Nu börjar våren pressa på trots 15 cm snö (som håller på att smälta bort). Vägarna är fina och vi kör ut stock så fort vi hinner. Veden är utkörd och vedhopen full. Nån riktig “avverkning” eller “gallring” har vi inte hunnit med än utan vi hugger fortfarande upp vägar och tar bort de värsta träden från laggarna. Det gäller att passa på då det blåser åt rätt håll för 25-30 meters granar far precis dit det blåser. Det finns ingen möjlighet atnnat än att rikta litet snett med vädret. Det går att skuffa en del med lastaren men bara medväders.
Den nordvästra (och delvis den sydvästra) kanten är ganska klar men det finns ännu ett par hörn som väntar på lämplig vindriktning. Vi har mest sydlig och västlig vind här så det kan ta en tid innan vi får den nordöstra kanten i skick. Där finns dessutom landsvägen så man måste ha mycket folk att vakta då man hugger. Trafiken är ganska liten men man måste vara säker på att ingen kommer just då man fäller.
Vi kör nu på vallarna från skogsdikningen för omkring 50 år sedan. Det går ganska bra om man passar på att ha ena hjulet utanpå vallen och utanpå stubbarna. En vacker kväll förra veckan glömde jag att se efter ordentligt och i mörkret körde jag fast vagnen med stocklass på en dunt. Där satt jag med bakhjulen snurrande fritt och fick gå hem efter jäärnstavur för att hacka bort isen och jorden under dragbommen. Stockarna hade jag förstås radat av vagnen men det hjälpte inte.
Tallstockar är fruktansvärt tunga. Speciellt de tätvuxna tallar som vi nu hugger bort. De har stått alldeles för tätt. Men vilket fint virke ! Det är riktigt harm att sälja det. Träden är långa, raka och kvistfria (utom i laggarna). Man borde spara det till möbelvirke. Eller sälja det till Japan för 1000 euro kubiken. Där förstår de att uppskatta fint virke medan man här malar det till massa eller sågar till formvirke. En del riktigt fina träd sparar vi i alla fall till eget virke – speciellt med toppdiametern 12-16 cm som annars går till massa. Snart måste jag såga upp dem men just nu är det så fint skogsväder att jag inte har tid. Senare på sommaren så är det för varmt att såga eftersom sågen är mot en södervägg.
Maskinerna borde repareras också för nu har de bara blivit nödtorftigt ihoplappade så de fungerar. Brorsan plockar upp de delar som faller bort och hämtar hem dem :-). Då det fina vädret tar slut så blir det verkstadsarbete. Avgasröret på Zetorn är avbrutet men ligger löst kvar (det fick sej en smäll av lastaren). Det är svetsat förut så det skall bara lappas ihop på nytt. Ställningen för gripen är det inte mycket kvar av så den skall lappas ihop också.
Nu tröttnade jag slutgiltigt på gripdinglandet och beställde en dubbelbroms. Jag har ny större grip och den svänger fram och tillbaka som en galning. Besvärligt med precisionslastandet … Och då man hugger upp vägar så blir det allt från ved till stock och man har bekymmer med att sortera allting med gripen. Visst går det fortare att sortera för hand men det tar lång tid för gubben att klättra ned från traktorn för varje vedpinne. Nu börjar det visserligen gå bättre att röra sej bland kvistar och stockar – man är alltid i bästa skick i slutet på skogsvintern. Skogsgymmet är utmärkt för konditionen.
Den här tiden på året är dagarna långa och då man kommer hem på kvällen så orkar man bara äta och sedan kroknar man. På dagen vill jag inte äta utan dricker bara (mängder av) kaffe. Man blir så däst av en stabil måltid att man inte orkar tillbaka till skogen efter den. Så vi äter en sen middag som nu börjar gå mot klockan nio på kvällen. På tal om kaffe så har hälsofjantarna i Kalifornien tvingat kaféerna att sätta upp skyltar att kaffe kan förorska cancer … Guardian hade en bra ironisk artikel om eländet där de skrev att “Kaffe förorsakar cancer (utom då det inte gör det)” och satte rubriken till “Latest health scare” (senaste hälsoskrämman). På engelska låter det mycket bättre för hälsovård är ju “health care” och då sätter man bara in ett s- framför “care”.
Jag har druckit massor med kaffe och äter massor med smör och fläsk och dricker röd mjölk så jag dör väl. Men hittills har det gått bra som förra gubben sa då han kom till andra våningen (efter att ha fallit från elfte). En löjlighet är också alla beräkningar om hur mycket dödligheten ökar ifall man dricker kaffe, äter fläsk och så vidare. Jag vill påstå att dödligheten är 100 % i alla fall oberoende av vad man äter.
Den här tiden på året så lyser solen och kvällshimlen målas i granna färger då man kör hemåt efter en dag i skogen. Som ivrig serietidningsläsare så känner jag mej som Lucky Luke – den ensamme cowboyen som i slutet på varje berättelse rider mot solnedgången och kören sjunger “I’m a poor lonesome cowboy a long long way from home …”. Jag har översatt det till “Jag är en stackars ensam bonde en lång väg hemifrån” fastän det enda som stämmer är bonde. Speciellt nu då vi hugger i hemskogen så är det inte lång väg hemifråm. Men man måste tillåta en viss poetisk frihet …
För övrigt så såg jag i går den första tofsvipan !
