Sida 205 – Bondbloggen

Tofsviperapport

Tofsvipor gillar jag skarpt. Tuffa fåglar som inte ger upp fastän man harvar sönder deras ägg. Visst försöker man undvika dem men de smälter så in i naturen att man bara ser dem om man följer med varifrån vipmamman flyger upp. I år lyckades jag hitta och undvika fyra bon. Det fanns ägg i alla så vi är betydligt senare än Österbotten där Christer hittade tofsvipeägg redan 14 april … Viporna kom väldigt sent till Hindersby av någon anledning.

Men nu är det full rulle. Då jag går för att se på åkrarna så är det ofta åtta vipor runt mej som skriker ut sin protest och gör störtdykningar mot mej. Orsaken är förstås ungarna som struttar omkring på åkern. Det höll på att gå riktigt illa vid ett bo men så stannade jag eftersom vipan var så orolig. Då jag steg ur traktorn så var boet med två små ungar bara 20 cm från framhjulet. Ungarna var nykläckta och två orkade ännu inte springa omkring.

Den ena ungen finns i nedre hörnet till vänster och den andra i övre hörnet till höger. Ganska bra skyddsfärg – inte sant.

Men på en annan åker är ungarna redan betydligt större.

Det här är en ganska kraftigt beskuren bild för jag kom inte så nära. Den här sprang redan med god fart.

Nu regnar det igen. Jag borde skära av en fibercementskiva men det går bara utomhus för det dammar så förfärligt. Med fibercementskivor och 6 mm nät lagar jag nu trossbotten på golvet. Nu skall inte en halv gnagare komma in i isoleringen mera. Och isoleringen är ekoull (cellulosa). Nån glasull läggs inte mera på det här stället. Det är eländigt att arbeta med men mössen trivs i den och lagar gångar så det inte är mycket kvar av den. Plasttätning är också fullständigt onödig för mössen äter fullt med hål i den första vintern.

Jag har sprutat det mesta men måste vänta en vecka förrän jag kör preparatet mot flyghavre. Vädret var perfekt då jag sprutade mot ogräs men få se nu hur det blir … Söndag kväll kanske går. Men det har kommit 30 mm regn den här veckan så det kan bli klåssått (ungefär lerigt på svenska). I morgon fyller sondottern Lovis tre år och då skall det firas. Men inte har jag råd att enbart fira så vi åker och köper en släpvagn samtidigt. I den skall jag frakta bränsletanken till Ylihärmä för översyn. Jag tröttnade fullständigt på att hämta bränsle i små tunnor i vintras. Hädanefter skall det finnas enbart vinterdiesel i en stor tank.

Småviporna lever ännu farligt vid flyghavresprutandet. Det värsta är att de börjar springa i sprutspåren. Jag måste se var de stora viporna håller till för ungarna är vanligen inte långt därifrån. Och vipor vill jag gärna ha på åkrarna. Småfåglar med för den delen. De håller efter insekterna.

Djur & Natur

Medan torsdagen övergår i fredag och jag sitter och väntar på att sprutan skall fyllas med 1200 nya vattenliter och jobbet fortsätta denna ytterst fina sommarkväll så skall jag återge en händelse från veckan som gått, en händelse som både var otrevlig och förbryllande.

Jag började mot kvällen på tisdagen notera sådär lite i ögonvrån att en av våra frassar – Igor – inte synts till på hela dagen. Inget alarmerande i sig, men ändå lite konstigt. Igor är övertam och brukar slarva i vägen var man än går. Jag började locka och leta lite halvslött ända tills jag gick genom uthuset och såg tre stora blodpölar som inte fanns där dagen innan. Vid lite närmare kriminalteknisk undersökning hittade jag också lite grå pälstussar i blodet och så stod saken klar för mig. Jag stod på en mordplats och offret verkar helt klart vara Igor. Det halvdana letande övergick i något betydligt mera allvarligt, nämligen att hitta det som eventuellt var kvar av honom, och samtidigt eventuellt få klarhet i vad som hänt. Efter en stunds letande hittade jag precis det jag letade efter men inte ville hitta – en grå massa bestående av päls och inälvor i en knut i porten – som jag tack och lov ändå snabbt noterade att var – eller egentligen hade varit – en hare.

Det var ju i och för sig betydligt roligare att hitta en halv hare än en halv frass men nu kvarstod frågan. Vad låg egentligen för ett händelseförlopp bakom detta då? Vilket rovdjur tar en hare, slaktar den mitt på portgolvet och drar iväg den in i en knut helt avskuren från alla flyktvägar för att där äta upp halva. Och sen gå och göra något annat.

Haren var precis avklippt på mitten, framaxeln och allt framom den var borta. Det var definitivt frågan om en vuxen hare. Någon hade ju gjort detta, men vem? I dammet syntes klara släpspår mellan mord- och fyndplats så något riktigt stort djur har det inte varit fråga om. En lo skulle definitivt inte ge sig in i mörkaste vråna i en port med sitt byte, ej heller en rovfågel. Frågan är, kan en katt få fast, brotta ner, och äta upp en hare? Det tror inte jag men ändå är nog katt det som föreslås av de flesta jag berättat detta för. Konstigt nog verkar det inte heller speciellt ovanligt med halva harar i uthus, många andra har också gjort samma fynd.

Frågan blir väl troligen obesvarad, men roligt med en viltkamera i porttaket härom natten hade det nog varit.

Hur gick det med Igor då? Jodå han kom nog hemslarvande vid 8-tiden på kvällen.

Dimma igen

Jammen, nog är det ju konstigt. Varför ska det vara dimma varje gång vi ska till Borstö? Nå, kanske inte alltid, men så kändes det. Det var dimma när vi förde fåren dit för bara något år sen också, eller var det ifjol? Det var klart på morgonen när jag steg ut genom dörren, men sen rullade det in tjock dimma på bara den tiden som jag gick upp till fåren, lastade dem och började köra ner mot stranden.

Har man gjort en plan, så har man, så vi for ändå.

Gps och radare och en van chaufför. Pappa körde. Han har varit ute i dimma förr, så det gick bra. 🙂 Mitt ute på fjärden kom vi till ett hål i dimman.

Sån är den, dimman, oberäknelig. Till vänster i bild finns holmar man normalt ser, men nu står dimman som en vägg och skymmer. På hemvägen hade dimman lättat, så ungefär halvvägs hem var det snudd på fri sikt.

Nu är alla fåren där dom skall vara för sina sommarbeten. Känns bra 🙂 Men till lika är dom ut kring världen och det brukar kännas bäst när man har dem hemma på hösten igen.

På era platser… Färdiga …

… KÖÖÖÖÖR! Det verkar som om hela södra Finland håller på med gräs allt vad plåtarna håller, vart man än ser på sin Facebook, och vem man än pratar med så är gräs det stora samtalsämnet 🙂 Och nu även på Bondbloggen 🙂

Solsken och fina väderprognoser, då är det bara att passa på! Jag slog gräset här hemma på holmen. Följande dag var det balmaskinen som fick uppmärksamhet. Smörja alla vinklar och vrår, kollade lufttryck i däcken och kollade att den lever över huvud taget, alltså att all elektronik fungerar som de ska. Allt var ok, och så prövade jag bala en bal för att se att allt fungerade inför morgondagen då jag hade tänkt bala. Men så gick de så fint och gräset var ”ok-torrt”, så jag körde på…

Jag och fåren gillar när ensilaget är åt torrare hållet. Därför brukar jag vilja ha det att ligga och torka lite en dag, eller två, beroende på väderleken under torktiden, och före. Nu har det som bekant varit väldigt torrt, så gräset var inte alltför vattenstinnt där det stod. Torrare ensilage är lätt att jobba med, dammar inte som hö, och fåren äter det med god aptit. När det rinner ur balen när man sticker kniven i bottnet på balen är det mindre kul…

Med mej i hytten hade jag Mathias, som kanske inte tycker att bala ensilage är det mest spännande man kan ha för sej en solskensdag i juni. Men med lite diskussioner om vad vi kunde hitta på för roligt när jobbet var gjort, diskuterade vi oss igenom en stor del av tiden mellan pipandena och plastandet, då det händer lite mer, och han eventuellt kan få trycka på nån knapp. Men, nackdelen med att sitta och snarvla är att man glömmer bort sej i andra änden. Så hände det sej inte bättre än att jag inte noterade att det kom lite större tossar gräs, farten ”hög”, gasen låg och så hade vi jobb…. Stock i pick-uppen. Inget direkt ovanligt, mest förargligt…

Nåja, bara att dra löst, och sen fortsätta. Det vi diskuterade så ivrigt, var om vi skulle meta, paddla eller picknicka på södra sidan. Själv hade jag velat bala andra åkern som ligger slagen också, men har man lovat så har man ju lovat, så när första åkern var färdig, var det bara att ta pickopacket och fara på picknick till södra sidan, som valts och önskats. Inte helt fel det heller.

Man ska hinna leva också. Inte bara arbeta. Det försöker jag tänka på lite mer. Nog lär jag få skrapat ihop balar vad jag behöver i år också. Dessutom har jag ca 25-30 balar kvar från ifjol. 🙂 Nu är båda åkrarna färdigbalade och jag kunde räkna in 32 balar på ca 3ha. Det i sin tur betyder att jag egentligen bara behöver 40-50 balar till för att ha minimi-vinterfodret bärgat. Inte stoppar man ju fodersamlandet för det, nog tar man ju tillvara allt man kan. Men pressen och oron över vinterfodret lägger sej när ännu 8ha står och växer… 🙂

Ojämnt

Vädret är ojämnt och brodden är ojämn detta ovanligt ovanliga år. På 60 år har inte två år varit likadana så hur skall man lära sej vad som är bäst ? I år gick det så att de tidigast sådda åkrarna är sämst och de som är två veckor senare sådda ser betydligt grönare och jämnare ut. Utom för de grannar som sådde redan i april – deras åkrar ser bra ut.

Orsaken är förstås det 60 mm regn som kom genast efter sådden av de första åkrarna. I svackorna finns nästan ingen brodd alls och marken är så hård att det inte syns spår av traktorn nu då jag sprutar. Men den senare sådda brodden är jämn och fin. Fast på de tidigare sådda åkrarna finns det också en massa grönt – ogräs.

Jämför med de två veckor senare sådda åkrarna:

Nästan inget ogräs alls. Det hade lönat sej att vänta med sådden men det krävs mycket starka nerver då grannarna hade sått två veckor tidigare och det utlovades regn. Och helst bör man också ha en förmåga att se in i framtiden …

Fjolårets besprutning mot kvickrot lyckades ganska bra men visst finns det kvar på de värsta åkrarna. I år ser man också stor buskar med baldersbrå som är ett eländigt ogräs eftersom det växer upp så snabbt på våren där det övervintrat. Man måste spruta tidigt med stark dos för att få bort det. Och det är ingen bra idé att ta lätt på baldersbråets bekämpning – det vet alla som försökt tröska en åker med en massa baldersbrå. I år testar jag ett nytt medel, Ally Class, som skall vara effektivt mot baldersbrå. Tidigare har jag kört med MCPA och sen besprutning eftersom vi haft tistlar men de tycks nu ha försvunnit utom på ett par fläckar.

I en dagbok av min farmors kusin finns 1907 en anteckning om hur man rensade tistlar för hand i sädåkern. Alla gröna romantiker är välkomna hit för att uppleva denna gamla odlingsmetod. Jag har dragit upp tistlar för hand i trädgården men är inte speciellt intresserad av att gå igenom 36 hektar med den metoden.

Nu testar jag den nya spårmetoden. Vid sådden lämnade jag 40 cm emellan efter 2:a, 6:e, 10:e, osv. varvet. Nu kör jag sprutan så spåret är mitt framför traktorn och det går mycket bra. Sprutandet blir effektivare och det blir inget dubbelt eller lämnat emellan. Egentligen är det bättre än att lämna spår för hjulen vilka är svårare att följa. Den här korta brodden reser sej snabbt så det blir inte spår efter traktorn alls – speciellt som det nu är så torrt. Jag sprutar sällan annat än mot ogräs en gång på försommaren.

Men jag kunde konstatera att såmaskinens spårmarkering fungerar bra. Jag hade nämligen vid sådden i misstag kopplat på den vilket resulterat i en ganska randig sådd. Till all tur bara på ett litet område. I alla fall tror jag att jag i framtiden håller mej till den här metoden med att lämna emellan 40 cm var fjärde varv. Sprutan är 12,5 meter och såmaskinen 3 meter så det blir en perfekt spårsättning. Förstås skulle 20 cm mellanrum räcka till men det är svårt att köra så precis – speciellt torra år då man har svårt att se såmaskinens markering.

Här syns den randiga delen med litet för mycket spårmarkeringar. De ljusa fläckarna är hopar av halm som fastnat framför såmaskinen vid sådden. Det var ganska besvärligt på den här mullåkern. Där jag inte harvat alls på våren gick det bättre. Nu håller jag också på att installera nya tandade tallrikar på såmaskinens gödselbillar (som är längst fram) så jag hoppas att de bättre skär igenom halmen i framtiden.

Det har mest varit byggarbete med det brandskadade köket sedan 10 maj. Men jag hoppas rivandet nu är slut så vi kan börja bygga upp det igen. Det har varit långa dagar med 16 timmars arbete. Flera gånger har jag börjat skriva till Bondbloggen men efter att ha somnat över tangentbordet har jag insett att det varit bättre att hasa sej till sängen i stället.

Den närmaste framtiden ser ganska utstakad ut. Det gäller att spruta litet ännu men vissa åkrar är sådda så sent att det blir en paus. Köksarbetet blir nu att få golvet i skick så vi småningom kan börja sätta in köksinredningen. Vi har ett litet reservkök men det är ganska trångt så det blir en lättnad att få flytta tillbaka till stuvun igen. Och ute i verkstaden står en mängd maskiner som väntar på att bli reparerade …

Skördandet igång

Vi började med första ensilageskörden för några dagar sedan. Tidpunkten är rätt så normal den tidiga våren till trots. Däremot såg jag för en vecka sedan att man i Borgå trakten också balade ensilage och det tycker jag är ganska tidigt. Men å andra sidan har man ditåt fått regn och värme i ganska passliga mängder.Hit i Pargas har vi inte fått så hemskt många droppar vatten de senaste par månaderna, så gräset i vallarna började ställvis lite sloka. Också tillväxten har lidit av den torra försommaren och ställvis är gräset ganska kort och dessutom ojämnt.

Förhoppningarna var alltså inte skruvade i topp vad gäller mängden gräs, men vi har nog blivit positivt överraskade trots allt. Visserligen blir det ingen toppenskörd vad gäller mängden, men med tanke på omständigheterna blir mängden riktigt hyfsat bra.

I och med att skördandet inleddes, började också vårt samarbete med Anttes kusin o fru ”på riktigt”. Balaren dras av deras Valtra, medan slåttern sköts med vår MF. Räfsandet sköts också med vår traktor medan balplockningen görs med deras Valtra.

Ibland måste det balas nästan hela natten