Bondbloggen – Sida 42

Itella-Postnord 1-0

I dag fick jag mitt paket – det som jag beställde en vecka senare … Då jag märkte att Postnord började såsa och skickade mitt paket (avsänt 4.12 från Pärnu) till Kotka så beställde jag den 11.12 en ny topplockspackning med vanlig post.

Nu kom den senare avsända packningen på verandan med Itella Express Business Day parcel 14 och jag fick också meddelande att Postnord levererat sitt paket till Matkahuolto i kyrkobyn (10 km) där jag kunde avhämta det (fastän det skulle levereras till dörren). Nå, det var ingen brådska mera med det paketet så det får vänta till onsdagen då vi åker till Borgå.

Det är ju klart att Itella (Posten tycks använda Itella utomlands) vann överlägset. På fem dagar kom deras paket hem till verandan medan Postnords ”kurirpost” på 12 dagar bara kommit till kyrkobyn därifrån det måste hämtas.

Det som är intressant är Postnords ”uppföljningssystem” som tycks leva sitt eget liv. Det frågade vart jag vill ha paketet och jag svarade MH Lappträsk men de skickade paketet till Kotka och frågade om jag vill hämta det därifrån. Det ville jag inte alls. Efter en vecka så lyckades de få paketet till Lappträsk.

Också tidigare har jag fått underliga meddelanden från distributörernas system. En gång meddelade de att jag måste vara hemma hela måndagen för då skulle de köra ut ett paket – men paketet hade kommit redan föregående fredag. Det har också kommit flera meddelanden att de kör ut paketet 08-16 och fastän jag varit hemma hela dagen så har de fört paketet direkt till kyrkobyn. Det tycks inte gå information mellan kontoret och kuskarna.

Nu fick jag ett DHL-meddelande (troligen från en datamaskin) att ett paket finns i Hannover. Med spänning följer jag nu med vart det paketet hamnar. Jag tror att DHL samarbetar med Posten i Finland så kanske det inte seglar runt södra Finland lika mycket som med Postnord. Ett problem med utländska paket är att de nog har bra uppföljning men bara tills paketet far utomlands och sedan måste man försöka hitta det i Postens paketföljning. De borde integrera systemen litet bättre.

Paketet från Hannover innehåller en oljetrycksbrytare som jag skall koppla in på Belarusen. Liksom på lilla Zetorn så sitter jag oftast med ryggen mot instrumentpanelen så man ser inte lampor och mätare. Därför sätter jag in en tuta som klagar om oljetrycket sjunker eller motorn blir för varm.

Kurirpost ???

Jag beställde en ny topplockspackning eftersom den inte fanns med i den packningssats som jag köpte redan i våras (dumt av mej att inte kontrollera). Och så valde jag min tönt ”kurirpost” för att få den snabbt. Det var ett grymt misstag.

Jag vet ju att Postnord är en totalt hopplös firma – speciellt i Finland. För ett antal år sedan så lät de ett paket med sågblad ligga i Åbo i en månad utan att meddela varken mej eller avsändaren. Nu stod det att kurirposten skulle skickas med DPD (tysk distributör) men jag fattade inte att de använde Postnord Oy i Finland. Och förstås gick allt åt fanders.

Paketet for iväg från Pärnu i Estland den 4 december och var redan följande dag i Vanda. Men där blev det sedan liggande. Först på måndagen meddelade de mej att jag får hämta paketet i Vanda eller så skickar de det till Lappträsk. Förstås valde jag Lappträsk – hur långe kan det ta att skicka ett paket från Vanda till Lappträsk ? Det var ett riktigt stort misstag. Man kan inte överskatta hur slöa de är på Postnord. Först låg paketet kvar i Vanda och sedan skickade de det till Kotka !

Därefter började de åter fråga vart de skall skicka paketet och jag påpekade att jag redan hade meddelat att det skall till Lappträsk. Nu har det då varit ”på väg” i ett par dagar och man undrar om det kommer fram den här veckan eller om det går till nästa vecka.

Jag beställde i förrgår en ny topplockspackning från Pärnu (den kostar bara 1:84) och meddelade att den INTE skall skickas med ”kurirpost”. Få se vilken som kommer fram först ? Traktorn står och väntar på packningen och jag vill få igång den förrän det blir -25 grader för det är inte roligt att montera lastaren i kölden.

Det här är inte alls något misstag utan de har ett system som garanterar långsam och dålig leverans. Allting körs ut till ”terminaler” och sedan – nån gång – så distribueras paketen därifrån. Om de nu inte lämnar dem liggande där någon månad. Systemet är optimerat för att spara pengar för firman. Kanske logistikexperten var full den dag han planerade systemet eller ville hämnas på mänskligheten. Jag får paket lika snabbt från Kina (vanligen 1-2 veckor).

Kurirpost är en helt felaktig benämning på eländet. Man får en bild av att nån hoppar in i en bil och kör hem paketet och det står faktiskt på Postnords sida att paketet skall levereras ”till dörren” (vilket de aldrig gjort utan kört det till posten i Lappträsk). Men marknadsföring går ju ut på att ge folk felaktiga uppfattningar utan att bli fast för direkt lögn (nåja, lögn tycks också duga). Posten har blivit allt sämre den också men trots allt är ”kurirpost” ett mycket sämre alternativ.

Man undrar hur länge det tar innan det kommer nya distributörer som verkligen får fram leveranserna snabbt. Det borde inte vara omöjligt med ny teknik. I Sverige börjar de skicka ut paket med tidningsutdelarna som kör på natten (earlybird.delivery). Enligt en undersökning köper folk från de nätbutiker som kan leverera produkterna snabbt. Och det är onekligen snabbt ifall paketet kommer med morgontidningen. Det fungerar ju inte hos oss för vi har inga morgontidningar mer men jag åker gärna 10 km och hämtar paketet – fast inte 100 km till Vanda.

Minns ni den tid då man kunde skicka paket med bussen och det kom på två timmar från Helsingfors till Lappträsk ?

Björken

Regn och regn och regn… Det är otroligt vad det orkar regna. Marken är så otroligt genomblöt, diken och allt svämmar över på sina ställen när det gett an med vatten några dagar… Men inte nåt ont som inte har nåt gott med sej, nu behöver man inte vara rädd att en brasa rymmer i första taget. Så länge man eldar med förstånd naturligtvis… Och på listan över sådant som ska sågas omkull och eldas upp fanns den sista av de stora björkarna som står på gården. Visst är den vacker… men.. också gammal, och man får börja vara rädd att den brakar omkull okontrollerat om det blir en redigare storm.

Så, vajer fast en bit upp i björken, traktor på åkern att dra med, pappa med en motorsåg som har längre svärd, och så började vi… Riggat och klart, allt såg bra ut, och det gick nästan som planerat. Pappa sågade och jag spände vajern så inte björken skulle få för sej att drama iväg rätt över vedlidret, boden, kaninhuset eller någonting annat… Och ner kom den. Den knäckte lite oväntat, men inget alarmerande och farligt.

Ca 80 cm i diameter va stubben på bredaste stället…

Och så hade man jobb någon dag igen då… Elda upp riset och klabba veden. Som tur är så har Mathias inget emot klyva ved med lilla hydraulklyven. Dom stora ryms inte genom klabbmaskinen, så de blir ett gnavande med lillklyven, men det går det också 🙂 Huvudsaken att vi hann få ner björken innan den kom självt. Som man kan se på bilderna så har den börjat ruttna inuti, så det var nog lika så bra att vi tog ner den 🙂

Paus i arbetet inte bra

Nu är det december och ganska länge sedan jag tog bort cylinderfodren från Belarus. Men i april började redan vårarbetena pressa på och så blev det bråttom med taket under sommaren och verandan på hösten. Först nu har jag kommit igång på nytt med Belarus motor.

Det är besvärligt att fortsätta efter en så lång tid. Jag har varit noga med att inte röra delarna som jag skruvat loss men redan att hitta alla verktyg och försöka komma ihåg vad man skulle göra härnäst tog en hel del tid.

Nu har jag i alla fall alla reservdelar som behövs (tror jag) och så köpte jag ett mätinstrument för att mäta cylinderns inre diameter. Det blev en Mitutoyo (begagnad) för 100 euro från Tyskland. Det finns billigare men det här är ett kvalitetsinstrument. Reservdelarna var så billiga att jag lugnt kunde sätta litet mera på verktygen. Hela satsen med fyra cylinderfoder, kolvar och tappar kostade bara 130 euro … Med normala priser hade jag väl bara fått ett enda foder utan kolv – om ens det.

På nätet fanns det mängder av råd om hur man installerar våta cylinderfoder så det var inget problem. Men jag var glad att jag inte hade en modern dieselmotor för då hade installationen varit mycket besvärligare. Nu var det inget problem att få toleranserna för fodren under gränsen. I själva verket var skillnaderna knappt mätbara.

Här är bara ett cylinderfoder kvar att installera

Till all tur verkade motorn för övrigt vara i gott skick. Vevaxellagren var som nya så litet vatten i oljan hade inte gjort någon skada. Jag byter i alla fall lagren nu då motorn är isärplockad. En serie nya lager kostade bara 6:03 euro. Då har jag en ganska grundligt förnyad motor – bara blocket är gammalt.

Sedan får man bara hoppas att jag inte klåpar vid ihopsättningen. Jag byter också generator till en 100A med inbyggt laddrelä. Sedan är det bara startmotorn kvar av det gamla men den har fungerat bra och den kan lätt bytas senare ifall det behövs. Lamporna skall också bytas till LED varvid belastningen på generatorn blir mycket lägre.

En sak blir väl ännu ogjord och det är hydrauliken som läcker olja. Det minskar mycket långsamt men är ju eländigt då det droppar på golvet. I alla fall så är det en större ändring så den får vänta. Snart måste jag få igång traktorn och lastaren med processorn installerad.

Det börjar bli vinter – förra natten hade vi -7 grader – och snart kan man köra i skogen. Då borde man gallra så mycket som möjligt innan det kommer snö. Det blir inget skogsarbete ännu nästa vecka för det skall bli +8 grader på fredag och regn men det skadar inte att maskinerna är färdiga då det senare blir kallare. Man får åtminstone hoppas på en ordentlig vinter (men inte så mycket snö).

Jag kan behöva litet skogsarbete. Nu har jag igen börjat vrida dygnet framåt så att jag jobbar ända in på småtimmarna. Det är ju ingen skillnad då man ändå måste arbeta vid lampljus så gott som hela dagen. Men en dag i skogen – om än kort – brukar få en att slockna ganska tidigt på kvällen.

P.S. Ducaton gick igenom besiktningen – efter det att ett stort rosthål i ena balken svetsats. Men det är inte slut på rostandet så jag tror att jag måste hitta en billig begagnad men nyare Ducato nästa år.

Från bygge till verkstadsarbete

I går städade vi upp vid sågverket efter att ha sågat de sista stockarna. Det blev ett tiotal stora skopor med sågspån och då hade jag kört bort sågspån redan en gång i somras. Det blev besvärligt att såga då det fanns närmare 60 cm sågspån där man skulle gå och nu hade vevarna på sågverket börjat bli under sågspånen.

Vi jämnade ut upplagsplatsen för sågstockarna för det blir snart minusgrader. Nu kan vi köra hem nya sågstockar dvs. mest klena under 14 cm och så en hel del torra. De klena ger två 5 cm battingar eller två bräder plus en 5 cm batting. De torra sågar vi till väggbräder och en del har riktigt fin kvalitet. Jag hyvlade i somras sådana som var 25-30 cm breda till fönsterfoder i Medåker och de var ganska så hårda. Med torra stockar så behöver man inte vara rädd att virket slår sej då det torkar.

Bäst går det att såga korta stockar på 2-3 meter. De långa vill hänga ned i ändarna men i somras då jag måste ha upp till 6,2 meter långa battingar så satte jag en grov bjälke under och sågade på det viset ganska bra virke. Om man gör grundinställningarna noggrant så kommer man ned till en måttnoggrannhet på ett par millimeter.

I dag tog vi in Ducaton i verkstaden för översyn för den måste besiktas senast den 4 december. Som vanligt kollade jag in vad en nyare Ducato skulle kosta så att jag fick bättre motivation . De nya modellen kom 2015 och en uppdatering 2017. Men de är för nya för priserna går från 18000 euro uppåt vilket är för mycket för mej. Jag borde få den gamla Ducaton från 2006 igenom ett par besiktningar ännu. Den börjar bli litet orkeslös men värre är att plåtarna börjar rosta. Så vi får se hur det går …

Mera får

Höst. Dags för slakt. Hur många ska jag ha kvar över vintern? Hur många har jag foder till? Hur många rymms in i fårhuset? Hur många ska jag ha att lamma i vår? Ja, de är många frågor man måste ställa sej och så är det ett himla räknande. En hit, två dit, en bort, hur många har jag nu totalt. De är 35 på hemåkern, 26 inne, 15 kvar på standen och så en och två som man måste fundera lite extra på, några här och några där, och tackantalet som ska gå med baggen är fyllt… Ända tills….

Truddelidutteliduttandej… (en telefon säger ju inte ring ring mera, men det ringde alltså… )

En bekant som ringde… -Vill du köpa några får? Jag har inte många tackor kvar nu, och de som är kvar är de bästa jag har…

JA! eller nej… eller vänta lite nu, eller vad , alltså, what?? och hur… ??

Jag måste fundera på saken…

Tankarna flyger… Jag vet att det är fina tackor… Men, jag har ju så fullt!

Någon vecka gick, så kom det ett textmeddelande…

Slaktbilen är på kommande…

Nej herregud, inte ska dessa fina tackor åka till slakt! NEJ! Så får icke ske! Om jag så ska använda skosked ska jag klämma in dem! Åtminstone några… En… eller fem…

-Jag kommer och tittar på dem imorgon på förmiddagen!

Sagt och gjort, jag iväg och tittade, det fanns 7 tackor, 3 av dem skulle få åka till en annan fårbonde i närheten, och så fanns det 4 som ettdera skulle få flytta till mej, eller åka slaktbil.

Och så kom det sej då så att Saga, Signe, Tessa och Tilda fick flytta hem till mej.

Att fotografera får som springer är inte så lätt, och med en telefonkamera där bäst före datumet nog passerat och linsen är full med skit, så beklagar jag bildkvaliteten, men, de ser man, att de är 4 svarta skönheter som fick flytta hem till mej

Väl inne i fårhuset fick de egen kätte att tillbringa första natten i…De kikade med stora ögon på de andra, och hade öronen på helspänn. Sakta men säkert började de slappna av och finna sej till ro. Följande dag fick de flytta in bland de andra tackorna, och de hade inga som helst problem med de andra fåren, tvärtom gick det riktigt bra.

Mej känner de inte. Ännu. Men småningom. Jag har varit och pratat lite med dem nu och då, och de är väldigt snälla och kommer fram, men, de är nog som lite fundersamma, de ser man på dem. Antagligen saknar de sin egen matte, sin riktiga matte, men, vi hoppas att hon snart kommer och hälsar på 🙂

Får är verkligen inga dumma djur, utan de kan komma ihåg och känna igen rösten och utseendet hos sin matte väldigt länge…

År 2000 köpta jag mina första 5 får. Därpå följande år köpta jag några får till så jag skulle komma upp i mängden får för att ha möjlighet att söka tack-stöd. Dedär ”tilläggs- fåren” fasade jag småningom ut, så alla de får jag haft genom tiderna härstammar från de 5 första fåren jag köpte år 2000. Sedan dess har jag inte köpt en enda tacka, bara bytt baggar och på det viset byggt upp min besättning till vad den är idag. Så dessa 4 damer är de första fåren jag köpt på vääldigt länge, och nu är det spännande! Man kan ju tycka att de är en smula insnöat att tycka det skulle vara så spännande, 4 får… Hur kul kan det vara, jag har ju liksom haft några x antal 100… Men, de är nog bara så att det är spännande att se vad de är för filurer. Hurdana lamm kommer de? Hurdana är de att ha till göras med? Ja-a, många funderingar…

Och jo, eftersom de inte hör till vardagligheterna att jag köper får, jag behöver ju liksom inte det, jag har ju från förut, så skulle ni ha sett minerna på de andra som bor här på holmen när jag berättat att jag har köpt 4 får 😉 De var både suck och stön, skratt och ”vad i hela fridens tider” m.m Men, man vet aldrig, så ”wild and crazy” kan jag vara mitt i allt…