Bondbloggen – Sida 10

Nytt såghus

Det har varit bra att ha tak över sågverket men då taket på bodvinden skulle bytas så måste jag riva bort sågtaket. Det hade varit svårt att byta tak annars.

Det gamla sågtaket i vägen för takarbetet (juni 2022)

Sågverket är i alla fall så viktigt att jag måste ställa upp det tillfälligt. Man behöver det hela tiden för att såga till virke. Visserligen håller vi på att drunkna i gammalt sågat virke men det saknas alltid just den dimension man behöver. Det långa sågade virket (över 6 meter) sparar jag också om det inte nödvändigtvis behövs. Det är nämligen krångligt att såga långt virke. Det går fint att såga 3 och 4 meters stockar med Logosol men sedan börjar ändarna hänga ned och man måste ha en domkraft under ändan för att få jämntjockt virke.

Logosol-sågen är fint konstruerad för den går lätt att flytta utan att linjalen tappa inställningarna. Bara man får de fyra fötterna någorlunda stadiga så är det bara att såga. Ändstöden behövs bara för riktigt långt virke (över fem meter). Den här sommaren har varit mycket torr men man vill nog ha tak över sågverket då det regnar.

Den gamla platsen har annars varit bra men det har varit besvärligt att ta bort sågspån – som det blir stor mängder av eftersom vi använder ett vanligt motorsågsvärd. Dessutom har utrymmena i huset bakom sågen varit ganska oanvändbara eftersom man inte kan köra in nånting där. De har mest blivit skräpsamlingar. Så jag beslöt flytta sågverket och bygga ett nytt såghus så att man kan köra med traktor på båda sidorna.

Efter tröskandet så började vi bygga såghuset men först måste björkarna tas bort. De stod i vägen och dessutom skuggade de solpanelerna. Såghuset skulle komma mellan första och andra björken från höger men avståndet mellan dem var för kort. Björkarna till vänster har också länge krånglat då man skall använda lastaren och köra med skördetröskan mellan ladan och björken.

Med litet precisionsfällning och med hjälp av lastarbommen fick jag ned björkarna utan skador.

Med frontlastarens skopa jämnade jag ut byggplatsen. I det lilla diket finns redan ett täckdikningsrör så det var bara att fylla på med grus. Med lastaren lyfte jag dit fyra hörnstenar (från ladan där vi för några år sedan slog cementbalkar i stället för stenarna). Sedan var det bara att ställa upp hörnstolparna.

Nu ville jag inte ha några stolpar alls inne i såghuset och då linjalen på sågen är 7 meter lång så måste huset inuti vara minst 8,4 meter (mellan hörnstolparna). Dessutom måste man ha möjlighet att med lastaren lyfta tunga stockar upp på Logosolens bänk. Så det blev en ovanlig takkonstruktion med en 10 meter lång balk och V-formade takbärare.

Jag har tillverkat flera lådbalkar och de är mycket stabila men så tänkte jag att det går lika bra att bygga en fackverksbalk av eget virke som jag har i överflöd. Skivorna för lådbalken hade kostat närmare 500 euro. Nu behövde jag bara betala för skruvar och litet järn. Fastän vi har mycket långt virke så finns det inte så långa blankor som 10 meter och jag måste alltså skarva.

Jag har tre väldigt fina böcker från Institutionen för lantbrukets byggnadsteknik i Lund 1982 “Systemlösningar för jordbrukets driftsbyggnader” med ritningar och färdigt beräknade konstruktioner i detalj. Jag köpte dem då vi byggde verkstaden 1986 där jag använde en 14 meter lång lådbalk. Det är grymt värdefulla böcker som jag använt i byggen sedan dess. Sådana görs inte mera då alla köper färdigt eller har andra att bygga.

Från dessa böcker lånade jag skarvförband med plattstål och fyra genomgående bultar för nedre delen av fackverksbalken där det är dragkrafter. Den övre delen har bara tryckkrafter.

Nedre skarven med plattstål och genomgående bultar

Fackverksbalken tillverkades i verkstaden

Jag skruvade först ihop virket (så att man kunde ta bort och göra om ifall något gick snett). Då allt verkade klaffa så spikade jag strävorna med spikpistol. Förra balken (till flislagret) spikade jag för hand och har ännu en stor knöl på höger arm som resultat av överansträngningen. Vis av skadan använde jag nu spikpistol.

Fackverksbalk 10,2 meter med stöd 8,4 meter

Eftersom balken bara är fem centimeter bred (plus 2x22mm stöd) så är den ganska vinglig men jag har två blankor från mitten snett ut till hörnen som stabiliserar den. Två andra sneda blankor stöder takstolarna på bägge sidor om luckan. Konstruktionen höll åtminstone mej då jag var uppe på taket och skruvade fast takskivorna. Till vintern kan man ställa upp tillfälliga stöttor ifall det kommer mycket snö. Vi sågar sällan på vintern.

Principritning över såghuset med lastar lucka i taket

Taket har korrugerad takfilt. Skivorna är mycket lätta och trevliga att arbeta med. De förorsakar ingen kondens heller så jag använder dem i en mängd byggen.

Fackverksbalken lyfte jag på plats på de främre stolparna med den stora lastaren. Den har varit alldeles oumbärlig i byggarbetena i sommar. Därefter skruvades balken fast med genomgående gängstänger med brickor och muttrar på bägge sidor.

Fackverksbalken lyfts på plats på de främre hörnstolparna

Brorsan borrar hål och skruvar fast fackverksbalken

Sedan placeras V-blankorna från bakre hörnstolparna till mitten på fackverksbalken och skruvas fast med genomgående gängstänger med brickor och muttrar. Med M12 gängstänger så går allt annat sönder före fästena.

Takbärare med V- eller egentligen K-konstruktion

Sedan måste jag ställa in Logosolen och såga takstolar för jag hade inte lämpliga dimensioner i lager. Takstolarna är 40×125 mm för att vara litet lättare. Ovanpå dessa placerades vanliga 22 mm bräder som underlag för takskivorna.

Sedan gick det åt skogen för jag hade för bråttom. De första skivorna satte jag upp i mörker och allt blev vint och vrångt och fel. Väderprognoserna hotade med regn på natten men förstås så kom det inget. Men nog följande dag kom det två ordentliga skurar fastän det inte skulle regna alls …

Första försöket på natten (vint och vrångt och fel)

Sedan började jag på nytt och skruvade upp det andra paret sneda blankor. De hänger under de huvudsakliga bärarna (50x200mm) i järnhängslen. Nu mätte jag ordentligt i dagsljus för att få det att passa ihop. Det är inte så enkelt då alla bärarna är sneda och dessutom lutar 10 grader.

Det gick bättre att sätta upp taket i lugn och ro och dagsljus. Nu är alla takskivor uppsatta över om det ännu saknas en del snedsträvor. Sågen är användbar och kommer att behövas då uthusets väggar skall lagas innan vintern. Det blir inga fasta väggar alls men jag tänkte hänga upp tunga presenningar på två sidor för att minska på genomdraget. Då man skall köra bort sågspån med frontlastaren måste det gå att dra presenningen bakom sågen åt sidan.

En hel del vägg som det skall sågas bräder till innan vintern

Det har varit bråttom hela sommaren och hösten. Vädret har varit rätt bra för byggande även om det har kommit några regnskurar. Det är orsak att ha bråttom med byggandet nu då det är torrt för det är inte alls trevligt att klafsa omkring i vår lera då den blir våt.

Det tog en hel del tid att planera såghuset på grund av den ovanliga konstruktionen och för att jag inte ville ha stolpar inne i huset. Mest varje dag måste jag ändra på ritningarna (CAD-program på datamaskinen) och varje natt kom jag på ändringar som måste göras. Det är all idé att “sova på saken” för jag vaknar ofta mitt i natten och tänker att det var för krångligt och att det kan göras enklare.

Vetet i torken är nu omkring 16 % så det klarar sej över vintern om man kyler ned det då det blir kallare. Så det ser ut att bli en ordentlig bygghöst.

Sommaren som gått – odling 2022

Pust. Det har varit bråttom precis hela tiden. Orsaken är förstås solkraftverket och takarbetet. Speciellt som planerna måste ändras mitt i allt vilket krävde ännu mera tid och arbete. Men nu börjar det vara dags att dra ihop sommaren.

Vårsådden blev senare än vanligt men inte så sent som i fjol. Likaså kom det för mycket regn som delvis dränkte brodden. Och så blev det alltför torrt i juli men inte så katastrofalt som i fjol.

Det här året har bjudit på en mängd förändringar. Priserna började gå upp och ned – mest upp. Osäkerheten gick så långt att man inte ens kunde köpa gödsel för grova pengar. I vårsådden ledde det till att jag drog ned gödselmängden ordentligt och sparade en del av den inköpta mängden för att inte vara helt utan nästa år. Samtidigt köpte jag en begagnad spridare men använde den bara till att sprida en enda storsäck.

Och vad tror ni hände sen ? Det blev ingen katastrofalt dålig skörd i år (även om den inte var bra). Den enda åker som var usel var Aaltjärri inne i skogen där vårens regn torkade upp för långsamt. Resten av åkrarna gav en hyfsad skörd om man beaktar den låga gödslingsnivån. På sina ställen där vi sått dubbelt (i hörnen) så hade vi till och med liggväxt. Så jag ångrar inte den neddragna gödselmängden.

Aaltjärri där svackorna blev dåliga på grund av regnet på våren

En åker var riktigt bra och det var den tidigare gröngödselåkern. Men den har alltid varit bra (hög mullhalt) och så spred jag storsäcken med spridaren på den. Alla åkrar var mycket lättröskade men den var det ett rent nöje att köra över. Kort strå och ingen liggsäd och inget ogräs.

Jämnt och fint och inte ett ogräs i sikte

Fukthalten var låg överallt även om det kom ett par små regn. Vi började med 16,5 % som gick upp till omkring 20 % efter regnskurarna men det sista vi tröskade var bara 15,5 %. Vi tröskade sent. Alla andra häromkring hade tröskat färdigt vid det laget. Men vi har aldrig haft bråttom med tröskandet eftersom solen torkar billigare på åkern än i torken. Utom förstås då det lovas regn.

Under många år har jag arbetat med att få bort flaskhalsarna och nu kan vi tröska så fort som tröskan hinner köra över åkrarna. Det går att köra upp säden i kalluftstorken snabbare än tröskan hinner tröska. Det har också varit fint att ha hjälp. Vi har varit tre förare så vi kan köra hela tiden om det krävs. Men i år har vädret varit så bra att vi bara kört på eftermiddagarna då säden är som torrast.

I år har det varit ovanligt litet ogräs – så gott som inget alls. Besprutningen lyckades över förväntan. Det fanns en hel del baldersbrå i juni men metasulfuronet tog bort precis all baldersbrå. Troligen hjälpte torkan i juli till att ta kål på det försvagade ogräset. Så rena åkrar har jag inte tröskat på år och dag. Jämför bilden nedan med den frodiga baldersbrån i Broddarna bättre.

Den frodiga baldersbrån från våren är helt död

Att tröska är hos oss tillika förberedelse för vårsådden. Direktsådd behöver kort stubb och litet välhackad halm så jag kör långsamt med bordet så lågt ner som det går. Det är alltid fara för att tröskan tar in jord (mest på mulljordarna) men i år var det så torrt och stadigt att det bara hände ett par gånger. Men man måste passa på hela tiden och lyfta bordet allt emellanåt. Vi har ett par rovfåglar som följer tröskan och kniper sorkar men man har inte tid att se på dem för då kan det gå dåligt.

Vi har en kraftig hack som man kan använda ifall det blir för mycket halm men det kräver en körning till så det försöker jag undvika. Halmen var kort i år så kanske vi klarar oss att så utan att hacka nästa vår. Mest brukar det vara problem på mullåkrarna.

Så här långt har det gått bra (sa han som föll från elfte våningen då han kom till andra) men vi vet ännu inte priserna nästa vår då den här skörden skall säljas. Vi behöver knappt torka alls nu på hösten även om det var ett par dagar med prima torkväder och alltså en massa solenergi. Det enda som behövs är att hålla vetet nedkylt över vintern och det kan man med fördel göra på natten då elpriserna är riktigt låga – ibland ned till 1 cent/kWh eller lägre. På våren torkar man sedan ned de sista procenterna under de soliga vårdagarna med 20 % luftfukt. Och det har jag tänkt göra helt gratis med hjälp av solkraftverket.

Priserna nästa vår vågar jag inte ens gissa så osäkert som det nu är. Inte bara vetepriserna är osäkra utan också gödselns pris är helt omöjlig att förutspå. I värsta fall får jag använda de gödselsäckar som jag sparade på våren. Men kommer det hyfsade priser så köper jag nog litet till. Det gäller inte bara att få inkomster utan man måste också veta utgifterna innan man vet hurudant utfallet av året skörd blev i slutändan.

Vi odlar inte enbart vete utan vår gröngödslingsvall (ca. 6 hektar) blev också hyfsad. Det såg riktigt illa ut på våren med gles timotej och så gott som ingen klöver alls på den styva lerjorden. Men nu till hösten hade det kommit tät och jämn klöver även om den var kort. Så det finns hopp om att gröngödslingen förbättrar strukturen ifall nu klövern övervintrar bra.

Odlingssäsongen börjar vara förbi för i år. Det är bara att vänta till våren då vi åter direktsår i den “såbädd” som vi nu har. Jag hoppas att halmen blir lika spröd som förra våren då det var lätt för såmaskinens tallriksbillar att skära igenom den.

Vi ska inte heller glömma att tröskan höll ihop i år. Inga reparationer annat än att jag före skörden måste svetsa haspelröret som hade sprickor från i fjol. Nu satte jag in förstärkningar i form av L-järn för det är alldeles klart en svag punkt. Henrik som gjorde ren tröskan var också nöjd med att den var så ren på grund av det torra tröskandet. På vissa punkter var den renare än före skörden. Man behövde bara blåsa ren den och eftersom det inte fanns grönt ogräs så måste man inte skrapa just nånting.

Nu är det dags att börja göra allting som blev uppskjutet under sommarens solkraft- och takarbete. Det är inte litet det. Före skörden skulle jag sätta igång flispannan eftersom det blev ganska kallt. Men det gick riktigt illa. Skruven fastnade och satt stenhårt och jag hade tid att ta loss den först efter tröskningen.

Men det är en annan historia.

Ändrade planer

Hela augusti gick till att försöka få solpanelerna uppsatta så det blev aldrig tid att skriva nånting.

Man planerar och planerar men då planerna skall förverkligas så kan det visa sej att det inte fungerar som man tänkt sej. Så gick det med mina solkraftsplaner. Visst fungerade solpanelerna och de ger en hel del energi men så gott som genast märkte jag att den mesta energin kom vid fel tidpunkt på dagen.

De nuvarande solpanelerna börjar ge energi redan klocka 6 på morgonen och producerar som mest klockan tolv mitt på dagen. Men luftfuktigheten sjunker ganska långsamt och är som lägst på eftermiddagen då de nuvarande panelerna redan ger mindre effekt. Torkfläktarna sätter jag igång då elproduktionen från solpanelerna redan börjar minska.

Så det blev att ändra planerna grundligt. De 20 paneler som jag satt upp får bli kvar men resten – 20 paneler – måste jag sätta upp på ett annat tak som ger mera effekt senare på eftermiddagen. Det blev ladans tak som är i vinkel mot uthusets tak – mot sydväst. Då blir det mera effekt senare på dagen.

Det gick inte att använda de fästen som jag hade hemma för de är avsedda för falsat plåttak och ladans tak är gammaldags vågplåt. Så jag måste beställa nya fästen från Tyskland och planera om allting . Det var besvärligt för på ladan finns det ovanpå det gamla pärttaket ett filttak med triangelribbor och utanpå det finns det plåttaket med sinusvågplåtar.

Det finns skruvar för trätak och panelernas fästprofiler men de var ganska korta för ett tak med tre lager. Efter mycket om och men och en del misslyckade försök så fick vi upp 100 skruvar så panelerna borde nog hållas fast. Sedan är förstås det gamla taket krokigt på alla sätt så det blev ett grymt mätande och ställande innan profilerna var så raka att man kunde sätta upp panelerna.

Till all tur satte vi upp ställningar (som vi hade använt för husets tak) för det blev mycket klättrande upp och ned. Men tid gick det så att vi blev två-tre veckor försenade.

Hälften av solpanelerna måste sättas på ladutaket

Medan vi väntade på nya fästen för ladans tak så satte vi upp de sista plåtarna på bodvindens tak. Det var också lindrigt rakt och vad värre var så är hela uthuset krokigt. Det gjorde inget då man spikade upp pärtor men det är svårare med nästan fem meter långa plåtar.

Underlaget för den sista delen av taket var också ruttet och ojämnt (solsidan) så det måste förnyas. Takstolarna var i gott skick och ganska raka så slutresultatet blev inte så tokigt.

En av våra katter inspekterar det nya taket

Åter måste jag förundra mej över våra katter som inte bara klättrar upp för aluminiumstegarna utan också kliver ned riktigt elegant. Och stegarna var branta … Jag förstår att katterna var intresserade för råttuslingarna hade byggt bon ovanför pärttaket men under betongteglen. Så det fanns en hel del råtthål och spår efter dem. Det var troligen på den tiden då vi hade sädtorken på bodvinden för omkring 60 år sedan.

Plåtarna är lätta att sätta upp med den långa skogslastaren (8,5 meter) men det var värre med åsplåtarna och ändplåten. Till all tur fick vi hjälp av bergsbestigaren (Henrik) som skuttade omkring på taket så man blev riktigt grön av avund. Jag satte upp en åsplåt och kom nog upp men det var svårare att komma ned helskinnad.

… och sista åsplåten den 17 augusti 2022

Sedan började tiden ta slut. Jag borde ha satt tröskan i skick men ville ha upp alla solpanelerna med tanke på de grymma elpriserna som ibland gick upp till 80 cent/kWh. Det kan jämföras med 6 cent/kWh som vi hade i december 2021. Vi arbetade med brorsan så mycket vi orkade och hann och fick också alla solpaneler i funktion dagen innan vi åkte till Sverige.

Så kan man förundra sej över att vi åkte till Sverige i stället för att börja förbereda tröskningen av vetet. Men nu var gubben så slut att det behövdes omväxling till takarbetet. Någon ledighet blev det inte för jag höll på i fyra dagar med att slå meterhögt tjockt gräs runt äppelträden i Medåker. Men man fick åtminstone stå rakt upp och ned på marken.

Då vi kom tillbaka så stod stora Zetorn med en spik i framhjulet och flismataren var sönderskruvad i små bitar.

Men det är en annan historia som man säjer.

5 kW solkraft

Testkörningen av halva solkraftverket (20 paneler) visar att det producerar omkring 5 kW mitt på dagen. Det är lägre än den nominella effekten på 6 kW men ganska hyfsat. Det räcker bra till för vårt elbehov utom fläktarna.

Det blir en hel del förändringar efter det här. Det som vi kopplat på mitt i natten då elströmmen är billig skall nu flyttas till mitt på dagen då vi har egen ström från solpanelerna. Nu har vi inte ens erfarenheter från en dag med solelektricitet men det blir bättre med tiden. Den andra halvan av solkraftverket skall ännu byggas ut men vi har åtminstone kommit igång.

Med ett pris på 50 cent/kWh så förtjänat vi nu 2:50 euro i timmen.

745 Volt solenergi

Det har varit tuffa tider. Först var det hett och sedan regnade det fastän det inte skulle regna alls enligt prognosen. Priset på börsel gick upp till 50 cent/kWh så det blev bråttom att få igång solpanelerna.

Väderprognoserna har varit helt felaktiga men har ändå fungerat som slavdrivare. Om de lovat regn så är det bråttom att få upp panelerna och om de lovat sol så är det bråttom för det kommer i alla fall regn. Förra veckan var rena rama höängsvädret. Det regnade var tionde minut fastän det nästan inte fanns regnmoln på himlen och just då det torkat upp på taket så kom det igen en liten skur. Det blev inte millimetrar men det störde takarbetet ordentligt.

Till sist så satte vi upp panelerna mellan skurarna men en måste vara uppe på taket hela tiden för om han kom ned så fick han en massa blöt lera under skorna – och det var inte så bra på plåttaket. Väderprognoserna såg vi på var tionde minut men det var inte till någon hjälp för de stämde nästan aldrig.

Nu har vi i alla fall hälften av mina solpaneler uppe och alla brorsans paneler. Jag mätte nyss spänningen i ledningarna som kommer in till invertern och det var 745 Volt (ingen direkt sol). Det är alltså likström från panelerna som invertern skall omvandla till vanlig växelström.

Ena halvan kopplad: 745 Volt (ingen direkt sol)

Det gick ganska bra att få upp takplåtarna med den stora lastaren. Jag arbetade ensam för det var alldeles för farligt att ha någon uppe på taket. Ett litet misstag då man drar i spakarna och den 8 och en halv meter långa bommen svänger ganska våldsamt. Det gäller att koncentrera sej och ta det mycket lugnt för att få upp plåtarna utan ryck. Jag hade plåtarna på vagnen och en ställning med två bräder under plåten och två lyftband till gripen på lastaren så jag kunde hissa upp dem på taket (se På taket igen).

Då jag fått upp plåten på taket så klättrade jag upp själv och tog loss ena sidans slingor och skuffade plåten från lyftställningen ned på taket. Sedan slingorna tillbaka i gripen och jag kunde klättra ned och lyfta ned ställningen på vagnen igen.

Lägg märke till ribban som hindrar den lösa plåten från att rasa ned. Jag lyckades nog få ned två plåtar men de blev till all tur inte alls skrynkliga. Bäst att arbeta ensam i alla fall.

Sedan klättrade jag upp igen och bröt ned plåtfliken i nedre kanten så att jag kunde sätta ned plåten rakt på rätt ställe. Att få den att röra sej längs falsen var lögn – den satt som sten då den var nedslagen. Troligen för att taket inte var rakt. Och det är det aldrig på ett gammalt hus. Då falsen var nedslagen (med en gummiklubba) så skruvade jag fast andra kanten på plåten i underlaget.

Det gick bra på halva taket men sedan märkte jag att andra takhalvan var annorlunda. Pärtorna var nyare – inte gråa alls – och betongtakteglen var mycket sämre. Tydligen var taket byggt i två olika skeden. Den andra takhalvan hade dessutom längre avstånd mellan underlagets ribbor så jag var tvungen att sätta in tunna brädlappar under mitten som hade sjunkit ned (se bilden ovan).

Nu började det också bli problem med själva takkonstruktionen. En del av taket hade sjunkit ned och väggbandet hade tryckts ut nästan 10 cm. Orsaken var att mellantaket över bodan hade satt sej ordentligt och måste lyftas upp. Så jag beslöt att först bygga ena halvan av solpanelerna. Eftersom jag har 40 paneler så måste de delas upp i två skilda slingor för invertern klarar inte mer än 1000 Volt. Den andra halvan sätter jag upp först då bodtaket är upplyft och väggbandet rakt.

Förra veckan skruvade jag upp hållarna för panelerna som består av klämmor på falsarna och profilrör längs taket. Klämmorna är tillverkade i Orimattila och har två stadiga bultar som pressar två tjocka plåtprofiler kring falsen. De är specialtillverkade för klickplåten. Själva ställningen är tysk och anpassad till Heckerts paneler.

Solpanelerna lyfte jag upp med lastaren och lyftslingor. De är inte tunga men ganska stora att hantera för hand på ett sluttande tak. Nu kunde jag försiktigt lyfta upp dem liggande på rygg och placera dem på taket där brorsan skruvade fast dem.

En flyttbar ställning hindrar panelerna att rasa ned tills de är fastskruvade. Fästena är specialkonstruerade att passa i profilskenorna och panelerna.

Regnskurarna var besvärliga. Ibland fick vi bara upp en panel innan nästa skur tvingade oss att dricka kaffe igen. Det blev mycket kaffedrickande innan de 20 panelerna var uppsatta.

Men så gäller det att koppla ihop panelerna och det kan göras dumt eller mindre dumt. Varje panel har två sladdar för plus och minus. De skall kopplas ihop till en slinga i serie så att ena panelens plus går till följande minus och så går slingans ändsladdar ned till invertern. Men man skall inte koppla panelerna så att det blir en stor slinga för då blir den känslig för åska.

Om man kopplar ihop alla panelerna och sedan drar returen samma väg tillbaka så bli det ingen stor slinga. Men det blir en mycket lång returkabel. Bättre är att använda sej av den hoppande grodans system. Då kopplas första panelen inte till grannpanelen utan till varannan panel och sedan kommer man tillbaka på samma sätt (med de överhoppade panelerna). Det blir ingen stor slinga som åskan kan inducera störspänningar i och det blir korta ledningar. Och “Hast Du mir gesehen” – panelernas sladdar räcker just precis till varannan panel … Alldeles som om de var avsedda att användas enligt den hoppande grodans system.

Det behövs skarvar i ändan till höger därför att jag ville ha panelernas kopplingsdosor nära till kanten så man lättare kan koppla sladdarna. Nedre radens dosor är därför vända nedåt.

Nu skall ännu invertern kopplas till elnätet och så måste jag sätta en Wifi-rutter i ladan eftersom signalstyrkan från dem jag har i huset är för dålig. Men snart borde jag få solenergi – även om det ännu bara är halva systemet (6,5 kW nominell effekt).

Ny gödslingsteknik (mindre)

Nu har jag testat den nya (begagnade) spridaren. Efter att ha oljat och tagit loss det fastrostade reglaget så fungerade den bra. Nu är det problem med traktorn. Redan i vårsådden märkte vi att maskinen inte hölls uppe utan sjönk ned långsamt. Ventilen till hydrauluttaget läcker alltså. Och med spridaren var det inte alls bra.

Man kan stänga matningen hydrauliskt men sedan går matningen långsamt tillbaka till det ursprungliga för det finns en stark fjäder som drar tillbaka den enkelverkande hydraulcylindern. Det betyder tyvärr att det inte går att köra på det sättet. Antingen måste jag byta traktorns hydraulventil eller sätta in en ny i serie med slangen till spridaren.

Jag körde ut en storsäck (700kg) på en åker där vi i vårsådden gödslade ganska litet. Brodden var inte alls dålig men jag ville se vilken inverkan tilläggsgödsling har. Därför körde jag också vartannat varv med spridaren så det är lättare att jämföra.

Inställningarna fungerade ganska bra enligt Bogballes tabell och någon precisionsgödsling behövs inte. Där det kommer litet mera gödsel så växer det bättre och där det kommer mindre så växer det sämre. Jag kan inte se att “precisionsgödsling” skulle ha någon större betydelse.

Jag märkte också att det är problem att veta när gödseln i spridaren är slut. Man ser ju inte bottnen från traktorn. Det enda var att ta upp bakrutan och höra när rasslandet tar slut. Möjligen måste jag installera traktorkameran bakom traktorn.

Det gick bra att installera spridaren men litet spännande var det då jag skulle sänka den för kraftuttagsaxeln kom mycket nära dragkroken. Det går nog men inte om spridaren sjunker in i lös jord så jag har en pall under den då jag ställer bort den.

Kraftuttagsaxeln kommer mycket nära dragkroken

Nu blir det ändringar i vårsådden. Jag börjar sätta mycket litet gödsel då jag sår och sedan kör jag ut mera där det behövs och lönar sej. Då undviker man eländet från i fjol då så gott som all gödsel gick förlorad för det kom just ingen skörd. Det hade inte hjälpt att gödsla mera då heller för brodden var alldeles för gles efter två stora regn. Jag hade kunnat spara åtminstone hälften av gödselkostnaderna. För oss är det absolut största utgiftsposten så i framtiden kommer gödseln att vara först på besparingslistan. Här pratar Yara för döva öron.

Då vi får igång solpanelerna så blir torkningen nästan gratis och med direktsådden så är bränslekostnaderna mycket små. Vi använder alltid eget utsäde – i år var grobarheten 99%. Kvar har vi gödselutgifterna och litet besprutningsmedel som jag också dragit ned på. Gödseln står då för närmare 80 % av de rörliga utgifterna – om inte mer. Lönsamhetskalkylerna som man ser här och där fungerar inte alls för oss. Maskinerna är gammalt skrot som vi lappar ihop och byggnaderna fixar vi också med virke från egen skog.

Förhållandet mellan vetepris och gödselpris är avgörande men det stora problemet är att vetepriset vet man först ett år efter sådden – och nästan två år efter gödselinköpet. Det har visat sej att gödseln håller ganska bra i två år så man kanske måste köpa gödsel på två års sikt ? Men jag har ingen lust att betala dagens priser så inför nästa vårsådd blir det mycket små inköp. Vi har sparat en hel del gödsel så vi måste inte heller betala så mycket på ett års sikt.

Det är förstås enklare att gödsla i samband med vårsådden och då sparar man en körning. Men det går inte åt så mycket bränsle då spridaren klarar av 12 meter.

Nästa stora steg i inbesparingarna är att helt sluta gödsla men det är betydligt svårare så det får nästa generation fundera på. Man kan också fundera på inblandning av kvävefixerande växter. Det närmar sej biodynamisk odling men jag vågar inte lämna bort besprutningen med tanke på de massor av baldersbrå vi har. Jag har också sett hur det ser ut ifall man inte sprutar – det blir bara en djungel av baldersbrå.

Som sagt så har jag funderat på gödsling med biprodukter från gasproduktion men det är tyvärr ganska långt i framtiden här i våra trakter. Österbotten har kommit mycket längre.

Varje år är olika så det tar flera år innan man vet hur det nya gödslingssystemet fungerar. Det är ju närmast nygammalt för visst har det tidigare använts delad giva. Det blev inte till nånting med den lilla tratten som bara rymde 200 liter i jämförelse med den här som rymmer en hel storsäck.

Vi får se hur det går …