Tja…..

Christer skrev just att man borde konsultera mig när man vill veta något om vädret framledes. Nä, det skall man nog kanske inte göra för det jag håller på med är nog mest gissningar, och gissar man tillräckligt ofta har man rätt ibland. Men visst, några saker finns det väl nog som jag ger akt på och som aldrig har slagit fel hittills.

Det säkraste tecknet är att nederbörden på ett år brukar vara ganska konstant. Därför missade jag egentligen totalt sommartippningen för dålig sommar – jag det anade jag att det skulle bli, men mitt tips var nog att den skulle regna bort. Och det om något har ju kommit på skam – åtminstone i Österbotten. Nu håller ju vädret på att svänga och det skall bli intressant att se vart det far – mitt tips är att juli månad kommer att bli fruktansvärt varm, eller fruktansvärt våt. Inget däremellan.

En annan sak jag hittat på själv och litar starkt på är det jag kallar ”Valborgsindikatorn” Valborgsmässoaftonen och Första Maj brukar visa sommarens väder, men tvärtom då. Det gäller egentligen hela maj månad, är den varm och fin får vi ingen mera sommar efter det. Och tvärtom förstås. Därav det gamla bondepraktikauttrycket ”Om man sår i pälsärmarna skördar man i skjortärmarna”

Egentligen för jag faktiskt inte så mycket väderdagbok, jag skriver inte upp vädret från dag till dag, men sedan många år tillbaks har jag bokfört vädret i allmänhet under ett år.

Abborfenor, rönnbär och kaffesump och grodrom och tranor och allt möjligt annat har jag aldrig varken noterat eller intresserat mig för. Jag har inte kunnat påvisa att allsköns spådom i dylika kunnat ge resultat. Det enda som jag noterat i den vägen och som faktiskt verkar stämma är att det skall vara högvatten i ån tre gånger på hösten innan snön kommer.

Egentligen vet jag inte om den kalla sommaren stör mig nämnvärt. Jag är ingen vän av solbad och andra stekningar utan vill hellre ha ett klimat som är perfekta att jobba i, och det har det varit i sommar, med undantag då av kvällarna som varit för kalla. Däremot har den eviga blåsten stört mig. Både sinnligt och själsligt. Blåst är ittiterande att vistas i, men det värsta är att man inte kan utföra nån enda form av växtskydd eller tilllägsgödsling i blåsväder. Ogräset i rypsen fick jag bekämpat mer eller midre med våld, dvs  genom att i ren ilska sitta uppe en natt tills det slutade blåsa. Den taktiken lyckades ganska bra.

Det som dock verkligen bekymrar mig gällande årets sommar är avsakanden av insekter och dylikt flygknytt. Jo jag vet, det är behagligt att vara utan allsköns stickande och surrande (och då menar jag inte ett kafferep) men för naturen kan det aldrig vara bra. Insekterna gör ju dagligen ett jättejobb för att vi överhuvudtaget skall överleva på denna jord med pollineringar och grejer, så hur går det nu då när alla är på ledigt.

Kommer det alls att bli några bär eller äppel i år och hur går det med alla andra växter dom skall ha flytthjälp åt sina frön. Jag tror jag sett ett par getingar, nån enstaka humla och bevisligen fått två (2) myggbett i år. Inte ens flugorna vimlar som dom brukar göra. Ställer man fram en syltburk på terassen nu så är det bara – tyst. Och det har jag garanterat aldrig upplevt förr.

På midsommaraftonen var vi en sväng in i Metsäliittos lager. Det slog mig inte före efteråt att inte ett flygfä attackerat och inte ens visat sig och en vanlig midsommarafton i skogen borde det vara miljoner som surrar runt huvudet.

Jag har alldeles för biolåga kunskaper för att kunna bedöma hur det går för fåglarna, men svalorna häckning är helt klart störd. Svalorna kom nog i god tid i våras men flög med typisk intensitet bara nån vecka, och sedan dess har jag nästan inte sett en svala. Inga pipanden hörs heller från takstolarna där det brukar vara ett rysligt oljud denna tid på året. Där är också – tyst.

En annan sak som jag inte riktigt kan förstå stod jag och tittade på för en stund sen. Snabbt räknat 50 tranor lyfte ur kornåkern. Tranorna skall väl hållas med barnpassning på någon Lappländsk myr vid denna kalendertidpunkt. Vad gör dom här?

Nåja, ovanliga somarar har ju varit vanliga förr också och nog skall väl detta gå på något sätt, men det skadar inte att påminna sig om att allt ont har något gott med sig och fast vi inte gillar alla sorts kryp så behövs dom likväl för att vi skall kunna bo på detta klot.

Fast det är klart – roligt att var utan mygg är det ju.

Tillbaks till rubriken, väderbokföringen. Den behöver inte vara krångligare än nedanstående exempel för att kunna bidra med något. När man skrivit ner lite liknande och minns hur extremåren har varit och dessutom minns hur generationen före berättade tex om åsksommaren 1956, så inser man snabbt att konstiga somrar kommit och gått. Det skall väl nog 2014 göra också.

 

 

Projekt vakuumkyla

En förhållandevis stor satsning på kylning kan ju te sig lite udda en sommar som hittills mest bjudit på kallt väder med flera nattfroster. Men det kommer väl varmare tider och de facto så gjordes största delen av investeringen ifjol. Maskinen levererades dock så pass sent att vi beslöt ta den i bruk först i år. Nu har platta och tak byggts till på hallen och maskin baxats på plats, kopplats in och körts igång. Kylningsprocessen verkar fungera bra så här långt även om de skördade produkterna (sallat) hittills inte haft högre ingångstemperatur än kring 15-18 grader.

Vakuumkylning fungerar som så att luftrycket i tryckkammaren sänks så lågt att vattnet (ytfukten) förångas (kokar) vid lägre temperatur. Förångningen av vattnet fordrar energi som i det här fallet tas från produkten. En produkt med stor yta, typ sallat, är det som bäst lämpar sig för kylning i vakuumkyl. Kompaktare produkter typ morot har för liten yta i förhållande till vikten för att det skall vara någon större nytta med vakuumkylning. Snabbheten i processen och att produkten kyls också inifrån och inte enbart utifrån som i en konventionell kyl  medför att leverans av kyld vara kan ske omgående. Tidigare har det fordrats 1-2 dagars lagring i kylrum innan produkten varit genomkyld. Att produkterna passerar vakuumkylen innan de läggs in på underhållskylning  i väntan på leverans avlastar och medför en jämnare temperatur i leveranskylen. Dessutom kan också förpackad vara lika snabbt kylas ner som oförpackad.

Det är främst våra vidareförädlande kunder som önskat genomkyld vara för att lättare kunna hålla jämn temperatur genom hela processen och på så vis kunna förlänga hållbarheten på produkten. Men en väl kyld vara i obruten kylkedja fram till konsument är ju också i övrigt en bra sak, alla vill vi ha fräscha hållbara grönsaker. En av mina ledstjärnor är leverans av högsta möjliga kvalitet så vi hoppas att satsningen leder till ytterligare förhöjning av kvaliteten.

De första vakuumkylarna för grönsaker kom till Finland för ett tiotal år sen och uppskattningsvis finns det nu ett knappt tiotal i drift. De importerade grönsakerna är också oftast vakuumkylda för att klara den långa transporten.

Här följer en bildkavalkad från projektet.

Containern med vakuumkylen levereras till gården.
Containern med vakuumkylen levereras till gården 16.09.2013
Grundarbetet med plattformen inleds 27.05.2014
Grundarbetet med plattformen inleds 27.05.2014
Transport av grus kunde tack vare den i den närbelägna skogsbacken nyöppnade krossen ske med egna fordon, fick på så vis också testa dragviljan i nyförvärvet :)
Transport av grus kunde tack vare den i den närbelägna skogsbacken nyöppnade krossen ske med egna fordon, fick på så vis också testa dragviljan i nyförvärvet 🙂
Plattformen gjuts 09.06.2014
Plattformen gjuts 09.06.2014
Vägg och takkonstruktion byggdes 10.06.2014
Vägg och takkonstruktion byggdes 10.06.2014
Undertak och långsidans vägg klar 12.06.2014
Undertak och långsidans vägg klar 12.06.2014
Kylen baxas på plats 15.06.2014. Vilket inte var helt lätt, den vägde trots allt över 6000kg .
Kylen baxas på plats 15.06.2014. Vilket inte var helt lätt, den vägde trots allt över 6000kg .
Takläggning 17.06.2014
Takläggning 17.06.2014
Den holländska installatören tackar för sig glad och nöjd över att maskinen är "up and running" även om han blev tvungen att ta hjälp av en lokal entreprenör för att byta ut en läckande vibrationsdämpare. 27.06.2014
Den holländska installatören tackar för sig glad och nöjd över att maskinen är ”up and running” även om han blev tvungen att ta hjälp av en lokal entreprenör för att byta ut en läckande vibrationsdämpare. 27.06.2014
En del av dagens (29.06.2014) skörd sätts in för kylning.
En del av dagens (29.06.2014) skörd sätts in för kylning.
Ingångstemperatur +18,4°C
Ingångstemperatur +18,4°C
Utgångstemperatur +2,3°C efter 545 sekunders drift. Därefter flyttas varorna till underhållskylen och nästa sats läggs in i vakuumkylen.
Utgångstemperatur +2,3°C efter 545 sekunders drift. Därefter flyttas varorna till underhållskylen och nästa sats läggs in i vakuumkylen.

 

Ännu en frostnatt.

Jag var ju lite kaxig här om sistens då jag drog Frosten vid näsan men får se om den inte drar det längre strået till sist, det har varit både stolpskott och ribba ut de senaste nätterna. I natt (klockan är nu 1:15) är det fortfarande +5°C så det kanske klarar sig med knapp nöd om den lilla vind vi har fortsätter natten igenom. Nästa natt lär också bli kall men sen skall det väl bli aningen varmare och det börjar vara på tiden för som det är nu så gör kylan och torkan att växterna börjar krypa ner i jorden igen.

Global uppvärmning?

På senare tid har man fått höra att den globala uppvärmningen skulle komma att ge oss i kalla norden varmare och fuktigare väder så man har ju envisats med att odla sådant som är lite på gränsen för breddgraden. Man har hoppats att nästa generations skulle få det lättare genom att urvalet odlingsväxter skulle öka. Men just nu känns det som om man vore tillbaka till bonden Paavos tid och det är både kallt och torrt. Vad är det frågan om? Kom expertisens utsagor på skam? Som det nu ser ut så tror jag att man till nästa år rådfrågar Kalle när man börjar fundera över odlingsplanen, han verkar ju förstå sig på det här. Senaste natt frös en hel del potatis i Sydösterbotten och även om det fortfarande kan bli hyffsad skörd blott sensommaren och hösten blir fin så minskar nog skördemängderna för varje frostnatt när vi nu är så pass långt in i växtsäsongen som vi är. Vi får väl se, vi bönder är ändå obotligt optimistiska för annars skulle vi inte våga sätta och så nånting på våren utan kanske fundera på att beskoga åkrarna. Men inte ens det verkar vara nåt alternativ för nu lär till och med årsskotten på granarna ha frusit 🙁

Hur petig får man vara?

Det är inte enkelt att handla… Men hur petig får man vara egentligen?

Handelsresan börjar vid frukt och grönt. Äpplen, päron, kiwi och diverse annat är jag allergisk mot, så det behöver jag inte ens fundera på. Om inte Mathias är hemma, då ska det vara några gröna sura äpplen. Såna som det ryser i ryggen av om jag biter i dem, så sura ska de helst vara. Banan äter jag fast jag kan känna av en liten kliande känsla runt munnen, beroende på om bananerna är gröna eller halvbruna. Så ska man då hitta rätt bananer. Så nära ifrån som möjligt och inte multisprutade … Fast till lika konstaterar jag att det har jag då verkligen ingen aning om hur bestämmelserna egentligen faller sej i de olika länderna därifrån bananer kommer, så det är bara att chansa och hoppas man inte äter alltför mycket smörja. Bananen är en så behändig frukt/bär vad det nusen är, att äta som mellanmål. Lätt att skala, klottar inte och är god bara den fått mogna lite. Vidare, några mandariner. Samma story… Israel.. Marocko .. Ja, vilka ska man egentligen ta? Dom får inte heller vara sura och skalet ska släppa enkelt.

Grönsaker. Gurka, tomat, vitkål och lite ett som annat, så nära ifrån som möjligt och åtminstone inhemskt. Palsternackor skulle jag gärna köpa och laga mos av, men eftersom de bara finns pyttesmå palsternackor hårt inpackade i plast låter jag bli. Samma gäller kålrötter, men såna kan man hitta utan plast, okluvna i hygglig storlek. Då blir det rotmos 🙂 Hittar jag inte det är jag utan rotmos.

Så kommer man till brödet. Så nära bageri som möjligt. Och av det bageriets bröd väljer jag fullkornsråg, helst helt utan en massa jox och e-koder. Vetebröd är snudd på bannlyst. Någon bulle kan man ju peta i sej nångång, men inte vete till ”matbröd”. Då är jag hellre utan, även om en varm batong med vitlökssmör på kan vara grymt gott. Såg en gång på tv, poängen med att inte äta finmalt vetemjöl. De satte vetemjöl i ett glas, hällde i lite vatten och rörde om. Det resulterade i en kletig, seg smörja. Hur ska magen kunna ta hand om ett sånt lim var frågan… Bör dock poängteras att vetemjöl, malt i gårdskvarn är det en annan sak. Då finns det annan stadga i det, och man kan hitta pyttesmå korn i mjölet, det är inte så finmalet att man inte kan peta ur korn annat än med mikroskop, och med vatten blir det till något man lätt kan förväxla med modellera.

Fisk och köttdisken, om det finns en sådan med färska bitar i, som man får hurdan storleksbit man vill av är i dagens värld lyx. Tyvärr beskådar jag ofta bitarna, suckar och går vidare. I endel fall står det inte med stora bokstäver varifrån köttet/fisken kommer, eller så hittar jag det helt enkelt inte, utan man får lov att fråga om man vill veta. Ibland får man svaret, det kommer från … och så läser dom innantill och säger ortsnamnet. -Jaha, så långt bort ifrån… kan jag säga, varpå den som står bakom disken ser fundersam ut och säger -ja, jag vet egentligen inte var det är… Geografi. Inte mitt starkaste ämne, men lite hum om Finlands karta har jag ändå. Följdfrågorna avgör om jag köper nåt eller inte, när kom köttet hit, hur länge har det varit utan vacum osv… Jo, jag är ingen höjdare för den som står bakom en köttdisk. Oftast köper jag större köttpaket, 20-30 kg eller liknande, direkt från bonden, men ibland vill man komplettera lite sitt köttätande med någonting som redan tagit slut utav det man haft i frysen, medan man har kvar av annat. Fiskdisken brukar jag titta i, och så kommer jag ihåg alla sikar och fileer som vi har i våra frysar på holmen. Dessutom äter jag helst inte norsk odlad lax. Inte heller fisk som legat någon dag för länge uppe, om den gjort det så ser man det på den. Den må vara felfri, men, näe, jag vill inte ha den.

Gata upp och gata ner med produkter jag inte ens tittar på, yoghurt och färdiga matportioner de blir helt orört område. Ja, förutom den litersburken med naturell yoghurt som ska hem, sen går jag raskt vidare.  Mjölk är nånting jag anser är menat för barn. Så är inte Mathias hemma blir det inte mjölk handlat.. Ja, kanske nån liter om man känner för korngrynsgröt, eller lingongröt eller nåt sånt, till gröt behöver man lite mjölk. På listan brukar det ofta stå honung, det går det åt burkvis. Jag sätter honung lite här som där, t.ex. när jag bakar, men mest honung går det i kaffet. Där ska det vara en halv t-sked honung. Sötar bra och då slipper man sockret. Kaffets hetta dödar väl en del nyttigheter, men, hellre halvdöd honung än socker. Inhemsk ska den vara, och inte flytande, då är den färdigt upphettad för att hålla sej flytande, eller så kan det vara extra socker ihällt. Nej halvhård och inhemsk, så nära ifrån som möjligt. Sen söker jag kanske upp lite mjöl, olika sorter, men grovmalet ska de va. Kanske köper jag nån burk ananas, eller sånadär små, goda, fyllda paprikor. All tonfisk och sjödjur på burk äter jag inte av olika randiga och rutiga orsaker. Inte heller tomatkrossen duger åt mej, jag tillverkar min egen tomatkross på hösten. Skållar tomaterna, kokar ihop, kanske kryddar lite och fryser in. Jag har konstaterat att jag blir petigare och petigare när jag handlar. Men, hur petig får man vara? När jag tex åker över till Åland på någon av de båtar som närmast svämmar över av mat, kan jag gå genom hela cafeterian utan att hitta någonting som faller mej i smaken av ett eller annat skäl.

En kopp kaffe. Det är väl rena rama giftet, men de får gå. Hyllorna med färdiga räksmörgåsar, laxsmörgåsar osv går jag direkt förbi. Smörgåsarna fyllda med det ena som det andra är jag skeptisk mot, när är de tillverkade? Och har de brett smöret ända ut, eller ligger det en stor klump margarin i mitten. Margarin äter jag inte. De flesta smörgåsar är gjorda på vitt bröd – går bort direkt i sållningen. Frukmossar, smooties och fruktsallader går också bort, sockerstinna. Tillbaka till smörgåsarna. Hittar en rågbrödssmörgås med saltgurka, skinka, ost och medvurst. Okänd medvurst vill jag inte riktigt äta… Var kan den vara tillverkad? Man har ingen chans att veta varifrån denna korv kommer, är den kanske från ”långtbortistan” där hygienkraven är milsvida långt borta från vad de är här hemma? Och, vad är det för kött runt fettet i medvursten riktigt? Och, vad är det för skinka? Är det kanske en billig skinka som ”i sitt tidigare liv” levt inspärrad i en alltför trång bur? Vidare, osten? Suck… Antagligen det billigaste som bjuds ut på matmarknaden. Vad månne bonden har fått för den mjölken som den här osten är tillverkad av. Funderingarna på mjölkliterns pris åt bonden idag är ju rena skämtet i förhållande till arbetsinsatsen… Suck, nej, slutfunderat, nånting måste jag äta. Följande hylla är fylld av sockerstinna yoghurtar, och joghurtdrickor, nej, vill inte ha, men fil! Det! ! Poäng för filen! Men, det finns ingen kanel eller ingefära att sätta på… Nåja. Det får gå. Sen söker jag en vattenflaska. Jag orkar inte dricka mer som några klunkar när jag skall dricka kaffe också, men lite vatten vill jag ha nu och då, så jag vill gärna ha en flaska jag kan ta med mej. Tar en flaska det står aqua på, lite bär är där också bild på. Någon geggig smaksättningssmörja har de väl satt i tänker jag, men det får gå. Så betalar jag och går till ett bord, törstig öppnar jag flaskan, tar några klunkar och märker att jag dricker godis! What in the heila världen?!? Jag läser innehållet: Källvatten, fruktsocker, druvsocker, koldioxide, citronsyra, E211 och aromer …. Sött är det, jag trodde jag köpte vatten med lite kolsyra i. Nähe, det skall vara iproppat sötmedel också. Nu blir jag sur.

Till lika undrar jag stilla för mej själv, hur petig får man vara….

Vad var det ja sa?

Det är alltid lika irriterande när nån häver ur sig det. Ändå är det alltid lika roligt att få säga det, även om man borde veta bättre.

Vi har nu nått sommarens tekniska höjdpunkt – midsommaren. Att desto mera ödsla tid på att beskriva medsommarvädret torde vara bortkastat, det var ju helt enkelt bedrövligt. Precis som sommaren i övrigt såhär långt. Och det är här rubriken kommer in i bilden. I vintras skrev jag en blogg om att det kommer att bli onödigt att så nånting eftersom vi kommer att få en dålig sommar, och i april hävdade jag detsamma. För min del var jag ju såpass säker på min sak att jag lät det synas i odlingsplanen. Jag kör en halvpaus i odlandet i sommar, dvs trädar så mycket det går och har hoppat över vetet. Bara för att jag ensvist menade att efter en bra vinter kommer en dålig sommar. Det där med bra vinter är ju relativt, jag vet att många grät över uteblivet skidföre och förekommet slask hela förra vintern, men jag har inget emot varkendera.

Det finns ett talesätt ur den gamla bondepraktikan som säger ”det kan inte regna för mycket före midsommar, men allt vatten efter midsommar är onödigt” I år kom odlingssäsongens första riktiga regn fem över tolv på midsommardagens natt så det var väl i senare laget.

Torrt och kallt har det varit. Riktigt torrt och riktigt kallt för att vara exakt. Dock ingen nattfrost och bra så. Det skulle bara ha fattats det. Ändå ser spannmålsväxten riktigt bra ut, lite gulnad, men det går över nu när vattnet kom. Värre är det med rypsen, den ser det riktigt illa ut med för min del. Det beror nog inte bara på torkan utan dels på att jag nog sådde för djupt (igen) och även på det som jag beskrev i inlägget ”Dummare än nöden kräver”.

Något annat som också ser riktigt dåligt ut är kornet som såddes på det vårplöjda stycket. Det är som brukligt, det går inte att vårploga lera, och tydligen allra minst i år, i denna erbarmliga torka. Bilden nedan är ca en vecka gammal men hur som helst borde den nog inte få se ut som den gör

DSC_0355

Nu skall tilläggas att detta kort är taget på värsta stället på åkern, men ingen del av den kommer att generera några hurrarop vid trökningen, det framgår alldeles klart.

I skrivande stund på söndagskvällen har det ju fallit regn i nästan ett dygn av och till och det verkade nog som om jargongen åtminstone i havreåkern var helt annorlunda ikväll när jag hälsade på. Det syntes att växterna piggnat till rejält bara på dessa timmar så kanske det finns hopp ännu. Kanske tom  för rypsen. Få se

 

 

”Kumurin”……..

………. eller kummin om vi håller oss till högsvenska är en av de grödor jag odlar. Det är en tvåårig växt som likt morot bildar en kraftig pålrot det första odlingsåret och blommar samt sätter frö det andra odlingsåret. I fråga om kummin är det fröet och inte roten som för morot som skördas. Eftersom jag odlar andra flockblomstriga växter är det både för och nackdelar med att ha kummin i växtföljden, fördelarna är att jag har lite vana att hantera de växtskyddsmedel som passar växtgruppen medan nackdelarna är att det belastar växtföljden. Kummin klarar ändå svagare marker än morot och palsternacka så på så vis kan de åkrar som inte lämpar sig för rotfrukter sås med kummin. I övrigt tycker jag att det är bra att få in en flerårig gröda som dessutom gör gott åt markstrukturen. Sen är det ju trevligt med lite vita inslag i det annars så gröna landskapet också 🙂

De båda kumminfälten jag har  övervintrade bra och tillväxten kom tidigt igång i april, ni kanske minns läget när jag övergödslade i våras. Ett tag såg det ut att bli rekordtidig blomning men det kalla och torra vädret har dämpat utvecklingen så att det blev väl trots allt ganska normalt.  Just nu är det lite spännande att se hur blomningen klarat frostnätterna vi haft i midsommarveckan.

Kummin i  full blomning 14.6 2014
Kummin i full blomning 14.6 2014
Ställvis har torkan gått hårt åt  växten. Här är det nog försent med regn men i övrigt skulle nog lite väta göra gott åt storleken på fröna och skörden.
Ställvis har torkan gått hårt åt växten. Här är det nog försent med regn men i övrigt skulle nog lite väta göra gott åt storleken på fröna och skörden.