Författare: Nisse

Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden. Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen.

Tillbaka till skogen

Och så var äntligen deklarationen ivägskickad. Det är ju inte så svårt men jag tycker inte om att rada kvitton utan vill hellre göra något RIKTIGT arbete. Speciellt som kvitton som man nyss satt in försvinner spårlöst i röran hela tiden. De värsta är de små kvittona som dessutom tappar färgen och blir oläsbara. Datumen skrivs på tio olika sätt och sätts på olika platser. Alla kvitton borde standardiseras och mångfalden utrotas.

Det värsta var att jag lyckades tappa bort en hel kamera i röran (den som jag hade i traktorn). Jag sökte en hel vecka och sedan tänkte jag att den måste ha tappats i skogen och beställde en ny från England. Men i går hittade jag den i en mapp … Jag hade slagit ihop mappen och stoppat in den i hyllan med kameran inuti. Det börjar redan vara rekord i slarvighet.

Men jag kunde inte hållas bort ifrån skogen helt utan körde ut ett par lass stock då jag inte mera orkade med pappersarbetet. Och så klippte jag ihop en liten videosnutt av Strömsömodell, dvs. jag klippte bort 99 % av allt och lämnade bara kvar de snyggaste bitarna. Dessutom övade jag mej att sätta in text. Det blev inte helt lyckat men all vår början bliver svår.

Nu väntar jag bara på en liten minusgrad på natten så jag inte kör sönder vägarna. Det ser inte bra ut men till torsdag skall det bli litet minus så jag kanske sysslar med verkstadsarbete i ett par dagar. Det finns det ingen brist på.

Städa eller deklarera ?

Jag tycker inte om att städa. Helt enkelt därför att jag städar alldeles för grundligt. Varenda liten pinyl skall på sin rätta plats – och finns det ingen plats för den så skall det ordnas en plats. Så det tar en grym tid för mej att städa. Och jag skjuter upp det hela tiden. Därför ser mitt arbetsrum ut som efter Jerusalems förstörelse.

Men jag tycker ännu mindre om att bokföra och deklarera. Så jag börjar städa då jag borde deklarera. Nå, det är också nödvändigt för att jag skall hitta alla kvitton. Nackdelen med att städa är att man hittar en massa intressanta saker och halvfärdiga projekt som man glömt bort. Och så sitter jag och läser gamla urklipp, tittar på gamla foton och gör allt möjligt annat än deklarerar. Till exempel gjorde jag en video av min skogsresa med musik från 60-talets pop …

Till sist måste man i alla fall ta itu med bokföringen och deklarationen. Därvid får man en hel del kallduschar som e-fakturorna. Endel företag har gett helt vansinniga namn åt fakturorna (till exempel BELSFI0017475R_BEL21D23076B62411E390EBA79F433651B4.pdf) så jag måste öppna eländet och se vad det är frågan om och sedan för hand byta namn till nånting förståeligt. Grrr …

Bokföringsprogram använder jag inte och kommer inte heller att börja använda. Men jag har en mall för ett kalkylark som jag programmerat att räkna ned olika konton och sätta in i ett bokslut så det bara är att kopiera summorna direkt till blanketten. Eftersom jag gjort det själv så kan jag ändra det då blanketten ändrar. Och så har jag mina egna konton med som inte ändras från år till år utan jag kan jämföra med tidigare år utan problem. I den meningen har jag ”dubbel” bokföring.

De bästa bankerna har möjlighet att plocka ut de transaktioner man vill ha och sedan mata ut dem (ladda ned dem) i den form man vill ha. Men de flesta har extremt stela och fåniga system. Jag köper en hel del från utlandet och de svenska bankerna och PayPal har betydligt bättre system än i det här landet.

Ända sedan jag insåg att pengar finns inte (lån finns nog !) så har jag varit intresserad av ovanliga valutor som ”bitcoin”. Fördelen är att då behövs inga banker. Gammalmodiga människor anser att bitcoin är ytterst osäker valuta eftersom den bara finns i några datamaskiners minne. Och hur är det med vår euro då ? Största delen av dem finns också bara som bitar i cyberrymden.

Men just nu gäller det att bita ihop tänderna och deklarera i euro. Annars blir skattebjörnen sur.

E-fakturans ”välsignelse”

Det börjar bli deklarationsdags och jag kollar mina e-fakturor. År 2014 kom det en hel del av dem och pappersbreven har minskat radikalt. På sätt och vis är det skönt att bli av med pappren som dräller överallt och tappas bort. Men systemet med e-fakturor är minsann inte färdigt.

Man kunde ju tänka sej att e-fakturan går direkt in i bokföringen. Och det kanske den gör i vissa dyra bokföringsprogram men jag använde bara mina egna system. Då är det inte alls bekvämt med e-faktura. Banken låter mej inte ladda ned dem med en knapptryckning utan jag måste plocka ned varenda faktura skilt för sej för hand. Till det går det lätt en hel kväll …

Så nu kommer det inte mer e-fakturor hit förrän systemen blivit bättre. Det skall heller inte bli nödvändigt att köpa något idiotiskt bokföringsprogram. Jag har ännu inte sett ett enda som duger till nånting inom jordbruket. De är alla gjorda för företag och obarmhärtigt invecklade och stela. Dessutom vill jag kunna ändra på dem så mycket jag vill.

Så det blev inte alls bättre. Här sitter jag och plockar siffror för hand fortfarande. Inte från papper utan från skärmen men fortare går det inte. Den s.k. utvecklingen betyder alls inte att det blir bättre. Ofta tvärtom. Det finns för mycket folk som får lön för att göra regler som är mer invecklade och sämre än förut.

Men allt blir inte sämre. Deklarationen kan lämnas in elektroniskt och det systemet var åtminstone i fjol ganska bra. Speciellt i jämförelse med de första deklarationssystemen som rena katastrofen (för ett par år sedan). Man får hoppas att det inte har ”utvecklats” …

Före och efter

Jag har sågat ned 100-åriga granar som håller på att bli alldeles för stora. Det är inte så dåligt med tillväxten om man ser på årsringarna men ungskogen borde få komma fram. Och snart räcker inte sågsvärdet till mera. Speciellt vid det stora diket i Tallmosan har de växt alldeles förskräckligt. Men nu har jag fått omkull de största. Så här såg det ut före:

och efter:

Den fina ungskogen mitt i bilden måste tyvärr delvis bort för jag skall flytta vägen dit så den kommer på dikesvallen i stället för i sankmarken bakom den. På andra sidan diket finns redan ”autostradan” och det har fungerat bra att ha vägen på dikesvallen.

Blåsten hjälpte till vid fällandet. För årets monstergran så räckte svärdet inte till men det fattades bara en liten centimeter så blåsten stjälpte granen i alla fall.

Ganska snyggt fälld utanpå dikesvallen …

Det blev över en kubik stock från den här granen. Jag försöker få fem kubik per dag men det lyckas bara där granarna är riktigt stora. Det tar nästan lika lång tid att kvista och kapa en mindre gran men det blir betydligt mindre kubik stock av en liten. Till all tur har det inte (ännu) varit någon röta i de här stora granarna. Bara två tremeters längder har jag varit tvungen att ta bort och de var alldeles tydligt körskador eftersom röta fanns på ena sidan.

Vädret har varit fint den senaste tiden. Vi hade ett par riktigt kalla nätter så ett par plusgrader på eftermiddagen gör inte så mycket. Och så har vi ingen snö uppe i träden mera. På marken är det mycket ojämnt. Vissa ställen är det litet snö men i gläntorna kan det vara ganska mycket kvar ännu. Men vädret blir sämre vilket betyder varmt och snö. Det här februari lär ha varit det varmaste sedan 1859 och det kan man tro. Då blir det väl smällkallt i mars så att årsmedeltalet blir ”normalt”.

En bortkastad dag

Allt emellanåt händer det – och speciellt ofta i skogen. Dagen verkade bra. Det hade frusit på natten (-6 grader) och värmen hade fått snön att falla ned från träden. Nu skulle det huggas – trodde jag. Men jag hann inte ens stanna traktorn förrän jag hörde ett grymt pysande. Ventilen på ena bakhjulet hade brustit. Där jag fäller är granarna så stora att motorsågen med nöd och näppe räcker till (med 13″ svärd) och kvistarna är lika grova som armen. En av dem hade slagit av ventilen.

Tja, det var inte mycket att göra annat än att ringa hem efter skjuts och hämta stora Zetorn. Till all tur var det fredag morgon fastän allt elände vanligen händer på fredag eftermiddag. Och vi har bilväg ända fram till skogsskiftet i Tallmosan. Nattens köld gjorde att vägen till skogen höll för den stora traktorn. Sedan var det problematiskt att komma fram med den. Där vägen var rak gick det men den är så grymt lång att minsta krök gjorde att skopan tog emot träd. Jag lyckades i alla fall komma fram utan att såga ned alltför många träd.

Nu var det fint att ha lastaren fäst vid traktorns ram. Då har man inbyggd domkraft och bara sätter ned en benet och bakhjulet lyfts i vädret. Så det kunde jag skruva loss och lyfta bort med frontlastaren. De stora hjulen går inte att hantera för hand.

Därefter hämtade jag Ducaton och släpvagnen, körde ut hjulet till vägen och lastade på vagnen. Och så körde jag det till Kuggom till vår däckspecialist och fick ny innerslang monterad snabbt medan jag väntade. Hem igen och hjulet med frontlastaren tillbaka till traktorn.

Det gick bra att sätta tillbaka. Med stödfoten kunde man lätt reglera höjden på traktorn så man fick det på skruvarna.

Muttrarna på och så var det bara att dra fast dem ordentligt.

Visst gick allt bra men innan jag hade alla traktorerna och Ducaton hem från skogen var det i alla fall mörkt och dagen förbi utan att jag hunnit såga nånting alls. Utom en jättestubbe som jag måste såga ned för att komma fram till bakhjulet med frontlastaren. Åter en bortkastad dag. Och så den filosofiska frågan: Hade det hjälpt att inte alls stiga upp i morse ?

Skogsbondens arbetsväg

Jag satte tidigare in en förfalskad video, dvs. det var en stillbild men nu har jag monterat traktorkameran. Det är en billig vindrutekamera som i alla fall har en ganska bra kvalitet. Fästet är däremot uselt. Det skulle sättas fast med en sugkopp och det gick inte alls. Så jag byggde om det och satte en stark magnet i stället. I en bil kan det vara svårt med nutida plast överallt men i gamla Zetorn finns det mycket järn. Lite måste det ännu ändras för vibrationerna stör mikrofonen ganska mycket ibland. Men det borde gå att fixa med gummibussningar. Magneten är röd.

Kameran är en G1WH med HD 1080 och rätt hyfsat nattseende. Jag kollade på nätet och den fick bra vitsord. Mycket bra för under 50 euro på eBay.

Nu kan jag visa en äkta hemfärd från skogen. Musiken är också äkta. Den kommer från mina hörlurar via Blåtand som vi diskuterat tidigare.

Det har varit ett problem att ta video eftersom jag arbetar ensam och sällan har tid med att ställa upp videokamera med stativ. Nu kan jag ha kameran i traktorn och flytta den snabbt med magnetfoten till lämpligt fönster.

Tornados spelar Telstar. Det var den första telekommunikationssatelliten för civilt bruk. Nu är det redan över 50 år sedan.