Hösttecken

Naturen har visat sina höstliga sidor redan en längre tid, men för en djurgård är betesperiodens slut ett definitivt tecken på hösten och den ankommande vintern. Vi har ännu sinkorna och några kvigor ute, men de utfodras med balar och har skydd för regn och vind så det går nog ingen nöd på dem.

Strandgänget som bestod av 20 kvigor tog vi in på lördagen och idag flyttade en del av dem till sitt tillfälliga hem. Vi har en del av våra kvigor och födas upp under vintern på en gård som har specialiserat sig på det. Orsaken till detta arrangemang är helt enkelt utrymmes brist hos oss. Som tur är finns denna uppfödare rätt så nära oss och djuren blir väldigt bra omhändertagna där.

Allt som allt skickade vi 14 kvigor, en stor del av dem kommer tillbaka på våren (dräktiga om allt går bra) och några säljs på auktion.

Sådärja….

då var det klart att dra strecket under årets odlingssäsong.

—————————————————————————

Där var det draget. Nu är allting plöjt och jag kommer knappast att sätta min fot på åkrarna före nångång i slutet på april 2011. Som redan tidigare har noterats passerade jag den rutiga målflaggan, efter en alldeles sällsynt problemfri säsong. Ett problem har uppdagats de senaste dagarna och det är att dräneringen under spannmålstorken krånglar. Det är vatten i källaren som det aldrig varit förr. Förmodligen är det något råttkräk som valt att avsluta sina dagar i något rör. Det blir att kontakta någon entreprenör som fixar det, själv har jag ingen utrustning för sådana saker.

Plöjningen ja, Mats skrev i våras att han upplever plogen som det ädlaste jordbruksredskapet. I stora drag håller jag med, kanske främst därför att det var plogen som skapade det moderna jordbruket i tiden, och att den lever kvar oförändrad i sin grundfunktion ännu. Visst har även den utvecklats, men grunden, en vriden skiva som vänder jorden är fortfarande densamma som då Adam var länsman.

På många gårdar står en gammal hästplog kvar som prydnad, så även på vår täppa. När man ställer dagens åbäke bredvid så noterar man förstås en skillnad i storlek, men observera, inte i funktion.

Idag använder jag en fyrskärig växelplog (Kverneland ES8O för kalenderbitare) Växelplog har jag kört med sedan 2002, fram till dess hade utvecklingen gått från hästplog till traktorplog med 2, sedan 3, sedan 4 skär. Denna plog som jag har nu kommer jag förmodligen att köra med många år till. En större plog skulle kräva en större traktor, och det är inget som står överst på önskelistan.  4-skär är riktigt passligt till 35ha, man plöjer en knapp ha i timmen med den. En plog blir inte gammal, det finns vissa slitdelar som man byter med jämna mellanrum, men annars påminner den om en helikopter, byter man slitdelar hålls den i nyskick.

Själva plöjningen är en skön, men svårhanterlig konst. Det är inte för intet som det hålls tävlingar upp till VM-nivå i plöjning, att bli en bra plöjare kräver säkert lika mycket övning som att bli en bra stavhoppare. Själv är jag sgs självlärd på området, dvs ganska dålig. Konsten med plöjning är att tiltorna skall bli av rätt form, alla lika stora och dessutom rätt djup och fårorna skall vara raka. Speciellt svårt har jag med detta, mina fåror tenderar att mera likna bananreklam än plogdito.

Dagens plogar indelas i två huvudgrupper. Tegplogar och växelplogar. Skillnaden är stor både i användning och utseende. Tegplogen har en uppsättning vändor och kan således bara vända jorden åt ett håll, dvs höger. Växelplogen  känns igen på att en serie vändskivor är “uppe i luften” vid plöjning. Orsaken till detta något märkliga beteende är att ena skivraden plöjer vänster och en höger. Nyttan man har av detta är uppenbar. Med en tegplog kan man bara köra runt en åker åt samma håll, medan en växelplog kan svängas för körning åt andra hållet. Detta tar bort en fruktansvärd massa tomkörning i ändarna (vändtegarna) på skiftet, och blir större ju fyrkantigare skiften man har. För mig med mina breda skiften tog växelplogen bort 40% av tiden och 25% av bränslet vid plöjning, och det är inte helt fel.

Åter till ploginställningarna. En av skillnaderna mellan plogtyperna är att en tegplog är lättare inställd, men skall ställas om stup i kvarten, medan en växelplog är ett elände att ställa in, men sedan kan lämnas i fred. Då jag började experimentera med nya växelplogen såg alla åkrar efteråt ut som ett kritstrecksrandigt kostymtyg. Jag hade turen att träffa en kille som jobbat på Kverneland i Sverige och han hjälpte mig en hel del. Efter att jag gått på en endagars plöjkurs för några år sedan började jag komma på tekniken. Efter detta drog jag ihop alla inställningar till noll och började sedan bygga upp plogen, inställning för inställning. Djup, rakhet, lutning, stödhjul, hydraularmsvinklar, tryckstång etc, etc. Plötsligt hade jag en plog som gick s0m en dröm bakom traktorn. Efter att jag hade skrivit upp alla mått så är det problemet ur världen, och nu går det på 10 minuter att sätta plogen i trafik på hösten.

Återstår bara problemet med dom krokiga fårorna………

Tidsoptimering

Dagen när Trisse får flytta in till tjejerna igen närmar sig. Som jag tidigare skrivit får han bo för sig själv några månader p.g.a. jag inte vill ha några kalvningar i juni-juli. Eftersom korna är dräktiga i drygt nio månader garanterar ett betäckningsuppehåll nu i början av hösten att inga kalvningar infaller mitt i sommaren.

Dräktighetens längd varierar dock rätt märkbart beroende på vilken ras djuret hör till och det innebär att det inte är helt entydigt när det är dags att låta honom flytta in igen. I snitt är dräktigheten 280 dagar men vissa raser kan gå 10-15 dagar längre.  Eftersom min besättning är ett sammelsurium av olika raser är det lite svårt att säga exakt hur länge de kommer att vara dräktiga. Trisse är simmental, korna är charolais, limousin, simmental, blonde d’aquitaine och angus och vissa av dem är dessutom blandningar av flera raser. I fjol flyttade Trisse in 26.10 och höstens första kalvning inföll när Flora kalvade 9.8. Visserligen kan man ju inte räkna med att Trisse började betäcka korna direkt han kom innanför dörren, men det torde ändå vara ganska tryggt att anta att min besättning generellt är dräktiga lite längre än medel. De verkar ha en dräktighet på närmare tio månader än nio.

När en ko är brunstig är det ofta flera andra som sköljs med i hormonruset och det är lite rörigt och oroligt i ladugården. Nu när Trisse inte är hemma inbillar jag mej att de är ännu livligare än vanligt. Jag skall försöka se om det lugnar sig när han kommer tillbaka i tjänst.

Men ännu får han ge sig till tåls ett par dagar. Åtminstone får han äta upp det foder som ännu ligger i rundbalshäcken. 🙂

Uppdrag

På lördagen fick jag rycka ut på denhär vinterns första uppdrag. Bokstavligt talat uppdrag, jag drog nämligen upp en bil som kört i diket.

I närheten av vårt hus är byvägen rätt så rak. Norrut har vi en nästan helt rak sträcka på en km, söderut är det också ganska raka linjer och fri sikt och bägge inbjuder ju till en mera – låt oss kalla det – aktiv körstil. Strax efter vår postlåda finns dock en 90-graders kurva och den tenderar ibland att komma lite överraskande för vissa förare. Årets premiärkund vad dock en vårdad chaufför och avåkningen berodde snarare på sommardäcken än på hastigheten. Vi fick upp bilen med lite draghjäp av traktorn och kunde konstatera att den föreföll att ha klarat sig utan en skråma.

Efter att man bogserat upp bilen brukar de flesta vilja betala för tjänsten och jag brukar konsekvent avböja. Man skall inte ha betalt för att hjälpa och faktum är att det inte kostar mej många euro att starta traktorn och dra ut bogserlinan. Men många vill absolut ersätta hjälparen och känner sig nästan illa till mods om de inte får betala nånting. Min pappa löste den saken ganska finurligt i tiderna. Han hade nämligen färdigt tryckta bankgiron till förmån för Finska Missionssällskapet i traktorns handskfack, med själva beloppet öppet. Den tacksamme bilägaren fick ett bankgiro i handen och fick sedan betala in vad han/hon tyckte det var värt att komma upp ur diket.  Jag borde kanske hitta nåt lämpligt välgörande ändamål och fixa en knippe giron jag också. Att årets första avåkning inträffar redan före allhelgona tyder på en lång och livlig säsong. 🙂 Förslag på lämpliga ändamål välkomnas.

Landsbygdens Folk

Precis som alla andra yrkeskårer har också jordbrukare en del facktidskrifter som dimper ner i postlådan med jämna mellanrum. Vissa har satsat på bredd, vissa är specialtidningar som riktar sig till en viss produktionsinriktning. Jag tänkte presentera några av dem jag läser.

Den mest spridda bondeblaskan på finlandssvenskt håll är utan tvivel Landsbygdens Folk, av elaka tungor även kallad “Obygdens Folk”, som utkommer varje fredag. Den ges ut av Svenska Lantbruksproducenternas Centralförbund, d.v.s. jordbrukarnas fackförening. Följaktligen ligger tonvikten starkt på den politiska sidan av lantbruket, man har rätt bra bevakning av stöd, administration, sociala frågor och liknande. Förstås finns även artiklar av mer praktisk karaktär, men andelen inlägg som tar upp politiska frågor är klart fler än i andra tidningar.

Därmed inte sagt att det skulle vara nån tråkig avis. I senaste nummer kunde man bl.a. läsa att EU vill förbjuda klonade djur i fem år framåt, att åländska mjölkproducenter är optimistiska, vem som vann skogsfärdighetstävlingen i Liljendal och att Pedersöre, Jakobstads och Larsmo jordbrukarkvinnor ordnar köttkurs på Snellmans slakteri. Varierande innehåll, eller hur? 🙂

Flyttning

Idag flyttade två av våra kalvar, H. Hilma och H. Hoppsala. De fick ett nytt hem på en gård, där man håller på med att bygga en ny lösdriftsladugård.

Transporten gick riktigt bra, Hilma testade dock hållbarheten på bilens interiör medan Hoppsala stod och åt hö hela vägen. Då vi kom fram släpptes de i sina nya boxar med djur i ungefär samma ålder. Båda blev hemvana direkt, det första de gjorde var att de gick runt och kollade varifrån man får vatten och mat. 🙂

Hilma i sitt nya hem