Författare: Nisse

Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden. Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen.

Grrr – deklaration …

Tyvärr är jag inte lika klok som Kalle (Puuh) att jag gör skattedeklarationen i god tid utan det blir alltid till sista stund. Så idag sitter jag här framför datamaskinen och är SUR – mycket hellre skulle jag vara i skogen i snön och vätan (det är +2 grader här).

Underligt att det skall vara så motbjudande. Egentligen är det inte så stor sak eftersom gumman skrivit in bokföringen. Men ändå får man svettas med hur det skall deklareras och alltid är det något som går fel och så blir det att börja ändra igen.

Givetvis gör jag allt själv enligt mottot: “Djär e sjölv”. Jag har svårt att tänka mej att nån annan skulle bokföra och deklarera för mej. Även om jag inte är någon ekonom så vill jag veta precis hur ekonomin ser ut. För många år sedan gjorde jag upp ett eget bokföringssystem (vi bönder behöver inte ha dubbel bokföring utan bara “anteckningar”). Det har gått igenom flera olika operativsystem ända från CP/M (=urgammal för 8-bits maskiner) till dagens Debian Linux och OpenOffice. Vill nån ha systemet så är det bara att meddela mej så skickar jag kalkylbottnen.

Det är “dubbel” bokföring i den meningen att jag har egna projektkonton för att bättre hålla reda på vart pengarna går. Deklarationen är numera faktiskt ganska enkel med bara ett litet antal konton.

Det sorgliga är förstås att se resultatet av jordbruket som återigen går på minus. Vi överlever på potatislandet och litet skogsinkomster och besparingar. Skillnaden är stor till den lön jag hade som professor men jag har bott i 20 år i Helsingfors och vet att det går åt mycket pengar där också.

Inte vill jag byta tillbaka …

Extremsport

Just då man fått bort de farligaste arbetena så började ungdomarna hitta på extremsport (eller kanske just därför …). Man lugnar oroliga mammor med att det inte är farligt om man vet vad man gör.  Så egentligen sysslar jag med extremsport (alltså skogsarbete). Det är helt livsfarligt om man inte har erfarenhet och visst får man en “kick” då man fäller en jättetall – och aldrig är riktigt säker åt vilket håll den far. Trots att man beaktat alla faktorer så kan det komma en plötslig vindpust … Senast lyckades jag fälla ett träd över traktorn men bara toppen slog i förvaringslådan. Den var av plåt så den gick att buckla ut.

Motorsågen hör till de allra farligaste redskapen men farligare är att bli under ett träd som fastnat i ett annat och man skall försöka få ned det. Här är traktorlastaren helt oumbärlig och har säkert sparat många liv.

Men i dag fick jag komma hem mitt på dagen för en koppling lossnade och hydrauliken sprutade olja över hela traktorn. Inget farligt men urk så klibbigt … Nu skall jag åka tillbaka till extremsporten och om jag överlever så skriver jag väl flera blogginlägg …

Fornminnesföreningen

En av de trevligaste dagarna är Fornminnesföreningens årsmöte. Det är en ovanlig förening för alla som bor här är medlemmar och vi har ingen medlemsavgift. Det är i praktiken det gamla skifteslaget där alla hjälper varandra och gemensamt sköter om allmänningen (Lekstrand) och Hurtigs dragontorp samt bysmedjan.

Hindersby hade fyra skifteslag och “vi” betyder huvudsakligen Hopenbackans skifteslag samt de som flyttade ut därifrån för hundra år sedan i skiftet (Mosabackan, Skäggasbackan och Sminnsbackan).

Årsmötet hålls vanligen på Nissas (egentligen Niss-Kallis) som ännu finns kvar mitt i Hopenbackan. Min farmors mor var från Nissas och annars också finns det en massa ludikusiner (följande släktled efter småkusiner) på årsmötet. I hundratals år har våra förfäder arbetat ihop och det fortsätter vi med. Man har sedan barnsben fått höra historier om dessa förfäder.

I sommar kommer man att sätta upp Brudvalet på Lurens sommarteater. Författaren, Sigge Strömberg, från granngården till Niss-Kallis som kallas Strömbergs (egentligen Niss-Ufferstu) var en mycket aktiv kulturpersonlighet och grundade också Fornminnesföreningen.

Speciellt formellt är ju inte årsmötet och kaffedrickandet och pratet är väl det viktigaste.

Snö och elände

Skogsarbetet fick ta en paus. Flisen var slut och det blev en massa snökörande innan jag kom fram till flislagret som finns i en annan byggnad. På sina ställen var drivorna nästan en och en halv meter höga. Och kallt var det att köra den gamla skoptraktorn från 1960 för den har ingen hytt.

Och så gick en dag till reparationer. Gummans datamaskin krånglade så jag fick sätta en halv dag på att installera program. Men det var nödvändigt för snart blir det deklarationsdags. Sedan brast flisveven så man inte fick ned flis ur silon och den måste svetsas. Och aftonskiftet gick till att skruva upp skivor kring det nya flislagret. Det snöade ganska ordentligt så byggarbältets fickor var fulla av snö.

Den gamla flismataren har vi haft sedan 1983 – även om det mesta är ombyggt – men snart blir den pensionerad:

Det största problemet är att behållaren är för liten men den får inte vara större inne i pannrummet enligt förordningen. Så den nya flismataren kommer utanför pannrummet i luckan till höger. Arbete pågår …

Kall födelsedag

I går firade vi min “andra mammas” Edits 98-årsdag. Redan som liten femåring skidade jag dit för att leka med min bäste vän och bodde nästan där till hälften. Edit är i prima skick för sin ålder och bakar och sysslar hela tiden. Och har en fantastisk humor. Som nyssbliven tonåring fick hon börja arbeta som piga, bland annat hos oss – för omkring 85 år sedan.  I det lilla huset fanns det många syskon och det var välskött men mat var det knappt om. Då hon gifte sej till granngården så måste hon ensam sköta om ladugårdsbygget mitt under kriget då mannen var vid fronten.

Kallt var det och litet snö hade det kommit men som vanligt orkade stormen från Sverige inte hit utan det blev bara litet blåst och fem cm snö. I alla fall började jag igen bränna vete i värmepannan. Den har mycket mera energi än flis och man måste ställa ned matningen ordentligt. Enda problemet är att det bildas slagg som man hela tiden måste plocka bort från brännaren. Havre är bättre eftersom den inte ger slagg.

Just nu är vetets pris så uselt att jag bara förlorar omkring 80 euro per ton. Och tillsvidare bränner jag bara avfallsvete som annars måste komposteras. Det är helt sjukt med så dåliga priser och kan inte fortsätta länge mera. Visst är bönder sega men inte kan vi betala för att få odla …

Värmevärdet för vete är omkring 3,5 kWh/kg (olja ca. 11 kWh/kg och flis ca. 0,9 kWh/l). En liter olja väger omkring 0,9 kg så priset blir 70/0,9=78 cent/kg och för vetet får jag omkring 10 cent/kg men då måste jag ännu själv betala frakten. Då blir kWh-priset 78/11=7 cent och för vete 10/3,5=3 cent. Gissa om man är sur över vetepriset.