte mitten av juni riktigt bra heller för våra planteringar fortgår ju till augusti och först då vet vi exakt vad som blivit odlat för säsongen.
Fyller numera i blanketterna elektroniskt via nätet för att i första hand bespara kommunens lantbrukssekreterare tråkigt inmatningsarbete. Tyvärr är det många som gör detsamma så här på slutrakan av ansökningstiden vilket tydligen leder till att kommunikationen går långsamt. Nu när klockan närmar sig 2 på natten tycks dock de flesta ha gett upp för nu rullar det på lite bättre 🙂
Nåja jag har ju skrivit några rader på bloggen under tiden som den andra datorn bearbetat information men nu när det börjar hända saker så lägger jag bloggandet åt sidan för att på allvar ta itu med stödblanketterna.

Skolområdet

Igår hade jag turen att få vara utomhus hela dagen och jobba i det sköna vädret! Kossornas rasthages ena sida skulle fixas, så vi har spikat och cementat och faktiskt åstadkommit något riktigt bra. Det tog hela dagen att byta plankor, gräva hål för cementen som pålarna skulle stå i, införskaffa längre plankor och så vidare. Men vi gjorde ett bra jobb!

Det var någon som kommenterat om att han ville se hur skolområdet ser ut, maskinpark och så vidare. Tänkte sätta in lite bilder så ni får se. 🙂

Bild 1. Del av gårdsplanen, kallgaraget till höger i bild samt torken.
Bild 2. En ungefärlig karta av skolans ägor med motorvägen i mitten.
Bild 3. En del av maskinhallen, som är indelad i tre avdelningar. I samma hus finns också omklädningsrum och klassrum. Det är här vi för det mesta håller till.
På de övre bilderna ser ni lite av fähuset.

Mer bilder kommer så småning om! 🙂

Nöjd med vad man får?

Efter en trevlig påsk på “fredens öar” kom jag hem med en hel del bilder i bagaget. Löksättningen är igång. Mats delar löksättare med en vän och bekant, Kristian Sundberg, och eftersom Mats inte hade fått hem sin sättlök ännu när jag var i Geta så fick jag ta några bilder när Kristian satte sin.

Enkelt beskrivet har löksättaren 2 behållare, en för sättlöken och en för gödseln. Löken åker ner på rullband som går till en tratt som leder den ner i jorden, där har jord fösts undan och efter att löken landat föses jord på den och trampas till med hjul. Gödseln finns i den främre behållaren och landar före löken. Det brukar hända sej ibland att någonting stockar sej, då är det behändigt att ha någon att stå och hojta på sättaren om det behöver stannas, annars får den som står där försöka se till att det börjar löpa igen.

Att dela maskiner har både för och nackdelar. Ofta brukar det vara så när det finns flera ägare till en maskin att alla vill ha den samma tidpunkt när vädret är bra, och ingen servar dem. Men det finns ju undantag. Denna löksättare är en sådan. Den behövs några dagar på våren, så det brukar fungera vädermässigt. Slitaget är måttligt så det är inte så ofta det behöver bytas delar.

I år blir dessutom slitaget lite mindre än tänkt eftersom Mats idag fick veta att han inte kommer att få all sättlök som han beställt. Löken delas in i tidig lök som man skördar på sommaren och lagerlök som man skördar senare på hösten, av den tidiga sättlöken kan han nu konstatera att ca 30% av det han beställde, när snön låg vit fattas. Hur det kommer att gå med lagerlöken vet han inte i skrivande stund, men det låter inge lovande.

Det är lite som att på ett kontor bara ha tillgång till A5 papper fast man beställt A4, eller att man som målare bara får 3 liter färg fast man beställt 5… Och det går inte att springa ner till butiken bakom hörnet och köpa mera, det är allt man får och problemet ligger inte nära till, utan ute i Europa. Såna här bortfall får långa följder när man inte får det man beställer och behöver. 30% mindre lök kan man ganska enkelt räkna ut att det betyder 30% mindre inkomst för löken. Jordbruksstöden blir också 30% annorlunda, man får stöd för all åker man odlar även om man sår någonting annat på den, men, det är skillnad i stöd på vad man odlar.

Pricken på i är att Mats varit ute i god tid med att lämna in sina jordbruksstödspapper och måste därför lämna in ändringsblankett så att arealen på pappret för grödorna, stämmer överens med verkligheten. När man fyller i sina blanketter räknar man noga ut hur mycket åkermark man skall reservera för den ena eller andra grödan, utgående från utsädesmängden, nu är det omkullkastat och det blir att fundera och räkna om.

Det är som om man vore 3 äpplen hög. Och hade Gargamel i hasorna. Det är den lille lökodlaren som drabbas hårdast, fast man inte gjort någonting fel. Men man skall vara nöjd ändå, och se till att man har allting i skick pappersväg.

Sådden nästan klar – i Medåker

Som vanligt så åkte vi till Medåker (nära Arboga) i slutet på april. De är alltid före oss så man blir så där lämpligt nervös då man ser att de sår de sista åkrarna. Vädret var torrt och varmt (+22 grader) så man tyckte sommaren hade kommit.

Åkern runt huset var sådd men Lars-Erik som odlar där körde med harv och såmaskin på de andra åkrarna. Vi aktade oss att störa för det torkade upp alldeles förskräckligt fort så han hade bråttom. De är ofta ett par veckor – ibland en månad före oss med vårsådden.

Den lilla björken vid vägen hade redan stora löv men hemma i Hindersby har “vårsåddsbjörken” inte ens mössöron. Vi har alltså en speciell björk på gårdsplanen som är litet senare än de andra och då den får löv så skall utsädet i jorden. Då vi kom hem i går så såg vi att det inte var någon brådska. Redan i Åbotrakten låg det snö på åkrarna. Våra lerjordar är också ganska kalla och värms långsamt upp.

Jag sitter och försöker betala traktorn men Aktias datasystem ger bara “Systemfel – 5301” och i värsta fall måste jag åka till bankens kontor i Lovisa i morgon bitti. Inte skulle man idas för så mycket bekvämare är nog nätbanken.

För övrigt så har jag fått den vanliga vårförkylningen men det är ju bra att den kommer före sådden och inte just då man har mest bråttom. Bilen gick inte genom besiktningen. Den är så gammal att det skall bytas litet kungsbultar och stag här och där. Nu gäller det bara att få in stödansökan. Jag har ännu inte bestämt mej hur jag skall göra med viltåkrarna. Jag måste antagligen så vete för det börjar bli nödvändigt att spruta mot kvickroten och det får man inte göra på viltåkrar. Jag har den erfarenheten att kvickrot på mullåkrar skall sprutas bums på fläcken – annars blir de helt omöjliga.

Två av ringarna på välterhjulen på Rapiden var helt sönder och det verkar vara svårt att hitta rätt dimensioner men jag litar på byns reparationsexpert som dessutom importerar däck själv. Innan allting är ihopskruvat så börjar det säkert bli dags för vårsådd här också om det inte kommer mycket regn på helgen förstås.