7 april, 2010 av Nisse

Dataåldern på Bos-Sestu

Min farfar var hästkarl, min pappa skaffade traktormaskiner och jag pysslar med datamaskiner.  Under påskens påtvingade ”ledighet” (då hydraulslangarna gick sönder) så satte jag in mina nya givare i mätsystemet som jag byggt. Nu kan jag följa med temperatur och fuktighet i torken och pannrummet från vilken plats som helst på jordklotet – som har Internet.

Hjärtat i systemet är en liten burk HA7NET som innehåller en fullständig webbserver som man kan ta kontakt till över nätet. Själva mätsystemet är ett s.k. 1-wiresystem (en enda tråd + jord är tillräcklig) där mätgivare kan kopplas till i hundratal. Varje mätgivare är en liten datamaskin (för 2 euro !) som diskuterar med HA7NET digitalt. Kabeln kan vara billig telefonledning men då längden blir hundratals meter så bör man använda nätkabel av kvaliteten cat5 – och sådan har jag i överflöd. Egentligen var det bara HA7NET som kostade litet mera (ca. 135 euro). Det är en kille i Linköping som tillverkat systemet (https://www.m.nu/) och det började som ett hobbyprojekt.

HA7NET

Systemet kan också styra reläer och jag har redan styrningarna hemma men inte kopplat in dem än. Då kan jag sitta i Medåker i Sverige och se när luften blir tillräckligt torr i Hindersby och koppla på torkfläktarna. Eller övervaka pannan och flislagret. Det finns alarmfunktion vid för hög och låg temperatur som kan gå till mobiltelefonen.

Titta på mätsystemet här men betänk att det är i byggnadsskedet och kan krångla litet eller vara helt avstängt då jag gör ändringar i det.

Teknikens triumfer … Det fanns en bok med det namnet som jag läste som elvaåring då jag började med elektronik. Och på den vägen är jag ännu.

7 april, 2010 av Mats

Statsrådets förordning nr 931 § 4 mom. 3

I dag laddade jag ned och fyllde i blanketten ”Anmälan om lagring av fast gödsel i stack”, uppgjord i enlighet med Statsrådets förordning nr 931 § 4 mom. 3.

Alla som har djur skall ha täta lager som dimensioneras för att rymma den gödsel djuren producerar under ett helt år. Att lagra gödsel i högar ute på åkrarna är inte tillåtet av miljöskäl, det läcker ut alldeles för mycket näringsämnen om man gör det.  Däremot kan man tillfälligt få lagra gödsel i mellanlager på en åker förutsatt att det är kortvarigt och av transporttekniska skäl, inte som en bestående lösning för att man saknar lager. För mej som har 60% av åkrarna c. 10 km hemifrån är det här en årligen återkommande angelägenhet.  Om all gödsel skulle köras från ut lagret vid ladugården direkt till åkern skulle jag få så nån gång i augusti. Nu kan jag köra ut gödseln i mellanlager vilket snabbar upp spridningen senare i vår.

Den här lagringen får inte ske hur som helst och därför lämnar man in en skriflig anmälan om var högarna läggs och bifogar också kartor där de märks ut. För den oinvigde kan låta lite överambitiöst att märka ut dynghögar på karta, men det ger den kommunala miljösekreteraren möjlighet att kolla att man inte t.ex. i misstag placerar dem på grundvattenområde och det är ju en rätt god sak.

Själv är jag glad så länge det är en ”anmälan om lagring” och inte ”ansökan”.

7 april, 2010 av Nisse

Nisse plockar stockar

Titta på YLE Arenan när Nisse radar upp stockträd

Tävla och vinn – hur många träd tror du att jag får med mig ur skogen i vinter?

6 april, 2010 av Nisse

Äntligen reservdelsdag igen

Påsken var inte speciellt glad för mej. Regn och rusk och lera hade gått an och hjulet fixade sej men så brast tre hydraulslangar. Det är ingenting för det händer hela tiden och två bytte jag snabbt. Men så gick en slangända till vagnens styrning och det visade sej att den hade ovanliga millimeters gängor och sådana hade jag inte hemma. Annars håller jag ett ordentligt lager liksom Kalle. Så det var slut på körandet på påskdagen.

Jag blev ”ledig” men kunde inte alls njuta av ledigheten för jag har alldeles för mycket erfarenhet och fantasi så jag såg bara framför mej en framtid med lera och djupa hjulspår och fastkörningar. Det värsta är då man inte kan göra nånting annat än vänta på att reservdelar börjar bli tillgängliga igen. Och tidigt i morse så åkte jag till Mecanil och lyckades få en fungerande ny slang. Så nu kör jag igen. Men djupa hjulspår blir det och om en månad skall jag köra såmaskinen på den vägen – det blir jobb att få hjulspåren jämnade.

Litet tips för dem som vill tävla om antalet träd som jag fällt i vinter. Vanligen hinner jag med högst tio stammar per dag färdigt kvistade och kapade. Men ludna stora granar tar mycket mera tid och krånglar det med att de fastnar så att de måste tas ned med lastaren så kan det blir mycket få träd per dag. Alla dagar kunde jag inte heller vara i skogen för det blev en hel del snöarbete och reparationer i år (den nya flismataren skulle installeras). Den djupa snön hindrade arbetet och det tog tid att rada virket i stora högar så man skulle hitta det i snön.

Men man blir i alla fall på gott humör då man kommer för att dricka kaffe och möts av blomsterprakt:

Blomsterprakt i april

6 april, 2010 av Sonja

En syn man har väntat på

Ja-a, inte kan jag annat säga än att våren är verkligen välkommen. Ursäkta nu Nisse, men det här är nog en sådan syn vi har gått och väntat på i flere vekor redan:

Isen får ge sig

Det är bara en början, men vårsolen och strömmarna gör nog sitt ganska snabbt då det har kommit så här långt. Så vi nu kan vi pusta ut och plocka undan mjölkpumpen och transportvagnarna, för vi lär nog trots allt inte behöva dem denna vinter heller. 😀

Tyvärr medför ju smältandet vissa andra problem i stället:

Översvämmning

Men inte klagar jag, för nu är det äntligen vår!!! 🙂 🙂 🙂

6 april, 2010 av Mats

Vårtecken

Påskhelgen bjöd på ett par riktigt pålitliga vårtecken. Jag knäppte av strömmen till de eluppvärmda vattenkopparna, stöpslade i urinpumpen som varit avstängd i vinter (eftersom urinen ändå fryser innan den hinner till brunnen) och rullade ihop skarvsladden till traktorns motorvärmare.

På påsklördagen observerades också  liten grupp koltrastar, en hackspett som börjat göra provborrningar i dungen bredvid huset och vårens två första tranor. Jag undrar om tranparet kan vara vår singeltrana som hittat en livskamrat. Vi har ett par vårar observerat en trana som alltid dyker upp ensam, stannar ett par dagar och sedan drar vidare innan de stora tranflockarna kommit.  Vår teori är att det är fråga om en som har tröttnat på gruppcharter och föredrar att resa på egen hand. 🙂