Författare: Nisse

Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden. Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen.

Sofflocket

Det har skämtats friskt om karlar som ligger på sofflocket. Kronblomsoffa är ju ett begrepp. Och om kommunalarbetare som står och hänger på spadskaftet. Men den som har gjort kroppsarbete förstår precis vad det är frågan om. Efter en dag i skogen med motorsågen i den här snön är man en SÅÅ lugn karl på kvällen. Aftonskiftet avklaras på sofflocket.

Då jag läste Mats beskrivning Midnattstimmar så var det mycket bekant. TV-redaktörerna må ursäkta men det finns inte ett så intressant program att ögonen hålls öppna i många minuter då man är fysiskt trött och kommer in i värmen. Inte ens den värsta “action”-film kan hålla en vaken.

Jag måste gå ut på kvällen och fylla på flis. Den nya flismataren fungerar utmärkt men “byttån” är ännu för liten så den måste fyllas på morgon och kväll. Det stora lagret bygger jag nog först på sommaren då det blir litet varmare. Det tar bara fem minuter att blåsa upp flis för natten.

Till sist en bild av min arbetsplats i skogen. Det ser inte så farligt ut men ett steg utanför vägarna och man sjunker ned i snön upp över knäna.

Bilden är från i går kväll för idag var det så mulet och mörkt att det inte blev någon hyfsad bild.

Väder

Av allting som finns på nätet så ser jag väl mest på vädret. Jag har hela tiden ett fönster öppet med SMHI:s Lantbruksväder (man måste vara abonnent). Vanligen har jag också Norges vädertjänst som är gratis och fungerar för 7 miljoner platser över hela världen. Det är bara att skriva Hindersby i sökrutan så får man genast vädret för tio dagar framåt.

SMHI:s lantbruksväder är en fin tjänst med en massa olika diagram inklusive radarbilder för nederbörd. Man kan se precis hur regnen kommer närmare. Trots alla maskiner så är man fortfarande mycket beroende av vädret så det gäller att veta precis vad som kommer.

Intressant nog har det varit ganska olika prognoser då man jämför SMHI och yr.no. Vi har varit mitt emellan lågtrycken i väster och högtrycken i öster så det har varit svårt att förutse vädret. Här i Hindersby har vi dessutom ett speciellt fastlandsklimat med heta somrar och kalla vintrar. Vi är 25 km från kusten men ännu längre från insjöarna och det finns inget tempererande vatten annat än en liten å. Vanligen lägger man fem grader till åt bägge hållen då man läser prognosen. Lovar de – 20 grader så ha vi -25 och lovar de +20 så har vi +25 …

Och så har jag egen väderstation (La Crosse WS-2300 som kostade ca. 140 euro). Jag kör gratisprogrammet wview (för Linux) men det finns en hel del andra liknande. Ni kan titta på vädret här på Bos-Sestu på väderlänken . Där finns också statistik upp till ett år bakåt.

Just nu spår yr.no att det blir plusgrader onsdag-fredag medan SMHI tror det blir litet minusgrader hela veckan. Få se vem som har rätt …

(Söndag morgon: Nu har SMHI:s 10-dygnsprognos också kommit fram till att det skall bli plusgrader. Intressant med 10-dygnsprognoser som ändras varje dag …)

Sista sucken

Nu var det definitivt slut – den gamla flismataren från 1983 (se Snö och elände) drog sin sista suck i går kväll och så var det inget annat att göra än att installera den nya. Vi höll på sent in på natten och så i dag på eftermiddagen började den nya värma. Litet svalt hann det bli i huset men solen värmde redan på dagen så det gick an.

Då värmen försvinner på vintern så är det bråttom. Därför ligger kablarna litet kors och tvärs men det skall snart fixas. Själva matarbottnen finns utanför i det nya flislagret eftersom man bara får ha 500 l behållare inne i pannrummet.

Den nya flismataren ger 80 kW så det tog inte lång stund att få upp värmen då den sattes igång. Påfyllningen går också bra – jag blåser upp flisen med spannmålsfläkten som ju står oanvänd på vintern.

Den gamla flismataren har jag byggt om flera gånger men nu fick det vara slut. Och man kan väl räkna med att den är amorterad efter 27 år. Priset var 9000 mark då den köptes (ny för en gångs skull) så den har kostat litet på 300 mark per år. Inte illa.

Begagnade maskiner

Här köps det minsann inte nya maskiner så ofta. Frontlastartraktorn är en MF-65 från 1960 och harvtraktorn är en “ny” MF-165 från 1970. De nyaste traktorerna är en Zetor 8011 från 1975 och skogstraktorn Belarus 825 från 1982. Harven är 40 år gammal och såmaskinen 35 år. Och så vidare …

Så man behöver en stor verkstad med en massa verktyg och det har jag. Där finns rum att reparera två traktorer tillika och höjden är 4,20 meter. Verktyg köper jag vanligen som nya – men från Biltema, Clas Ohlsson och andra billighetsaffärer. Om man jämför med den första hylsnyckelsatsen som farsan köpte på 60-talet som var en verklig investering så kostar verktyg numera nästan ingenting. Ganska fina verktyg är bara en bråkdel av en timmes verkstadsarbete.

Klart att det går tid åt att lappa ihop begagnat men om man vill spara den tiden så skall man ha något mera lönsamt att göra i stället. Har man inte det så kan man lika gärna skruva i verkstaden. Vilket jag egentligen gillar så man kan se det som en hobby. Med nuvarande lönsamhet är förresten hela jordbruket en hobby.

Jag har alltid försökt vara tvärtemot det som är på modet men nu såg jag till min fasa att Land hade en hel bilaga om “Begagnat”. Och chefredaktören hade en riktigt rolig krönika om sin man som tydligen också var en “begagnad” bonde. Deras semester går vanligen ut på att åka världen runt för att titta på begagnat och stamstället är traktorskroten i Ränneslöv. Sablar också – om alla börjar köpa begagnat så går ju priserna upp.

Gumman läste krönikan och nickade bifall – det verkade bekant …

Blid snö

Man vet inte hur bra man har det förrän det tar slut. Det har inte varit plusgrader hos oss en enda gång sedan Luciadagen så snön har varit torr och lös. Ganska mycket förstås men det har gått an.

Nu däremot blev det blidväder och ett elände. I två dagar har jag gjort snöarbete för om man låter den blida snön frysa – speciellt den som rasat ned från taket – så får man vänta till Johanni förrän den smälter bort. Eller så får man stå med “jäärnstavurn” (järnspettet) och hacka och hacka. Så det var bara att köra bort snön. En hel del skyffelarbete blev det också. Framför dörrarna måste man ta bort riktigt grundligt så det inte börjar växa allt mer is där. Jag sopar bort snön och det gick fint med torr snö men usch för blidsnö som fastnar i skyfflor och kvastar och skopor.

Men vi har det bra jämfört med stadsborna som snart inte kommer fram på gatorna. Här behöver vi inte heller lämna bilen under ett tak. Pojken hade sin bil i södra Helsingfors och fick en isklump in genom vindrutan.

Det enda som är bra med blidsnön är att den fäster bra och ger bra isvägar i skogen. Om de fryser ordentligt så kan man köra på dem långt in i maj i skogen.

Systemfel

Efter en ruskig deklarationskamp så skulle jag skicka iväg blanketterna elektroniskt vilket Skatteverket gjort reklam för så in i Norden. Men tji fick jag – skogsblanketten gick inte att skicka för det var fel i systemet. Hela tiden kom det upp ett felmeddelande om något underligt fält som inte alls fanns.

Det är just sådana klåpare som ger datasystemen dåligt rykte. I Otnäs hade gamla Statens datacentral en grundmurat rykte om att vara en plats för hopplösa oduglingar som gjorde oanvändbara system. Tyvärr är de inte de enda. Kanske det är arvet från tsarens byråkrater som spökar ännu där grundtanken var att de själva var ofelbara och alla andra alltid var de skyldiga. En inställning som inte är ovanlig i dag heller.

Jag använder också Sveriges skatteverks elektroniska system och vilken skillnad ! Men så har de också utnämnts till bästa IT-myndighet vilket är välförtjänt. Det bara bevisar att det inte är omöjligt att göra bra system om man utgår ifrån användarnas synvinkel. Ett bra system är idiotsäkert och det är ingen lätt sak för idioterna är så smarta. De hittar på att göra sånt som ingen vanlig människa någonsin skulle ha kunnat tänka sej ens.

Och vad är det för ide att skicka in en blankett elektroniskt då man inte kan skicka alla ? Om man ändå måste posta nån blankett så varför inte posta alla. Då behöver man åtminstone inte slåss med idiotiska systems fåniga och felaktiga felmeddelanden.