Det är fullt ös, dansgolvet fylls av ungdomar, men vildast går det till i baren… Det sägs ju att dansgolvet är till för dom som inte har råd att stå i baren 😉 Men det gäller inte här, alla har råd, barägaren bjuder, kanske därför det är smockfullt vid den här baren. Lammbaren 😉
Ämbaret har fem nappar, men det räcker inte långt när de får ilet på att nu skall det ätas för då är alla där. Dom faller lätt för grupptrycket 😉 Barens mjölk serveras kall, då äter dom inte för mycket på en gång utan äter lite i taget, lite hela tiden. Det är bra, för annars skulle inte de som är små hinna få ätet någonting över huvudtaget. Det är bara de som är trillingar eller fyrlingar som får tillgång till bar.
Nu är lammen så stora att de inte bara äter mjölk mer, utan stöder sej ganska bra på riktigt foder. Det märks tydligt i ensilage åtgången. 🙂
Charlotta har filmat lammet Hagge (Hagbard) som är på uteträning:
Så här skriver Charlotta själv om det hon filmat:
Det här är Hagbard som är på uteträning. Vi tränar honom lite var eller varannan dag, för att han skall ha så lätt som möjligt att hänga med de andra sen när det blir dags för betessläpp. Filmen visar lite hur Hagbard tar sig fram utan att se skapligt. I ett skede tappar han bort Mathias men när Mathias ropar på Hagge hittar han med detsamma. Om Hagge lämnas längre att tvinna runt utan att någon ropar på honom börjar han bräka, hör inget och hittar sen inte ur sin cirkel. Men så länge han får gå precis intill benen klarar han av både fart och fläng.
Näring för åker kropp och själ har det blivit i dag med leverans av konstgödsel, tvätt och paketering av morot och som avslutning på dagen vårens sista vattenjumpa.
En värdefull dynghög som inte doftar lika gott som den naturliga varianten, men vad hjälper det, näring för växterna behövs om det skall bli någon skörd.
Ett stort tack till vår duktiga vattenjumpaledare som trimmat oss bönder i bassängen så att vi orkar med den kommande säsongen 🙂
Plask i bassängen trimmar kroppen och samvaron i bastun gör gott för själen. Vi träffas till hösten igen 🙂
Som tack för palsternacksrecepten, som jag får försöka få ”kocken” att pröva, fortsätter här produktserien med rödbetor. Kanske strömmar det in tillredningsförslag på dem med 🙂
De rödbetor som vi skördade i höstas då Mischa och Roy dokumenterade de besvärliga skördeförhållandena håller nu på att ta slut. Och lika bra det för lagerhållbarheten sjunger på sista versen och jag försöker vara noggrann med kvaliteten så svinnet är stort. Rödbetans släkting gulbetan odlar vi också men dom tog slut redan efter nyår. Rödbetor är för oss ingen stor artikel men vi håller dem för att komplettera sortimentet och alltid är det någon som vill ha färska rödbetor utan ättiksmak som hos de inlagda rödbetorna. Liksom för palsternackornas del har ugnsrostningen medfört en något större efterfrågan än tidigare. Ugnsrostade rödbetor är gott tycker jag men sommarens första små rödbetor, kokta och serverade med smör är nog min favorit 🙂
Rödbetorna är relativt lättodlade och växer förhållandevis snabbt så egentligen borde de sås i flera omgångar för att få lämplig storlek och för att hållas fräscha och fina. Jag föredrar dock att så dem ganska sent då det i våra trakter oftast är stora problem med stinkflyn på våren så skörden startar vi först i augusti och vi brukar försöka få in dem som lagras i slutet av september innan frosten skadar blasten. Problem med lagerhållbarheten gör sen att vi försöker bli av med dem till påsk.
Granskning av rödbetskvaliteten görs på rullbordet innan paketering.
På tal om kvalitet så var nog premieringen av årets kvalitetsodlare en av de få ljuspunkter som dagens producentmöte innehöll. Föreningen Inhemska trädgårdsprodukter r.f premierar årligen kvalitetsodlare med det gyllene groddbladsmärket. Vill på inget sätt ta åt mig av äran med dagens premiering men visst är det extra roligt när någon av mina forna elever skördar framgångar i kvalitetsarbetet, det torde nu vara den fjärde eleven från min tid på trädgårdsskolan som erhåller märket.
Groddbladsmärket är ett kvalitetsmärke som garanterar att det är fråga om en till 100 procent inhemsk produkt. Föreningens hemsida innehåller mycken information (det mesta tyvärr enbart på finska) om grönsaker och dess användning.
I övrigt var det nog mest dystra prognoser som presenterades på dagens möte eller som en deltagare tidigare verksam i byggnadsbranchen sade efter mötet ”då jag deltog i byggfackets möten diskuterades hur stora löneförhöjningarna skulle bli men här diskuteras mest hur sänkningen av inkomsterna ska kunna begränsas”.
En höjning av producentpriserna måste nog till för att vi skall kunna garantera tillgången på inhemska livsmedel i framtiden. Lite bättre humör fick man i alla fall när man kom ut från mötet och möttes av solsken och den första vårvärmen. Vi bönder ser nog optimistiskt på framtiden trots allt, kanske blir den annalkande säsongen vändpunkten i lönsamhetsutvecklingen 🙂
I måndags kom vi till Island. Vi var framme först på kvällen så det var i princip bara att packa upp, bädda och gå och sova. Vi hann se oss runt lite på gården innan också. På tisdagen var det full rulle. Intressant att se alla nya områden och hur de gör här på gården. Vi fick vara med och mjölka samt vara med i stallet. Helt vanlig dag, men eftersom det var våran första dag så var vi ganska ovana med rutinerna. Onsdagen var jag i stallet och hjälpte till. Jag fick också rida första gången på en islandshäst. Gick nog helt bra, lite ovant för mig som är van med ”vanlig” ridstil. På onsdagen hände det inte så mycket annat än de vanliga sysslorna på gården, men på torsdagen var det hästshow och examen på lantbruksskolan här, inte så långt ifrån. Våran handledare jobbar där, på hästinriktningen. På fredagen flyttade vi några kalvar och tjurar och sen tömde vi kalvboxen på gammalt strö. Vi hann även rida och bygga lite staket. Det har vi sysslat med nästan hela helgen. Det borde börja komma lamm vilken minut som helst.
Vi trivs och har det mycket bra här. Nog saknar man familjen och vännerna men första veckan har gått förvånansvärt fort! Beroende på internetkvalitén kommer ni nog få uppdateringar härifrån. Ni vet ju i allafall att jag lever och har det bra! 😉
……går inte av för hackor, eller vad är det man brukar säga? Och visst gör dom fog för uttrycket dom hör åtminstone till dom tåligare rotfrukterna som vi har i sortimentet. Dessutom påstås dom ha motsvarande effekt som vissa blå piller 😀
Övervintrade Palsternackor.
Fortsätter här grönsakspresentationen med palsternackorna av den anledningen att dom är aktuella på så vis att jag nu idag påbörjade skörden av de palsternackor som övervintrat ute på åkern. Det börjar bli hög tid att ta upp dem för nu har dom redan börjat växa lite och växer dom för mycket förbrukar dom den i rötterna lagrade energin och blir hårda och träiga. Egentligen hade jag tänkt påbörja skörden lite tidigare men de upprepade snöfallen den senaste tiden har förhindrat arbetet. Ännu i dag var det för blött för att skörda i någon större omfattning, det var det fakto nästan 10 cm snö här på åkern i går morse. Alla våra kyllagrade palsternackor har dock gått åt så för att klara morgondagens leveranser var jag tvungen att skörda lite oberoende om det var blött eller inte. Morgonen var varm och solig men på eftermiddagen då jag hämtade palsternackorna började det duggregna lite igen 🙁 Det ser onekligen ut som om ”väderspågumman” Charlotta kommer att få rätt i att det blir en våt och utdragen vår i år. Charlotta undrade om någon påbörjat åkerarbetena och det har jag ju på sätt och vis nu gjort även om jag inte tror att det var skördearbete hon i första hand tänkte på. Palsternackorna fordrar en lång växttid så de hör faktiskt till de rotfrukter som jag brukar så tidigt, oftast i början av maj.
Palsternackorna hör liksom morötterna till de produkter som vi i princip har möjlighet till att leverera året runt. Oftast brukar vi skörda alla palsternackor redan på hösten för trots att dom i regel klarar vintrarna ute på åkern så är det ofta ont om tid för skörd så här på våren. Och sen finns det också en risk att sorkar och andra gnagare äter upp dem under vintern. De blöta skördeförhållandena senaste höst gjorde dock att jag lämnade en del att övervintra på åkern, och det ser ut att vara ett lyckat beslut, vintern blev mild och några gnagare har jag inte hittills råkat på. Tyvärr har jag inte några lämpliga maskiner för vårskörd så det blir väl att ta till grepen även om det är en bit till andra ändan av raderna. Sen vill jag ogärna med tunga maskiner packa till den våta jorden när nu vintern luckrat upp den så fint. Det positiva med vårskörd är att dagarna nu är betydligt längre än på senhösten och lärkor och andra våryra fåglar håller en sällskap 🙂
Palsternackornas popularitet har ökat och det är man som odlare naturligtvis glad för. Nya populära användningssätt som att ugnsrosta rotsakerna har säkert inverkat och visst är dom en fin rotfrukt som kan och bör användas i mycket större utsträckning. Själv tycker jag dock inte om sättet dom saluförs i butikerna, sönderskurna till oigenkänlighet och brunfärgade av alltför lång omloppstid från tvättning till butiksdisken.
Nytvättade palsternackor
Palsternackorna som skördades på eftermiddagen har vi nu i kväll tvättat och imorgon vid 6-tiden lastas dom för transport till storkökskunderna. Tror nog att dom kommer att uppskattas av köksorna, färska och närproducerade som dom är 🙂
Som ugnsrostade och i soppor är palsternackornas användning kanske vanligast men visst finns det andra fina användningsmöjligheter. Kanske har någon av bloggläsarna egna tips om användning av palsternackor?
Ämbaret har fem nappar, men det räcker inte långt när de får ilet på att nu skall det ätas för då är alla där. Dom faller lätt för grupptrycket 😉 Barens mjölk serveras kall, då äter dom inte för mycket på en gång utan äter lite i taget, lite hela tiden. Det är bra, för annars skulle inte de som är små hinna få ätet någonting över huvudtaget. Det är bara de som är trillingar eller fyrlingar som får tillgång till bar.
