Sida 167 – Bondbloggen

Filosofbonden.

När åkern är svart av och dikena välfyllda med vatten och det inte är möjligt att bruka jorden på grund av vätan kan man ju alltid skingra tankarna med lite filosoferande. Det är ju annars något man också oftast gör när man har så kallat ”siiand arbeit” (arbete som löper av sig självt utan desto vidare tankearbete) men det är sällan att man sätter dom funderingarna i pränt. Jag skall nu göra ett undantag och skriva ner en sak som jag från och till funderat över och som alltid aktualiseras i samband med att man sliter med stödansökningarna.

Matprissubventioner.

De flesta känner säkert till att lantbruksstöden är till för att sänka matpriserna så att alla ska ha råd att äta sig mätta av näringsriktig mat. Det finns ändå en oftast ”högljudd” skara som åtminstone i samband med publicerandet av stödutbetalningarna och nu när bönderna ondgör sig över byråkratin brukar aktivera sig i sociala media. Deras kommentarer och inlägg brukar ofta signeras med ”skattebetalare” och andemeningen är att deras skattemedel inte ska gå till ”socialbidrag” åt lata bönder som mest är ute och finkör i sina nya stödfinansierade traktorer och blockerar trafiken. I stället borde vi antingen skaffa oss ett riktigt jobb eller sätta produktion i marknadsmässigt skick.

Deras kommentarer har fått mig att undra om det faktiskt skulle finnas en marknad för marknadsmässigt prissatta produkter? Man får ju den bilden att dom hellre betalar för produktens egentliga värde i hårdvaluta än att subventionera produktionen via skattesedeln. För den som säljer mer eller mindre direkt åt konsument är det inte så svårt ordnat men det som går via parti- och butiksledet borde kanske förses med nån form av märkning så att dessa ”skattebetalare” skulle hitta de produkter de önskar sig. Så hur är det? ”Upp med handen” nu den som önskar sig ett dylikt system!

EU-stöd.

Det finns faktiskt odlare som inte söker odlingsstöd. När vi gick med i EU, eller EG som det hette då, fanns det grönsaksodlare som menade att då de inte fått stöd tidigare så nog skulle dom klara sig utan stöd i fortsättningen också . Det rörde sig oftast om äldre odlare med mindre arealer som avskräcktes av den byråkrati som ansökningarna medförde och den oro som eventuella granskningar skulle innebära. Hur väl dom klarade sig vet jag inte, många har säkert slutat om nu inte av lönsamhetsskäl så är dom antagligen pensionerade vid det här laget.

Jag skrev finns i det här kapitlets inledning av den anledningen att jag idag fick höra om en kollega som nu i år avstod från att söka stöd. Han menade sig ha så små arealer att det inte var mödan värt med all byråkrati och begränsningar som systemet medför. I stället försöker han ta ut ett merpris från produktionen. Jag hoppas att han hör av sig hur ekonomiska utfallet blev när året är slut. För jag ska inte sticka under stol med att jag också funderat i samma banor. Kanske kunde jag uppnå samma resultat med att sätta ner motsvarande tid på marknadsföring som på den byråkrati som stödansökan föranleder?

Det var ändå inte många bönder som röstade för medlemskapet i EG så varför skulle det falla på vår lott att söka tillbaka de medlemsavgifter som landet betalar till unionen? Borde det inte varit ja-röstarna som skulle tagit sig an den uppgiften? Sällan får vi tack för vårt återbördande av medlemsavgifterna. I stället har vi fått höra att det är vårt fel att landet blivit nettobetalare inom unionen, att vi inte söker EU-finansiering i tillräcklig hög grad.

Det är en sak som jag tror att många av de så kallade ”skattebetalarna” inte tänker på då de hävdar att vi lika bra kunde lägga ner det i Finland olönsamma jordbruket. Jordbruket stöds nämligen i en eller annan form jorden runt inte enbart i Finland. Så de får nog också i fortsättningen eller åtminstone så länge vi är med i EU bidra till matsubventionerna, skillnaden är bara att skattemedlen går till bönder utanför landets gränser. Oftast är också stöden större där, därför är också deras pris ibland lägre.

Vilket som är nationalekonomiskt bättre tror jag dom flesta kan räkna ut.

Virtuellt jordbruk.

Jag har oroat mig över hur framtidens jordbrukare skall klara sig då barnen inte längre så aktivt deltar i det praktiska arbetet utan mest sitter framför sina datorer. Jag har ansett att det är genom att plocka sten, rensa ogräs och i övrigt likt Nisses barn jämsides med oss vuxna delta i de dagliga sysslorna som man lär sig hur jorden framgångsrikt skall brukas. Så har också mina barn gjort, och oftast av egen fri vilja, låt vara att jag av princip inte delat ut sekiner utan motprestation. Har man behövt pengar så har man fått göra sig förtjänta av dem.

Min son var speciellt intresserad av att följa med i arbetet och jag minns så väl kommentaren han fällde efter att ha börjat i skolan. Han som var van med praktiskt arbete och att genast se resultat av sina handlingar tyckte trots att han sett fram emot skolstarten att han efter några veckor på första klass inte lärt sig något av värde. Eller som han uttryckte sig ” va jäär ja ga tide? Ja kann ju allt såm tö kann så va nytta je e me ti gaa i skoLan täär int e hiendär elå gaar framåt naa?” (vad gör jag där? Jag kan ju allt som du kan så till vilken nytta går jag i skolan där det inte händer eller går framåt?). Förväntningarna var högt ställda och tydligen gick det lite för sakta framåt under inskolningsperioden. Att det senare skulle konstateras dyslexi och en inte alltför lätt skolgång är en annan historia.

Virtuellt jordbruksskifte.

Som sagt så har jag varit orolig över framtidens jordbrukande ……. men det är jag inte längre.

Jag har som många andra jordbrukare de senaste dagarna slitit med ritande av kartor för stödansökan, varit ut och mätt i terrängen och bannats över att de gröna prickarna inte fastnat där jag önskat placera dem. Speciellt att dela skiften med åkerholmar och att få in mina små jordbruksskiften har föranlett problem. Att dela basskiften rätt av från kant till kant var det inga problem med och antagligen är det så kartritningsprogramskonstruktören tänkt sig att dagens jordbruk görs. Och så görs det kanske också, men inte i mitt fall. Med många grödor i många omgångar på odlingsschemat så blir det onekligen att dela upp basskiftet i många små rutor som inte alla gånger ens når skifteskanten. Och inte var instruktionsvideon som dessutom var enspråkigt finsk till någon hjälp i detta fall heller. Det var verkligen synd att kartprogrammet inte kunde demonstreras i samband med blankettskolningen, det hade varit mycket värdefullt att få se hur det egentligen var meningen att det skulle gå till.

Jag anade redan tidigare då jag bekantade mig med de nya reglerna att detta skulle bli ett problem för oss grönsaksodlare med rikt sortiment, därför försökte vi också få lindring i kraven på detaljerna i ritandet. Jag tycker nämligen att jag får det att fungera någorlunda väl med odlingen som den är, inte ska något byråkratiskt påfund styra mina odlingsplaner.

Att vi gavs rätt att slå ihop små skiften (under 5 ar) och meddela dem som övriga grönsaker underlättade en del men ändå uppstod det problem i de fall att grupperna med små grödor inte låg intill varandra i och med att ordningsbokstavsgivningen inte gick att påverka utan gavs av kartprogrammet. Då jag frågade om råd gavs jag rekommendation att bilda ett virtuellt jordbruksskifte dit jag samlade dessa små grödor. Detta virtuella jordbruksskifte kunde jag placera var som helst på basskiftet. ???? Visserligen har jag redan tidigare meddelats att noggrannheten i kartritandet inte är första prioritet blott arealen stämmer men nog måste jag erkänna att jag lämnade med munnen öppen för en stund. Att ge efterkall på noggrannheten vid kartritandet skulle ändå komma att ge problem med att få rätt areal i och med att det var ritandet som bestämde arealen. Konstaterade samtidigt att virtuellt jordbrukande nog inte passar mig – till det har jag nog för mycket jord under naglarna -.

Men samtidigt kände jag även lättnad över hur framtidens jordbrukare skall klara sig. Den generation som nu växer upp och som ägnat sig åt virtuellt jordbrukande via FarmVille och dylika program kommer antagligen att klara sig ypperligt.

Hur det sen blir med livsmedelsförsörjningen är en annan sak ……… men det finns ju mjölkmaskin och mat i butiken. 🙂

Del av min odlingsplan som borde fås inritad i Vipu kartprogrammet....... — Del av min odlingsplan som borde fås inritad i Vipu kartprogrammet…….

..... vilket sen i praktiken kan leda till följande lista med felmeddelanden.......... — ….. vilket sen i praktiken kan leda till följande lista med felmeddelanden……….

..... eller nåt som mer påminner om abstrakt konst än odlingsskiften. — ….. eller nåt som mer påminner om abstrakt konst än odlingsskiften.

Praktiskt jordbrukande.

Efter rådet om bildande av virtuella jordbruksskiften konstaterade jag att det nog mest är tänkt som tidsfördriv det här ritandet. Så efter att ha tittat i väderprognosen beslöt jag sätta mig i traktorn för att förbereda lite plantering, trots allt så är det nog fortfarande med att få plantor i jorden som mat fås till borden. Då rikliga regn som förhindrar jordbrukande för flera dagar framåt utlovas får man nog prioritera praktiskt jordbrukande. Kartritandet får jag väl göra ett nytt försök med då när ändringsanmälan skall göras i medlet av juni.

Det var lite för blött i åkern för plantering efter de senaste regnen men jag hade en del som var oplöjt och som kanske kunde fås att torka snabbare än det som plöjdes i höstas. Sagt och gjort så plöjdes och frästes bäddar för planteringen som sen trots att det var lite våtare än vad jag önskade fortgick till 23-tiden då jag fick lov att avbryta arbetet för att sätta mig vid datorn för att sända in stödansökan. Trots lite slö överföring, antagligen var det många andra som samtidigt belastade systemet, så lyckades jag få in anmälan med 25 minuters marginal. Låt vara att jag inte är nöjd med uppgifterna men dem får jag försöka frisera till fram till den 15.6. då ändringsanmälan skall vara gjord.

En glimt av hopp

Solen tittar litet fram bakom molnen. Det kom regn i natt men inte mer än 7 mm. Dessutom lovar tiodygnsprognoserna bara någon enstaka millimeter. Med blåst och sol torkar det snabbt upp och det finns kanske möjlighet att börja med vårsådden så småningom. Men ännu är vissa åkrar dyblöta. Speciellt svackorna i våra leråkrar är hopplösa fall. Ytan är så tät att just inget slipper nedåt till täckdikena så det skall torka uppåt,

Här går man och väntar. Stödansökan är inlämnad. Det blev en hel del skrapande i huvudet så man har stickor under naglarna. Till sist så kom jag fram till att det ändå måste lämnas in en ändringsblankett 15 juni så jag satte dit jordbruksskiften på måfå. Man vet ju aldrig hur det går med vårsådden … En mängd länder har flyttat fram ansökningsdatum till efter sådden vilket är förståndigt. Men inte Finland. Vi skall se in i framtiden och förutspå vädret. Nåja, vädret än mindre oförutsägbart än jordbrukspolitiken numera :-).

För att ha nånting att göra (man kan ju inte börja med några större arbeten) så började jag byta väderprogram. Den gamla väderstationen har mer eller mindre säckat ihop och en ny Davis Vantage Pro2 kostar alldeles för mycket. Men den gamla har regnmängder som kan vara 1200 mm per dag (!) och plastgrunkorna i vindmätaren har solen tagit kål på. Så jag tänkte bygga en egen väderstation. Redan nu har jag temperatur- och luftfuktighetsmätare kopplade till mät- och styrsystemet.

Jag har länge kört Weatherwiev men det har stannat i utvecklingen och efterföljaren Weewx är lättare att ändra enligt egen önskan. Dessutom kan den kopplas till mitt mät- och styrsystem via owfs (entrådssystemet).

Man kan titta på vädret via nätet

http://84.20.155.7/weder

men försök inte via en server i Kina, Ryssland eller Ukraina. Jag har stängt av dessa eftersom tusentals skurkar därifrån försöker bryta in sej i mina datamaskiner. De försöker givetvis med alla andra också. Folk skulle bli ganska uppskrämda om de visste hur utsatta de egentligen är. Jag har program som övervakar alla inbrottsförsök men det har de flesta inte utan är lyckligt omedvetna om vad deras maskiner används till. Om de lyckas bryta sej in i din maskin så används den nämligen därefter för allsköns kriminell aktivitet. Se till att skyddsprogrammen är i skick !

Mät- och styrsystemet är numera ett viktigt verktyg i arbetet. Dessutom har jag en bunt kameror som övervakar olika saker. Jag kan följa med vad som händer oberoende av var jag själv är. Just nu är förstås väderstationen det viktigaste. Man kan givetvis gå ut och se hurudant vädret är men det har betydelse för arbetet att veta till exempel hur mycket regn det kom på natten. Jag har kommit fram till att det skall vara automatisk mätning. En plastregnmätare är ju billig men man glömmer om man har tömt den och när. På hösten fryser den förstås sönder och på våren har man inte hunnit köpa ny då det börjar regna …

Två lass sand har jag också som skall köras ut. Bäst att fylla nu då man bra kommer ihåg var vattnet stod i groparna. Senare på sommaren börjar man glömma var problemen fanns. Och så har jag försökt gräva fram brotrummorna till åkrarna. Vissa gick bra men på sina ställen är de djupt under vägen som fylldes upp nästan en halv meter för ett antal år sedan. Sanden har rasat ned och täppt till brotrummorna. Inte blir det bättre av att man kör över kanten och drar ner mera i brons kanter.

Ännu tar det många dagar innan man kommer ut på åkrarna så det gäller att hitta på lämpligt små arbeten under tiden.

Dröm eller mardröm?

På torsdag kväll skickade jag iväg årets stödansökan. Den for iväg efter några kvällars funderande och ganska många ”måste-bara-bort-från-detta-en-stund” pauser. Egentligen är ju VIPU-programmet riktigt bra, och det är ju självkorrigerande så slarvfelen elimineras ganska långt, men årets nya bestämmelser (läs; dumheter) har ju ändå gjort att man känner en viss skräckblandad vördnad inför hela systemet. Det är ju lindrigt sagat ganska många pengar det rör sig om, man står ju och faller med stöden, det är inget att sticka under stol med. Dock måste jag säga att jag är glad över att jag inte behöver fylla i blanketterna manuellt, för då hade nog ganska många fel lyckats smyga sig in. Detta gäller dock inte kartritningen, den är ganska bökig i Vipu programmet.

En tanke slog mig när jag klickade ”sänd” på musen. Min dator är placerad så att om jag höjer ögonen från skärmen ser jag skymten av åkrarna bakom uthusen. Åkrar som en gång i världen har varit något annat än åkrar. Sjöbotten från början, men nu var det ju inte precis så att sjöbottnen var färdig odlingsmark genast det torkat upp, utan många många generationer har slitit med att bereda det som idag är den odlingsmark som hela systemet leker med. Med systemet menar jag Marknadskrafter, EU, MaVi, vår regering och även till en viss del vi landbrukare.

Det var precis det jag kom att tänka på. Låt oss gå tillbaks till en tid som inte ligger så långt borta. Låt oss säga slutet på 1800-talet. Då slet man formligen ut kroppen på jordbruket. Det slogs gräs med lie, stenar bröts med hävstång och kördes iväg med häst i bästa fall, kanske tom för hand från åkrarna. Det var nyodlingar som började med svedjebränning och en ändalös stubbrytning som kunde ta kål på en hel generation. Sällan blev husbonden över 50 år för då var man redan så slutarbetad att det bara var slutet kvar.

Det som vi nu sitter och för in i våra dataprogram är resultatet av allt detta slit. Det blir helt enkelt en absurd ohanterbar tanke när man gör en liten rörelse med höger pekfinger och trycker på ”sänd blanketterna” och vet att det är härifrån min lantbruksinkomst skall komma. För all del, den kommer inte bara av klicket, men låt oss säga tvärtom – ett uteblivet ”sänd blanketterna” klick skulle betyda att lejonparten av årets inkomst inte skulle uppenbara sig alls.

Dröm eller mardröm?

Visst kan det tyckas som ett drömläge för någon. Bara ansöka om stöd och få det. Nåja, så enkelt är det ju inte, visst måste jobbet utföras precis som förr, kanske inte med stötting och hävstång, men alla arbeten har ju blivit enklare så såklart även lantbruksarbetet. Skillnaden är det att idag är vi odlare närmast statsanställda. Systemet spelar och vi dansar. Visst kan man hoppa av dansen men då sågar man också av alla möjligheter att verka vidare i branschen.

Ett bra exempel på detta att verkligheten skall anpassas till teorin märkte jag av gällande mina dikesvallar som uppstod i fjolhöstas vid utfallsrensningen. Jag hade tänkt låta dom ligga över sommaren och köra bort dom i höst då det finns mera tid. När jag började studera stödvillkoren såg jag att odlingsmarken under vallarna måste anmälas som skilda jordbruksskiften, som såkallat ”tillfälligt icke odlat” Det betyder att stödet uteblir för all areal som ligger under vallarna, och så långt kan man vara med och leka, men när man sen kommer underfund med att det skall ritas kartor över var vallarna befinner sig och att dessa kartor på en meter när skall stämma med verkligheten och att det berör alla mina basskiften och att det skall göras i ett komplicerat dataprogram och att man erhåller stödavdrag om kontrollanternas måttband inte stämmer med den teoretiska verkligheten på åkern så då passade inte dansen mitt taktsinne mera.

Jag anlitade entreprenör med bra jordvagn och grävmaskin som jag lät köra bort vallarna på några dagar. Själv har jag nämligen varken tid eller jordvagn. Det kostade förstås en del, men ändå betydligt mindre än vad det hade gjort om det kommit sanktioner för att jag inte fått vallarna rätt inritade i den virtuella verkligheten som går under namnet VIPU.

Lite sådär går böndernas vardag idag. Man läser regelverket, förstår långtifrån allt och accepterar ännu mindre, men gör sitt bästa för att uppfylla det. Jag har verksamhet på ungefär 60 hektar (skog och jord) men ett missförstånd eller ett galet placerat musklick kan i värsta fall få oanade konsekvenser. Det gjorde det inte på stenbrytarnas tid.

Dröm eller mardröm?

Intet är som väntans tider

Glad Mors dag ! Här sitter vi och dricker kaffe i allsköns ro – vilket känns underligt. Vanligen är man ute på åkern och sår för brinnkära livet på Mors dag (vem fasen har hittat på att sätta den mitt i vårsådden ?). Vanligen stiger jag av traktorn i Alkärret och plockar en bukett vitsippor förrän jag kör hem för att fylla på såmaskinen. Det har blivit en tradition (efter närmare 70 år) så jag måste köra till Alkärret och plocka vitsippor idag också. Men inte med såmaskin …

Här är det blött och eländigt. Inte många har sådana åkrar att de kommer ut på dem än. Visst är det sol och blåst och torkanväder men det tar ännu flera dagar innan det går att köra på åkrarna. Och så kommer det mera regn på onsdag … Det ser inte alls bra ut med vårsådden i år. Jag som tänkte så direktsådd borde ännu vänta en vecka mer än alla andra. Men om det regnar litet hela tiden så är vi snart i juni.

Såmaskinen är klar och utkörd. Gamla frontlastartraktorn har fått nya packningar i vänstra cylindern som läckte en hel del i fjol. Så nu sitter vi bara och väntar på bättre väder.

Lägg märke till den fina skuggan av fotografen :-).

Och den som inte läst Erik Axel Karlfeldt (en av mina favoritpoeter) kan under väntetiden fundera på dikten från 1898:

Intet är som väntanstider,
vårflodsveckor, knoppningstider,
ingen maj en dager sprider
som den klarnande april.
Kom på stigens sista halka,
skogen ger sin dävna svalka
och sitt djupa sus därtill.
Sommarns vällust vill jag skänka
för de första strån som blänka
i en dunkel furusänka,
och den första trastens drill.

Grönsaksplanteringen….

….kom igång fredag eftermiddag.

Efter att ha dragit andan lite efter att ha fått största delen av spannmålen i jorden och efter förseningen i och med hydraularmsbrottet kom vi så igång med grönsaksplanteringen. Det är 4 dagar senare än i fjol men trots att det inte är speciellt varmt så har det ändå inte kommit snö som det gjorde i fjol. Så vi tror att vi skördar i medlet av juni också i år om starten blir bättre än i fjol. Det är idealiska förhållanden för planteringen, inte för varmt, mestadels mulet och markfukten lagom. Jorden är dock ganska kall, ett resultat av det solfattiga vädret. Lite blåst men inte så att det stört planteringsarbetet. Däremot har jag fått vänta till kvällen tills vinden mojnat lite för att dra på täckväven. Idag lördag har vi så fått alla första omgångens kål- och sallatsväxter i jorden. Inga stora saker men alltid bra att ha början gjord 🙂

Nästa vecka blir en så- och planteringsvecka för då skall vi förutom att plantera andra omgångens kål- och sallatsväxter också försöka komma igång med lökplanteringen dessutom börjar det bli hög tid att få bland annat morötter och palsternackor sådda. Väderapporten utlovar en hel del regn och almanackan innehåller en röd dag så vi får se hur det går. Jag har också några jordbruksskiften att rita in ännu så det finns nog arbete även om det regnar. Blanketterna skall in på tisdag så jag blir väl tvungen att sitta inne med pappren även om det skulle råka vara planteringsväder.

Plantorna är lite mindre än de brukar vara på grund av att det varit kallt och mulet väder. Å andra sidan är små plantor lättare att få i gång efter planteringen.

Täckväven läggs på inte bara för att skydda för frost och för att få snabbare skörd i och med högre temperaturer under täcket. Den hjälper också till att hålla den bionedbrytbara plasten på plats tills plantorna blivit större.

Det blev tal om bildkvaliteten här tidigare och bilden ovan får visa ljusstyrkan i Lumia 830. Bilden är tagen vid 23-tiden och det började bli ganska skymt. Det är betydligt ljusare på bilden än i verkligheten, lite ”grynig” är bilden dock men för att vara en kameratelefon så tycker jag att det är fantastisk kvalitet.