År: 2011

Persilja.

Stor del av dagen har gått åt att skörda in persilja till lager. Nu är den ljusa tiden kort så den delen av dagen viks för återstående åkerarbeten medan förpackning av grönsaker för försäljning görs mest kvällstid. Det blev lite sent innan vi kom igång med kvällskiftet så jag är tacksam för den hjälp som våra flickor bjöd oss ikväll för trots det så närmade sig klockan midnatt innan vi hade så pass mycket klart att vi kunde ta kväll. Ville få så mycket som möjligt av morgondagens leveranser gjorda då vårt barnbarn Ines har öronvärk och feber så Rosmarie blir säkert tvungen att stanna hemma även i morgon.
Persiljan är fortfarande i gott skick då den har förskonats från nattfroster. Den vi nu skär till lager kommer att packas senare i vinter när det inte längre är möjligt att skörda direkt från åkern. Jag odlar både krusbladig och slätbladig persilja, den krusbladiga är dock populärare men den slätbladiga brukar också duga sen när den krusbladiga är slutsåld. Den slätbladiga håller nämligen bättre i lager, men hur som helst så är det viktigt att endast friska och torra plantor skördas till lagret. Wunderbaum-effekten är ju hög i persiljan så nu doftar kläder och händer ljuvligt gott och musklerna blir säkert stålhårda efter all järn och vitaminer som man fått i sig idag. Det vill ju gärna bli så att man fungerar som avfallskvarn då mycket av det som putsas bort hamnar i munnen 🙂

Ovanligt varmt för årstiden har det varit även idag och ännu nu vid midnatt när jag gick över gården blåste en +10-gradig varm vind. Det bådar gott för morgondagens skördearbete då även uppehåll i flera dagar utlovats 🙂

Dendär kinakålen…

Jaa,, den där kinakålen, nu är den sedan nån vecka inne i kyllager. Där får den vara tills den skall putsas ut, men då kommer vi antagligen att skriva 2012 i almanackan.

Att skära in kålen tar sin lilla tid. Varje huvud skall skäras av för hand.

Här skär Mats av en kål…

De yttersta bladen tas bort och sen när den är ”5 före sådan den ser ut i butiken” sätter man den i häcken. Några extrablad lämnas kvar på huvudet. De skyddar själva huvudet mot tryck och småskavanker. De bladen putsar man bort sedan när man putsar kålen ur lagret.

Här är det Mats, och Mats mormor Göta som skär kål. Göta är 80+ men gillar att grejja på. Kålen är lugnare att skörda än tex. potatisen. På potatismaskinen går det i ett snabbare, konstant tempo, det är mer stressande. Kålskärandet får man ta i sin egen takt, men är på ett sätt tyngre när man skall kröka rygg för varje kålhuvud man skär av. För och nackdelar med allt…

Det tar tid att skörda kålen, det är ett traskande fram och tillbaka till och från häcken, och sen skall de köras in i lagret, men det där traskande… Att gå omkring i en åker dag ut och dag in, där jorden har en perfekt struktur för att klidda så mycket som möjligt kring stövlarna. Ibland känns det som om man har gjutit fast stövlarna i cementkakor, så man måste gå bredbent för att få fötterna att gå om varandra… Tar man upp en jordklump och kramar till den lite går det att kasta den som en tennisboll. Som tur va, var det någorlunda hyggligt väder medan kålen skulle in i år, så de värsta tennisbolls och vällingstadiet infann sej inte riktigt. Tacksamt för kålskäraren.

Huvudkålen skördad.

Idag har man så äran att sträcka över ytterligare ett par produkter i ”kvar att skörda” -listan. Vit-, Röd- och Savoykålen fick vi skördad idag, eller egentligen så var det frugan som hade äran att avsluta huvudkålsskörden då jag fick besök av dikesentrepenören som håller på med skogsdikesrensningen. Ett dike som går eller borde gå i rån mellan mig och grannen har i en tidigare grävning hamnat ca 1½ meter in på min sida av rån. Jag hade kommit överens med grannen att vi nu i samband med rensningen flyttar diket till sin rätta plats så nu blev det aktuellt att staka ut rån till hjälp åt grävmaskinsföraren. Hade väntat grävaren först på måndag så det blev att hastigt kalla in grannen för kontroll av stakningen som vi egentligen tänkte göra på söndag. Rår är något väldigt heligt för oss bönder och dem bör man nog gemensamt med grannen märka ut så att alla är överens om att de är på rätt plats.

Att det blev kålen som nu skördades klar berodde på att nattens 8 mm regn satte stopp för rotfruktsskörden. Kålen växer ju ovan jordytan så den kan man nog skörda i de flesta väder blott man kommer fram med vagn och traktor. Och det gör vi trots regnet och den mjuka marken, det gäller bara att sätta lämpliga lass. Spårbildningen fick i alla fall grävmaskinsentrepenören att meddela att det visst finns flak som går på breda gummilarvband också och som flyter mycket bättre än vanliga släpvagnar. Så är det bevisligen ty grävmaskin lämnade inga spår trots sin höga vikt men så var den också utrustad med breda larvband.

Vad gäller den fortsatta rotfruktsskörden är vi nog nu helt utelämnade åt vädrets makter. Några dagar med uppehåll och gärna torr vind är vad som fordras innan den kan fortsätta. Och naturligtvis skall det också vara plusgrader, ju fler dess bättre. Temperaturen klagar jag dock inte på, det har varit ovanligt varmt i höst. Kan inte dra mig till minnes en höst med så få frostnätter som i år och de få nätter vi har haft nattfrost har den varit mild dessutom.

Efter regn

Efter allt regnande i trösktiden har vi nu haft ett par rätt hyfsade veckor för plöjning och gödselspridning. Det är fortfarande betydligt blötare än normalt i jorden, men faktiskt bättre än man hade kunnat vänta sig.

Regnet lyckades dock tyvärr sänka mina utsädesplaner. För att spannmålen skall duga till officiellt utsäde borde minst 85% av kärnorna gro och i mitt parti var det bara 69% som gjorde det. Visserligen finns det en del knep med sortering och annat för att höja grobarheten en aning, men i det här fallet är glappet för stort för att ta igen. Det betyder att havren får säljas som vanlig livsmedels- eller foderhavre. Det innebär att inkomsterna blir mindre, men nån regelrätt förlustaffär borde det ändå inte bli.

Den senaste veckan har gått i plöjningens tecken. Min gamla tegplog börjar bli till åren kommen och jag har faktiskt letat efter en ersättare nåt år. För nån månad sedan snubblade jag över en fyrskärig vändplog som låg i lämplig prisklass och nu får jag sätta den i marken för första gången. Trots att den förstås vänder jorden ungefär på samma sätt som en tegplog är det ändå en ny maskin man skall komma underfund med, men det börjar ge sig. Plöjningen är dessutom ett av de roligare jobb man gör, så det är ingen större skada att man får ägna den lite extra uppmärksamhet.

Pomppin

För tillfället har jag delat upp alla mina får i 4 gäng.

Ett gäng, mest årets tacklamm, går ute på stenskär och betar där. Eftersom området där förstorades i vintras finns där mycket ”ny” mat. Alltså fåren har inte hunnit, orkat, kunnat äta upp allt sly på den här sommaren som varit, så dom fick lite tilläggstid där. Det har inte ännu varit en natt med frost här ute i skärin, så därför är gräset helt ok för dem att äta ännu. När det fryser är det lite annorlunda, dom äter det nog, och får väl inga fel av det, men näringen far ur det ju längre mot vintern det går. Men ännu kan de alltså riktigt bra gå där. Kommer vintern hastigt går det dessutom i värsta fall att få hem dem därifrån med förbindelsebåten. Båten går inte från Stenskär till Ytterholm, vi har ingen förbindelsebåt, utan möjligheten är att ta fåren från Stenskär, är på vagn till Kirjais, därifrån sedan köra dem tvärs över hela den holmen, kanske 6-7km, från österudden till västra änden och därifrån sedan frakta dem med egen pråm över hit till Ytterholm. Ingenting som man gör i en handvändning, men möjligheten finns om det visar sej bli vinter, snö, halt, kallt och stormen.

Sen, gäng två, tackor som inte faller innanför kriterieramarna för lammning i vår och tacklamm. De går nu ute och äter på åkrarna här hemma.

Inne i fårhuset står två gäng, de med baggar och så tackorna, de som förhoppningsvis kommer att lamma i vår. De är ca 30 st och har gentlemannen pomppin med sej 🙂

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Att sluta är inte lätt

I många sammanhang är det inte svårt att börja men nog att sluta. Ifråga om plöjandet (nu snackar vi tegplog) så kan all vår början vara svår också om man har styv lerjord och det är vått och slipprigt. I år gick det i alla fall ganska bra och jämfört med västra Finland så har vi ju stadigt under hjulen här på våra torra lerjordar. Höstregnen har bara inverkat litet på ytan ännu – på plöjdjup är det torrt.

Att sluta med en tegplog är i alla fall svårare. Man måste i god tid se till att det oplöjda området har samma bredd hela vägen och att plogfåren är raka. Det är inte bara för utseendets skull som de måste vara raka utan för att man skall kunna plöja slutfåran utan problem.

Då det är tjugo meter kvar så börjar jag mäta bredden ordentligt. På fotografiet i inlägget Att vända tilta syns ”famntjeppn” (famnkäppen) som jag använder utanpå plogen. Det är helt enkelt två slanor som är ihopspikade med ett stöd till en triangel  så att spetsarnas avstånd är precis två meter. Förr var det en famn som är tre alnar som är lika med sex fot (1,78 meter).  Ena slanan är litet längre så man får ett bra handtag. Det går väldigt snabbt att mäta med famnkäppen – man mäter lika fort som man går.Men det blir bättre precision än om man bara stegar upp avståndet.

Det går ganska bra att reglera bredden på den oplöjda biten. Man kan köra omkring tio centimeter längre in i tomfåret och på tio varv så blir det en hel meter. Senast då det är ett varv kvar måste man ha samma bredd överallt.

Sedan är det bara att köra nästsista draget med plogen så grunt som möjligt för att  slutfåran inte skall bli för djup. Och då man kör sista draget så är det inte mycket man kan göra mera. Då visar det sej om man förberett slutandet ordentligt.

Det gick ganska bra den här gången. Den lilla kroken beror på att där fanns en gammal råsten för en väg – och den får man inte flytta. Den andra råstenen tog plogen upp (till vänster) för den syntes inte alls. Det är samma åkerlapp som jag täckdikade i juni (se Täckdikning – för torrt). En del är nyodling från skogsdikandet då jag rätade ut utfallet och vägen. Den gamla vägen är upplöjd för första gången och det var ganska tungt att få plogen genom den ihopklämda leran men resultatet blev ändå rätt hyfsat.

Nu väntar åkern bara på våren och såmaskinen.