Christer skrev just att man borde konsultera mig när man vill veta något om vädret framledes. Nä, det skall man nog kanske inte göra för det jag håller på med är nog mest gissningar, och gissar man tillräckligt ofta har man rätt ibland. Men visst, några saker finns det väl nog som jag ger akt på och som aldrig har slagit fel hittills.
Det säkraste tecknet är att nederbörden på ett år brukar vara ganska konstant. Därför missade jag egentligen totalt sommartippningen för dålig sommar – jag det anade jag att det skulle bli, men mitt tips var nog att den skulle regna bort. Och det om något har ju kommit på skam – åtminstone i Österbotten. Nu håller ju vädret på att svänga och det skall bli intressant att se vart det far – mitt tips är att juli månad kommer att bli fruktansvärt varm, eller fruktansvärt våt. Inget däremellan.
En annan sak jag hittat på själv och litar starkt på är det jag kallar ”Valborgsindikatorn” Valborgsmässoaftonen och Första Maj brukar visa sommarens väder, men tvärtom då. Det gäller egentligen hela maj månad, är den varm och fin får vi ingen mera sommar efter det. Och tvärtom förstås. Därav det gamla bondepraktikauttrycket ”Om man sår i pälsärmarna skördar man i skjortärmarna”
Egentligen för jag faktiskt inte så mycket väderdagbok, jag skriver inte upp vädret från dag till dag, men sedan många år tillbaks har jag bokfört vädret i allmänhet under ett år.
Abborfenor, rönnbär och kaffesump och grodrom och tranor och allt möjligt annat har jag aldrig varken noterat eller intresserat mig för. Jag har inte kunnat påvisa att allsköns spådom i dylika kunnat ge resultat. Det enda som jag noterat i den vägen och som faktiskt verkar stämma är att det skall vara högvatten i ån tre gånger på hösten innan snön kommer.
Egentligen vet jag inte om den kalla sommaren stör mig nämnvärt. Jag är ingen vän av solbad och andra stekningar utan vill hellre ha ett klimat som är perfekta att jobba i, och det har det varit i sommar, med undantag då av kvällarna som varit för kalla. Däremot har den eviga blåsten stört mig. Både sinnligt och själsligt. Blåst är ittiterande att vistas i, men det värsta är att man inte kan utföra nån enda form av växtskydd eller tilllägsgödsling i blåsväder. Ogräset i rypsen fick jag bekämpat mer eller midre med våld, dvs genom att i ren ilska sitta uppe en natt tills det slutade blåsa. Den taktiken lyckades ganska bra.
Det som dock verkligen bekymrar mig gällande årets sommar är avsakanden av insekter och dylikt flygknytt. Jo jag vet, det är behagligt att vara utan allsköns stickande och surrande (och då menar jag inte ett kafferep) men för naturen kan det aldrig vara bra. Insekterna gör ju dagligen ett jättejobb för att vi överhuvudtaget skall överleva på denna jord med pollineringar och grejer, så hur går det nu då när alla är på ledigt.
Kommer det alls att bli några bär eller äppel i år och hur går det med alla andra växter dom skall ha flytthjälp åt sina frön. Jag tror jag sett ett par getingar, nån enstaka humla och bevisligen fått två (2) myggbett i år. Inte ens flugorna vimlar som dom brukar göra. Ställer man fram en syltburk på terassen nu så är det bara – tyst. Och det har jag garanterat aldrig upplevt förr.
På midsommaraftonen var vi en sväng in i Metsäliittos lager. Det slog mig inte före efteråt att inte ett flygfä attackerat och inte ens visat sig och en vanlig midsommarafton i skogen borde det vara miljoner som surrar runt huvudet.
Jag har alldeles för biolåga kunskaper för att kunna bedöma hur det går för fåglarna, men svalorna häckning är helt klart störd. Svalorna kom nog i god tid i våras men flög med typisk intensitet bara nån vecka, och sedan dess har jag nästan inte sett en svala. Inga pipanden hörs heller från takstolarna där det brukar vara ett rysligt oljud denna tid på året. Där är också – tyst.
En annan sak som jag inte riktigt kan förstå stod jag och tittade på för en stund sen. Snabbt räknat 50 tranor lyfte ur kornåkern. Tranorna skall väl hållas med barnpassning på någon Lappländsk myr vid denna kalendertidpunkt. Vad gör dom här?
Nåja, ovanliga somarar har ju varit vanliga förr också och nog skall väl detta gå på något sätt, men det skadar inte att påminna sig om att allt ont har något gott med sig och fast vi inte gillar alla sorts kryp så behövs dom likväl för att vi skall kunna bo på detta klot.
Fast det är klart – roligt att var utan mygg är det ju.
Tillbaks till rubriken, väderbokföringen. Den behöver inte vara krångligare än nedanstående exempel för att kunna bidra med något. När man skrivit ner lite liknande och minns hur extremåren har varit och dessutom minns hur generationen före berättade tex om åsksommaren 1956, så inser man snabbt att konstiga somrar kommit och gått. Det skall väl nog 2014 göra också.
