I augustimånens sken

I går kom det en ordentlig åskskur på eftermiddagen men på kvällen var det alldeles klart. Då vi gick i bastun så lyste fullmånen alldeles rund i sydost och solen målade himlen i nordväst. Det var ganska varmt och vindstilla och efter bastun så kände man sej riktigt tillfreds. Det var svettigt med skyffling av flis och vete och dikesgrävande den gångna veckan men nu vara allt svetten – plus sotet från en grundligt rengöring av pannan – borttvättade. I den tysta och lugna natten kunde man gå hem och räta den värkande ryggen på sängen.

DSCN5190

DSCN1741

 

Överflöd av tid

Jo, faktiskt känns det så. Ingen kan nämligen påstå att det finns någon panik på hemmanet just nu. Möjligen en svag aning om katastrof i det fall att allting skulle gå till pepparskogs i höst, men för dagen absolut ingen brådska.

Vi skriver 27 augusti och tröskningen känns ännu långt borta. Vid senaste flyghavrekollen som inföll i söndags (bara det är ju anmärkningsvärt) så kunde jag konstatera att det nog krävs en hel del tid ännu innan Claas kan börja sitt säsongsjobb.

Både vårrågen och kornet var ännu då inte ens början till hårt i kärnan, utan gick ännu att trycka sönder så kärnan hoppade ut. Alltså ungefär som det skall vara i slutet på juli. Rågen tycker mitt rågodlaramatöröga (vem läste det ordet mer än en gång?) att bara blir sämre och sämre hela tiden, få se vad detdär experimentet slutar med. Kornet däremot ser riktigt bra ut om man kan hålla sig från att läsa i almanackan. Sådden var ju 30 maj och det är nog därefter också. Runt den 15 september om allt går bra kanske skörden kan inledas. Nu har ju vädret varit riktigt varit alldeles osannolikt i några veckor, men vad som komma skall vet ju ingen. Alla prognoser hotar med regnperiod, men jag går omkring och tror på mina teorier och menar att nog skall vi ha mera sommar i år ännu än vad vi hittills förbrukat.

Rypsen spelar mig precis samma spratt som tidigare år. Det som såddes 22 maj ligger gulnat och fult och ser allmänt trött ut, medan det som såddes 7 juni ser riktigt fint ut. Det är bara det att här viskar prognoserna skörd i oktober och det gör ju heller ingen glad.

Alltså vad gör man då. Evolutionen har ju försett oss bönder med en förprogrammerad termostat som säger tröskning i augusti och när inte det blir av så blir man lite besvärad.

Endel av tiden har gått åt till en mera grundlig översyn av Claas än vad som brukar vara vanligt. redan i slutet av juli såg den solen första gången och då byttes en gasfjäder samt motorolja och filter. Vi den genomgången kom jag underfund med att kopplingen eller variatorremmen sagt upp kontraktet. Vi närmare kontroll visade det sig att det var remmen som tackat för sig. Det var ju det bättre alternativet av dom två. Via en bekant fick jag ombudskontakt med någon Claasbonde från Sjundeå som gav goda råd om rembytet. Bra så – det är ju något man inte pysslar med varje dag och ännu klingar MF servicekillens ord i mina öron från ett tillfälle när jag skulle byta en variatorrem på min dåvarande MF. Han konstaterade att m jag fortsatt med det jag påbörjat så skulle jag återfinnas i Strandkärret (2 km bort) när fjädern hade släppt. Det hade jag inget intresse av så jag överlät rembytet till sakkunskapen även denna gång.

Lite förjobb gjorde jag själv, men resten fick Claasservicen på orten ta vara på. Det gick både snabbt och smidigt men en sak lärde jag mig. Det känns faktiskt som om det vanliga smörjunderhållet på en Claas 48 skulle gå snabbare om man tog av framhjulen. Det är ju så att det jag fick höra när jag spekulerade på Claas var att hela tröskan är alltigenom ogästvänlig men att det inte gör så mycket eftersom man aldrig behöver skruva en Claas. Faktum är att båda delarna har stämt. Tyvärr gäller ogästvänligheten allt – även placeringen av smörjnipporna som är nästan omöjliga att hitta och än värre att komma åt.

DSC_0004

 

Men som sagt, men framhjulet rullat till sidan var det riktigt lätt att smörja både tröskcylindern och halmvindan.

DSC_0002

Variatorremmen är den som ser ny ut. Den gamla remmen såg ännu rätt bra ut men konsterades vid mätning vara närmare 5 mm smalare än den nya. Hög tid för byte alltså. Vad gäller remmar godkänner jag inget annat än Claas orginal – dom tar ju nästan aldrig slut.

 

Hur som helst, nu börjar Claas och jag vara beredda – men spannmålen är det inte.

Fliisbisins eldprov

Igår var det fliisbisins eldprov då flisen skulle köras ned i lagret. Det är frågan om den manick jag byggt för att skuffa ned flisen från torken till lagret bredvid (se Vintern kommer). Den fungerade ganska bra att breda ut flisen vilket har varit ett ganska hårt arbete för hand men nu gällde det att tömma torken. Det är ett tungt arbete. Fastän flisen är lätt så bildar den grymt hård massa som sitter ihop ordentligt. Då vi började med flis 1983 så använde jag spett för att få loss flisen. Ironiskt nog upptäckte jag senare att det var betydligt enklare att sparka uppåt i flislagret varvid flisen snällt rasade ned alldeles lös … På bilden nedan ser man att flisen alls inte rinner ned utan sitter ihop riktigt hårt.

DSCN5173

Att hacka loss flisen och skyffla för hand har varit ett hårt arbete. Men det är slut nu då fliisbisin sköter jobbet. Början är besvärlig mest för att man inte kan köra utanpå flislagret för då tar hytten i taket på den stora traktorn. Så flisen måste först köras bort från dörren så man kan köra in ordentligt. Sedan är det bara att skuffa ned den genom luckorna. Men man måste ta ett litet lager i gången för inte ens stora traktorn orkar skuffa hela högen på en gång.

DSCN5176

Träplankan är absolut nödvändig för annars kör man sönder plåten. Förr använde jag snöskopan men det var ganska farligt för plåten och man måste lämna ett lager flis kvar att skyfflas för hand. Nu tar det ganska rent med en gång. Märk väl att jag inte kan skuffa stora mängder med den här utan bara litet åt gången. Och då man måste köra mycket försiktigt för att inte köra omkull hela huset så tar det tid. Plankan är 2,5 meter bred och man behöver inte svänga mycket på ratten för att den skall ta emot väggen. Om man sätter två plankor utanpå varandra så skulle det gå snabbare men problemet är att plankan måste rymmas ut genom luckorna så man kan skuffa flisen långt in i lagret – annars blir det en massa skyffelarbete där. Luckorna är mycket högre än plankan med det är i alla fall att köra med tungan mitt i munnen så den inte tar i nånstans.

DSCN5182

Luckorna gjorde vi dubbelt högre men det är med nöd och näppe som pallgafflarna ryms igenom. De nya luckorna blev så tunga att jag måste lägga in vinsch för att orka dra upp dem ordentligt. Så här mycket orkade jag dra upp luckorna för hand och det är alldeles tydligt för litet. Men man får billiga båtvinschar för under 20 euro.

En annan grunka som är till stor nytta är kameran framme vid lastarfästet. På den andra bilden syns längst till höger den båge som håller den lilla kameran. Från hytten har man en usel sikt men kameran visar på skärmen ganska bra vad som händer där framme. Nackdelen är att kameran är dålig på att visa avstånd – inte utan orsak har människan två ögon – så det är lätt att missta sej på hur nära nånting är.

DSCN5181

Det här är det andra systemet jag skaffat. Det första tappade bilden allt emellanåt så det var inte så nyttigt. Nu har jag vattentäta kontakter på kablarna och det verkar fungera. Men kontakten från skärmen som syns längst till vänster är dålig så jag skall klippa bort den och löda ihop trådarna. Kontakter i jordbruket är ett problem. Det är inte många som klarar av dammet, fukten och skakningarna. Man borde ha MIL-specificerade  (som i militär) kontakter men de är ruskigt dyra. Så jag klipper bort dem och löder där det går.

Nå, nu är torken tom och lagret nästan fullt. Men vi måste flisa en liten sats till för jag tror det här inte räcker för hela vintern. Det är omkring 100 kubikmeter men lagret klarar av 30-40 till. Flisved finns och tröskningen ligger långt i framtiden så det skall väl gå. Och då behövs verkligen fliisbisin för att skuffa flisen långt in i lagret. Annars blir det en massa tungt skyffelarbete. Det här är första året vi använder den så det blir intressant att se hur den fungerar då flislagret blir fullt.

DSCN5183

Värmen är ju billig med egen flis men visst är det en hel del arbete med den. Å andra sidan är det bra med litet motion så man inte bara ligger på soffan och spottar i taket. Och så har man inga fritidsproblem …

 

 

 

 

Nu va de färdigt för i år

Ja, vet nån vad, där låg jag och kände mej ynkligare än det lilla djuret Ynk från mumin-historierna, kämpade mej till att sitta så länge att jag fick en blogg skriven och publicerad på torsdagen. På fredag tog det fyr, av nyfikenhet gick jag in på en väderlekssida och slötittade på 10-dygns prognosen. Slötittandet utbyttes hastigt till nåt mer eldfängt. Ve och fasa, där fanns det regnmoln på regnmoln inritat till onsdag-torsdag och hela slutet på prognosen. Visserligen rätt långt dit, men, nu fick vackert sjukstugan vara förbi. Mina nerver håller inte. Är gräset ok att slå, och jag har tid, och det väntas regn, sådär, småningom, då väntar inte jag. För gräsets skull, skulle jag gärna ha väntat nån liten vecka, men nu fanns det inte nerver till det. Om jag så ska krypa till traktorn så ska det slås. Nu. Eftersom det ibland kan säga pang i grejjerna så är det bra att ha någon extra skruvardag till godo innan följande regn… Gärna vardag, så man kan få tag på delar om så behövs. Om en maskin säger pang på en helg, och det inte går att laga med balgarn, ståltråd eller svets, då är det inte roligt om det regnar på måndag.

Jag ringde åt pappa, -jag skulle gärna vilja ha hem Jonte från Anisor nån dag! Valle med slåtterkrossen hade jag hemma, och balmaskinen, men Jonte fattades. -Jaha” sa pappa, -jag far och hämtar hem honom ikväll då! Bra, svarade jag, då far jag och slår. Sagt och gjort, in med lite panadol och så ut.

Och bra gick det

DSC_0759[1]

Jag slog på fredagen, och balade därpå följande dagar. Arealen var inte stor, men ack så viktigt för mej 🙂 Eftersom det blev att bala på helgen så fick jag hjälp…

DSC_0782[1]

”-Mamma, du kan sitta där på stolen bredvid, så sköter jag det här”

Det är en fras som jag får höra allt oftare, och inte mej emot, jag sitter gärna på stolen bredvid och ger lite små instruktioner när det behövs, men balmaskinen, den fixar han galant. Det är bara när det krånglar till sej med nåt extra som jag behöver rycka in 🙂

I skogen på vintern !

Just nu kör jag ut flisved för andra omgången, Första satsen med ca. 100 kubikmeter är nu torr och skall köras ned i lagret. Men det räcker troligen inte för hela vintern så vi tänkte flisa en sats till. Inte lika mycket men kanske 40-50 kubik. Det jag kör ut är asparna som vi högg runt åkerholmarna i vintras. De grövre bitarna är sålda men från en asp blir det också massor av grova kvistar.

DSCN5172

Det jag kunde konstatera är att i skogen skall man vara på vintern ! Bara som jag skulle hugga bort litet kvistar så rann svetten i strida strömmar. Inte är det mycket bättre i hytten heller. Förutom att hjärnan kokar så tappar man nerverna med lastaren. Kvistarna åker kors och tvärs och ventilbordet borde bytas ut. Nu kör jag med gamla Nokka 3010 från 80-talet och den har sina fördelar som lång räckvidd men den är mycket svår att sköta. Ventilerna har beckat fast och det är svårt att få nånting att gå långsamt. Ventilen sitter fast tills man tar i ordentligt och då öppnar den plötsligt. Det är inte bra för lastaren med dessa knyckar och inte för mej heller.

Lastaren är gammal och man måste fundera på vad man skall satsa på den. Ny rotator kan man köpa för den är det lätt att flytta till en annan lastare. Egentligen gäller detsamma ventilbordet. Att köpa reservdelar till det gamla är så dyrt att det blir billigare att köpa ett helt nytt. Rotatorn öppnade jag och reparerade redan för 15 år sedan men det fanns en hel del repor inne i den (en fjäder hade gått sönder) och oljan smiter genom dessa fel väg så den orkar inte just vrida nånting. Rotatorerna har blivit mycket billigare än för 15 år sedan. Detsamma gäller ventilborden. Och så borde jag köpa en dingelbroms till gripen. Nu dinglar den fram och tillbaka tills man slår ned den i jorden. Också av det blir man nervvrak.

Förutom alla andra problem så läcker ena stödbenets rör alldeles förskräckligt så det kan man inte använda just nu. Jag vet precis vad det är för jag lappade det andra benet redan. Konstruktionen är så fånig att röret gnider mot fyrkantröret och slits förstås så småningom sönder. Stödbenet skall bort och cylinder med rör ut och så måste jag svetsa röret. Ingen dyr reparation men den tar tid och nu måste vi få igång torkandet av den andra satsen flis så fort som möjligt.

Men man är van vid att körde med halvfungerande maskiner. Så länge de rör sej så får reparationerna vänta. På bilden syns också att avgasröret brustit och att jag satt ett litet grövre rör som skarv :-). Det är alltid bråttom så det där med att köra med fina maskiner fungerar inte.

Nu har det varit helt omöjligt att jobba utomhus mitt på dagen så jag har (i stället för siesta) sysslat med att installera i pannrummet. Där är ju hyfsat svalt nu då pannan är avstängd. Det är bra att stänga den emellanåt för då ser man alla läckor. Då pannan är varm så syns en liten läcka inte alls eftersom vattnet avdunstar genast. Nu märkte jag att en vinkel på varmvattnet läcker så den skall fixas. Mät- och styrsystemet borde också utvidgas. Jag köpte en billig nätkamera och hängde upp den provisoriskt i pannrummet. Den är bra så nu tänkte jag installera den ordentligt. Samtidigt kopplar jag in en ordentlig jordkabel till min elektronik – det kallas ”potentialutjämningsskena”. Snabba överspänningsskydd skall sättas in i Ethernetkablarna och de måste ha god jord för att fungera. Det vill vara problem då man slår på de stora torkfläktarna. De ger då upphov till ”spikar” i elnätet som kan förstöra den nutida känsliga elektroniken.

Det är alltså inte alls så ledigt mellan sådd och skörd …

Undan brännande sol

Ett tag trodde man att den här sommaren skulle bli sval men senaste vecka har ändrat på det. I dag gick det att jobba utomhus på morgonen fram till klockan tio men sedan måste jag dricka en massa och flytta till inomhusarbete. Jag borde köra hem mera flisved men det får vänta på kvällen.

Det gick illa med flistorkandet. Inte för att flisen är för våt utan för torr. Jag satte en skopa i flismataren men sedan blev pannrummet alldeles hett. Elden for baklänges i matarröret i den snustorra flisen och inte kunde jag öka matningen utan att pannan började koka. Så jag fick stänga av den helt. Det tog ett dygn efter det innan den svalnade så man kunde vara i pannrummet. Det passar bra att ha den avstängd för jag har en del installationer att göra där.

Bästa stället just nu är tegelladugården som ännu är ganska sval. Tiodygnsprognosen varierar en hel del men visar en massa runda gula solar och +27 grader de närmaste dagarna. Sedan är det osäkert om det kommer regn eller inte men litet svalare lär det bli. Förstås borde man göra utomhusarbeten nu men då hjärnan börjar koka så är risken stor för att man bara ställer till elände.

soolar

Min väderstation som hickat en del på sista tiden har nu gett upp slutgiltigt. Jag tror knappast att jag köper ny utan bygger upp ett eget system i stället. Det borde gå med ett par nya givare till det nuvarande mätsystemet. Regnmätaren har visat sej vara krånglig. Den är svår att få installerad så den visar rätt. Den gamla (till väderstationen) visade ibland 1000 mm regn på en halvtimme … Vindmätaren var inte heller så bra för plasten klarade inte solstrålningen. Det finns mätare med god kvalitet men de är dyra.

Vetet är grönt. Litet börjar färgen skifta men före mitten av september har man inget på åkern att göra. Och hög vattenhalt betyder dyr torkning. Inte så bra med uruselt vetepris. Skörden blir stor men inkomsterna små. Man kan ju hacka hela skräpet till gröngödsling men det är inte lätt att komma igenom med hacken. Det är surt att då skörden en gång verkar blir god så sjunker priserna och torkkostnaderna stiger så det knappast lönar sej att tröska.

Fjolårets skörd går på export. Jag skrev kontrakt och snart hämtar de bort vetet som körs till Lovisa. Priset är inte så fantastiskt men transporten kort. Det var en tid skillnad mellan fodervete och brödvete men den har minskat en hel del. Det lönar sej inte att odla brödvete om man måste sätta in dyra medel. Vi får se om Zebran blir brödvete. Gamla Reno har varit mycket odlingssäker men det är ofta problem med hektolitervikten.

Vi måste flisa en omgång till för att flisen skall räcka över vintern men sedan blir det att skruva på tröskan. I fjol började den med fånigheten att bränna en säkring varje gång man stängde av den … Då hade jag inte tid att söka fel men nu måste det fixas. Nya delar köpte jag på eBay och de kom för ett par dagar sedan.  Och så kanske man kunde byta tömningsrör. Det nya röret har varit hemma i fem år redan men det har aldrig varit tid att byta (så länge lappen hållit). Och så ville jag inte byta förrän stolparna kom bort. Nu kan man lugnt sätta in det nya röret.

Sedan skall torkan lappas ihop som vanligt. En del lappar behövs och så måste jag hitta felet i mätgivarna för temperaturen. Där finns troligen en kortslutning. Mätsystemet behövs faktiskt då man torkar så man ser om det lönar sej att blåsa eller inte.

Högsommaren kom i alla fall med brännade sol även om det var ganska sent. Nå, det har hänt förut att försommaren varit kall men augusti varmt. Och det här vädret tycks hålla i sej månaden till slut.