Verkstadsdags

Den här tiden på året då åkerarbetet är förbi så står maskinerna i kö utanför verkstaden. Dels de som gick sönder på sommaren och som man inte hann reparera eller bara lappade ihop med ståltråd och tejp, dels vintermaskinerna som skall sättas i skick för skogsarbetet. Och så måste jag ju ännu bygga det nya flislagret.

Först skall Ducaton – paketbilen – ut ur verkstaden. Den hann jag aldrig få igång i våras då oljetrycket försvann så den står där än. Till all tur byggde jag så stor verkstad att det ryms två maskiner in tillika – och fyra till på den andra sidan mellanväggen. Där finns ingen värme men den är också isolerad så det går nog med tillfällig värmare att reparera där också mitt i vintern.

I värsta fall blir det att byta motor på Ducaton. Det är inte dyrt eftersom det står en annan Ducato bakom mellanväggen med en motor som är mycket mindre körd. Den gamla Ducaton fungerade fint tills plåtarna rostade sönder fullständigt så att man såg solskenet genom sidoplåtarna. Den nya har galvaniserade plåtar.

Men det är jobb att skruva bort bägge motorerna och byta dem. Så det är bara att slänga sej ned under bilen och börja skruva. I mina svagare ögonblick börjar jag surfa på Blocket för att se vad en ny (begagnad) Ducato kostar men då kommer alltid den nya såmaskinen upp som första prioritet. På onsdag skall vi åka till Uppsala för att titta på en Rapid för 97000 kronor. Det finns nog en likadan i Borgå men den kostar 38000 euro. Just nu får man en helt ny för samma pris.

Så det gäller att skruva bara. Det är inte direkt svårt att byta en motor – bara en massa jobb. Och så blir det väl att byta en hel del skruvar som rostat fast grundligt. Erfarenheten har också visat att det alltid hittas nya fel då man en gång börjar röra om i getingboet. Många gånger är det bra att gå igenom maskinerna FÖRRÄN de slutar fungera. Det bästa vore att skilja åt dem i små bitar varje år och byta allt som är slitet – men det har ju ingen tid med.

De närmaste veckorna kommer i alla fall att vara oljiga – det är klart …

Ett kungarike för en reservdel

Jag läste häromsistens ledaren i Koneviesti. Koneviesti är för mig vad Vecko-revyn är för en tonårstjej. Viktig! Texten handlade om reservdelar förr, nu, och i framtiden. Kontentan blev att reservdelsmarknaden håller på att självkrevera och klappa ihop totalt. Detta helt enkelt för att ingen mänsklig logistik klarar av att hantera den fruktansvärda mängd med olika delar som skall lagerhållas och framförallt flyttas runt jordklotet.

Detta börjar märkas i verkliga livet, både som privatperson och maskinägare. Det spelar nästan ingen roll vilken del man behöver till personbilen så finns den nog i lager, men i Hamburg eller nåt. Detta hände mig häromdagen med TORKARBLAD till Citroenen. Torkarblad skall väl för 1000 vara standardvara som finns på varje servicestation och inte en modellspecifik reservdel som inte ens märkesverkstaden har i lager. Samma vecka fick jag behov av bromsklossar till min veteran-Volvo från 1975. Dom fanns i hyllan i Vasa! Tröttheten infann sig igen. Bromsklossar till en veteranbil finns i lager men torkarblad till en ett år gammal bil skall beställas från, håll i Er nu — Spanien! Orsaken är förstås att bromsklossarna var likadana i ca 5-7 modellår, medan torkarbladen kanske bara satt på modellen i ett år, om ens det.

Tyvärr är det nästan lika illa på maskinfronten. En stor del av beslutet att handla Valtra var att jag inbillade mig att alla delar fanns i Suolahti, tre timmar bort med bil. Det har det visat sig att det inte gör, och jag har tom hört fruktansvärda rykten om att det är svårt att få delar till en 10-15 år gammal Valmet. Ur led är tiden! Kollade med Ford huruvida min Veteran-Major kan få reservdelar. Den är årsmodell 1955 och sgs allt fanns i lager i Finland. Deja Vu!

Detta har gjort att man blivit tvungen att lägga upp ett olönsamt stort reservdelslager i gårdsverkstaden. Man fick ju lära sig i Handelsläroverket att lager binder pengar och tär på lönsamheten, men en stillastående maskin tär nog ännu mera på kapitalet.

Det system som jag har använt mig av i ett antal år nu är att när jag behöver en reservdel av ”förbrukningskaraktär” så köper jag alltid minst tre stycken, en i användning och två i hyllan. Detta gäller förstås närmast typ filter, lager, bett av olika slag, remmar och kedjor samt olika typer av slangar och rör. Hydraulslangar får man faktiskt nästan dygnet runt så där är det bättre ställt.

För några år sedan skulle jag ha en skruv till såmaskinen från Yli-Härma. En abborre skulle ha simmat snabbare från Härma och hit än tiden delen tog på sig. Som tur var var det före säsong så nerverna höll den gången.

Tyvärr spelar det inte så stor roll vad det handlar om så stämmer profetiorna. Hur gammal tror ni en mobiltelefon skall vara för att det inte skall löna sig att reparera den? Rätt gissat, garantitiden + 1 dag. Samma sak gäller datorer, hushållsmaskiner, el-verktyg och jag vet inte vad. Det värsta skräckexemplet jag kan komma på handlar om en elspis med keramikplatta. Denna platta råkade gå sönder i vårt hushåll och det visade sig att den kostade lite på 1000 euro som reservdel. En spis med samma platta på kostade 850! Man borde ju egentligen gå i strejk.

Men ett undantag finns än så länge, om man har en Zetor . Då behöver man inte oroa sig för stådagar i väntan på delar! Man åker bara till Norrnäs, 20 km en väg, där finns delen i hyllan.

Nu har vi jul….

Jag är en medborgare med några principer. Inte många, för det mesta tittar jag bara på och förundrar mig, men några saker är upplever jag som utomordentligt viktiga. En av dom är julen. Inte själva julen som högtid, utan när den firas. Personligen firar jag  jul den 24. december på kvällen. Efter detta kommer juldagen, och sedan julannandagen och sedan är julen slut. Detta betyder bla att trots att jag sätter stor vikt vid julprydnader och dito belysning i trädgården, så skall allt detta tändas den 23 december på kvällen. Detta enligt gammal god tradition och hävd. Annars riskerar man urholka julstämningen.

För några dagar sedan besökte jag Närpes enda varuhus för att inhandla en lampa istället för en som jag lyckats slå sönder. När jag anlände till lampavdelningen var det någon som stod och stirrade på mig. Inte bara en utan flera……tomtar! Röda stora många tomtar. I OKTOBER! Till råga på allt elände så stod dom prydligt bredvid en hylla med glitter och julgransbollar. I OKTOBER! Om detta tycker jag verkligen inte. Alls.

Enligt samma logik skall jag hädanefter fira min födelsedag under tiden 1.8 – 23.10. Påsken kan börja i slutet på januari och struvorna kan väl börja vridas till runt tjugondag-knut. Förresten, vi kan förenkla det hela ytterligare, vi kan fira jul hela vinterhalvåret och midsommar resten av året. Detta om något skulle väl gynna den alltöverhärskande handeln.

Det är väl inget fel i att var ute i god tid och handla julklappar med framförhållning, men julsånger, glitter och renar och tomtar kan gärna sova ett tag till. Ingen jul före Lucia!. Det enda man uppnår med detta beteende är att själva julen mer upplevs med någon sorts frystorkad fromhet när den väl kommer, inte som den fina högtid den skall vara. Julen borde ju vara en höjdpunkt och inte att mål i änden av en sanslös konsumtionsrallybana där alla stupar dödströtta och uthandlade i mål på julaftonskvällen.

Detta innefattar också att man inte borde skriva gnälliga texter med jultema den 27.oktober, men det är inte mitt fel, utan dom där tomtarnas……

GOD JUL. Om knappt två månader!

Sista flyttlasset

Idag flyttade ytterligare fyra kvigor från oss. De flyttade en bit upp i landet, lite österut från Tavastehus. Sådana här transporter sköts i regel av en vanlig slaktbil. Om det är frågan om små kalvar, så kan man också själv transportera dem i t.ex. en paketbil eller i en hästtrailer. I en trailer kan man även flytta kor.

I morgon på morgonen kommer slaktbilen för att hämta två ”problemkor” och efter det så har alla kor/kvigor/kalvar vi har haft för avsikt att sälja, åkt iväg. Sedan är det bara att ta in även de sista sju djuren som ännu är ute i hagen.

Nötkött

Idag låg tidningen Nötkött i postlådan. Nötkött är en rikssvensk tidning som specifikt handlar om nötproduktion, inget annat. Växtodling tas upp i den utsträckning det har med nötproduktionen att göra. Det är fråga om en månadstidning.

Svenska lantbrukstidningar är intressanta men knepiga. De tar ofta upp teman som inte kanske ännu riktigt slagit igenom här och dessutom är det rent företagsmässiga tänkandet ofta längre utvecklat hos svenska jordbrukare. Å andra sidan beskriver de ibland saker om inte känns helt relevanta här hos oss, exempelvis har jag begränsad nytta av att veta hur man hanterar vallodlingen i Skåne. Dessutom avviker vissa delar av produktionsplaneringen så pass att man inte alltid riktigt förstår vad de säger, t.ex. värderar man fodrets näringsinnehåll på helt olika sätt i Sverige och Finland.

Det oaktat har jag åtminstone hittills tyckt att tidningen är tillräckligt intressant för att motivera prenumerationsavgiften, speciellt för mej som är nybörjare i den här branschen. Fast skulle jag absolut tvingas gallra i mitt tidningsställ är Nötkött förmodligen en av de tidningar som skulle ryka först, trots att den tillför en hel del.

Nu skall jag fördjupa mej i säker hantering av lösa djur, läsa om killen som hoppade av jobbet som fondförvaltare och blev ekobonde och en del annat intressant. 🙂