Efter regn

Efter allt regnande i trösktiden har vi nu haft ett par rätt hyfsade veckor för plöjning och gödselspridning. Det är fortfarande betydligt blötare än normalt i jorden, men faktiskt bättre än man hade kunnat vänta sig.

Regnet lyckades dock tyvärr sänka mina utsädesplaner. För att spannmålen skall duga till officiellt utsäde borde minst 85% av kärnorna gro och i mitt parti var det bara 69% som gjorde det. Visserligen finns det en del knep med sortering och annat för att höja grobarheten en aning, men i det här fallet är glappet för stort för att ta igen. Det betyder att havren får säljas som vanlig livsmedels- eller foderhavre. Det innebär att inkomsterna blir mindre, men nån regelrätt förlustaffär borde det ändå inte bli.

Den senaste veckan har gått i plöjningens tecken. Min gamla tegplog börjar bli till åren kommen och jag har faktiskt letat efter en ersättare nåt år. För nån månad sedan snubblade jag över en fyrskärig vändplog som låg i lämplig prisklass och nu får jag sätta den i marken för första gången. Trots att den förstås vänder jorden ungefär på samma sätt som en tegplog är det ändå en ny maskin man skall komma underfund med, men det börjar ge sig. Plöjningen är dessutom ett av de roligare jobb man gör, så det är ingen större skada att man får ägna den lite extra uppmärksamhet.

Pomppin

För tillfället har jag delat upp alla mina får i 4 gäng.

Ett gäng, mest årets tacklamm, går ute på stenskär och betar där. Eftersom området där förstorades i vintras finns där mycket ”ny” mat. Alltså fåren har inte hunnit, orkat, kunnat äta upp allt sly på den här sommaren som varit, så dom fick lite tilläggstid där. Det har inte ännu varit en natt med frost här ute i skärin, så därför är gräset helt ok för dem att äta ännu. När det fryser är det lite annorlunda, dom äter det nog, och får väl inga fel av det, men näringen far ur det ju längre mot vintern det går. Men ännu kan de alltså riktigt bra gå där. Kommer vintern hastigt går det dessutom i värsta fall att få hem dem därifrån med förbindelsebåten. Båten går inte från Stenskär till Ytterholm, vi har ingen förbindelsebåt, utan möjligheten är att ta fåren från Stenskär, är på vagn till Kirjais, därifrån sedan köra dem tvärs över hela den holmen, kanske 6-7km, från österudden till västra änden och därifrån sedan frakta dem med egen pråm över hit till Ytterholm. Ingenting som man gör i en handvändning, men möjligheten finns om det visar sej bli vinter, snö, halt, kallt och stormen.

Sen, gäng två, tackor som inte faller innanför kriterieramarna för lammning i vår och tacklamm. De går nu ute och äter på åkrarna här hemma.

Inne i fårhuset står två gäng, de med baggar och så tackorna, de som förhoppningsvis kommer att lamma i vår. De är ca 30 st och har gentlemannen pomppin med sej 🙂

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Att sluta är inte lätt

I många sammanhang är det inte svårt att börja men nog att sluta. Ifråga om plöjandet (nu snackar vi tegplog) så kan all vår början vara svår också om man har styv lerjord och det är vått och slipprigt. I år gick det i alla fall ganska bra och jämfört med västra Finland så har vi ju stadigt under hjulen här på våra torra lerjordar. Höstregnen har bara inverkat litet på ytan ännu – på plöjdjup är det torrt.

Att sluta med en tegplog är i alla fall svårare. Man måste i god tid se till att det oplöjda området har samma bredd hela vägen och att plogfåren är raka. Det är inte bara för utseendets skull som de måste vara raka utan för att man skall kunna plöja slutfåran utan problem.

Då det är tjugo meter kvar så börjar jag mäta bredden ordentligt. På fotografiet i inlägget Att vända tilta syns ”famntjeppn” (famnkäppen) som jag använder utanpå plogen. Det är helt enkelt två slanor som är ihopspikade med ett stöd till en triangel  så att spetsarnas avstånd är precis två meter. Förr var det en famn som är tre alnar som är lika med sex fot (1,78 meter).  Ena slanan är litet längre så man får ett bra handtag. Det går väldigt snabbt att mäta med famnkäppen – man mäter lika fort som man går.Men det blir bättre precision än om man bara stegar upp avståndet.

Det går ganska bra att reglera bredden på den oplöjda biten. Man kan köra omkring tio centimeter längre in i tomfåret och på tio varv så blir det en hel meter. Senast då det är ett varv kvar måste man ha samma bredd överallt.

Sedan är det bara att köra nästsista draget med plogen så grunt som möjligt för att  slutfåran inte skall bli för djup. Och då man kör sista draget så är det inte mycket man kan göra mera. Då visar det sej om man förberett slutandet ordentligt.

Det gick ganska bra den här gången. Den lilla kroken beror på att där fanns en gammal råsten för en väg – och den får man inte flytta. Den andra råstenen tog plogen upp (till vänster) för den syntes inte alls. Det är samma åkerlapp som jag täckdikade i juni (se Täckdikning – för torrt). En del är nyodling från skogsdikandet då jag rätade ut utfallet och vägen. Den gamla vägen är upplöjd för första gången och det var ganska tungt att få plogen genom den ihopklämda leran men resultatet blev ändå rätt hyfsat.

Nu väntar åkern bara på våren och såmaskinen.

 

Spannmålstransport

Det sista vetet åkade iväg på tisdagen. Var det rätt tid att sälja? Vi tog beslutet att sälja ut det sista vetet på denna sida av året. Vi var nöjda med priset och kontraktet, så varför vänta. En annan faktor som spelade en roll var höjningen av dieselskatten efter årsskiftet och inverkan på fraktkostnader.

För jordbukaren är det lite speciellt då han/hon betalar för frakten både då man köper in t.ex gödsel, vilket är normalt men också då man säljer spannmål, vilket inte är normalt i alla yrkesgrupper. Hur man än vänder på kakan så är det jordbrukaren som betalar frakten. Årliga fraktkostnader kan vara rätt så höga på ett jordbruk och fraktens prishöjning slås mycket sällan ut på spannmålspriset, utan det är en kostnad som skall kunna kompenseras från något annat.

För vår del har det varit speciellt att sälja hela skörden som spannmål, tidigare har det sålts genom griskött och i medlet av mars har vi fått börja och köpa in mera spannmål som foder till grisarna. Detta har betytt att torken varit i användning året om, det har flyttats spannmål och fyllts på. Nu är det bara enstaka transporter mera på detta år och sedan kan torken sättas i vinterförvar.

Men totalt tom blir den väl inte över vintern – Hustomten och mössen kan slå klackarna i taket och festa på spillet som blivit kvar 😉

Någon där uppe……..

…..verkar gilla mig trots allt. Eller hur man nu skall tolka det att vi till sist har fått lite drägligare skördeförhållanden. Det har varit uppehåll, lagom blåsigt och varmt för årstiden i flera dagar nu. Verkligen välkommet efter den 5 veckor långa regnperioden. Prognosen lovar dessutom hyggligt väder en vecka framöver, måtte de nu hålla sträck det också.
De dagliga skördemängderna ökar för var dag, vagnshjulen snurrar igen nu när vi åter övergått från lervällingsstadiet till lerbollsditot, och framför allt så är det så mycket roligare att jobba när man slipper gummistövlar och regnställ.
Med lite god tur ser det ut som om jag skulle få det mesta skördat i år också. 🙂
Men precis som Kalle skrev i sitt skördeprognosinlägg så kan höga förväntningar bli till noll och intet innan skörden är bärgad så ännu drar jag inte andan av lättnad.
På tal om skördeprognos så gjorde jag häromdagen lite kontroll av skördemängderna på morot. Normalt brukar det röra sig mellan 4-7 kg/radmeter men nu var jag uppe i 9 kg på de bäst avkastande sorterna. Antagligen ett av de bästa resultat jag någonsin haft men som sagt resultatet gläder ju en föga om inte skörden kan eller hinner bärgas. Men visst känns det bra att man här uppe i kalla Norden når mellaneuropeiska skördenivåer. Nåjaa, vi skall förstås ta i beaktande att växtsäsongen varit ovanligt lång i år. Längre har den ju blivit också på grund av att jag nu ligger 2-3 veckor efter normal skördetidtabell. Att mycket ännu är oskördat fick jag bekräftat nu när jag sammanställde lageranmälan som lämnades in idag (läs igår). Så här stora arealer med utestående grödor har jag nog inte tidigare haft.

Taitaja9

De senaste åren har det ordnats en tävling för yrkesskolor respektive grundskolor. Denna tävling kallas Taitaja/Mästare och riktar in sig på en skild bransch (för yrkesskolor) och lite allmännare för grundskolorna. På torsdag går Taitaja9, det vill säga grundskolornas tävlingar, av stapeln på Brändö. Jag och Michaela har blivit utvalda att åka dit och hålla en ’bondaktig’ tävling åt dem. Detta har vi spenderat de två gågna dagarna med; planering och utförning.
– Är tiden tillräcklig? Är poängen rättvisa? Hur ska vi bedömma tävlingsdeltagarna? Är det en för svår uppgift det vi kommit på?
Allt detta kommer väl visa sig på torsdag, då det gäller! Kommer inte att avslöja destumer i nuläget, men efter tävlingarna kommer ni nog få höra. Kommer bli ganska intressant att få se hur mycket deltagarna vet om det vi har som ’uppdrag’ åt dem. Det är såklart inte bara vi som drar tävlingen, utan på plats finns också yrkesstuderande elever från andra inriktningar, t.ex. frisör. Så lagens poäng från varje station räknas ihop och några av de bästa går vidare till en större tävling. Förhoppningsvis ökar intresset för olika yrkesutbildningar av detta också. Jag ser faktiskt fram emot att få se vad årets nior presterar! 🙂

Ikväll har jag också varit på internatsrådets första möte för i år. Det börjar kännas som att jag är insyltad i lite det ena och det andra här på skolan nu! Jag blev vald till sekreterare, få se hur det går då, hehe.. Internatsrådet ska föra fram de boendes åsikt och förhoppningsvis göra förbättringar åt de synpunkter som kommer in. Och som förslag kom också att vi ska ordna en liten resa för internatsfolket. I fjol var vi till Tuuri, så vem vet vart det bär i år! Detta ligger fortfarande på is eftersom vi bara haft ett möte hittills. Är faktist riktigt peppad på att göra en insats i det här och öka allas trivsel. Fastän vi ändå har det riktigt bra här från förr 🙂