Två månader efter branden

I dag är det två månader efter köksbranden. Jag började måla golvet och nu känns det som om det skulle kunna bli till nånting ännu den här sommaren. Taket är redan målat och väggarna fixar man till och med i vinter ifall det blir bråttom. Det har varit tuffa månader. Förutom vårsådden och sprutandet har all tid gått till att få stuvun (=köket) beboeligt igen.

 

DSCN3879

Även om det varit en hel del jobb med att riva sotiga och vattenskadade delar så är det inget emot att välja tapeter (de gamla  är ganska sotiga). Vi har gått igenom tapetkatalogerna flera gånger om men av alla tusentals tapeter så finns det ingen som vi kommit överens om. Stuvutapeten är klar men den täcker bara övre delen eftersom det kommer pärlspunt upp till 130 cm höjd. Men tamburtapeten är ett hopplöst fall.

Tamburen är ganska mörk så det borde vara en relativt ljus tapet men den borde ändå ha ett så kraftigt mönster att det syns. Den nuvarande tapeten var väldigt snygg men det bleknade (på 34 år) och nu ser mönstret mest ut som smuts. Visst finns det massor av tapeter med kraftigt mönster men man borde inte bli rädd eller yr då man kommer in i tamburen. Vissa mönster har litet de egenskaperna :-).

.Att välja tapet enligt katalogerna eller över nätet är hopplöst. Då vi tyckt oss hitta en bra tapet och beställt provbit så har färgerna varit helt annorlunda än i katalogen eller på nätet. Det blir att åka till Billnäs (Byggnadsapoteket har de gammaldags Limfärg&Handtryck-tapeterna som är de enda riktiga). Det skulle ha passat bra den här helgen för då är det antikdagar i Billnäs men jag kommer att vara i Österbotten på Bondbloggsträff. Och det är ju viktigare :-).

Vi valde skärgårdsgrått med en liten tillsats av grön umbra för att göra den mörkare. Förstås använder vi linoljefärg och av Allbäcks fabrikat som garanterat inte har några lösningsmedel eller ”förstärkt” med plastolja som alla de stora tillverkarnas ”linolje”färger. Också på byggnadsvårdssidan är lurendrejeriet vanligt och man får se upp så man inte målar med plastfärg med några droppar linolja i så de kan kalla det ”linoljefärg”. Speciellt inte Dickursby efter det att de lurade mej att måla huset med ”oljefärgen” Teho som förr var mycket bra men så bytte de ut linoljan mot nån billig plastolja och nu flagar eländet från halva huset och sitter stenhårt på andra halvan – ungefär varannan bräda. Enligt min mening var det rent lurendrejeri att inte berätta om ändringen – helst borde de ha bytt namn. Så Dickursby är portförbjudet här.

Linoljefärg torkar långsamt och det är BRA. Då hinner den tränga in i träet och man hinner lappa litet utan att det syns. De moderna färgerna är tillverkade enligt principen kvickt och dåligt. De moderna färgerna skall torka fort och täcka bra. Då flagar de också bra och blir för täta. Att linoljefärgen dras in i träet syns bra där jag skrapat fram rent trä. Därför skall golvet målas två eller tre gånger. Det stör inte eftersom det är sommar och vi bra kan vänta några dagar. Golvet skall i alla fall hålla i 30 år till. Det är mycket möjligt att det inte blir målat före det.

Det gamla golvet från 1930 är av 35 mm spont och i prima skick. En hel del spikhål finns där eftersom det sattes hårdkartongskivor utanpå i början på 50-talet och spånskivor 1980. Men det torde vara lätt att spackla de värsta hålen före nästa målning. Nu satte jag in en fris runt golvet och det blev ganska snyggt. Fris betyder i det här fallet att en golvplanka går runt hela golvet. Fördelen är att det är lättare att täta golvlisten tuntomkring och eftersom jag skruvade fast frisn så är den lätt att ta upp ifall man vill se hur det ser ut under golvet.

Och så satte jag in mössplåtar. 1980 försökte jag täta med plast (ung och dum som jag var) men den åt mössen hål i genast så rören frös första vintern. Nu går det fibercementskiva runt hela ytterväggen och innanför den tunn aluminiumplåt så mössen får jobba en hel del för att komma in. Med hydrauliskt kalkbruk i springorna i stenfoten skall det bli en hel del besvärligare för gnagarna. Farsan hade slagit cementbruk runt stenfoten men det var för hårt och sprack. Hydrauliskt kalkbruk håller bättre eftersom det inte blir lika hårt och klarar fukt (därför kallas det hydrauliskt).

DSCN3862

Och plåtarna viker jag i min heimlaga maskin. Den består av tre stabila plankor, två gångjärn och ett par skruvtvingar.

DSCN3858

Plåten sätts in mellan två plankor som skruvas ihop med skruvtvingarna och så viker man upp den tredje med det röda handtaget. Och så har man en fin plåtvinkel.

DSCN3860

Men nu skall bränsletanken på den nya släpvagnen och i morgon kör jag norrut. Det kan ta 8 timmar med litet pauser och så skall allt möjligt uträttas på vägen. Det blir troligen den enda ”semestern” den här sommaren.

 

Fy semesterväder !

Vädret är en sak som jag aldrig kan komma överens med stadsborna om. Juni var utmärkt för mej för det var svalt och bra. Litet för mycket regn kom det men jag hade fullt upp med inomhusbyggandet så det gjorde inte så mycket. Nu kom hettan tillbaka och jag känner mej som en fisk i Sahara. Semesterfirarna lär tycka om det här vädret men för mej är det rena tortyren. Så om nån glatt säjer att vi fått så fint väder så blir det mest morranden som svar.

Förstås är det bra för vetet – i själva verket var det i sista stund som värmen kom för det började gulna redan på sina ställen. Åkrarna är ojämna. I svackorna är det uselt eller helt enkelt tomt på grund av regnandet men på andra ställen alldeles för frodigt. I år är det bra att jag är försiktig med gödslandet. Den åker som var rena öknen i fjol har  nu den bästa växten. På de vanligtvis torra kullarna så växer det så det knakar.

Här är vår värsta svacka och det är inte nån torka som fått vetet att se ut så här. Om nån tvivlar på att sprutning av ogräset behövs så kan man se hur det skulle se ut utan – den gröna strängen i mitten har blivit mellan två sprutvarv. Ogräset har minsann inte drunknat.

DSCN3866

Och så en bild från den åker där jag lämnade mitten helt obearbetad förra hösten och sådde direkt. Åkern är körd med tallriksharv runtomkring. Man ser ingen skillnad – möjligen är mitten bättre men det kan bero på att vänster kant är mera lerjord som lidit av regnen. Så i år fungerade direktsådd utmärkt.

DSCN3864

Nu utlovas sol och värme närmare +30 grader. Det gäller att stänga alla dörrar och dra ner alla rullgardiner för att hålla värmen ute tills det blir mänskligare väder. Men säden trivs liksom semesterfirarna så vi är litet på olika våglängd.

 

Axgång.

För några dagar sedan började kornet ”gå i ax” vilket är ungefär normal tidpunkt trots det kalla vädret. Allt väl med andra ord? Njaa, nu är det ju frågan om kornet som såddes onormalt tidigt eller den 27.4. Det som såddes vid ”normal” tidpunkt i medlet av maj är nog efter normal utveckling, ganska rejält dessutom. Men med en fin avslutning på växtsäsongen skall väl nog det också hinna till.

Kornet sått 27.4. i ax 2 månader senare.
Kornet sått 27.4. i ax 2 månader senare.

Kornet i fråga är av sorten Elmeri och nytt för mig i år. Jag brukar ha för vana att ge en liten stråstärkar- och svampmedelsbehandling just före axgång men ett par dagar på SLC-fullmäktiges vårmöte och det ovanligt blåsiga vädret ledde till att den uteblev för den här såddens del. Vi får se var det slutar men växten är kort på grund av torkan och stråstyvheten säkert förstärkt av det blåsiga vädret så kanske det går vägen även utan behandling. Så här långt får man konstatera att det var tur att jag sådde detta vårplöjda fält tidigt för annars hade nog torkan ställt till det. I övrigt ser också de tidigt sådda fälten bäst ut. Jag hade i år ett väldigt utdraget vårbruk för spannmålens del, det gick nämligen hela 7 veckor från första till sista sådden. Man skall sprida på riskerna och inte sätta alla ägg i samma korg 🙂

Bladverk och strå relativt friskt.
Bladverk och strå relativt friskt ……
....däremot så finns det ställvis rikligt med skador förorsakade av sädesbladbaggen. Bekämpningströskeln överskreds ändå inte den här gången.
…. men däremot så finns det ställvis rikligt med skador förorsakade av sädesbladbaggen. Bekämpningströskeln överskreds ändå inte den här gången.

 

Ei mennyy nii kui Rommsos…….

………tyckte jag mig höra den finskspråkiga långtradarchauffören meddela när han beklagade att han var försenad. Med mina finskakunskaper (eller avsaknaden av dem) tog det en stund innan jag förstod vad han menade eller ”det gick inte som på Strömsö”. Sällan går det väl som planerat här på gården heller och idag var en sådan dag då det inte alls gick som planerat.

Då jag i går kollade in väderleksprognosen såg jag att de åter lagt in regnet som fanns där för några dagar sen men försvann emellan. Och då jag började känna mig lite sliten efter bland annat nattliga bevattningar så passade det utlovade regnet utmärkt. Jag brukar nämligen utnyttja dagar med ordentligt regn till att samla nya krafter så en dylik dag såg jag fram emot.  För att med gott samvete kunna vila lite fordrades det ändå en sista kraftansträngning för att få den aktuella sallats-, broccoli- och blomkålsplanteringen avklarad, lite växtskyddsjobb och skörd av några pallar isbergssallat.

Broccolin och blomkålen planterades snabb för maskin var redan justerad för ändamålet, däremot fordrades det lite skruvande för att få den i skick för sallatsplanteringen. Efter att ha konstraterat att inställningarna var OK lämnade jag över planterandet åt kvällskiftespersonalen för att själv ta itu med bekämpning av bland annat kålmal som nu igen härjar i odlingarna efter att vinden mojnat och temperaturen stigit. Första sprutan gick bra men när jag på hemvägen framåt småtimmarna konstaterade att vägen bara blev smalare och smalare så fick jag nog ajournera det fortsatta växtskyddsarbetet trots ypperliga förhållanden. Safety first!

Jag hade också meddelat skördepersonalen att vi börjar vid 6-tiden för att hinna skörda innan regnet. Trots kort natt gick det bra att komma igång, så långt allt väl. Men efter en 10-15 meters skördande sprack hydrauloljeslangen till hydraulmotorn som driver bandet på skördevagnen. Det var bara att återvända hem sätta personalen i annat arbete och börja skruva. En av de anställda undrade över om det fordras reparatör för att få det åtgärdat men min amerikanska släkting som jobbar här i sommar svarade ” No, he’s a farmer” 🙂

Hur som helst så behövdes det ny slang så en stadsresa fordrades men när jag kom till paketbilen konstaterade jag att bakdäcket var tomt. Blev att ta reservbilen men brådskan var onödig för när jag kom fram hade verkstaden ännu inte öppnat. Jag var inte ensam i kö på parkeringen men ny slang fixades ändå snabbt och vid 9-tiden var vi igång igen, …….. 3 timmar försenad och det hade börjat regna. Vi är väldigt glada åt regnet för här är det torrt, trots att det i radion pratas om att hästhö och dylikt regnar bort, så det gjorde inget att man blev tvungen att skörda i regnrock. Dessutom gick sallaten bra att skörda och vi hann få alla beställningar fixade i tid. Dottern fixade punkteringen så det blev lite vila mot kvällskvisten trots allt. Slutet gott allting gott 🙂

Eller egentligen inte för jag hade planerat för sådd av den sista planteringsomgången under tiden det regnade idag, det hann vi inte med……… men Mañana, Mañana…..

Tja…..

Christer skrev just att man borde konsultera mig när man vill veta något om vädret framledes. Nä, det skall man nog kanske inte göra för det jag håller på med är nog mest gissningar, och gissar man tillräckligt ofta har man rätt ibland. Men visst, några saker finns det väl nog som jag ger akt på och som aldrig har slagit fel hittills.

Det säkraste tecknet är att nederbörden på ett år brukar vara ganska konstant. Därför missade jag egentligen totalt sommartippningen för dålig sommar – jag det anade jag att det skulle bli, men mitt tips var nog att den skulle regna bort. Och det om något har ju kommit på skam – åtminstone i Österbotten. Nu håller ju vädret på att svänga och det skall bli intressant att se vart det far – mitt tips är att juli månad kommer att bli fruktansvärt varm, eller fruktansvärt våt. Inget däremellan.

En annan sak jag hittat på själv och litar starkt på är det jag kallar ”Valborgsindikatorn” Valborgsmässoaftonen och Första Maj brukar visa sommarens väder, men tvärtom då. Det gäller egentligen hela maj månad, är den varm och fin får vi ingen mera sommar efter det. Och tvärtom förstås. Därav det gamla bondepraktikauttrycket ”Om man sår i pälsärmarna skördar man i skjortärmarna”

Egentligen för jag faktiskt inte så mycket väderdagbok, jag skriver inte upp vädret från dag till dag, men sedan många år tillbaks har jag bokfört vädret i allmänhet under ett år.

Abborfenor, rönnbär och kaffesump och grodrom och tranor och allt möjligt annat har jag aldrig varken noterat eller intresserat mig för. Jag har inte kunnat påvisa att allsköns spådom i dylika kunnat ge resultat. Det enda som jag noterat i den vägen och som faktiskt verkar stämma är att det skall vara högvatten i ån tre gånger på hösten innan snön kommer.

Egentligen vet jag inte om den kalla sommaren stör mig nämnvärt. Jag är ingen vän av solbad och andra stekningar utan vill hellre ha ett klimat som är perfekta att jobba i, och det har det varit i sommar, med undantag då av kvällarna som varit för kalla. Däremot har den eviga blåsten stört mig. Både sinnligt och själsligt. Blåst är ittiterande att vistas i, men det värsta är att man inte kan utföra nån enda form av växtskydd eller tilllägsgödsling i blåsväder. Ogräset i rypsen fick jag bekämpat mer eller midre med våld, dvs  genom att i ren ilska sitta uppe en natt tills det slutade blåsa. Den taktiken lyckades ganska bra.

Det som dock verkligen bekymrar mig gällande årets sommar är avsakanden av insekter och dylikt flygknytt. Jo jag vet, det är behagligt att vara utan allsköns stickande och surrande (och då menar jag inte ett kafferep) men för naturen kan det aldrig vara bra. Insekterna gör ju dagligen ett jättejobb för att vi överhuvudtaget skall överleva på denna jord med pollineringar och grejer, så hur går det nu då när alla är på ledigt.

Kommer det alls att bli några bär eller äppel i år och hur går det med alla andra växter dom skall ha flytthjälp åt sina frön. Jag tror jag sett ett par getingar, nån enstaka humla och bevisligen fått två (2) myggbett i år. Inte ens flugorna vimlar som dom brukar göra. Ställer man fram en syltburk på terassen nu så är det bara – tyst. Och det har jag garanterat aldrig upplevt förr.

På midsommaraftonen var vi en sväng in i Metsäliittos lager. Det slog mig inte före efteråt att inte ett flygfä attackerat och inte ens visat sig och en vanlig midsommarafton i skogen borde det vara miljoner som surrar runt huvudet.

Jag har alldeles för biolåga kunskaper för att kunna bedöma hur det går för fåglarna, men svalorna häckning är helt klart störd. Svalorna kom nog i god tid i våras men flög med typisk intensitet bara nån vecka, och sedan dess har jag nästan inte sett en svala. Inga pipanden hörs heller från takstolarna där det brukar vara ett rysligt oljud denna tid på året. Där är också – tyst.

En annan sak som jag inte riktigt kan förstå stod jag och tittade på för en stund sen. Snabbt räknat 50 tranor lyfte ur kornåkern. Tranorna skall väl hållas med barnpassning på någon Lappländsk myr vid denna kalendertidpunkt. Vad gör dom här?

Nåja, ovanliga somarar har ju varit vanliga förr också och nog skall väl detta gå på något sätt, men det skadar inte att påminna sig om att allt ont har något gott med sig och fast vi inte gillar alla sorts kryp så behövs dom likväl för att vi skall kunna bo på detta klot.

Fast det är klart – roligt att var utan mygg är det ju.

Tillbaks till rubriken, väderbokföringen. Den behöver inte vara krångligare än nedanstående exempel för att kunna bidra med något. När man skrivit ner lite liknande och minns hur extremåren har varit och dessutom minns hur generationen före berättade tex om åsksommaren 1956, så inser man snabbt att konstiga somrar kommit och gått. Det skall väl nog 2014 göra också.

 

 

Projekt vakuumkyla

En förhållandevis stor satsning på kylning kan ju te sig lite udda en sommar som hittills mest bjudit på kallt väder med flera nattfroster. Men det kommer väl varmare tider och de facto så gjordes största delen av investeringen ifjol. Maskinen levererades dock så pass sent att vi beslöt ta den i bruk först i år. Nu har platta och tak byggts till på hallen och maskin baxats på plats, kopplats in och körts igång. Kylningsprocessen verkar fungera bra så här långt även om de skördade produkterna (sallat) hittills inte haft högre ingångstemperatur än kring 15-18 grader.

Vakuumkylning fungerar som så att luftrycket i tryckkammaren sänks så lågt att vattnet (ytfukten) förångas (kokar) vid lägre temperatur. Förångningen av vattnet fordrar energi som i det här fallet tas från produkten. En produkt med stor yta, typ sallat, är det som bäst lämpar sig för kylning i vakuumkyl. Kompaktare produkter typ morot har för liten yta i förhållande till vikten för att det skall vara någon större nytta med vakuumkylning. Snabbheten i processen och att produkten kyls också inifrån och inte enbart utifrån som i en konventionell kyl  medför att leverans av kyld vara kan ske omgående. Tidigare har det fordrats 1-2 dagars lagring i kylrum innan produkten varit genomkyld. Att produkterna passerar vakuumkylen innan de läggs in på underhållskylning  i väntan på leverans avlastar och medför en jämnare temperatur i leveranskylen. Dessutom kan också förpackad vara lika snabbt kylas ner som oförpackad.

Det är främst våra vidareförädlande kunder som önskat genomkyld vara för att lättare kunna hålla jämn temperatur genom hela processen och på så vis kunna förlänga hållbarheten på produkten. Men en väl kyld vara i obruten kylkedja fram till konsument är ju också i övrigt en bra sak, alla vill vi ha fräscha hållbara grönsaker. En av mina ledstjärnor är leverans av högsta möjliga kvalitet så vi hoppas att satsningen leder till ytterligare förhöjning av kvaliteten.

De första vakuumkylarna för grönsaker kom till Finland för ett tiotal år sen och uppskattningsvis finns det nu ett knappt tiotal i drift. De importerade grönsakerna är också oftast vakuumkylda för att klara den långa transporten.

Här följer en bildkavalkad från projektet.

Containern med vakuumkylen levereras till gården.
Containern med vakuumkylen levereras till gården 16.09.2013
Grundarbetet med plattformen inleds 27.05.2014
Grundarbetet med plattformen inleds 27.05.2014
Transport av grus kunde tack vare den i den närbelägna skogsbacken nyöppnade krossen ske med egna fordon, fick på så vis också testa dragviljan i nyförvärvet :)
Transport av grus kunde tack vare den i den närbelägna skogsbacken nyöppnade krossen ske med egna fordon, fick på så vis också testa dragviljan i nyförvärvet 🙂
Plattformen gjuts 09.06.2014
Plattformen gjuts 09.06.2014
Vägg och takkonstruktion byggdes 10.06.2014
Vägg och takkonstruktion byggdes 10.06.2014
Undertak och långsidans vägg klar 12.06.2014
Undertak och långsidans vägg klar 12.06.2014
Kylen baxas på plats 15.06.2014. Vilket inte var helt lätt, den vägde trots allt över 6000kg .
Kylen baxas på plats 15.06.2014. Vilket inte var helt lätt, den vägde trots allt över 6000kg .
Takläggning 17.06.2014
Takläggning 17.06.2014
Den holländska installatören tackar för sig glad och nöjd över att maskinen är "up and running" även om han blev tvungen att ta hjälp av en lokal entreprenör för att byta ut en läckande vibrationsdämpare. 27.06.2014
Den holländska installatören tackar för sig glad och nöjd över att maskinen är ”up and running” även om han blev tvungen att ta hjälp av en lokal entreprenör för att byta ut en läckande vibrationsdämpare. 27.06.2014
En del av dagens (29.06.2014) skörd sätts in för kylning.
En del av dagens (29.06.2014) skörd sätts in för kylning.
Ingångstemperatur +18,4°C
Ingångstemperatur +18,4°C
Utgångstemperatur +2,3°C efter 545 sekunders drift. Därefter flyttas varorna till underhållskylen och nästa sats läggs in i vakuumkylen.
Utgångstemperatur +2,3°C efter 545 sekunders drift. Därefter flyttas varorna till underhållskylen och nästa sats läggs in i vakuumkylen.