Så här inför lökveckan, vecka 4 är av tradition nationell lökvecka, är det kanske på sin plats att slå ett slag för löken. Jag skrev ju om att purjon börjar ta slut och bra så då den inte går att lagra hur lång tid som helst.
Frisk och vältorkad lök däremot kan lagras länge så det finns möjlighet att hålla sig med inhemsk lök året runt. Nu när det är kallt och snuvan lurar runt hörnet så passar det kanske att mota Olle i grind med lite lök 🙂
Kan tänka mig att en och annan före detta elev på trädgårdsskolan ”hajar” till då jag nämner purjon. Kanske någon fortfarande minns att jag menade att med ”blod, svett och tårar” skall purjon ur jorden. Purjon trimmades med kniv och ibland slant det till så blodet rann, svettigt var det på åkern vid upptagningen och tårarna rann av lökdoften när man stod med näsan i purjolådan vid putsningen. Och visst var det kämpigt ibland, som nybliven och ung arbetslärare (jag var bara 18 år när jag anställdes) ville man ju vara lite ambitiös och tog sig kanske lite vatten över huvudet ibland. På skolan hade vi en relativt stor purjoodling, som mest lite på 2 ha vilket motsvarade ca en procent av landets areal på den tiden. (Nu efter EG-anslutningen har landets purjoareal sjunkit till ca en tredjedel av vad den var innan. Så och våra egna purjoodlingar de omfattar numera endast ett par tiotusen plantor.)
Eleverna var duktiga och med betoning på ”learning by doing” jobbade vi tålmodigt på i ur och skur. Innan mellanstadiereformen hade trädgårdsskolans personal nästan uteslutande hand om alla ämnen så vi kunde ganska fritt byta timmar med varandra så att det som passade bäst för dagen blev gjort, ungefär som i ett eget företag. Senare när det togs med mera allmänbildande ämnen med inhyrda lärare blev det svårare att byta ihop timmarna. Minns att speciellt de elever som kom direkt från grundskolan hade stor arbetsiver och ville visa sig duktiga inför de som genomgått gymnasiet. Det här var då i början på -80 -talet och många av eleverna kom från gårdar med jordbruk och växthusanläggningar, de var vana att jobba hemma och hade, vill jag påstå, ett bättre tålamod än dagens ungdomar som kanske mera formats av de snabba rycken i datorspelen. Vi hade många praktiktimmar och vi jobbade från morgon till kväll, lite annat än nuförtiden då stor del av skoldagen består av håltimmar.
Ibland har jag funderat om jag var för sträng och krävande för de unga eleverna för visst märkte jag att de ibland blängde snett när jag kommenderade ut dem på jobb och så här efteråt har jag när jag träffat forna elever fått höra att ”noo hadd vi så leidon oåv de på skolan, dö va så streeng å stark så vi va så redd fö de”. Själv var jag ju nästan jämngammal med eleverna så jag bjöd nog till också för att visa hur jobbet blir gjort och en och annan elev försökte också utmana läraren med att skörda fler purjon för dagen 🙂 Vill på inget vis ta åt mig av äran men många forna elever är numera verkligt framgångsrika företagare och en och annan har faktiskt tackat mig för att jag lärde dem att hårt och målmedvetet arbete lönar sig.
Halkade väl in på ett sidospår, det var ju purjosäsongens avslutande detta inlägg skulle handla om. Säsongens purjo håller nämligen liksom kinakålen, som jag skrev om igår, på att ta slut. Lite finns det kvar att putsa i lagret men inom en eller ett par veckor är den slut och lika så bra det för hållbarheten har inte varit den bästa och det har tarvats en hel del jobb med att putsa och packa i vinter. Antagligen är den våta hösten en delorsak till svag hållbarhet, en del skördades ganska sent och det hann bli ett par kalla nätter innan vi avslutade skörden och jag misstänker att vattnet mellan bladen orsakade mekaniska skador då det frös vilket sen ledde till att mögel och annat elände fick chans att angripa purjon. Att den lättare blir smutsig då den skördas när det är kletigt och vått underlättar ju inte heller iordningsställandet för försäljning.
Den som har tänkt testa Charlottas woki woki gör bäst att inte spara det för länge för säsongen för inhemsk kinakål börjar vara på slutrakan, åtminstone för våran del. Nå i och för sig går det lika bra att göra detsamma på vanlig vitkål eller till och med bättre enligt kocken här i huset.
Relativt hyffsat har dom stått sig i lagret trots att jag tyckte att kvaliteten varierade en del på grund av det blöta vädret vid skördetillfället.
Inledde det praktiska skogsarbetet idag. Hittils har ”skogsarbetet” rört sig om att köra upp spår, söka julgranar och dylikt men idag blev det att ”brumma” med motorsågen. Rågrannen har lite gallring på gång och råarna börjar bli lite svåra att skönja så med gemensamma krafter håller vi nu på och hugger upp dem. För att råarna bättre skall hållas öppna anlägger vi nu också drivningsstråk i dem. Så framledes borde det inte vara problem med att hitta rätt.
Snön har ju regnat bort ur träden så sikten är bättre men de är ändå fulla med vatten så man får bereda sig på en liten dusch för varje träd man fäller. Håller man god fart så är vätan inte något större problem men blir det någon längre paus blir man lätt kall och då borde man byta till torra kläder. Fick besök av en journalist från radio Vega i skogen så det blev en liten paus, passade på att dricka kaffe och byta till torr jacka efter att hon åkte. Vad vi pratade om får ni höra i radion i morgon. Hon tog en bild av den våta skogsarbetaren också så jag sätter inte in någon bild i detta inlägg ifall den läggs upp på Vegas sidor.
Vädret påminde nog mera om april än januari idag och de nya huggarbyxorna jag köpte efter att mina gamla brann är riktigt eländiga de suger i sig vatten som läskpapper. De vägde säkert 10kg mera i kväll än i morse och de torkar knappast upp innan arbetet tar vid i morgon. Det har utlovats torrare och kallare väder till i morgon så de fuktiga byxorna fryser väl till is om jag inte snabbt får upp värmen. Får väl nog lov att investera i ytterligare ett par byxor och växelanvända om vädret fortsätter på detta vis. Finns ju allehanda GOREtex kläder för fritidsbruk men vad gäller arbetskläder verkar det inte vara så noga med användarvänligheten, eller har någon av bloggföljarna tips på bra huggarbyxor till överkomligt pris?
Marcus på Kvanthopp brukar ju hålla reda på NAO index och dylikt och spådde i oktober en kall och tidig vinter. Vad gäller decembervädret stämde det väl ganska bra men nu ser det ut som om det kommit av sig lite, eller? För egen del så tror jag att vi har haft vår vinter för en tid i alla fall, jag tror på en mild januari med omväxlande tö och snöväder. Men det är bara min fingertoppskänsla, den baserar sig inte på några vetenskapliga utredningar 🙂
”Du ska se att det blir bättre bara du får börja skida” var det en och annan vän som sade under senhösten och förvintern när jag tyckte att det mesta var lite motigt. Tyvärr har tröttheten och det eländiga skördevädret kanske återspeglat sig lite i blogginläggen också, det mesta har lätt blivit lite mollbetonat. Men nu känns det faktiskt lite bättre efter att flunsan börjat ge med sig så att jag kunnat inleda skidsäsongen, så visst får jag väl lov att ge vännerna rätt 🙂
Kändes faktiskt eländigt här i början av månaden då skidspåren vid sportstugan sattes i skick och flunsan hindrade mig från att spänna på skidorna. På juldagen kände jag mig i alla fall så pass pigg att jag tyckte att det var dags att försöka mig på en tur i spåren. Förvånansvärt lätt gled skidorna trots kylan och nysnön så det blev 12km under premiärturen för säsongen. Julannandag hann jag inte med mera än 8km för vi hade en hel del grönsaker att packa för leverans på torsdagmorgon. I går kväll spädde jag på med ytterligare 16km så nu är jag uppe i 36km. Och bara jag får hem bilen som är ute på leveransuppdrag blir det väl en tur ikväll också 🙂
600km lyckades jag skrapa ihop under fjolårssäsongen och det har jag tänkt att jag skulle försöka med i år också då nu snön kom tidigare än ifjol. Hade satt 100km under december som målsättning men vi får se hur det blir det utlovas ju regn och plusgrader till söndag. Ordentliga målsättningar är det hursomhelst bra att sätta oberoende om det gäller odlandet eller skidandet.
Vi är ett gäng skidare härifrån som brukar försöka avverka ett långlopp utomlands varje vinter och i år är målet Birkebeinerrennet i Norge i medlet av mars. Loppet lär vara krävande så lite träning kan behövas. Egentligen hade vi tänkt åka MarciaLonga i Italien men vi fick ingen startplats då italienarna börjat begränsa antalet deltagare från Norden för att ge de italienska skidåkarna bättre möjligheter till goda placeringar. Vi nordbor har tydligen blivit för dominerande i spåren 🙂 Ett annat lopp som jag helst inte missar är BotniaVasan i Vörå i februari. De här båda finns inplanerade så här långt, finns det tid och ork kanske det blir ytterligare något lokalt lopp.
Skidåkningen är väl egentligen den enda fritidssysselsättningen jag sysslar med för tillfället förutom lite föreningsverksamhet och några kilometer MC-åkning sommartid. Och joo, det här med bloggskrivandet får väl också räknas som ett fritidsintresse det med 🙂
Visst har jag andra intressen som jag gärna skulle ägna mig åt men då tiden inte riktigt vill räcka till är det lika bra att låta det vara ty annars blir det lätt en stressfaktor och då är det ju inte roligt längre. Under skidåkningen får man frisk luft och motion som håller kroppen i skick under vintern inför sommarsäsongens fysiska prövningar. Skidåkningen passar hela familjen så både frugan, barnen och barnbarnen nöter spåren här. I vinter kommer också äldsta och yngsta dottern att försöka sig på lite långlopp med att delta i BotniaVasan, om pappa betalar deltagaravgiften 🙂
Vill med detta inlägg önska bloggläsarna GOD JUL. För det får man väl göra ännu idag, imorgon är det väl god fortsättning som gäller?
De senaste åren har julen firats lite improviserat. Tidigare firades så gott som alla jular med middag och julklappsutdelning hos mor och far. Nu har ytterligare en generation kommit med i bilden så familjen är lite mera splittrad. Sen har ju morsan blivit lite äldre också och har inte den ork som fordras för att koka, steka och baka åt hela familjen. I år hölls middag i knytkalasstil hos mellandottern i grannbyn och dit hittade också julbocken som var den samma som ifjol. Trots att de äldre barnbarnen uppnått skolåldern verkade nog tron på julbocken sitta kvar även om utstyrseln synades noga 🙂
Innan middagen delades de sista julhälsningarna ut till vänner och bekanta och ljusen förnyades på sonens och fars gravar. Granen paketerades in för att klara förflyttningen från lagerlokalen där den fått stå för att tina upp några dagar innan den tas in och dekoreras. När det är så pass kallt som det är i år kan granen snabbfrysa under förflyttningen och då blir nog glädjen kortvarig. Likadant kan det gå om man tar in en stelfrusen gran i stugvärmen utan att långsamt låta den tina upp.
Granen fick i år bli modell större i och med att mellandottern numera bor i föreningshuset i grannbyn.
GOD JUL !!
