Blåsigt.

Gick som jag befarade, att det skulle bli för kraftig vind för plastbytet. Plasten till växthuset är 2,5 X 8 m per växthusbåge och det är onödigt jobbigt att jobba med den i blåsigt väder. Så idag passade det att klaga på vädret 🙂 Nåjaa, helt av ondo är inte den torra varma vinden, den torkar ju upp både grusvägar och åkrar efter snösmältningen.
Trots ändrade planer behövde vi inte vara arbetslösa. Satsade på lite förberedelser för plasbytet såsom att stifta fast fanérlister i stället samt påbörjade sista delen av stokerförnyelsen. Hoppas få igång fliseldningen till påsk då vi nu får lov att ta resten av växthuset i bruk eftersom de sådda plantorna behöver mera utrymme. Konstaterade också att fläktbatteriet till andra växthusavdelningen läckte i år igen. De börjar nu bli så gamla och kopparslingorna så sköra att de av minsta vibration börjar läcka. Får nog försöka se efter ett nytt fläktbatteri i morgon. Borde egentligen skaffa 2 nya med ca 60 kW:s effekt vardera för att få jämnare värme i huset utan att ha alltför kraftiga fläktar monterade, lågvarviga motorer går ju dessutom mycket tystare.
Flickorna har mest jobbat med morgondagens grönsaksleveranser som lämnat på slarv då vi haft bråttom med sådden.
Och joo, hann även rösta trots att det varit fullt upp idag.

När blir det vårbruk?

Ett roligt fenomen för bonden såhär års är diskussionen runt vårbruket. Det är så gott som dagligen som diskussionen kommer upp i sällskap med andra bönder eller icke bönder. Lite samma fenomen säkert som på normala arbetsplatser där kaffepauspratet löper runt ämnet – När skall du ta sommarsemester?

Ganska roligt nog att märka att hur man glömmer från år till år om det var ett tidigt start på vårbruket eller sen start. Säkert som många andra bönder, så för vi en kort sammanfattad dagbok som uppdateras rätt så flitigt speciellt under vår,- och höstbruket. Så här års är det aktuellt att ta fram de gamla kalendrarna för att kolla -När började vi egentligen och harva ifjol?

I år har man inte kunnat undvika kommentarerna om att det kommer bli en sen vår i år efter den stränga vintern. Var vintern sträng? Jo, den var kall och lång men tjälen på åkern har varit så gott som obefintlig. Snön föll på en ofrusen mark och bildade ett rätt så tjockt snötäcke så kölden kom inte till att göra tjäle i marken.

Vi gjorde en kort statistik igår om när man har börjat och vårbrukat på gården. Uppgifter fanns det ända sedan 1980. Kort sammanfattet kunde vi konstatera att det tidigaste som vi har börjat var 22 april (2002) och det senaste tillsvidare har varit 1985, 17 maj.Vintriga åkrar

Igår 16 april så läget ut som följande. Rätt så mycket snö ligger kvar på åkern. Hemma hos oss är det ett allmänt skämt, är vi inte på åkern tidigare så är vi åtminstone då Ia har födelsedag. Nu är det så att jag har fått den äran att komma till denna värld mitt i vårbruket alltså den 11 maj. Speciellt min pappa mindes alltid tillbaka, så länge han levde – Ja, då du föddes -72 var det ett vått vårbruk…..

Oberoende hur man nu sedan svänger på denna tårta så har vårt klimat en benägehet att korrigera värmesumman. Kall vinter brukar ge varm sommar och varm vinter ger kall sommar.Men sedan finns det ju förstås statistiska undantag.

Så den stora aktuella frågan kvarstår! – När blir det vårbruk? 😉

Temporära arrangemang.

Nu när återuppbyggnaden nått så pass långt att sista sektionen borde få tak över sig till påsk börjar också hoppet och tron om en normaliserad verksamhet återvända. Ända sen branden på sensommaren har vi fått ty oss till temporära arrangemang och det känns som om allting har tagit 3 gånger mer tid än vanligt. Till idag hade jag planerat att få mycket mera gjort än vad som till sist blev fallet. Visst var väl planeringen kanske något optimistiskt upplagd och vi kom väl lite senare igång i morse än planerat men att ha verksamheten utspridd runt nästan halva svenskösterbotten medför onekligen en massa extra bekymmer.
Lagersäsongen för fjolårets grönsaker börjar närma sig slutet och när jag idag satt i bilen för att hämta morötter från tvätteriet i Tjöck efter att ha hämtat lite kålrot från ”svinhuset” i Malax tänkte jag hur mycket lättare det skulle ha varit om det varit som vanligt. Tillika slog mig också tanken att vi nog inte alls skulle ha klarat av att hålla igång verksamheten utan den hjälp som vi fått av vänner och bekanta. ”Svinhuset” har fungerat bättre än förväntat som grönsakslager tack vare stabilt vinterväder men utan påpasslig ventilationsreglering av ägaren skulle det nog inte blivit till något. Likadant är det med tvätteriet i Tjöck som trots fullt upp med den egna verksamheten också ställt upp med tvättningen av våra produkter. Att vi i vinter har fått hålla till i jaktföreningens slakthus har också besparat oss åtskilligt med tid då det ligger relativt nära till. Dessa och många andra samt för visad förståelse för att allting inte riktigt fungerat som vanligt av våra kunder och samarbetspartners riktar vi vår tacksamhet till. Tack!
Noterade nu när jag gjorde dagens sista kontrollrunda till växthuset att det blåste ganska friskt. Få se om morgondagens planer att byta plast på växthuset går att genomföra?

Hasi i skogen

Så kördes sista lasset ur skogen för den här vintern. Vägen har hållit ganska bra – inga spår som i fjol (se Skogsvintern är slut).  Då var det 12 april och vägarna var riktigt mjuka men i år fanns det gott om is som höll. På åkern syns inga spår alls där vintervägen gick.

Bara på ett par dagar har vintern slagit om till vår. I dag såg jag första citronfjärilen och två svanar höll mej sällskap en stund. ”Våra” hjortar betar på gröngödslingsvallen som är alldeles grön eftersom det inte varit någon tjäle i år. Snötäcket kom så tidigt och har varit väldigt luftigt och tjockt så det isolerade bra fastän det var – 30 grader.

Nu skall skogsmaskinerna ställas undan och vårbruksmaskinerna skall servas – speciellt Rapiden måste gås igenom. Åtminstone så man lär sej hur den är konstruerad.

(Om någon undrar vad ”hasi” betyder så finns förklaringen här)

Pytar bjärklaka

Idag slog barndomsnostalgin till å det grövsta när sonen och jag hängde upp en flaska för att ”pyt bjärklaka”, d.v.s. samla björksav. Som liten samlade jag litervis av varan, men de senaste trettio åren har det blivit lite skralt med den verksamheten. Tekniken är enkel; man letar upp en björk som ser någorlunda ung och fräsch ut, skär av en kvist och trär på en flaska. Nästan genast börjar det droppa björksav ner i flaskan, låt vara att flaskan nog inte fylls i nån direkt hisnande takt.

Björksaven är lite söt och rätt god, med en lite lustig bismak. Dessutom lär den skall vara ohyggligt hälsosam, bl.a. botar den vårförkylningar. Så om man överlever vintern ända tills saven börjar stiga i björkarna borde man klara livhanken ända fram till sommaren också. 🙂