Kategori: Bondbloggen

Skurar = problem

Ännu mer än vanligt är man fixerad vid väderleken. Det behöver inte komma 25 mm för att det skall bli problem – redan en liten skur mitt på dagen just då det torkat upp gör att sådden blir besvärlig. Och vi är sena redan nu …

Till all tur har jag vetet i jorden men har ännu viltåker + gröngödslingsvall på 24 ha att så. Tid finns det till 30 juni men om man vill att det skall bli nånting så skall det nog snart i jorden. I alla fall så är jag glad att jag satte så stor del i vall – med det här vädret. Och klöverfrö fick jag från Ingå med en annons i Landsbygdens Folk.

Verkstadsväder – men telefonen ringer hela tiden om nätet för folk har problem med åskan som bullrar här var och varannan dag. Det verkar som om tre av mina temperaturmätare i torken skulle ha fått fnatt efter förra åskvädret.

Det ser litet bättre ut mitt i veckan men man vet aldrig …

Permanent väderreservation

Det mesta som en jordbrukare gör sommartid inbegriper viss väderreservation. Grannen Jonas och jag har en del samarbeten i olika former, bl.a. harvar jag åt honom och han sår åt mej. Inför nästa vecka hade vi planerat att sätta igång med sådden för hans del, jag skulle börja harva på måndag.

Idag började dock väderprognoserna se lite oroväckande ut för början av veckan. SMHI lovar uppehåll, FMI och Foreca lovar 25 mm regn på måndag. Det är ju onekligen en viss skillnad mellan de två alternativen.  Har SMHI rätt och det blir det uppehåll är det inga problem, då kan vi köra som planerat. Har de andra rätt och det kommer det 25 mm regn sår man inte förrän om ett par dagar, vilket skulle tala för att snabba på och fixa undan sådden redan på söndag. Å andra sidan, kommer det 25 mm i form av ett skyfall är det nästan bättre att inte ha sått alls. Så stora regnmängder kan om de kommer på kort tid innebära att man får så om skiftet. Fast å tredje (?) sidan, om verkligheten blir nånstans mitt emellan ytterligheterna (t.ex. 10-15 mm regn) skulle det vara ganska bra att ha sått före. Hmm, hur gör vi då?

Kompromissen blev att sprida riskerna. Vi harvade och sådde halva arealen med kort varsel på söndag eftermiddag. Det innebär att hur det än går blir resultatet varken total succe eller totalt misslyckat. Går allt bra fick vi åtminstone halva arealen sådd, går det åt skogen är det ändå inte mer än hälften som gick åt pipsvängen. De närmaste dagarna får utvisa vad vi borde ha gjort.

Som tur var hade vi inga stora planer för familjens söndagsfirande som måste ställas om p.g.a. det snabbt påkomna jobbet. Hustrun konstaterade att den här tiden på året blir det sällan som man planerat, så det gäller att planera så lite som möjligt. Hon är klok, min fru. 😉

Det är hett i helvetet

Jag förstår bra varför helvetet beskrivs som en het plats efter att ha suttit i en glashytt med en obarmhärtigt stekande sol. Valet mellan att storkna av dammet eller få värmeslag var enkelt – alla dörrar och fönster sattes på vid gavel och så dammskyddet på. Trots det så var jag halvdöd och så omtöcknad att det blev en hel del överlopps sprutspår. En gång glömde jag att koppla på fräsen så den släpade en massa jord med sej.

Tyvärr så hör jag till den arktiska rasen. En 60 grader lägre temperatur är inget problem för mej men det här klarar jag inte. Jag skulle aldrig drömma om att åka söderut och steka mej i solen. Far jag nånstans så är det norrut (eller till Antarktis).

Den här vårsådden hör till de värsta jag varit med om. En gång tidigare (för omkring 30 år sedan) måste jag stanna traktorn och lägga mej i skuggan av bakhjulet och då var det samma stekheta helvete som nu. Vi har haft närmare trettio grader hela veckan.

Efter varje påfyllning måste jag dricka mängder av saft och käka glass för att orka köra på nytt. För mej är inte kylaggregat någon lyx utan ren nödvändighet för att överleva vårsåddar som i år. Ny traktor köper jag nog inte bara för kylaggregatets skull men nu skall det installeras nån kylning. I USA finns det delstater med hett klimat och på nätet hittade jag en hel del burkar för kylning. Ett kompressoraggregat kommer inte på fråga på grund av att det kräver alltför mycket ström (50 A vid 12 Volt) och så vill jag inte ha kylvätskorna som vanligen läcker hela tiden. Men det finns ”vattendrivna” kylaggregat för 12 Volt som kunde vara bra – om de fungerar. Tyvärr är det krångligare att importera så jag försöker ännu hitta nånting inom EU.

Men nu är vetet i jorden (utom på viltåkern) och bra är det för i dag kom  det en våldsam åskskur. Åkrarna i Lindkoski såg ut som sjöar (jag var tvungen att åka dit för att starta om fibernätets växel som fått fnatt av åskan). Morgondagen går säkert till att reparera nätanslutningar som åskan tagit kål på.

Mellandag med underhåll

Lördagen blev lite av en mellandag. Det som skulle plöjas blev klart på fredag, nu återstår c. sex ha men de tar vi först efter att det spridits gödsel på dem. Nu får jorden torka lite och ogräsen gro innan harvningen tar vid nästa vecka.

Idag blev det istället lite maskinunderhåll. Ena traktorn hade blivit hydraulinkontinent, det läckte olja ur den. Inte enorma mängder, men för mycket i alla fall. Dels var det ett par kopplingar som behövde nya packningar, men framförallt var det ett par skruvar i hydraulsystemet som skruvat upp sig.

Min gamla IH har de flesta hydraulkomponenterana monterade under hytten, vilket gör att det lite svårt att komma åt dem. Förvisso har de listiga tyska ingenjörena i tiderna placerat en lucka i golvet vilket ju underlättar, förutsatt att man orkar montera loss sitsen och riva ut golvmattan. Luckan sitter nämligen under sitsen. Dessutom verkar hydraulsystemet ha svält ut efter att planerarna slog fast hur stor luckan skall vara, så den är i minsta laget. Att komma åt de delar som sitter längre från luckan kräver fortfarande en massa bökande, brytande, förlängningsskaft och gärna små, fina händer. Det känns lite som att tapetsera en tvårummare genom brevinkastet…
Luckan öppnad.

Nu borde dock problemet vara åtgärdat. När jag ändå tömt hytten passade jag på att blåsa ur den med högtryckstvätten. Därefter satte jag fast dubbelmontaget (dubbla hjul) och förberedde harvarna för nästa veckas jordbearbetning.

S(M)ÅMASKIN

Denna lilla underliga rubrik skall få sin förklaring längre fram. Först vill jag lyfta på hatten för Mats senaste inlägg. Det var att sätta ord (och fina sådana) på något som jag tror de flesta jordbrukare känner men har svårt att förklara. Tack Mats!

Jag har själv kommit ur led med mina inlägg. Tanken var ju att prsentera en maskin i taget på spannmålsgården, och det tänkte jag göra i den ordning dom kom i användning. Gick det bra? Nej! Som vanligt så blev igångkörandet av sådden ett enda logistikkaos där maskinerna togs i användning huller om buller och utan någon tid att skriva något om dom. Nu skall vi börja bena ut kaoset med en maskin i taget, slumpvis ordning och i kväll känner jag för att skriva om såmaskinen.

I begynnelsen sådde man för hand, man bara spred ut kornen ur näven. Den första ”såmaskinen” var en korg med en propeller och en vev på. Man gick och bar på korgen och vevade ut fröna efter bästa förmåga. Det var inga stora arealer man sådde då.

När maskinerna började komma kom också konstgödseln. Från början var det två skilda maskiner som spred ut konstgödsel och utsäde. Detta minns jag också själv så det pågick fram till 70-talet nån gång. Sedan kom kombimaskinerna som sådde både gödsel och utsäde samtidigt. Revolution!

Den maskin som jag använder idag är absolut ingenting för catwalken. Den har tolv år på nacken och är närmare dom första kombimaskinerna än dagens modernaste maskiner. Såhär ser den i varje fall ut

Det är en 2,5 meters lättbogserad maskin som alltså dras efter traktorn som en vagn.

Om man skall hänga med utvecklingen borde maskinen vara antingen en vältkombi eller en direktsåmaskin. Jag skall förklara; vältkombin har en hjulrad efter maskinen som således vältar direkt efter sådd. Man behöver alltså inte välta alls.

Direktsåmaskinen är starkare byggd så att man kan så i oplöjd eller bara lättbearbetad jord. Fördelen där är att man sparar in bränsle och kostnader för övriga maskiner eftersom man i princip bara behöver en tallriksharv och såmaskinen, och  klarar sig med 2-3 överkörningar i stället för 5-6 som tex jag gör. Jag är dock personligen tveksam till båda rackerierna eftersom dom kostar 3-5 ggr mer än vad min lilla småmaskin gör som ny. Dom klarar ändå inte av något annat än att placera kornen i jorden, resultatet är precis samma. En arbetsbesparande grej är förstås att dom stora maskinerna har mycket större behållare så man behöver inte fylla så ofta. Mycket bra om man har utspridda små åkrar.

Huruvida man skall övergå till direktsådd eller inte har brytt min hjärna i ett par års tid nu. Problemet är att det inte finns något svar på den frågan. Det är en så komplex frågeställning att man borde veta tex prisutvecklingen under dom närmaste 10 åren, både på spannmål, bekämpningsmedel och konstgödsel för att kunna svara på den. Alltså får man göra som så ofta, gissa.

Jag lägger upp ännu upp en bild från vårens vetesådd, en varm kväll den 13 maj 2010 klockan 22.30

På tal om såmaskiner skall jag avsluta med en anekdot från fordomdags:

Två bönder stod och skröt om hur mycket utsäde dom hade råd att lägga ut. Den ena sa: Jag hade ställt upp maskinen så mycket det bara gick. Den andra svarade: Tänk jag då, jag sådde för hand så mycket det bara gick!