Sanningens ögonblick

Den senaste tiden har gått till verkstadsarbete nästan dygnet runt. Ibland vaknar jag mitt i natten kallsvettig och undrar om jag nu säkert har mätt riktigt och inte glömt nånting. Och idag kom sanningens ögonblick för nu lyfte jag upp fästet på traktorn. Och det gick att sätta på även om det var litet sniduvint (snett) men det visste jag från början för traktorns fäste är inte alls rakt på någon led. Med hjälp av jäärnstavur (järnspett) och milt våld så fick jag det i alla fall på plats. Milt våld i den här storlekens konstruktioner betyder att man slår allt man orkar med släggan.

DSCN6333

Nu skall ännu stödfötterna och ventilbordet monteras förrän jag kan lyfta upp själva lastaren. Fästplattorna för fötterna och processorn skruvas fast. Jag har inte så många dagar tid för sedan blir det åter kallare.

 

Blir det att återuppta plöjningen?

Efter närmare ett par veckors ”vinterväder” har vi nu fått höstväder med regn och rusk och tillika har det torra och av lite snö upplysta omgivningarna förbytts i väta och mörker anefter som snön regnat bort.

Utsikt över Långmossen 16.11.2016
Utsikt över Långmossen 16.11.2016

Samtidigt börjar marken åter tina upp och bland annat min bloggkollega Kalle frågar sig i ett facebookinlägg om det snart går att återuppta plöjningen. Det är en sak som också jag undrar över. Om nu åtminstone i mitt fall oktober ännu är skördemånad så brukar jag räkna november som plöjningsmånad men det blev ju en kortvarig plöjning hittills. Sen plöjning är inte främmande för mig och visst har jag också tidigare återupptagit plöjningen efter att marken åter tinat upp. Oftast har det då kommit lite snö som förhindrat alltför djup tillfrysning men nu i höst frös nog marken ganska djupt. Exakta uppgifter har jag inte eftersom jag ännu inte placerat ut mina tjälmätare. Jag tippar ändå att vi hann få 15-20 cm tjäle under den kalla perioden. Men som sagt värmegrader och regn med blåst kan nog tina upp även ett 20-tal cm djup tjäle men en grov uppskattning från min sida skulle vara att ännu en vecka fordras innan det blir aktuellt att tänka på plöjning. Ska vi tippa på att det går till lillajul om vädret fortsätter som idag.

Hur som så tilltalar det nu aktuella vädret till varken skidåkning eller skogsarbete och som sagt ännu inte plöjning så under tiden kan man förslagsvis läsa om och se en favorit i repris med en video som jag bandade för 5 år sen.

Jag har också nu som då fått förfrågningar om videomaterial som publicerats här på bloggen och eftersom det inte alltid är så lätt att hitta dem så tänkte jag pröva att lägga upp dem på¨youtube så jag bytte ut länken till videon i inlägget så får vi samtidigt testa hur det fungerar. Går det bra och intresse finns så ska jag försöka lägga upp mera videomaterial på youtube anefter tid och lust finns.

 

Fint verkstadsväder

Det blev plötsligt 20 grader varmare med regn och slask. Och det passar  utmärkt för verkstadsarbetet. Det är + 10 grader i verkstaden och varmare borde det inte alls bli. Efter en massa störningar har jag återupptagit svetsandet av lastarfästet. Fast mest sysslar jag med att borra, skära och i synnerhet slipa. Det är ju ett tecken på usel svetsare att man måste använda vinkelslipen så mycket.

DSCN6307

Jag har ganska mycket ström för att få svetsen att gå på djupet men det sprättar en hel del. Bakbenen blir ganska stela då man står och spänner sej för att få elektroden att röra se snyggt och jämnt. Jag vill köra hela pinnen till slut så det inte blir onödiga skarvar på svetssträngen och avbryter bara då elektroden är slut eller det börjar lukta bränd ull – då brinner stickastråmpåna (yllestrumporna). Att svetsa rak skarv uppifrån på bordet är inget problem men det går inte mera då man börjar svetsa ihop bitarna. Då gäller det att försöka hitta en någorlunda bekväm ställning och se till att kabeln ligger i en snygg slinga. Då elektroden blir kortare så är det inte bra om kabeln fastnar bakom något hörn.

Jag satte in litet extra stöd i sidolådorna så att bultarna skulle sitta ordentligt. Både processorns och stödbenens fästen är fastskruvade vid ramen så man inte behöver skilja åt hela lastaren för att reparera fästena – en sak som irriterade mej ordentligt på den gamla Nokkan. Svetsfogar är både starka och billiga men det är ett elände att reparera dem.

DSCN6319

Skärning av V-fogarna började gå bättre då jag vred upp acetylenet så mycket det gick. Det behövs inte alls lika mycket gas för att skära rakt igenom en tjock platta. Det är som vanligt – just då man började kunna nånting så är det färdigt och man behöver inte göra det mera.

DSCN6318

Jag måste tillverka fästbitarna för att kunna svetsa fast 20x20mm stöd och borrandet av hålen var intressant. Det gällde att akta näsan för spånorna blev upp till halvmeterslånga … Intressant nog bara för den ena sortens järn – den andra hade korta spånor. De nya pelarborrarna har skydd (för näsan) mot långa spånor men inte min gamla pelarborr. Jag var tvungen att stanna allt emellanåt och ta bort spånorna från borren.

DSCN6321

Nu borde alla hål vara borrade. Jag ville få det gjort medan bitarna var så små att jag orkade lyfta upp dem på bordet till pelarborren. Sedan skruvade jag fast plattorna vid sidorna och svetsade fast stödbitarna 20x20mm. I det skedet behövde jag stora (djupa) skruvtvingar och de kom samma dag som jag började svetsa fast stöden. Egentligen har jag länge behövt extra djupa skruvtvingar men har inte hittat sådana. Men nu hittade jag på tyska eBay och beställde två stycken. De kom mycket fort på bara tre vardagar och var billiga och prima kvalitet. De vanliga skruvtvingarna är bara 12 cm djupa men de här är 25 cm. Mycket användbara. Nedan syns den nya tvingen till vänster.

DSCN6325

Nu håller jag på att svetsa ihop de olika bitarna och sedan är det slut med att lyfta nånting för hand. Visst går det bra med motorlyften men den är så långsam att jag flyttar allt för hand som jag bara orkar med.

DSCN6328

Här saknas ännu en del stödplattor och småbitar men de stora bitarna är på plats. Fästet är ju upp-och-ned ifall ni tycker det ser konstigt ut … En hel del tid har gått åt att mäta och ställa in allting för att fästat skall passa både till traktorn och till processorn. Ganska bra gick det att planera om man beaktar att jag ändrat ritningarna 20-30 gånger. Och så springer jag och mäter på nytt och på nytt så jag inte gör något misstag för det är inte lätt att ändra det färdigt svetsade fästet. Då jag får tre stödplattor till fastsvetsade så gäller det att lyfta upp fästet på traktorn.

En krånglig sak är ännu kvar och det är fästet för fötterna. Där gäller det att få fästpunkterna för foten och fotens hydraulcylinder på rätt plats. Det måste fungera både då foten är nere och då den är upplyft. Utan CAD-programmet skulle det vara ganska krångligt – jag har redan fått ändra en hel del feltänkanden.  Fötterna och ventilbordet måste i alla fall vara klara då själva lastaren lyfts upp för annars vippar traktorn.

Vädret är bra ur den synvinkeln att man inte har något intresse alls av att fara till skogen. Det är bara bråttom att få fästet klart medan det är varmt väder för lastaren måste lyftas upp utomhus. Det betyder en vecka för sedan lovas det igen kallare väder.

 

 

 

 

 

Alternativa sysslor.

Full vinter med rejäl kyla verkar Nisse ha. Här på plattlandet har vi just ingen snö och som lägst har temperaturen just och just tangerat -12°C.

En halvannan vecka med minusgrader utan snö betyder att tjälen tar sitt grepp om jorden och plöjningen ser nog ut att lämna på slarv till våren. Jag har ännu inte satt ut mina tjälmätningsrör så exakta värden har jag inte att tillgå men uppskattar att vi fått en 15 cm tjäle redan och det blir antagligen att svettas lite med järnstången innan de rör som jag tar upp på våren är jordade igen.

Snöläget på farsdag 13.11.2016
Snöläget på farsdag 13.11.2016. Barnbarnen gillar snön bättre än maskinerna på åkern.

Det blev också så snabbt kallt att jag inte heller hann tvätta av redskap och maskiner då packhallen har varit upptagen med tvätt, sortering och paketering av purjo och andra grönsaker. Normalt brukar det om höstarna gå att tvätta utomhus och köra in maskin i hallen över natten för att torka innan de sätts i vinterförvar.

Att en del sysslor man normalt brukar utföra i väntan på vintern blivit ogjorda betyder förstås inte att man är sysslolös. Jag har faktiskt inlett skogsarbetet med att röja lite längs åkerkanter och dylikt, mest för att se att utrustningen fungerar samt att avverkningstekniken är i behåll efter sommarvilan. Och så har jag kört lite entrepenadkörningar med slyröjaren som jag lovat tidigare i höstas. Det gick faktiskt riktigt bra att köra nu när det var närmare tio minusgrader, stelfrusna buskar och ris rent av pulvriserades trots något slöa bett. Många markägare har efter augustiregnen förstått att vattnet rinner bättre i putsade vattendrag.

6.11.2016 Före släntröjning.........
6.11.2016 Före släntröjning………
.......och efter, nu har vårflödet fritt fram men sorkarna var inte så värst glada :)
…….och efter, nu har vårflödet fritt fram men sorkarna var inte så värst glada  🙂

Kylan gav också möjlighet till snötillverkning så senaste lördag lastade jag lite konstsnö för att få skidspåret i skick och jag har också tagit tillfället i akt att inleda skidsäsongen Det är inte ofta man har möjlighet att i hemknutarna inleda skidsäsongen till farsdag och jag har några skidäventyr inplanerade för säsongen så man är glad över att få varva skogsarbetet med lite skidåkning. I den här åldern verkar det dessutom krävas mera träning för att komma i form.

12.11.2016 Lastning av snö på dyngvagn för spridning i skidspåret.
12.11.2016 Lastning av snö på dyngvagn för spridning i skidspåret.
Grönsaksbonden efter 12 km säsongpremiär.
Grönsaksbonden efter 12 km säsongpremiär.

Just nu som jag skriver detta kommer det rejält med stora snöflingor så kanske det lilla snötäcke vi har består en tid trots att det utlovats en varmare period nu framöver.

Nu är det vinter och pannan den stannar

Och det var inte bara pannan (flismataren) som stannade. Igen blev man överraskad av vintern fastän man borde veta att det alltid blir vinter här  – ibland i november. Den globala uppvärmningen har inte ändrat mycket i det lokala klimatet.

Det började med en centimeter snö som man trodde skulle smälta bort ganska snart.  Men så kom det mer och mer och blev riktigt kallt – helt enkelt en ordentlig vinter. Personligen tycker jag inte alls om tidiga vintrar för det blir större sannolikhet att de egentliga vintermånaderna blir alldeles för varma och det är illa för skogsarbetet då vägarna smälter.

DSCN6310

Mitt byggande gick i putten fullständigt i år. Jag byggde ännu på julaftonsdagen i fjol men nu kom vintern två månader tidigare. Jag hade inte ens börjat byggga för det var en hel del arbete med fästet till den nya lastaren. Tyvärr blev det också dåligt med svetsandet för som vanligt så stannade pannan. Jag hade bytt lagret till skruven (se Hurra, flismataren gick sönder) i juni. Nu var inget direkt sönder men skruvarna som håller fast lagret hade kommit loss.

Ibland undrar man vad ingenjörerna och konstruktörerna tänker på. Skruvarna till lagret var nämligen så konstruerade att de inte gick att dra åt utan att ta bort hela lagret från axeln !!?? Det var spårskruvar med huvudet bakom en liten platta Förstås kunde det inte hålla och inte kunde man spänn till muttrarna heller för skruven tvinnade. Så nu fick jag skilja åt allting och sedan bytte jag de skruvar som hade dåliga gängor och svetsade fast dem i plattan. Nu går det att dra till muttrarna utan att skilja åt halva flismataren. Det var inte så kallt då jag byggde om eländet men det blev -17 grader senare på natten. Inte roligt att ligga under flismataren på den kalla jorden.

Det är inte stor idé att köpa färdiga maskiner eftersom man nästan alltid måste bygga om dem. Konstruktörerna tycks inte orka fundera ut hur man skall sköta underhållet och reparationerna. Lika gärna kan jag göra mina misstag själv – det blir billigare.

Det blev också bråttom att tömma vattenröret till växthuset. Det hade redan frusit så att jag måste sätta en värmefläkt rakt på kranarna. Tydligen hade de ännu inte spruckit och röret hade inte frusit helt för efter ett par timmar kunde vi blåsa bort vattnet ur röret med tryckluft. Nära ögat var det i alla fall.

Först sopade jag bort snön på gångarna och utanför garaget men sedan kom det så mycket att jag var tvungen att sätta en liten dag på att köra snö med frontlastaren. Det är alltid illa att köra snö första gången eftersom marken inte har frusit ordentligt och skopan lätt far ned i jorden. I år var det speciellt illa eftersom pudersnön kom på helt ofrusen mark. Jag blev tvungen att backa med skopan snedställd så att den inte skulle ta med sej alltför mycket jord och sand. Senare på vintern då marken är frusen och det kan finnas ett ordentligt lager med is utanpå är det lättare att köra snö.

Pudersnö och blåst är en mycket dålig kombination. Då pressas snön in genom varenda liten springa och visst blev ladan full med snö. Där hade jag inte hunnit rada undan papplådor och virke och allt möjligt som jag dragit fram för att flytta en hylla. Så det blev ett grymt sopande för att få ordning på det. Till all tur är snön torr så länge det är kallt och bara man inte stiger i den så är den lätt att sopa bort.

Det var inte slut med alla sorger och bedrövelser med det. I trappan inne i huset började det droppa vatten. Problemet är att lätt snö isolerar alldeles för bra och på taket börjar den därför smälta underifrån då det läcker värme upp genom mellantaket. Vattnet från den smälta snön rinner ned till takkanten där det fryser till en vall av is. Och så har man en sjö bakom isvallen. Taken klarar bra regn som kan rinna bort men stående vatten söker sej ned genom springorna i takplattorna in i huset. Nu är det inte första gången så jag har satt värmeslingor utanpå taket som gör en kanal genom isvallen så vattnet kan rinna bort. Men jag hade förstås inte satt på värmen eftersom det var så tidigt på året.

Vårt hus fick en andra våning 1930 och då byggde de taket i de övre rummen så att de spikade pärlspunt direkt under takstolarna. Det är klart att värmen läcker rakt upp genom taket och det ryms inte heller  mer isolering under det låga taket i övre våningen. Det blir troligen tvunget att bygga ett nytt tak utanpå det nuvarande för att hindra värmen att läcka upp till yttertaket.

Värmebatterierna är ännu kalla i ett par rum och jag måste troligen spola värmerören med tryck för att få igång cirkulationen. Det samlas hela tiden litet rost i rören och till sist blir cirkulationen alldeles för dålig. Ibland måste man ta loss batterierna och spola dem ordentligt med tryck. Tills vidare har jag bara tagit på mej mera kläder för nu är det bråttom att få fästet till lastaren klart innan det blir riktigt kallt. Den måste lyftas upp utomhus och det är inte så trevligt att skruva fast den i sträng köld. Nästa vecka skall det bli varmare så nu svetsar jag för brinnkära livet för att få den klar medan det är varmt.

Som lök på laxen så blev det problem med bilen efter den kalla natten med -17 grader. De eländiga bensinstationerna byter aldrig till vinterbränsle i tid och bränslefiltret blev fullt av paraffin. Sommardiesel klarar ännu -10 grader men inte -17. Jag har enbart vinterbränsle i traktorerna året runt för slippa skruva bort filtret varje vinter men man får ju inte sätta traktorbränsle i bilen. Jag skulle gladeligen betala den cent det kostar mer för vinterbränsle ända från september men man hittar  ju inte nån mack med vinterbränsle i tid. Om man inte kör så mycket så borde man byta till vinterkvalitet redan tidigt på hösten. Nu måste jag ha värmefläkten under filtret i flera timmar innan bränslet började gå igenom det. Till all tur hann jag inte köra bilen bort från gårdsplanen.

Vintern är egentligen inte något problem men det gäller att förbereda sej i tid – om man kan. I skogsarbetet är det bara bra med en kall vinter. Litet byggarbeten skulle jag gärna göra ännu i år om det går men nu är svetsandet överst på listan och det går bra i verkstaden. Om man nu hinner vara där för alla andra små katastrofer.

Men vem vet – kanske vi får en indiansommar ännu i december …

 

Höst

Hösten kom och for. Och märklig var den i år. Lång och fin. Fast ändå inte tillräckligt lång för det är den aldrig. Det är precis som med snön i Hufvudstaden, minusgraderna kommer alltid överraskande.Fast de som inte hunnit med i år får nog skylla sig själva. Alltså gör jag det.

Som tidigare nämnts gick skörden som på räls. Så även kvickrotsbekämpningen och annat smågodis. Mitt på hösten hade vi besök en kväll av kollegerna Christer och Lotta, och det var förstås en riktigt trevlig kväll. Jag minns precis när jag inledde min bloggkarriär att man tänkte ett år framåt och att det skulle ge bestående vänner och upplevelser var inget man ens snuddade vid i tankarna, ej heller att det skulle fortgå sex år senare, men vackert så, vad är nu bättre än det?

Tröskrengöringen brukar jag försöka få ur världen rätt snabbt efter att skörden är klar, detta för att minimera risken att det skall bli ogjort. Att lämna tröskan i oskick på hösten är ett sabla oskick. Jag har prövat detta misstag en gång för länge sen, och det kommer inte att ske igen, åtminstone inte så länge jag vandrar på egna ben. Att påbörja en säsong med en liten råtta som kommer vandrande längsmed en kedja och rutten säd och halm överallt, till vissa delar redan till jord bliven, det roar mig inte det minstaste. Det blev en gång och icke mer.

Samma med torken. Ett år blev agnbänken otömd och på våren var det första jag mötte i trappan – en råtta.

Således skall torken städas minutiöst – så ickepedant jag är. Det var väl där problemen började och tidtabellen sprack i år. Jag började med det livsfarliga att skjuta upp det, och sen hade det väl också lite att göra med det fina vädret, det brukar vara bäst att fixa undan städandet när det är dåligt väder – och det var det ju överhuvudtaget aldrig i år.

Nåja, till sist blev även det gjort och bilderna talar sitt tydliga språk. Skulle man lämna det som det ser ut efter säsong skulle det nog vara ett smärre elände att komma tillbaks på våren.

DSC_0266

WP_20161011_11_54_40_Pro

Efter en hel del excercis med dammsugare och borste såg det betydligt mera hemtrevligt ut.

När torken och tröskan var urstädade var det bara resten kvar. Dels att packa in allt under tak, vilket kräver en hel del planering. Här dras jag med ett farsarv som tar sig uttryck i att jag ogillar att ha maskiner och redskap utomhus, och denna farsot kombinerad med alldeles för lite maskinhallsutrymme gör ekvationen knepig.

När jag byggde maskinhallen i slutet på nittiotalet höll jag tillbaks med kvadratmetrarna med den följd att en äldre granne kom incyklande till bygget och undrade varför jag som inte har några barn byggde en lekstuga? Tyvärr hade han mer rätt än vad jag ville tro då.

Till denna hösts ”nöjen” har också hört att försöka planera nästa år. Närmast då i fråga om växttäcket vintertid. Jag som alltid varit en edsvuren plöjare har nu då börjat vackla i tron och börjat få för mig att det går bra utan. Om dessa funderingar skall jag försöka få ihop en skild text, få se om det lyckas.

Nu slutade det i alla fall med att jag inte fick ihop maxvintertidsväxttäcke (!) på 80% utan det stannade på dryga 60% Detta pga att någon tänkt till och avskaffat möjligheten att få räkna med solrosåkrarna i växttäcket. En typisk byråkratiprodukt. Man kan inte räkna som växttäcke en åker som har växttäcke av en annan orsak än att den har växttäcke. Så skall man tänka som bonde i Finland 2016.

Den 23.10 fyllde jag år. Inget märkligt med det, dels gör alla finländare det en gång i året, dels börjar det bli lite onödigt ofta återkommande i denna ålder, det är inte därför jag nämner det. Däremot minns jag från barn och ungdomen att min födelsedag var nån sorts avslutningsdag för säongen. Det var inte ovanligt att det fanns gott om snö då och allt åkerarbete skulle nog vara avslutat sen länge vid denna datum förr. Här ser vi nog att någonting hänt med vädret för de senaste 10-15 åren har jag nog både tröskat och framför allt plöjt långt efter detta datum.

Därmot släcker ju samhället ljuset helgen därpå när vi återgår till vintertid. Det är inte heller så farligt numera när belysningen utvecklats så enormt som den gjort.

Trots allt detta gick det ju inte bra i år heller. Den 3. november attackerade minusgraderna just innan plöjningen var klar. Nu sitter jag och stirrar på 1 hektar som börde ha varit plöjt men inte är det. Irriterande så det förslår, speciellt med tanke på att det bara hade behövts en timme att färdigställa det på, men nu är det som det är. Hav förtröstan – det kommer väl nog plusgrader ännu i höst. Får vi hoppas.

En annan detalj som kan nämnas är investeringar. Jag har i många år haft som princip att en maskin per år skall förnyas, eller något annat skall renoveras eller byggas. Så blev det även i år – ja eller maskin och maskin, det blev ett eluttag på torkväggen. Det har jag velat ha länge.

Så nu är allt precis som vanligt. En ovanligt lång och fruktansvärt fin höst ligger bakom – men hann jag med vad jag skulle?