Sida 305 – Bondbloggen

Halva tiden förbi!

Nu har jag en liten stund över och ska försöka plita ihop de gångna veckorna på Island i en liten resumé. Får se då vad det här blir till. Idag har vi varit här halva tiden så vi har alltså exakt halva tiden kvar. Tiden har gått otroligt fort! Det är mycket arbete som ska göras på gården. Synd är det att bloggandet blivit lidande, men nu ska ni nog få höra lite grann!

Vecka 16
Vi anlände till Keflavik flygplats, tog bussen till Reykjavik och sen vidare till Borganes där vår handledare plockade upp oss. Klockan var ca 18.30 då vi kom fram till Skáney gård, ca 100km från Reykjavik. Första dagarna blev det att bekanta sig lite med gården och djuren här, vara med och mjölka och städa i stallet. Bara grundrutiner mest alltså. Hann även med att rida några islandshästar. Det var en helt ny sak för mig och visst skiljer det sig lite från att rida engelsk stil, som dom allra flesta gör. Men så otroligt roligt är det! Vi reparerade flera kilometer med stängsel denna vecka också, bytte eltrådar och staketstolpar lite här och var.

Vecka 17
Dagliga rutinerna börjar sitta ganska så bra nu. Mjölkningen är i princip den samma som på skolan och personerna här på gården var positivt överraskade att vi hanterade mjölkningen och traktorerna så pass bra som vi gjorde! Dom hade tydligen inte förväntat sig det 🙂 Lammningen satte igång på måndagen och efter det har det kommit lamm i en tät ström. Det finns cirka 70 får på gården och största delen av dom ska lamma. När tillfälle gavs var det att fara ut och motionera lite hästar. Islänningarna har också något som liknar en harva, som drar ut hästskit, så detta har vi också hunnit göra ett flertal dagar. Michaela och jag byter om så jag har stallet varannan dag och hon de dagar jag mjölkar. Fungerar riktigt bra så! Mycket fint väder, runt 15 grader de flesta dagarna.

Vecka 18
Lite sämre väder i början på veckan, blåsigt och regnigt. Första maj var speciell på det viset att vi skiljde fjolårets föl från mammorna och förde dessa på bete till andra hagar. Annat verkade inte vara så speciellt här på Island, trots att det var första maj. Flertalet frontlastarskopor med sten blev plockade denna vecka, från vägar, hagar och andra konstiga ställen. Man funderade nog varför det heter Island, och inte Stenland.. Mot slutet av veckan började vi märka lammen och föra ut dem stegvis på bete med sina mammor. Fårhagen hann vi också fixa till innan.

Språket börjar bli mer och mer förståeligt och man kan haspla ur sig någon fras nu och då som man snappat upp! Det finns arbete dygnet runt här om man så skulle vilja, men lite ledighet måste man ju unna sig. Förhoppningsvis hinner vi väl besöka varma källor och lite annat isländskt innan vi åker hem. Vi har ju knappt hunnit lämna gården ännu!

En utvecklingsidé!

Idag körde vårbuket igång hos oss. Kan konstatera igen att alla vårar är olika. Fukten i backen är det ingen brist på och fast det var en vinter med mycket snö så gick inte tjälen på djupet.

Men något som är lika varje vår är våra vänner på åkern, nämligen Tofsvipan. Här är de i år igen. Fina bon har de byggt och i dem har de lagt ägg. Som jag skrev i fjol, så brukar vi väja för bona, men det är svårt att upptäcka dem om inte någon finns på plats och ruvar äggen.

Idag då jag satt i traktorn och harvade och spanade efter ett bo som Kenneth hade fått syn på, tyckte jag att jag fick en riktigt snilleidé. Kenneth hade satt en käpp invid boet så att jag skulle se det, men tyckte ändå att det var svårt att få syn på det.

Jag tog en vit tygbit som jag hade i traktorn och fick den fäst i käppen som var invid boet och tyckte att jag var fiffig, för nu skulle vi ju lägga märke till då skiftet skulle sås och vältas.

Men tji, fick jag, för tofsvipan tyckte annat, den trodde nämligen att det var en fiskmås och i den värsta striden och skyddande av boet var det 7 stycken tofsvipor som förde krig mot min vita trasa. Så efter en stund fick jag snällt stanna traktorn och ta bort trasan från pinnen och konstatera att min idé var urussel.

Min utvecklingsidé var inte bra, men hur skall man lösa problemet? Vi har inte hjärta att köra över äggen som redan finns i de många boen runt omkring på åkrarana.

Blött

På lördag såg det rätt bra ut – bara en pöl på vägen till åkern. Men så kom det regn riktigt ordentligt. Folk påstår att det kom mer än 25 mm. Min väderstation visade 266 mm men den är inte riktigt pålitlig ifråga om regnmängden. I alla fall så är vägen till åkrarna helblöt och jag satte halva dagen på att gräva rännor för att få bort ytvattnet. Jag var också tvungen att ta bort en del jord med frontlastaren på stora Zetorn vilket resulterade i grymma hjulspår.

Man borde inte köra i den mjuka leran men man måste få bort ytvattnet så det torkar upp snabbare. Vägen skall göras om så den blir högre på mitten men det går inte före sådden eftersom det då kommer en massa besvärliga torvor upp på vägen. Vår lera är av värsta slag. På sommaren då den torkat så är den så stenhård att schaktbladet inte tar bort det minsta av den.

Åkrarna är inte mycket bättre. Mulljordarna ser inte så farliga ut men på lerjordarna är det dystert. Visst drar täckdikena bort vattnet så småningom men det tar tid och då hinner tiltorna bli stenhårda utanpå. Mellan tiltorna plaskar vattnet. Då får man fundera på när man vågar köra ut på åkern med harven. Kör man för tidigt så packar man leran så den blir som betong och för sent så får man stenhårda stora kokor.

Från landsvägen ser man inte vattnet mellan tiltorna så mången stadsbo undrar säkert varför vi inte börjar harva. Men jag har nån gång kört för tidigt på leran och det är rena katastrofen. Det tar flera år innan den går att bruka ordentligt igen.

Och så hotar vädergubbarna med mera regn på fredag … Om det kommer 20 mm till så går det inte att harva ens nästa vecka och då börjar sådden bli riktigt sen. Och inte har man ro att börja ta itu med nånting annat heller – annat än småsaker. Det här är nog den nervösaste tiden på året. Utsädet borde i jorden så tidigt som möjligt för vi har torra försomrar och om sommaren blir lika het som de senaste åren så torkar allt bort.

Tack för era svar

92 personer deltog i vår användarundersökning i april! Vi är otroligt tacksamma för alla kommentarer, uppskattande ord, beröm, åsikter och tips om vad vi kan göra för att Bondbloggen ska bli ännu bättre!

Som utlovat har vi lottat ut Bondbloggenprylar bland er som har svarat. Anders, Helge, Ursula, Marina, Roger, Krister, Marianne, Maria, Kerstin, Jan, Andreas och Mia har fått post, antingen hittar ni en mössa eller en tygkasse i postlådan! Både mössan och kassen är givetvis prydda med Bondbloggens gröna och sköna logo. Grattis till er och tack till alla er andra som deltagit!

Här kommer några citat ur enkätsvaren:

Bönder är hjältar! Utan primärproduktion stannar livet. Produktionen är så bred. Är inte producent själv.

Därför att de [blogginläggen] är så intressanta och jättebra skrivna, dessutom för att jag/vi också är bönder och vill veta vad våra yrkesbröder/-systrar håller på med. Tack till dem för att de orkar hålla på med skrivandet fast dagarna är fulla av jobb.

Tycker det är intressant att läsa om människors sätt att klara sina dagliga sysslor och hur dom tacklar olika problem. En annan sak är att dom skriver på ett humoristiskt sätt med glimten i ögat. Det är viktigt.

Jag tycker det är intressant. Ett sätt att komma närmare livet på landet. Roligt även att visa barnen vissa inlägg.

Klicka här för att läsa eller ladda ner hela enkäten.

Wooops…

Med betes släpp inom några dagar tänkte jag att det skulle vara smart och försöka få bukt med eventuella övervintrande inälvsparasiter före jag släpper ut dem. Jag beslöt mej för att ge dem Axilur. Maskmedelsburken var som vanligt tom, så jag ringde igår morse till veterinären och pratade lite med henne och beställde två burkar axilur åt fåren. Ordinarie veterinären var ledig, så jag fick prata med en vikarie. Jag redde ut för henne antalet får, kilo per får, antalet lamm och det mesta som dom brukar vilja veta för att veta hur mycket medel dom skall skriva ut.

Vi konstaterade att en burk inte kommer att räcka utan att jag nog behövde två 500gr burkar och så får jag ju då lite kvar till senare. Nåja, hon lovade i sin tur ringa receptet till apoteket. Jag ringde apoteket och frågade om de hade hemma. Det hade de inte, men följande dag skulle det gå att få skickat ut om veterinären ringde in receptet i tid. Följande dag, idag, ringde jag och kollade, jo, veterinären hade ringt och efter klockan ett borde det komma 🙂 Klockan ett ringde jag så igen, jo, det hade kommit. Man vill gärna ringa och kolla att det säkert finns på plats när man ger sej påväg, det är ändå en liten båtresa och 20km bil innan man är vid apoteket. Nåja, när jag då ringde sade de på apoteket att: Jo, vi beställde en burk åt dej…

… VA? tänkte jag, kan de nu int få beställt tillräckligt med en gång, eller missförstod veterinären någonting. På bara några sekunder hann en hel del tankar flyga genom mitt huvud. Inte skulle det räcka med bara en burk! Måste jag ringa veterinären igen, eller är de på apoteket de blivit kolliga?

… Jaha… Svarade jag lite puttrigt fundersamt. Sekunden senare sade hon på apoteket: Ja det är ingen liten burk, det är ett 5 kilos ämbar! Så vi funderade att du kanske inte skulle behöva två sådana….

Det visade sej att axiluren inte längre finns i 500 grams burkar utan följande storlek är 5kg ämbar. Det är ju ett ”litet” hopp däremellan 😉 Men väldigt glad är jag att de på apoteket inte beställde två ”burkar” som veterinären skrivit recept på. Hur i hela fridens tider skulle jag svänga mej med 10kg maskmedel när jag behöver typ 1kg…. Fördelen med att bo på liten ort 🙂

En gammal tomburk och det fulla ämbaret 🙂

Men nu har jag maskmedel så det räcker några år. Hållbarheten är rätt lång, så det skall nog ordna sej. En liten törn i den ekonomiska planeringen, men inget värre än att man får sprida ut kostnaderna på det antalet år det räckt sedan när ämbaret är slut, och vad jag tror kommer jag att spara på det i sista ändan.

Fotbad

När man kan gå över åkern utan att få grälor när man kommer in, då är det dags att börja vårbruket 😉

Som vanligt har jag ingen större brådska utan jag tar det hela med ro. Lite konstgödsel är spridet på hemholmen, men till Anisor och sprida har jag inte ännu varit, räknar med att hinna innan det skall slås och hinner jag inte det är det ingen katastrof. Jag har kvar ensilagebalar så det räcker till en halv vinter till, så bara det växer någonting i sommar är det ok, men panikbehov har jag inte.

Någonting som däremot vill ta lite tid såhär på våren är alla stängsel. Det ramlar träd över dem, stolpar ruttnar av och så händer det sej att fåren knycklar ner stängslet om hösten när gräset alltid är grönare och godare på andra sidan. Och så vattengårdarna som is och storm härjar med. Endel är i trä, endel i nät. Båda sätten har sina för och nackdelar. Nät vattengårdarna är smidiga och behändiga att dra, men rostar sönder på bara något år. Trä håller bättre, spikarna rostar med tiden, men det tokigaste med dem är att de faller allt som oftast omkull över vintern och är tyngre att jobba med.

Någon vinterbadare blir jag aldrig, hujedamej vad det var kallt att ta av sej skorna och dra ut nät till en vattengård. Nätet behöver inte långt ut,fåren går ogärna i vatten, men där det är långgrunnt kan det fort bli farbart runt gården när vattnet går ut om den inte är tillräckligt lång.

Här drar jag ut nätet som inte riktigt syns på bilden. Stolpen som står ute i vattnet är inte fast i bottnet. Det är berg under, långt ut i vattnet och endast 10-15cm gyttja ovanpå. Stolpen är istället fastgjuten i en fyrkantig, rätt så bred betongklump. Det är nu fjärde året den står där och det har fungerat riktigt bra. Tanken var att jag skulle kunna dra upp den på land till vintern, men ännu har inte det blivit av. Stolpen står stadigt kvar ändå. Kan ju också bero på läget, en mycket skyddad vik där det nästan aldrig blåser på.

Spika spika spika spika….

FORT ILAND!!!

Det riktigt brände i benen när jag kom upp ur vattnet, men dit fick jag det. 🙂