7 juli, 2017 av Nisse

Gröna åkrar

Det har varit en kylig försommar och grödorna är omkring två veckor försenade. Regn har det kommit ganska lämpligt. Inga skyfall men man kan säja att vädret varit ostadigt med litet regn då och då. Nu saknas det värme. Värmesumman har stor betydelse för grödornas utveckling. Vetet grodde ganska jämnt men tillväxten kunde ha varit bättre.

Jag var länge skeptisk till Broadway eftersom baldersbrån inte såg ut att må illa men efter två veckor började den visa tecken på avstannad tillväxt. Jag hade nästan gett upp hoppet och började fundera på att spruta Tooler på eländet. Men något vete blir det inte på baldersbråfläckarna. Den hade så stora buskar att den kvävde brodden. Vad lära vi härav ? Jo, att man måste spruta glyfosat före sådd – antingen på hösten eller på våren. Och på varenda fläck ! Det är ännu för tidigt att bedöma inverkan på kvickrot och flyghavre. Om en månad ser man hur det gick.

Vintern i år var inte bra för klövern. Man ser inte alls samma våldsamma klöverväxt som i fjol. Litet snö och omväxlande varma och kalla perioder var inte bra för övervintringen. Skyddszonen är skördad men det blev inte så många balar efter den kalla våren. Åkrarna är stadiga så det blev åtminstone inga spår.

I samband med vallskörden så såg jag till min glädje ett par tofsvipeungar snubbla omkring så de hade tydligen klarat av direktsådden i alla fall. Fullvuxna tofsvipor är det inte heller brist på.

Nu sågar jag bräder av de gamla stockarna som tyvärr blivit litet mjuka redan. Men en del hårt virke får man i alla fall ur dem och resten får bli flis. Man behöver också en del sämre virke till underlag och nänns inte ta av de fina bräderna. De här skall bli väggar i trädgårdsskjulet som fick tak i fjol men inte väggar förrän nu. De stora blocken går litet långsamt att såga men om man filar sågens ked ofta så går det.

Ytan på bräderna blir ganska hyfsad (om man filar ofta).

Mitt på dagen är det alldeles för hett att såga då solen ligger på men på kvällen går det bra. Och så får man ibland se en massa fina färger med grön brodd, gul rybs och rödbruna tallar i kvällssolen.

 

 

 

 

4 juli, 2017 av Nisse

Ökning av djurantalet

Fastän vi odlar vete så finns det en del djur också – viktiga djur. Och antalet ökar. Skuttan fick en unge som barnbarnen döpte till Julia men som ofta får heta Lillskuttan.

Den är nu i värsta busåldern och far omkring som en skottspole. Bilden ovan var enda tillfället då jag fick ett någorlunda skarpt foto. Då man sitter och dricker kaffe så klättrar den snabbt upp längs byxbenet eller biter en i tårna ifall man inte har skor på sej. Vi har nu fyra katter men Murre har som vanligt flyttat till grannen över sommaren. De är mycket viktiga för antalet gnagare har minskat radikalt sedan vi fick ungkatterna. De patrullerar hela tiden överallt och mössfällorna står tomma.

Och så fick vi en tillfällig inneboende.

Kotte hade blivit skadad på vägen och fick komma hem till oss för att bli omskött. Det såg illa ut men efter ett par dagar så verkade den bli bättre och äter nu gärna äggröra ur handen.

Den skall bli återbördad till naturen och har redan gömt se så grundligt i trädgården att vi inte sett den på ett dygn.

(Och så har en nykomling flyttat in i Ribackhuset alldeles nyligen: En liten hundvalp men den har jag ingen bild på)

 

1 juli, 2017 av Christer

Alternativ gps

I avsaknad av mackapärer likt dem i mitt förra inlägg så får man söka andra alternativ för att positionera sig på åkern.

I radodlingarna har man inte så stor nytta av gps utrustning efter det att bäddarna körts upp och de säsongvisa körspåren anlagts. I anläggningsskedet kunde det dock sitta fint med gps då man i så fall kunde börja fräsa upp planterings- och såbäddar var som helst på åkern, är man utan så är det enklast att börja vid någon av åkerns kanter eller göra famnstaksmätningar och markering med käppar eller pinnar.

I kumminodlingen där jag sår med kombimaskin på harvad åker är det däremot svårt att veta var man ska köra i de fall man vill göra en ogräsbekämpning innan uppkomst. Ogräsbekämpningen i specialväxtodlingarna är också ett precisionsarbete då man inte vill göra varken mistor eller dubbelkörningar då de leder till att ogräsen tar överhanden eller att odlingsväxten dör ut på grund av för hög dos vid dubbelkörning. Och en bekämpning innan uppkomst är nog att rekommendera om man nu inte råkar ha väldigt från ogräsfrön rena åkrar.

Körspårsmarkeringen har jag löst så att jag monterat ett par  S-pinnar, vars spetsar jag svänger ner vid markering, i efterharven. Lite extra i och urstigning i samband med sådden blir det men det lär ju vara bra att röra på sig och ingen frågar hur länge det tagit att så utan hur man burit sig åt för att få lyckat resultat 🙂

2 extra S-pinnar monterade i efterharven får fungera som spårmarkering.

Så värst tydligt syns inte spåren men ljusa sommarnätter underlättar 🙂 …..

…… och efter en första överfart är det lättare att se var spåren ligger.

 

 

29 juni, 2017 av Nisse

Utgrävningar i ladan

Tömningen av ladan (för att laga golvet) fortsätter och har gått över i utgrävningar i skrotlagret. Då man tömmer en plats så måste man ju sätta alla saker nånstans och därför hamnade jag i skrotlagret som är den gamla ladugården från 1930-talet fram till nybygget av ladugården i tegel 1945. Det var inte litet skrot som samlats under årens lopp. Farsan började sätta in skrot där redan på 50-talet då vi hade den gamla blå Fordson Major med pigghjul och utan hydraulik. Där finns ännu delar från den såsom draget och en del piggar.

Men mest är det skrot som jag samlat sedan början på 70-talet. Där finns också ett skivlager med gamla skivor som burits ut vid olika reparationer. En del är från 1930 då vi (min farfar) byggde om huset och satte in en andra våning. En hel del saker togs bort och flyttades ut vid installationen av värmepanna och centralvärme 1955. Jag hittade en anteckning i kassaboken från 20 juni 1955: ”Resa till H:fors (köpt värmepanna)”. Och 17 augusti betalades den med 113065 mark. Man kan jämföra det med mjölklikviden den 17 augusti på 136264 mark för 6421,5 kg mjölk. Det var alltså gamla mark som var 100 gånger mer än marken efter penningreformen 1963.

Där fanns också den gamla slasktratten som troligen sattes in 1930. Det var då en stor förbättring av hushållets vattenhantering eftersom man inte behövde bära ut slaskämbaret mera. Diskvattnet hälldes i slasktratten som hade ett rör rakt ut genom väggen. Jag kommer bra ihåg dess placering på bakväggen i storstugan före dess ombyggnad till pannrum med en mellanvägg mot den mindre stugan. Det är en fin sak av tjockt gjutjärn som är emaljerat – ingen plåtbytta. Den skall absolut sparas och kanske man skulle lappa emaljen som skadats litet i skrotlagret.  Den är övermålad två gånger men jag minns bra den gröna färgen från min barndom.

Man gör en resa bakåt i tiden då man ordnar upp gamla saker så städandet tar litet tid. Och man inser att det inte är så länge sedan rinnade vatten inomhus och diskbord var nya och lyxiga. Rinnade vatten installerades 1945 då vi byggde ladugården för kossorna skulle ha mycket vatten och då drogs ett rör från pumphuset in till boningshuset också. Före det hade vi en vattenså som fylldes på med pump. Men det var luftrör som måste tömmas för att inte frysa på vintern. Min farfar stod ute i gamla ladugården och skötte pumpen och då vattensån var full så slog min farmor med spiskroken på järnröret som ju förmedlade ljudet bra ut till ladugården och min farfar stängde av pumpen.

De gamla avloppsrören av gjutjärn fanns också i skrotlagret. Dem bar jag ut vid ombyggnaden 1980 då de ersattes med plaströr. Det är tjocka och stabila rör som skarvades genom att man hällde smält bly i skarvarna … I vissa skarvar fanns det också beck. Problemet var att becket torkade och så började lukten komma in genom sprickorna. Det måste ha varit ganska besvärligt att hälla smält bly i skarvarna på trånga ställen !

Där fanns också ett heimlaga (hemlagat) diskbord av galvaniserad plåt. Alla skarvarna var ihoplödda och det måste ha varit besvärligt att tillverka hoarna. Men funktionen var ungefär likadan som med moderna diskbord.

I skrotlagret finns också en hel del från gamla maskiner. Men många plåtar är som nya och det är skydd som skruvats bort genast i början eftersom de var i vägen. Speciellt skydden för kraftöverföringsaxlarna plockades bort genast och sattes aldrig tillbaka för de var helt odugliga.

Visst var det kvalitet på maskinerna förr. Vi har kvar ramen till en gammal kastmaskin (föregångare till tröskverk) som vevades för hand. Troligen är den från 1920-talet. Mycket stabil och jag har den som bord med en skiva på.

Städandet fortsätter då jag går igenom saker som burits ut för 40-70 år sedan. Det är inte något trevligt arbete för allt är täckt med säd- och flisdamm från torken som fanns på bodvinden ovanför. Men under dammet är sakerna nästan helt oskadda. En hel del får åka till skrotsamlingen vid Hosmasgården där ungdomsföreningen samlar in skrot och får en liten peng för det. Vissa saker behövs knappast mera då de legat 60 år i skrotlagret. Medan andra åter som var på väg att slängas bort fått antikvärde. Jag sparar numera ordentligt alla hemsmidda gångjärn sedan jag såg vilket pris de har i byggnadsvårdsbutikerna. Och så är de riktigt användbara ännu. Många gånger betydligt bättre och stabilare än tjööpisgangjärn (inköpta gångjärn).

Städandet och utgrävningarna fortsätter …

 

25 juni, 2017 av Christer

Precisionsodling.

Läste en artikel om den digitala revolutionen i jordbruket i NyTeknik , tyvärr så gav inte kommentarerna till artikeln något mervärde. Kanske kunde vi få till lite bättre och konstruktivare debatt här?

Precisionsodling eller vad man nu ska kalla det när det är frågan om att tillföra och göra odlingsinsatser i rätt tid och mängd är vad jag menar här. Att man som i mitt fall precist placerar plantor på rätt avstånd och i raka rader kunde också kallas precisionsodling men det är inte det jag syftar på denna gång. Kanske om jag använde mig av gps-teknik för att rätt placera raderna så kunde det omfattas av precisionsodlingssystemet.

Jag har väl försökt mig på att t.ex. bevattna och gödsla enligt nån form av behovsbedömning men det har inte gjorts med desto större tekniska hjälpmedel. Oftast är det regnmängder och uppskattad avdunstning, tillväxt och okulär bedömning av plantornas färg samt eventuella kvävemätningar med jordmånsväskan som stått som beslutsunderlag. Inte speciellt avancerat med andra ord.

En liten försmak av att mera precist och med hjälp av avancerad teknik tillföra gödsel fick jag härom veckan då jag testade att tilläggsgödsla rågen med hjälp av N-sensor utrustad entrepenadspridare. Rågen var ju väldigt ojämnt utvecklad och fältet innehöll en hel del svaga partier som det knappt lönar sig att satsa ytterligare insatser på så jag tyckte att det var ett bra objekt att testa dylik utrustning på.

N-sensor utrustning för styrning av centrifugalgödselspridare.

Det blir många skärmar att hålla koll på när tekniken gör intrång i hytten. Vore nog dags för standardisering så att det mesta kunde skötas via traktorns egna skärm.

Intressant att se hur N-sensorn tolkat växtligheten.

Sen gödslingen har tillväxten varit snabb, ja t.o.m. lite för snabb för jag hann inte ge de bästa partierna den stråstärkningsbehandling som jag hade avsett göra innan den gick i ax. Den når mig nu under armarna och blir antagligen manshög innan stråskjutningen avstannar. Så dess vidare öde står nog och faller med vädrets makter. Hoppas ändå hinna ta mig tid för att utvärdera ”projektet”.

Om någon av läsarna har erfarenheter av dylika mackapärer eller annan precisionsodlingsutrustning så vore det intressant att ta del av Era erfarenheter.

23 juni, 2017 av Nisse

Glad Johanni !

Vi har redan firat Johanni här. Eftersom det år för år  börjat komma allt mer folk till johannistandjins (midsommarstångens) uppställning så flyttade vi hela firandet till förmiddagen. I år var det litet mulet och blåsigt men uppehåll. Och så bjöds det på kaffe och bulla.

Sommaren är sen i år. Johannirosorna har nyss börjat blomma och mycket är ännu i knopp. I höstas kapade jag alla våra rosbuskar så vi har inga johannirosor men däremot en släkting som heter Nils och den är stor och frodig.

Och så de gamla akvilejorna som min farmor tyckte om. De växer ganska vilt överallt men jag är noga med att spara dem då jag slår gräset.

Eftersom firandet är över så jobbar vi för fullt. Jag sågar bräder, städar ladan och skall ta en tur till skogen för att hämta mera flisved medan det är litet svalare. Första satsen flis torkar redan men vi måste ha lika mycket till för nästa vinter.

Glad johanni allihopa !