Taket klart (på framsidan)

I morse söndagen den 28 juli 2019 en minut före klockan nio skruvade jag fast den sista takåsplåten och framsidan är därmed klar. Baksidan skall också lagas men det blir till nästa sommar för nu måste jag börja med verandan så den hinner bli klar till vintern.

Framsidan klar

Jag hasade mej ned på plåten i vinkeln för jag riskerar inte att gå på plattorna och jag är för styv att klättra på åsen fram till takstegarna. Det gick ganska bra att arbeta på själva taket men åsen klarar jag inte riktigt av. Det gick faktiskt ganska bra att gå på skivorna förrän man satte på plattorna så man sparade en hel del tid på att inte behöva flytta stegarna. Men till åsplåtarna behövde jag stegarna.

Det var ett jäkla arbete och jag hann många gånger besluta att den här gubben börjar inte mera med så stora arbeten. Om det nu inte blir nödvändigt förstås … Hela sommaren gick till taklagandet så nu måste jag börja fixa allt annat som blivit ogjort. Men verandan skall ännu byggas om så det blev en 100 % byggsommar i år.

Det har ju varit uppehållsväder för det mesta men hettan har varit olidlig och också sinkat arbetet ordentligt då man inte kan arbeta på taket alls mitt på dagen. I förrgår blev det mänsklig temperatur först klockan nio på kvällen och då vi har ordentlig skymning redan halv elva så blir arbetsdagarna mycket korta. Troligen var det stressen från hettan som gjorde att jag igen fick irit (ögoninflammation) så nu går jag här och droppar. Dropparna fungerar bra men det är irriterande att droppa varje timme.

Till all tur blir det snart svalare väder. Jag vågade inte skjuta på takarbetet till nästa vecks fastän prognosen lovade svalt men torrt väder. En så stor väderförändring – från +35 till +13 grader – brukar föra med sej åska och åskregn. Nå, nu är taket i alla fall lagat.

Det här blir troligen sista takskrivandet för det här året (till allas lättnad). I morgon skall jag börja fundera på vad som borde göras på annat håll.

Det är ganska precis 70 år sedan plattåtatji lades på. Jag var då tre år gammal och hade tydligen hört gubbarna skryta med hur bra det nya taket var. Eftersom jag var ett ”livligt barn” som ofta hittade på fuffens så hotade min farmor mej med att om jag inte var snäll så skulle Jesus släppa en stor sten i huvudet på mej (den tidens uppfostran …). Men jag lär ha svarat att ”He djär int någa för vi haar plattåtak !

Sol och blå himmel

Sol och blå himmel är det värsta jag vet just nu. På förmiddagarna är himlen helt klar utan det minsta skuggande moln. Då solen bränner vinkelrätt mot taket så börjar hjärnan koka och bakbenen skaka. Då är det bäst att sakta kravla sej ned förrän man ramlar ned.

Inte ett enda litet barmhärtigt moln

Det blir ju inte till nånting med arbetet då man mest bara ligger och stönar i hettan. Värmen är faktiskt inte det värsta utan solen. Man är så tacksam för varje litet moln som ens för en stund skymmer den brännande solen.

Först på kvällen kring sextiden börjar det gå att arbeta på taket men här hos oss är det redan skymning kring halv elva. Och då man har svårt att se skruvens huvud så blir det inte heller nånting av arbetet fastän det är svalt och skönt då.

Det skall ännu vara tre dagar med temperaturer på 30 grader men sedan slår vädret om fullständigt och vi får dagstemperaturer på +15. Det låter annars bra men det lutar åt åska vid en så stor förändring. Så det är bäst att bara laga taket och inte vänta på bättre väder.

Det är inte omöjligt att få plattorna fastskruvade före väderomslaget för det är ganska litet kvar. Plåtarbetet tar en hel del tid men jag märkte att det är mycket viktigt för att skydda bräderna mot röta. Det tar också tid att söka plattor för vinkeln som blir litet ändrad efter takhöjningen. Det går inte att bara rada tillbaka de gamla plattorna.

Litet kvar …

Jag kom i alla fall att tänka på gamla tiders jordbruk där hela familjen stod i den här hettan och sneisa (satte höet på stör). Det var bråttom för man visste att det i brukade komma regnperioder. Ingen möjlighet att vänta på svalare väder. Jag var med på 50-talet men mest med att köra traktorn och borra hål för sneisåna. Min mamma var ovanligt stark och hade dessutom bra teknik så hon slog de starkaste karlarna då det gällde att komma till andra ändan på tegen.

På 60-talet kom sedan maskinerna (hösvans och JF-räfsa) och då var jag och brorsan mycket med i höarbetet. Men det var inte samma omänskliga brännande sol då mera eftersom vi hade hytt på traktorn.

Det var bättre förr: mobiltelefoner

I vår serie ”Det var bättre förr” visar jag vad de tre senaste mobiltelefonerna har för mottagning. På precis samma ställe från samma mast och samma operatör har den äldsta -93 dB, den nästäldsta -100 dB och den nyaste -135 dB. Mera minus betyder sämre signal.

Också mobilerna var bättre förr

Det visar att tillverkarna struntar i telefonfunktionen och bara utvecklar en massa onyttigt skräp. Den äldsta är också den minsta och bekvämaste men tyvärr har den inte 4G. Operativsystemet uppdateras inte heller mera på de äldre telefonerna. Det har inte så stor betydelse för telefoni så jag funderar på att flytta mitt huvudsakliga SIM-kort till den mellersta (gamla Moto G3). Den nya telefonen får ligga på skrivbordet och bli icke-mobil. Där gör den ingen nytta för jag har mycket snabbare anslutning via fibernätet.

Den nya telefonen hade jag i vintras i skogen och det gick inte att ringa till den. Tillverkarna borde skärpa sej ifråga om mottagningen för vad gör man med en mobil som inte får kontakt med nånting ?

Tak – bara mera tak

Beklagar. men det blir bara mera tak. Jag har inte hunnit göra just nånting annat. Det har för det mesta varit uppehållsväder och då måste man laga tak. Det finns inga lediga tider för nånting annat. Och gör man nånting annat så vet man att det kan bli att laga tak i regnväder eller snö.

Nu har också Henrik ”semester” så det är egentligen han som lagar tak. Jag är mest hantslangare. Och gör upp ritningar och räknar ut längder – för det mesta fel. Man skall inte anta att nånting är rakt eller regelbundet på ett gammalt hus. Avståndet mellan takstolarna är vad det råkat bli då det byggdes. Och i går kväll märkte jag att de två branta delarna av taket i gavlarna inte alls är lika breda – den ena är 112 cm och den andra 142 cm. Det har jag aldrig sett förut och det är en viss tröst för de fall vi råkar få lite olika mått på det nya taket. Ingen kommer att märka nånting.

Nu har vi börjat med den andra halvan på framsidan. Hoppeligen går det snabbare eftersom vi gjort alla misstagen på den första sidan. Redan från början byggde vi ställningarna runt hörnet så man inte behöver arbeta från en stege i gaveln. Det hade förresten varit svårt att få upp en stege för vi har vår oskötta granhäck där.

Ställningar, del II

Vis av skadan så började jag också numrera plattorna ordentligt. Det gick en massa tid åt att hitta rätt platta på första delen. Och så fotograferar jag hela tiden allting. Minnet skall man inte lita på alls. Speciellt plattorna i vinkeln måste radas precis i rätt ordning för de ser alla olika ut.

Alla plattor speciella i vinkeln

Henrik plockade kvickt ned plattorna som jag nu radade precis i rätt ordning i skilda högar för specialplattor. Liksom på andra sidan så var det mycket få som hade gått sönder eller hade en spricka. Däremot var pärttaket skadat på ett ställe i vinkeln vilket Mia märkte då det en natt kom en liten skur. Då droppade det in vatten i hennes rum. Tydligen hade pärtorna inte torkat upp lika bra på skuggsidan av vinkeln som på solsidan där de var riktigt fina. Nå, nu märkte vi att det inte var i onödan som vi började med taklagandet.

Nu gäller det bara att få upp de nya fanérskivorna på taket förrän det regnar mer. Till all tur visar väderprognoserna på uppehållsväder i tio dagar. Visst kan det komma regn i alla fall men redan ett par dagars uppehåll torde ge oss möjlighet att få upp de flesta skivorna. Och bråttom är det för Henrik skall åka på riktig semester med familjen. Om vi får upp fanérskivorna så skall väl jag få upp de små plattorna även om det tar tid.

Vår Grållekatt gör oss sällskap på taket ganska ofta och nu hittade Juliakatten (Lillskuttan) ett prima sovställe mitt inne i Henriks verktygsbälte.

Verktygsbälte = kattsäng

På lördagen måste vi göra en paus i takarbetet för att flisa inför nästa vinter. Vedhopen var inte stor men det var grovt virke så Christer körde hundra kubik på nån timme. Nu är det verkligen fint torkväder med luftfuktighet under 50 % och solen som basar på torktaket (och tyvärr och på hustaket). Mickos skall få sin tredje stora flistugg från Österrike ganska snart så verksamheten har växt ganska bra sedan 1983 då vi var enda kunden. Den yngre generationen tar nu över men den här veckan var Jonas på bröllopsresa.

Vinterns flis hackas

På lördagen var här också kusinträff med en massa småbarn. Så går livet vidare och släkten följa släktens gång. Just nu hinner jag i alla fall inte sitta och filosofera så mycket för taket skall lagas medan det är uppehållsväder …

Första halvan på framsidan färdig

Det är egentligen bara en fjärdedel av taket men det tog en hel del tid att komma igång så hoppeligen tar inte andra halvan lika lång tid (två månader). I går skruvade Henrik fast nästsista plattan (vinkelplattan får vänta tills andra halvan är färdig.

De sista plattorna skruvas fast (på första halvan)

Slutresultaten blev inte så illa. Egentligen ser man inte att vi har nytt tak och det är ju meningen. Jag vill inte ha de moderna äckliga taken. Dessutom håller de mycket sämre än de gamla. Vårt tak är från 1930 (pärtorna) med plattorna från 1949. Både pärttaket och plattorna var i prima skick men jag måste höja taket för att hindra värmeläckage från övre våningen. Så vi räknar med att det nya taket håller 70 år till.

Det nya taket

Förutom litet bredare vedärbräädär (vindskivor tror jag de kallas numera) så ser taket precis lika ut som förr. Möjligen är det litet renare eftersom vi skrapade bort all mossa. Lägg märke till takrennån (kallas i Sverige hängränna) som inte har och inte heller får något stuprör. Det har vi aldrig haft heller utan rännan drogs ut över gaveln.

Stuprör är ett stadspåfund och bör inte användas på landet. Man kan förstå att regnvattnet bör ledas ned med ett stuprör i staden för man kan inte låta det rinna ned på trottoaren men på landet är det ren idioti att leda vattnet in mot huset (och i bästa fall sedan bort från det igen). Det är mycket förståndigare att göra som de gjorde förr: Drog ut rännan en meter från huset.

Förr var det mycket viktigt för oss att ta vara på allt regnvatten för vi hade bara rostvatten i brunnen. Allt tvättvatten måste köras långa vägar tills vi på 60-talet drog ett rör en halv kilometer till en naturlig källa i skogen. Under den lilla rännan i gaveln hade vi en tunna stående som samlade upp regnvattnet. Mest var det gamla oljetunnor (200 l) som rostade tills farsan fick tag i en galvaniserad tunna som vi ännu har kvar. Fin galvanisering de hade på den tiden …

På tal om takplattorna så hittade jag på vinden farsans bokföringsböcker från 1938 framåt som är ytterst detaljerade. Där kan man läsa att han köpte plattorna den 19 juli 1949 för 82084 mark. Så vi kan snart fira 70-årsjubileum.

Över 50 mm regn i går

Visst utlovades det 25 mm regn men jag tömde mätaren i går då det gick ordentligt över skalan 40 mm och i dag var där igen 20 mm så vi har åtminstone fått över 50 mm regn – kanske närmare 60 mm (det fanns kring 5 mm i mätaren före regnet). Tur att vi jobbade tills det blev mörkt före regnet och fick upp halva taket. Det kommer att ta tid innan det här torkat upp.