Sida 186 – Bondbloggen

Byråkratåret 2015

Det är dags att beställa konstgödsel och i det sammanhanget började jag läsa den broschyr som kom i december om jordbruksstöden 2015. Det var ingen trevlig läsning. Byråkraterna, klantskallarna och fanatikerna har fått igenom en massa helt idiotiska krav. Så länge det är frågan om principer så är det inget fel. Jag tycker också att ensidig odling är mindre bra. Men så fort man ser på de konkreta reglerna så slår man sej för pannan och undrar hur dum människan kan bli …

Speciellt kravet på ”diversifiering” är helt vansinnigt konstruerat. Tre grödor på ett litet jordbruk samma år är så korkat att enbart folk som är totalt okunniga om böndernas verklighet av idag har kunnat konstruera det. Orsaken är att priserna är urusla och att vi måste betala transporten. Det betyder att man måste få ett fullt lass (ca. 40 ton) av en gröda för att hålla transportkostnaden på så låg nivå som möjligt.

Om jag till exempel odlar vete, rybs och har träda så får jag ihop till ett lass på vetesidan men inte för rybsen. Dessutom är det omöjligt att odla rybs på rybs varje år. Vi hade tidigare rybs men fick en massa sjukdomar som drog ned skörden närmare noll. En hel del åkrar med styv lera lämpar sej dessutom inte för rybsodling alls.

Det betyder att jag kan odla 75 % vete, sätta 5 % i träda och 20 % blir i praktiken olönsamt skräp som inte ger någon nettoinkomst utan möjligen ren förlust. Det är väl klart att man inte satsar nånting i onödan på dessa 20 %. Hela systemet är en skrivbordskonstruktion som inte ens är till nytta för miljön.

Det hade varit mycket förnuftigare att ordna diversifieringen så att grödorna växlar med åren. Ett år kunde jag då odla mera rybs så jag får ihop till ett helt lastbilslass medan jag andra år odlar vete så rybsen inte kommer för ofta på samma åker på grund av sjukdomsrisken. Speciellt bomullsmöglet är ruskigt effektivt. Ett år fick vi bara ett par hundra kilo per hektar rybs. Spruta, spruta – men var det inte meningen att minska på sprutandet ?

Byråkraterna och miljötalibanerna borde inte få blanda sej i det konkreta odlandet – det leder bara till just sådant vansinne som i de nya stödreglerna. De vet ingenting, förstår ingenting och bryr sej inte heller. Vi har tillräckligt problem med det nyckfulla vädret och den lika nyckfulla marknaden så vi behöver inte det salt i såren som dessa sysslar med att sprida.

Julgranen, marmeladen och skogsbyxorna

Ja, nog är ju julen en konstig högtid. Allt ska vara så tipptopp och tussilullandodis. Ingen får vara arg och allt ska vara skinande blankt. Nej suck sade jag, lämnade dammsugarslangen mitt på köksgolvet, struntade i städandet och släpade in en gran istället. För gran ska det vara, även om vi inte skulle komma att vara hemma. Mer kaos i röran. Barr i hela huset och en porslinsgrunka kom ner från vägen till lika som granen svepte förbi. Julgransgeneralen klädde granen själv, dock med lite hjälp av mamma så inte gran och allt skulle stjälpa utåt golvet. Jag knöt fast granen i taket ifall alla bollar skulle hängas på en och samma sida.

En bild av julgransexperten mitt i hängandet av julgransgrannlåterna.

I bästa julgranspåklädarkläderna, långkalsonger och t-skjorta klädde vi granen och den blev riktigt fin bara vi fyllt den med så mycket tingeltangel att man knappt kan se att det är en gran.

Så for vi till Åland. Har vi allt nu, när ska vi stiga upp. Är alarmet på. Packade jag alla julklappar….. NEJJJ, det ligger ju en påse under trappan också. Upp ur sängen och så packa lite till. 4 timmar sömn senare ringde klockan och vi masade oss iväg, och sen gick julen ungefär sådär som den ska. Julfreden på tv. Kalle anka på tv och så kom tomten. RIKTIGA TOMTEN!!! Sade Mathias när tomten gått. Och så åt vi mat, drack glögg och allt det där. Sen var julen slut. The end.

Ja, nog är den fin julen och nog är det lite tråkigt när den är slut, men till lika, VA SKÖNT!!!

Hem kom jag annandagen och nu ska jag göra som så många andra, dra till skogs!

Jag vet inte varför, men på något vis tycker jag mej ha märkt att det är fler, inte bara bland mina bloggkollegor, som folk drar till skogs så fort julen varit och farit. Det är någon sorts ”riktigt arbete” man längtar efter, efter att ha suttit inomhus och klämt ner choklad, skinka och marmelad i långa banor. Man hinner ut i skogen några dagar innan följande baluns, nyårsfirandet. Håhhå. Jag är så trött och slut så jag skulle lika bra kunna strunta i hela nyårsfirandet. Det lär nog bli 2015 fast inte jag står med skumppaglaset i handen och lovar en massa grejs, jag redan när jag lovar det vet att jag inte kommer att hålla/göra det. Man kan lova sej själv att börja motionera, äta hälsosamt, sluta röka/dricka eller någonting annat vilken dag på året som helst, det är i slutänden bara upp till en själv om man vill eller inte. Att man står och lovar nåt på nyårsafton är kanske lite roligare än en tisdag i september, men det är i ens eget huvud det sitter om man uppfyller det man lovat sej själv eller inte iallafall. Nåå, visst är det roligt med nyår. Ett helt nytt år, fullt av nya möjligheter, nya äventyr, ja vem vet vad det nya året kommer att föra med sej?

Entusiasmen över nyårsfirandet låter jag lägga sej en stund och istället får jag entusiastiskt dra på mej skogsbyxorna. Lika mallig i år som ifjol, och alla andra år, är jag åt att jag även i år ryms ner i mina skogsbyxor jag fick för ca 15 år sedan. 🙂

Skidföre.

Det blev ingen skogsfärd för mig idag, istället bar det av på snökörningstalko till idrottsklubbens skidspår. Vi har inte ännu natursnö så det räcker för att dra skidspår men klubben har möjlighet att göra konstsnö med hjälp av snökanon. Kanonen är dock stationär så det betyder att snön måste transporteras från ”tillverkningsplatsen” till spåret. För att få snön jämnt fördelad använder vi fastgödselspridarvagnar till transport och spridning samt lastar snön med traktor och frontlastare. Det föll på min lott att lasta snön idag. Det övriga talkogänget har efteråt sladdat, fräst och pistat spåret så nu blir det till att leta fram skidutrustningen 🙂 Förutom skogsarbete så är skidåkning ett av mina huvudnöjen vintertid.

Solf IK's nya snökanon sprutar snö. — Solf IK’s nya snökanon sprutar snö.

Mera underhåll

Noterade problem med traktorlyset på morgonen då jag for till sportstugan för att lasta snön så efter hemkomsten blev det att ta itu med den saken. Det visade sig vara lite löskontakt i en stöpsel som förorsakade problemet så det var lätt fixat blott jag hittade felet. På senare tid har jag också noterat att instrumentbelysningen flimrat när jag kört på ojämnt underlag och se det felet hittade jag också på samma gång, det ena ger det andra i det här fallet. Det var jordningskabeln (alltså minuskabeln) till instrumentbelysningen som satt löst.

Konstaterade att speglarna i arbetsljusen bak på hytten rostat så de lyste inget vidare heller. Får nog lov att köpa nya strålkastare och ställde mig frågan om man samtidigt borde uppdatera från H3 till Xenon eller Led. Led verkar intressant av den anledningen att man klarar sig med lägre effekt och kablaget på Fiaten är inte mycket att hurra över. Men vad jag förstått så kan man inte blanda olika brännare på samma styrning? Vill minnas att arbetslamporna fram och lamporna bak ligger på samma säkring och jag tänkte behålla H3-lysena framtill då de är i bra skick. Är det någon av bloggläsarna som har erfarenhet av dylika uppdateringar så tar jag gärna emot tips.

När jag nu var igång med servicearbetet så passade jag också på att byta olja, rensa luftfiltret m.m. så dit for resten av dagen

Jag ska se om jag hittar lite mera bilder i arkivet som beskriver arbetet med snön, men det får bli i morgon för nu ska jag så småningom söka mig till sängs det är ju arbetsdag i morgon.

Inte så många vindfällen

Det blåste ju ordentligt för ett par veckor sedan. Men idag körde jag upp skogsvägarna och antalet vindfällen var ganska normalt. Det enda som var illa var en fläck med torra träd. Och så var det hemskt så småskogen har växt … På sina ställen hade man svårt att hitta för den hade växt upp så mycket att allt såg annorlunda ut. Det börjar finnas en hel del gallringsskog. Man tycker att man alldeles nyss hade huggit bort de stora träden och det bara fanns litet små granar där men nu är det fullt med tät granskog.

Autostradan i Tallmosan som i fjol vintras blev byggd på vallen till kanalen använde jag nu för första gången. I fjol ville jag inte köra på den eftersom den ännu var mjuk och det kunde ha blivt djups spår. Men den har satt sej över sommaren (”Han ha lammna” som det heter på hindersbyiska) och nu var den riktigt bra. Bil kan man inte köra på den (än) eftersom där finns en hel del svackor för att låta skogsvattnet rinna ned i kanalen. Men med traktor är det rena autostradan.

Trots snön verkar marken ha frusit ganska bra redan. Bara på de vanliga mjuka ställena kom det upp vatten i spåren. Men det gör det också i smällkallaste vintern. Nu har jag i alla fall kört över skogsvägarna med 165:an och det lär bli kallt i ett par dagar så månne det inte fryser ordentligt.

Nu är det bråttom att få igång stora lastaren och processorn för det behöver gallras också i Tallmosan. Först skall dock vägarna huggas upp. Ett par ställen ligger det stora träd över vägen. Jag måste ta med lastare och vagn för att få bort dem. Nu börjar den här vinterns huggande så konditionen skall väl bli bättre så småningom (och julfläsket arbetas bort).

Tvåtaktsabstinens.

Har känt mig lite olustig på sistone i takt med att det blivit mindre utomhusarbete och speciellt påtaglig har känslan blivit nu när det tack vare snön blivit ljusare ute.

Till skogs.

Mätt och belåten efter all julmaten kom jag mig så småningom till skogs efter att ha sökt reda på skogsutrustningen som återfanns en här och en där. Bränslekanistern eller ”bensinporrin” som det heter härstedes var ju naturligtvis också tom, det finns både vattenpumpar och gräsklippare som törstar efter bensin sommartid så innan allt var tankat och klart hade de hunnit bli eftermiddag. Nåväl bättre sent än aldrig och det kan vara bra att första dagen i skogen inte blir alltför lång då kroppen är ovan,

Efter att första motorsågstanken körts tom och man blivit så där lagom svettig kändes plötsligt allt så bra, och då gick det upp för mig vad som felats. Det är doften av färskt spån och tvåtaktsbensin som jag saknat. Efter att under trettiotalet år använt motorsågen i skogen har det blivit ett måste att få känna dessa dofter när det blir snö och minusgrader. Någon kanske tror att det redan i mopedåldern uppstod ett livslångt förhållande till tvåtaktsdoft men så är det inte i mitt fall för jag var så pass ekologisk på den tiden att jag höll mig till cykel driven av människokraft men ändå i mopedfart, åtminstone så länge det rörde sig om otrimmade mopeder. Nää, till min association vad gäller tvåtaktsdoft hör motor- och röjsåg.

Förutom sågens brummande var det lugnt och fint i skogen, så pass fint att det också lockade till lite extra rundvandring för att kolla in läget. Man konstaterar att tillväxten är bra och att det kommit någon längdmeter och kubikmeter tillväxt till sen senaste besök. Så pass bra är det ändå inte att jag som förra ägaren till hemmanet går och pratar högt för mig själv i skogen. Minns att jag förundrades över det när förra ägaren något år efter att jag köpte gården kom på besök och han gick omkring i skogsbacken här bakom kommenterande för sig själv ”oj vad du växt och vad du har blivit grov”. Men man vet aldrig, kanske kommer den dagen också 🙂

Det är ändå väldigt emotionellt att röra sig där jag just idag höll till för det är i skog som tillhör dödsboet efter min son. Han planerade att avverka där då det annars råkade vara lugnt på skogsfronten och skogsmaskin var ledig. Jag tyckte ändå att han kanske hellre hjälper till med reparation av ladutaket till först, och jag kan inte undgå att tänka tanken att kanske Erik funnits kvar om jag låtit honom ta hand om sitt skogskifte istället. Kanske tyckte han att jag styrde och ställde för mycket?

Eriks före detta skogslärare råkade köra förbi idag och stannade till då jag var på väg till bilen efter mera bensin. Vi kunde tillsammans konstatera att kronorna håller på att ”köras opp” på grund av att det är något för tätt mellan träden och en gallring är högaktuell (finns bild på objektet i mitt förra inlägg). Jag sa att det antagligen hade varit en optimal tidpunkt för gallring då för fem år sen…….. och tänkte för mig själv -bara jag låtit Erik göra det-.

Jag hoppas på en fin skogsvinter så att jag får sätta åtminstone en del av ”heimane i skick” om inte för egen del så för Eriks. <3

Äntligen skogsväder

Det blev lämpligt kallt och vi hade just ingen snö så före jul var det utmärkt väder för uppknyckning av buskar. Kanalen hade fått alldeles för mycket och för stora buskar och jag vill hellre dra upp dem med rot i stället för att bara såga av dem. Då kommer de nämligen följande år att växa en meter eller mer …

Nu bar åkern ganska bra och jag vill inte alls ha spår i den eftersom jag tänkte så direkt nästa vår. En del buskar kom upp med en gång som den som syns på bilden men andra hade grymt stora rötter så jag fick gräva runt dem (med gripen) och knycka av en rot åt gången. Det gick annars bra men en slang sprack och en koppling brast. Så det var bara att köra hem och börja skruva. Men bara händer för handskarna blir förstörda av oljan. Kallt blev det om fingrarna men med litet uppvärmning mellan varven vid en värmefläkt så gick det.

Det såg inte ut att vara så mycket buskar men det blev tre stora lass i alla fall. Jag körde dem till skogslaggen och där får de torka nästa sommar. Det går inte att flisa dem för det kom en hel mängd lera med rötterna.

Dagarna är korta så det blev bara ett lass per dag. Men nu är den mörkaste tiden förbi och vi går mot ljusare tider. Innan jag lastat av lasset hann det bli ganska mörkt men den ljusa kvällshimlen gav hopp om vår så småningom. Skogsranden mot himlen i väster är välbekant ända sedan barndomen. Vi har litet plattland som av bilden synes.

Nu är spårkörning i turen så fort jag får snökedjorna på 165:an som är vår lättaste traktor. Tyvärr kom det litet snö (ca. 10 cm) på julafton så det fryser inte utan att man plattar till den. Då skall jag också se om det brustit många träd i blåsten för nån vecka sedan. Men själva huggandet börjar i åkerlaggarna för där finns en mängd aspar som blivit så stora att de stör körandet på åkrarna.