Sida 177 – Bondbloggen

Ur led är vädret

Återigen fåt man sucka och stöna över det underliga vädret. Jag var nyss och satte värme på traktorn för att köra ut stockar ur skogen då det hoppeligen skulle var nån minusgrad på morgonen. Men vädret håller sej otroligt envist på en plusgrad – både dag och natt. Vilket eländigt vinterväder …

Men årsmedeltemperaturen ändras mycket lite så det blir garanterat en kall vår eller sommar. Illa, mycket illa. I fjol var Johanni kallare än julen … Men man vet aldrig hur mars och april ser ut. Jag hoppas förstås på köld även om det ser illa ut. De senaste fyra veckorna ser ut så här. I början var temperaturen relativt normal men sedan har den liksom stannat på +1 grader.

Nu har jag processorn på Belarusen men vete fåglarna om det blir mycket kört med den. I princip skulle det gå bra att gallra om vädret skulle bli kallare för vi har ganska litet snö nu. Helt optimistiskt skrev jag kontrakt med reviret på stock och massaved. Och jag borde absolut få ut de överstora granarna och gallringarna gjorda. Ännu håller vägarna som jag körde upp i vintras men man vågar sej inte utanför spåren med den tunga traktorn. Nu är vinschen värdefull även om det tar tid att dra ihop virket.

Det var en tid sedan jag hade igång processorn. Vintrarna med djup snö var inte så lämpliga och så har stora lastarn varit sönder. I går på eftermiddagen gick det åt en hel del kaffe innan jag igen kom ihåg hur man kopplar på kraftuttaget till Belarusen. Det är en underlig spak bak en lucka under sitsen som kopplar in en mekanisk koppling till drivaxeln. Sedan finns det en stor och tydlig spak till höger som går till en koppling vid kraftuttaget. Men den lilla spaken under sitsen är en mystisk sak. Den var tydligen krånglig att koppla in så förre ägaren svetsade fast ett flatjärn utanpå spaken så det ser ut att vara fastskruvat.

Det tog mej en hel del tid och verkstadshandböcker och reservdelsförteckningar innan jag fattade vad det var frågan om – speciellt som spaken såg helt annorlunda ut i verkligheten. Nu då jag hittat den så kommer jag nog ihåg att jag också tidigare sökt efter eländet. Men det var för omkring 20 år sedan. Spaken behövs ju inte i vardagslag. Den kopplar om mellan drivhjulsberoende, fritt och direkt från motorn. Drivhjulsberoende har jag aldrig behövt men spaken var i friläge så ingenting rörde sej.

Och så fick jag då igång kraftuttaget varefter hydrauliken på processorn inte fungerade. Men det kom jag ihåg att bara gällde att vänta. Elventilerna fungerar uselt så länge oljan är kall. Man måste köra på tomgång i 20-30 minuter förrän alla ventiler orkar dra. Det är vanligen inget problem om man kommer ihåg att koppla på kraftuttaget genast då man startar. Då är oljan mjuk då man hunnit till skogen.

Visst borde jag gallra i Tallmosan men jag kör inte ut på de lägre delarna där det inte finns färdiga spår som frusit. En gång körde jag nämligen ned just Belarusen med processorn på. Så vi grävde för att få upp den igen … Man får hålla sej till de högre delarna där det är känning av stenbackarna och betydligt stadigare underlag. Och så dikeslinjarna där man kan köra på vallen.

Men tiodygnsprognosen ser illa ut. Bara varmare väder Fy katten säjer jag !

Tillbaka till skogen

Och så var äntligen deklarationen ivägskickad. Det är ju inte så svårt men jag tycker inte om att rada kvitton utan vill hellre göra något RIKTIGT arbete. Speciellt som kvitton som man nyss satt in försvinner spårlöst i röran hela tiden. De värsta är de små kvittona som dessutom tappar färgen och blir oläsbara. Datumen skrivs på tio olika sätt och sätts på olika platser. Alla kvitton borde standardiseras och mångfalden utrotas.

Det värsta var att jag lyckades tappa bort en hel kamera i röran (den som jag hade i traktorn). Jag sökte en hel vecka och sedan tänkte jag att den måste ha tappats i skogen och beställde en ny från England. Men i går hittade jag den i en mapp … Jag hade slagit ihop mappen och stoppat in den i hyllan med kameran inuti. Det börjar redan vara rekord i slarvighet.

Men jag kunde inte hållas bort ifrån skogen helt utan körde ut ett par lass stock då jag inte mera orkade med pappersarbetet. Och så klippte jag ihop en liten videosnutt av Strömsömodell, dvs. jag klippte bort 99 % av allt och lämnade bara kvar de snyggaste bitarna. Dessutom övade jag mej att sätta in text. Det blev inte helt lyckat men all vår början bliver svår.

Nu väntar jag bara på en liten minusgrad på natten så jag inte kör sönder vägarna. Det ser inte bra ut men till torsdag skall det bli litet minus så jag kanske sysslar med verkstadsarbete i ett par dagar. Det finns det ingen brist på.

Mera lök åt folket.

Trots att det är brått med deklaration kan man ju inte låta folket svälta. Så här i förkylningstider behöver var och en få sin dagliga dos lök så det var bara att ta lite paus från pappershögarna och hjälpa till med sorteringen. Egentligen var det riktigt skönt att få lämna skrivbordet för en stund 🙂

Det vill inte fungera något vidare om det är för lite folk i sorteringslinjen, visst det går med tre men för att riktigt kunna garantera kvaliteten är det bra med fyra. På så vis går det också lite snabbare och sorteringslinjen kan brukas under lite kortare tid så att inte hela förtjänsten går till elförbrukningen. Prisbilden är lite ansträngd så det gäller att hålla kostnaderna nere.

Men nu åter till pappren…… de e ju märkligt att det alltid skall göras i sista stund :/

Städa eller deklarera ?

Jag tycker inte om att städa. Helt enkelt därför att jag städar alldeles för grundligt. Varenda liten pinyl skall på sin rätta plats – och finns det ingen plats för den så skall det ordnas en plats. Så det tar en grym tid för mej att städa. Och jag skjuter upp det hela tiden. Därför ser mitt arbetsrum ut som efter Jerusalems förstörelse.

Men jag tycker ännu mindre om att bokföra och deklarera. Så jag börjar städa då jag borde deklarera. Nå, det är också nödvändigt för att jag skall hitta alla kvitton. Nackdelen med att städa är att man hittar en massa intressanta saker och halvfärdiga projekt som man glömt bort. Och så sitter jag och läser gamla urklipp, tittar på gamla foton och gör allt möjligt annat än deklarerar. Till exempel gjorde jag en video av min skogsresa med musik från 60-talets pop …

Till sist måste man i alla fall ta itu med bokföringen och deklarationen. Därvid får man en hel del kallduschar som e-fakturorna. Endel företag har gett helt vansinniga namn åt fakturorna (till exempel BELSFI0017475R_BEL21D23076B62411E390EBA79F433651B4.pdf) så jag måste öppna eländet och se vad det är frågan om och sedan för hand byta namn till nånting förståeligt. Grrr …

Bokföringsprogram använder jag inte och kommer inte heller att börja använda. Men jag har en mall för ett kalkylark som jag programmerat att räkna ned olika konton och sätta in i ett bokslut så det bara är att kopiera summorna direkt till blanketten. Eftersom jag gjort det själv så kan jag ändra det då blanketten ändrar. Och så har jag mina egna konton med som inte ändras från år till år utan jag kan jämföra med tidigare år utan problem. I den meningen har jag ”dubbel” bokföring.

De bästa bankerna har möjlighet att plocka ut de transaktioner man vill ha och sedan mata ut dem (ladda ned dem) i den form man vill ha. Men de flesta har extremt stela och fåniga system. Jag köper en hel del från utlandet och de svenska bankerna och PayPal har betydligt bättre system än i det här landet.

Ända sedan jag insåg att pengar finns inte (lån finns nog !) så har jag varit intresserad av ovanliga valutor som ”bitcoin”. Fördelen är att då behövs inga banker. Gammalmodiga människor anser att bitcoin är ytterst osäker valuta eftersom den bara finns i några datamaskiners minne. Och hur är det med vår euro då ? Största delen av dem finns också bara som bitar i cyberrymden.

Men just nu gäller det att bita ihop tänderna och deklarera i euro. Annars blir skattebjörnen sur.

Bokföring

Enligt Svenska Synonymordboken är inte sportlov och bokföring synonymer, men enligt Lantbrukets Synonymordbok är dom det. Det är och förblir tydligen så att att det man skjutit upp allt under ett helt år i bokföringsväg skall det panikgöras precis just över sportlovet. Inte så konstigt egentligen eftersom deklarationen obönhörligen skall vara inne 2. mars, det konstiga är väl att man varje år skjuter upp det så man sitter i skruvstädet på sportlovet.

Jag har varit med såpass länge att jag hunnit både bokföra och deklarera innan någon ens tänkt tanken att en bonde skulle ha en dator hemma. Penna, kassabok och räknemaskin var de verktyg man hade till hands. Det gick bra det med. Jag har under alla mina år gjort skött allt som haft med ekonomin att göra på egen hand. Den enda plan jag haft hjälp med var kostnadsplanen som var obligatorisk vid generationsväxlingen 1990. Den berättar att efter fem år kommer jag att ha råd att köpa en ny skördetröska och efter sju år kommer jag att kunna leva på inkomsterna från hemmanet. Man kan väl med fog säga att den planen inte gått i uppfyllelse, och än värre blir det om man lägger till att min areal på den tiden var 19 ha, dvs nästan hälften av vad den är idag. Idag byter man nog inga tröskor efter fem år och man lever nog inte heller speciellt furstligt på 35 ha

Till saken. Bokföringen lärde jag mig dels i handelsläroverket och dels av min farbror. Han hade suttit i skattenämnden i massor av år och hade en skattebetalningsmoral som kunde flytta berg. Jag minns ännu när jag försynt frågade något om hur man kunde fuska i deklaration och fann mig sittandes ensam vid bordet. Frågan hade upprört honom till den milda grad att han lämnade rummet i vansinne. Det blev att krypa till korset och bedyra att man aldrig mera skulle tänka i sådana termer innan undervisningen kunde fortsätta. Sådan var moralen i mitten på senaste århundradet.

Tiderna förändras och idag bokför och deklareras det via dator. Det enda som är oförändrat är att jag fortfarande gör allting själv, planering-bokföring-deklaration. Två gånger har jag blivit skattegranskad under dessa 25 år och ingendera av fallet har lett till nån katastrof eller gallerskakande så kanske lite av farbrors moral fastnade.

Mina bloggkolleger har morrat lite över avsaknaden av ett bra bokföringsprogram. Själv har jag använt Wakka som är ett specialkonstruerat lantbruksbokföringsprogram ända sedan jag började med datafonisk bokföring. Jag tror det var 1994 som programmet kom ut, då var det MS-DOS baserat och hette visst Varma. Jag har varit helt nöjd med programmet under hela tiden, uppdateringarna är vettiga och användarstöd finns om man behöver. Tom nästan dygnet runt under högsäsong.

Eftersom det är specialutformat för lantbruket behöver man inte greja med dubbel bokföring om man inte vill, funktionen kan aktiveras vid behov. Dessutom finns en färdig kontoplan som jag tror till och med skulle tillfredsställa Nisses behov. Vad sägs till exempel om ”Tulpaner i lösvikt” som ett inkomst konto. I kontoplanen kan man dra bort eller lägga till konton och man kan mycket flexibelt även hålla reda på sin privatekonomi. Om man så önskar.

Användarmiljön är också behaglig att röra sig i även om det tar sin lilla tid att bli du med den. Nu hör det ju förstås till saken att min bokföring inte är speciellt komplicerad. Det är inkomster från spannmålsförsäljning och konsumentstöd, det är utgifter för växtodlingskostnader och en och annan reservdel och reparation. Skogen och jordbruket håller Wakka själv reda på, så bokförs det bara på rätt konto blir det rätt av sig själv.

Efter att bokföringen är klar behöver man egentligen bara fixa avskrivningarna samt eventuella rättelseposter och sen är det bara att skriva ut deklarationen. Den kommer ut på papper som ser exakt ut som ”handskriva deklarationsblanketter” om man så vill. Deklarationen kan även sändas direkt ur programmet till skattmasen.

Förmodligen kommer nog deklarationen även detta år att ligga på handläggarens dator i tid. Så långt allt gott och väl – siffrorna talar dock sitt tydliga språk, inte lär det köpas nån ny tröska i år heller tröskbyte – och ändå är det nu femte gången som detdär ”femte” året passerar.

Mötesdag.

Idag har största delen av dagen gått åt till årsmöte med Kaalintuottajat och Juurestentuottajat. Mötet hölls tacksamt nära denna gång då det hölls i Seinäjoki. Den relativt närbelägna (~80km) mötesorten medförde att det skulle ha varit ofint att inte delta. Det är ju frågan om landsomfattande intresseföreningar och oftast hålls mötena på långt avstånd från hemorten så emellanåt blir det inte av att åka.

Att mötet också innehöll ett besök på MAVI – Landsbygdsverket gjorde inte intresset för deltagande mindre precis, det är ju mycket i görningen nu då det blir ny programperiod. Att få träffa och framföra våra synpunkter till dem som håller i trådarna kan ju vara hälsosamt för båda parter. Vi är ju lite ”underliga” vi som håller på med grönsaksodling på friland. För om skillnaden i hur saker och ting utförs på gårdarna varierar bland ”normala” odlare så är nog skillnaden i arbetsmetoderna desto större mellan de olika gårdarna då det gäller specialodlingar. Och jag kan förstå att personalen på dylika verk inte kan föreställa sig vad besluten leder till, speciellt som ramarna sätts i Bryssel.

Här avgörs en del av böndernas framtida verksamhetsföruttsättningar. — Här avgörs en del av böndernas framtida verksamhetsförutsättningar.

Nya bestämmelser.

Jag var ju på ”besök” till samma adress tillsammans med en del yrkesbröder i höstas för att framföra lite åsikter. Den gången fick vi hålla till på gatan ……den här gången släpptes vi in 🙂

En del av våra frågor har gått framåt men det omtalade kartritandet lär vi få dras med till våren-försommaren, den 15.6 är sista dagen för korrigering av kartorna även om planteringarna fortsätter in i augusti. Efter sista korrigeringsdagen ligger vårt öde onekligen i granskarnas händer då det är de som sen tolkar förordningarna i fält. Ännu är inte allt hugget i sten men om ett par veckor borde det klarna hur det blir.

Vad gäller de nya miljöersättningarna verkar en hel del lite underligt. I miljöns namn införs en ersättning för mekanisk ogräsbekämpning för att på så vis minska användningen av herbicider (ogräsmedel) men det är lite svårt att förstå varför inte en hacka styrd av människohand kan omfattas av ersättningen. För att få del av ersättningen krävs nämligen att hackan är optiskt eller GPS styrd. Antar att nån tillverkare av mackapärerna varit framme och lobbat. Antar också att när det klarnar vilka mackapärer som omfattas så stiger priset på dessa och tillverkaren mäter på så vis ut ersättningen som egentligen borde gå till odlaren.

En hel del annat blev också diskuterat, kanske får jag anledning att återkomma senare. Vi blev i alla fall lovade att om inte dataprogrammen för ansökningarna fås att fungera i tid som kommer vi att meddelas tilläggstid lite tidigare än i fjol.

Tilläggstid för inlämnande av skattedeklaration har jag inte sökt så det är bäst att jag återgår till den nu………..