Sida 54 – Bondbloggen

Sommarens nöjeskonto…

Nå, inte är väl sommaren helt slut ännu, men, skolan börjar imorgon… Det är ett till tydligt tecken på att sommaren, fast man så språtar emot allt man orkar, nog kommer att övergå i höst så småningom…

Tiden går så otroligt fort!!! Jo, jag vet, jag låter precis som en gammal tant, för så sa dom där gamla tanterna när man va liten. ”oj va du har växt” och ”oj vad tiden går fort”.

I skrivande stund sitter jag på Amorella påväg till Mariehamn för att hämta hem Mathias, och gissa om jag kommer att säga ”oj vad du har växt” åt honom, så, jo, jag är en gammal tant. 🙂

Men, om tiden går fort när man har roligt, så måste jag ju haft väldigt roligt i sommar, om tiden nu gått så fort?

Och visst, när jag börjar bläddra bland bilderna jag tagit längs sommaren, så visst har de hänt en hel del… Allt är inte, och ska inte vara jobb. Inte alla dagar, dygnet runt. Tyvärr brukar det bli lite mycket jobb och allt för lite dedär med att tänka på sej själv. Man behöver nog avbrott från vardagslunken också. Små eller stora saker. Göra nånting annat emellanåt och sen är man nästan som ny när man återgår till det där vardagliga. Sommaren är nog väldigt spretig vad gäller jobb, med det jobbet jag har, men för det mesta är man ju på hemmaholmen i nån traktor, eller i fårhuset, eller kör får från någon ända till en annan… Så att komma bort lite är nog riktigt hälsosamt, eller vara hemma och göra nånting helt annat, som att bygga nåt kul, eller pyssla i trädgården… Det är nämligen lite små byggprojekt på gångs, men, mer om dem senare…

Årets semesterresa gick till Sverige, med besök på bla. Älgens hus där man fick gå så nära de stora älgarna man vågade, och så gosa med älgkalvarna. Man tror man kan älgar. Man har ju haft dem boende bakom knuten ända sedan liten. Ni vet, de äter trädplantor och gräs. Man ska inte köra på dem för då blir man mos. Man ska inte mukka gräl med dem när de har kalv. De har horn och simmar bra …. osv… Men… de är nog bara toppen av isberget! På Älgens hus fick man så mycket ny information matad i sej så man blev lite vingelkantig. Väldigt intressanta, och framförallt stora djur är det…

Resan fortsatte, via trappstegsforsar, Fatmomakke och Klimpfjäll mot målet, Stekenjokkplatån.

Medan många andra sökt sej till varmare breddgrader pga den ”kalla sommaren”, så sökte vi oss så långt upp att de fanns snö kvar ännu midsommarveckan 🙂

Någonting som fascinerar är vattenfall, så naturligtvis tog vi en krok via Hällingsåfallet. Ifjol såg vi på Tennforsen och Ristafallet, men, Hällingsåfallet tar nog ändå priset. Stället var nästan som magiskt med sin kanjon och trollskogen runtomkring. Det var nästan så man nog såg lite små rumpnissar tassa omkring här och där…

En vecka på vift blev det, med besök i städer som Vilhelmina, Klimpfjäll, Gäddede, Norråker, Junsele, Örnsköldsvik och Umeå.

Båten till Vasa och sen hem, back ti basic…

Hur kul de än är att vara ut på resa, så nog är de trevligt att komma hem till livet på holmen… Hemma är hemma 🙂

Jag köpte mej en tork i våras, och den har nu fått gå varm i sommar. Jag har snudd fått pippifågel på att torka växter/örter. I vinter ska de kokas te så de står härliga till 🙂

Hittills har jag i mitt skåp glasburkar med rölleka, rödklöverblom, nässlor, hallonblad, rosor, camomill och ännu hinner jag torka lite diverse 🙂

Tvätta mattor är också ett slags ”sommarnöje”. Nytvättade, fräsha mattor på ett nytvättat golv… aaahhh… de är nog fint de… Jag saknar bara dedär nytvättade golvet, sen skulle lyckan på den fronten vara komplett

Lägga nät är kul och spännande. Kommer de fisk, eller kommer de inte? Och vad får man? Ofta får man ”lekkå” och ”skit” i näten. Om man får nånting alls. Sälen arbetar underifrån och skarven ovaifrån, så… Fiskefångsten kan ju variera en hel del, men visst har vi fått abborre i sommar, till och med så pass att vi fick pälsabborre en gång 🙂 Tänk att kokt abborre kan vara så gott!

Så nära, men ändå så långt borta – Jurmo. Man skuttar inte iväg till Jurmo vilken dag som helst med en liten snurra, men varför oroa sej för vädret, det går ju förbindelsebåt! Dessutom finns det såna turer som båten tar iland på Jurmo mitt i dagen, sedan har man hela dagen på sej att utforska ön innan båten på sena eftermiddagen går tillbaka. Men, vad ska man till Jurmo och göra? Och vad är det för ett ställe kanske någon undrar!? Ja, Jurmo ja… Ett ställe man nästan måste besöka för att förstå…. Helt kort sagt är det en ö, långt ute i havsbandet, ganska snettrakt söderut från Ytterholm, med en helt osannolik natur och historia. Ön är en del av salpausselkä åsen och består mest av stenar, stenar, stenar och åter stenar, ett berg, en gästhamn och en by.

Uppe på berget har man otrolig utsikt över ön, gästhamnen längst till höger i bild.

Jag minns att jag varit hit när jag var liten, någon enstaka gång, minnen som etsat sej fast i minnet. Ön är så speciell att man minns de gånger man stigit iland här…

Förutom att flaxa runt, nu och då, så försöker jag koppla av med lite cykling eller nån skogspromenad. Några bär och svampplockningspromenader har de inte blivit pga torkan, men, de är ganska avkopplande och bekymmerslöst att cykla. De är liksom bara att hålla till höger och trampa på.

De va väl liksom det jag hade på nöjeskontot efter sommaren… + några turer till Töjby, lite handel och vandel på loppisar, en auktion, en sommardans, en släktträff och mysiga middagar som gör små avbrott i vardagen… Nå, fast hösten kommer smygande betyder de ju inte att man ska sluta göra små utfärder och hitta på små kuligheter, kanske tvärtom? Man borde kanske göra små utflykter ännu oftare om man bara hinner, orkar och kan? Ifjol vintras gick jag på diverse kurser och de gjorde nog att man hade så mycket att fundera på att man inte hann få lejdon på mörkret. Möten med nya människor, kunskap och kurser lyser nog upp så till och med djupaste, träckiga novembermörkret får sej en skjuts….

Förändringens vindar

Mitt senaste blogginlägg är daterat till början på april. Inte bra alls. I vanliga fall brukar jag försvara mig med att det nu liksom inte hänt så mycket att det funnits något att skriva om, men denna gång är det precis tvärtom. Våren och försommaren har varit så full av nya projekt och upplevelser att jag helt enkelt inte hunnit dela med mig av dom. När dagen har varit slut har jag också varit det så det har varje gång blivit att välja sängen eller lite räkningsbetalande framom bloggen.

Förklaringen är ganska enkel och stavas – vågrätt fyra bokstäver, H-Ä-S-T, och för att krångla till det ytterligare så skall det stavas i plural, nämligen hästar.

Som brukligt är tar vi det från början. Den minnesgode läsaren kan säkert återkalla i minnet en blogg från i vintras där jag beskrev dotterns hästintresse och ett spirande dylikt hos resten av familjemedlemmarna. Ett plus ett är två och helt plötsligt hade vi handlat häst. Detta i slutet på mars. Utan att desto mera gå in på detaljer så kan vi beskriva händelseutvecklingen såhär. Från början fanns en riktigt bra plan som inte primärt gick ut på att ta hem nån häst överhuvudtaget. Åtminstone inte i år. Det är lite svårt att låta en häst flytta in sådär bara eftersom den skall ha stall, hagar, hö och en massa annat som allt hade den gemensamma nämnaren att det inte fanns i vår ägo. Hästen skulle bo inhyst i ett annat stall. Så var planen.

Utan att fortsättningsvis trötta ut Er med detaljer så började saker sen helt plötsligt leva sitt eget liv och hända av sig själv. När händelseförloppet hade hänt klart hade vi tre hästar som skulle bo hos oss – gärna så snabbt som möjligt. Dottern var förstås salig, resten av familjemedlemmarna lite svagt avvaktande, men helt klart positiva.

Förutsättningarna hade ju såklart inte ändrat alls, eftersom vi var lika hästförutsättningslösa som innan så var det bara att skrida till verket. Ett gammalt uthus fanns i vår ägo, men aldrig använt kunde användas till sommarstall. Det var bara det att det fordrade lite underhåll innan det kunde tas i bruk. Estimerad tid var en vecka, det tog förstås tre. Hagen runt sommarstallet fixades med internet i andra handen för att lära sig hur man ”jälar in” betesdjur och hur en sk komotare (vallpojke) förväntas fungera. Dagen före midsommar var det klart och två av hästarna flyttade in. Vi hade en hage, vi hade gräs och vatten och ett sjutusans engagemang – och DET kommer man långt på. Har jag märkt.

Den tredje hästen stod ännu på hyra i ett annat stall, den kunde inte flytta hem före förutsättningar fanns och det innebär bland annat att vinterstallet måste vara klart. Vinterstallet är vår ”gamla” ladugård som inte sett till några andra djur än kattor och möss sen sista burhönan flög iväg 1990. Innan dess har det dock funnits både kor och svin i utrymmena som dom är väl inbodda.

För mig personligen har detta då förutom oändligt med punkter både på inköps- och arbetslistan betytt att en 43 år gammal dröm gått i uppfyllelse. Den dagen korna åkte till slakt stod nämligen en sur 9-åring bredvid slaktbilen och skällde på sin far och sina farbröder och berättade att han nog minsann skulle se till att denna ko-brist bara var tillfällig. Kor skall finnas på en bondgård – det tänker jag se till, härjade jag då.

Nu blev det inga kor som kom tillbaks till Svedjebäck 1:87 men hästar är också i sammanhanget godkända. Samma antal ben, samma storlek och en stor bärare av vårt oersättliga kulturarv, det blir mer än godkänt i slutänden

Nu är det då bara det, att nu är det slut på gamla gängorna och att leva på gamla meriter. Nu är det bara att vackert börja lära sig saker och ting från början. Bara dethär med hö och höbärgning kan vara nog så knepigt för en som inte närmat sig en hömaskin sedan höstörarnas och hösvansarnas tid.

Som tur är finns det folk att fråga och dessutom är ju internet en stor källa till kunskap så en dag i taget närmare sanningen – det kommer vi. Slåttermaskin, hösprätt och balmaskin, alla främmande verktyg för mig ännu i fjol har nu helt plötsligt blivit aktuella att skaffa eller hyra in och dessutom har jag sått både timotej och en betesblandning så nog är det på gång alltid.

Som sagt – det handlar om hästar här på gården nu 24/7 och så hoppas jag det förblir under en överskådlig tid. Exakt vad våra hästar skall användas till ligger väl ännu i ”öppna frågor” mappen, men jag skulle ju bland annat vilja prova hur en häst bär sig åt i skogsarbete och det är väl inte helt omöjligt att jag än en dag kommer att få pröva på det – vem hade trott något sådant.

Efter transformeringen från hönshus till skrotlager kom sen stallet att se ut såhär. Inte nog med att det är husets första stall, det är också det största byggprojektet som jag rott i land på egen hand och med egen hammare

Så att lite såhär lever livet här på gården denna sommar. Bredvid allt detta skall också förstås andra bondesysslor skötas och vad gäller frågan hur det ser ut med åkergrödorna denna sommar så kan jag bara svara; jotack – dåligt.

Men mer om det i en blogg som förhoppningsvis kommer snart, om jag håller mig vaken nån fler kväll i sommar.

Det väl omdiskuterade regnet…

Jag har nu tömt 2x5mm ur regnmätaren tidigare i veckan, och idag regnar det lite mera. Himlen är grå och emellanåt regnar det så det dånar på taket. Härligt 🙂

Men, de är nog konstigt det där med regn, hur vi oftast blir utan… Längs sommaren har jag tagit lite skärmdumpar med telefonen, och nog är de underligt hur många regn som går runt oss…

Här delade regnområdet på sej så en del tog norra banan, och andra delen lallade iväg söderöver….

Här for det mesta regnet norrme, och söderme oss… Någon droppe trillade ju nog ner, men, de skulle ju gärna fått komma mer…

Hur nära kan regnet vara utan att vi får en endaste droppe? Typiskt…

här gick ett regnområde norr med oss, och ett söder med oss…

Ja, jag har hur många exempel som helst på dedär med hur vädret kan åka runt oss, men, vad hjälper de att sitta här och mårra, vädret gör ju, som bekant, precis som det vill… Men nu idag regnar det, det kunde ju vara en perfekt dag för att städa hemma… Skulle behövas, några veckor i rad med vackert väder betyder att mitt hus sakta men säkert förvandlas till ett litet kaos. Man sätter inte solskensdagar åt till att städa, dessutom är dagarna långa, så inte ens kvälls-mörkret tvingar en att hitta på nåt att göra inomhus, man kan gladeligen pyssla på ute från morgon till sena kvällen. Men, hur kommer det sej att när man som mest skulle kunna, behöva och ha passligt att städa, hittar man på en massa andra saker som man ”absolut nog måste göra” istället för att städa???

Allt blir inte större.

Pojkarna som tog över spannmåls- och förnödenhetshandeln ”i kroken” bärgade lite hö här granngårds för en tid sen. Unga pojkar brukar ha förkärlek för stora grejer och maskiner så jag förvånades något då dom kom med utrustningen för balningen av höet som i mina ögon mest såg ut som nån leksaksvariant av dom traditionella maskinerna.

Småbalarna är säkert mer hanteringsvänliga för sällskapsdjursägarna och jag kom att göra en jämförelse med Charlottas söndriga bal som enligt gamla mått motsvarade ett helt hölass. Kanske finns det andra fördelar också om man jämför minirundbalarna med hårdpressade småbalar? En hel del handarbete blev det nog jämfört med de mer traditionella rundbalarna men det är att hoppas att pojkarna finner en marknad som är beredd att betala för merarbetet. Hur som så kan pojkarna i alla fall stoltsera med att ha skördat nåt hundratal rundbalar per ha 🙂

Allt blir inte större trots allt, här görs det SMÅ rundbalar.

Lite mera handarbete med inplastningen blir det men de kan i alla fall hanteras manuellt.

Som jämförelse kom jag att minnas när travkusken bärgade hästhö på samma åker ifjol, jag hann knappt svänga ryggen till så var fältet omkullmejat. Man kunde inte annat än förbluffas över hur effektivt hö kan hanteras idag. Man har ju hunnit vara med på den tiden då det slogs med liten slåtterbalk, sprättades, räffsades, störades och med hjälp av hösvans och gaffel tråmades in i små hölador där det trampades och saltades för vinterns behov.

Fjolårets hö slogs på några minuter kändes det som….

…. och det verkade bli hästfoder av skörden……..

…..och en hel del hästhö trots den torra heta sommaren 2018.

Växterna 2019

Nu kan man börja se hur sommaren 2019 gick ur växternas synvinkel. Jag har lagat tak i två månader och inte just hunnit fundera på jordbruket alls efter sprutandet. Rent ut sagt så gick luften ur gubben efter hettan på taket. Ett par veckor med litet svalare väder har bara behjälpligt återställt balansen.

Ungdomarna var och plockade flyghavre eftersom jag ser så dåligt att jag nästan måste snubbla över flyghavren för att hitta den. Och så gick mina bättre glasögon sönder och de gamla är inte till stor nytta mera. Därefter fick jag irit (ögoninflammation) igen. Ingen vet riktigt varför den kommer men en ganska trolig förklaring är att stressen med takarbetet i hettan utlöste iriten. Det finns ju bra droppar som nästan genast tar bort symptomen men man blir vansinnig av att droppa hela tiden. Jag har alarmet på mobiltelefonen att pipa då det är dags att droppa och jag skulle kunna svära på att det är var tionde minut som eländet tutar (fast jag ställt in den på en gång i timmen). Man får ingenting gjort då det tutar hela tiden …

Vid flyghavreplockandet så kan man också se hur ogräsmedlen fungerat. Jag körde med Broadway på hälften och där fanns det ingen flyghavre och inte mycket ogräs heller. Det är dyrt men då man kan lämna bort flyghavremedlet så lönar det sej i alla fall. På den andra hälften körde jag Starane och MCPA och där fanns det tyvärr flyghavre. Men baldersbrå fanns det inte och det var därför jag använde Starane – med positivt resultat. Nu kan man inte spruta varje år med Broadway men då blir jag nog tvungen att spruta mot flyghavre.

Vetet har växt ganska bra utom på Svansjön (där det i juni stod sjöar efter det häftiga regnet). Där fanns ingenting alls utom stenhård lera. Det var främst två åkrar som hade sjöar i juni men arealerna var inte så stora.

Men allra bäst har klövern växt. På gröngödslingsvallen är den som en tät mörgrön matta (utom där det finns svackor). Den hade övervintrat bra och tyckte tydligen om de två regn på 50-60 mm som vi fick i början på sommaren. Fast klövern tyckte inte heller om att det stod vatten i svackorna.

Våra vallar har i år varit riktigt fina. På den tiden vi hade kossor så skulle det ha varit perfekt med torrväder för höet och allt. Också förgröningsarealen (eller vad fasen det nu heter i år) hade fin klöver och timotej men den får man ju inte använda till nånting nyttigt enligt de byråkratiska dårfinkarna. Men nog är det riktigt harm för en gammal bonde att resurser slösas bort på det här sättet. I fjol fick man använda vallen men tydligen inte i år. Nog är det harm.

Medan vi höll på med taket så lämnade jag allt annat. Så det är inte att pusta ut nu utan nu skall allt ogjort arbete göras. Vi behöver flis till vintern och vetet från i fjol skall köras upp i lastningssilorna. För att inte tala om alla maskiner som står oreparerade och byggnader som behöver lappas både här och där. Och så har jag ju verandan kvar att laga.

En hörnstolpe har jag bytt och två andra skall ännu skarvas i nedre ändan där de ruttnat fullständigt. Den ena väggen som inte såg så illa ut visade sej vara hel förstörd i nedre kanten och jag måste såga bort en halv meter. Men till all tur hade jag sparat en mellanvägg då vi 1980 byggde om verandan så jag har rätt panel som ännu därtill är målad i rätt färg.

Här skall allt bytas till friskt virke och sedan skall det läggas tjockt tjärpapper (fås från Byggnadsapoteket – inte från andra byggaffärer) och så skall väggen isoleras med Ekoull (cellulosaisolering) som är hygroskopisk dvs. den både tar upp och avger fukt. Så den får inte täckas med plast. Tjärpappret släpper (långsamt) igenom fukt men hindrar att det blåser rakt genom springorna.

Träpanelen måste bytas helt för den hade ruttnat fullständigt från spikhålen utåt. Den nya väggen skall skyddas mot regnvatten med en mängd plåtar som för ut största delen av vattnet från väggen. Plåt skall jag också sätta runt hela verandan i nedre delen av väggarna för att hindra möss att komma in. Eller finmaskigt ståltrådsnät där det är svårt att böja plåten. Det är ett arbete som det lönar sej att göra ordentligt för det behövs bara ett litet hål på nån centimeter så är allt förgäves. Maskorna i nätet måste vara 8mm eller mindre.

Det har varit bråttom i sommar och jag har inte haft en enda ledig dag men nu far vi till Sverige för att åka båt på Göta kanal. Få se om vi lyckas pricka in sommarens enda regniga dag liksom i fjol somras då vi åkte på Dalslands kanal i regnväder fastän hela sommaren var alldeles torr annars.

Jag sår ju ganska sent och vetet är ännu ganska grönt så det blir knappast att tröska före september. Däremot har man tröskat kummin i stora mängder i byn. Så det är kryddoft i hela Hindersby just nu.

Väderprognoserna lovar regn titt som tätt men sedan kommer det knappt en enda droppe. Kanske vädret sparar allt regnet tills vi börja tröska ?

Det blev som jag befarade…

….i går kväll i en kommentar åt vår aktiva inläggskommenterare ”Micke”.

Nordanvinden mojnade och himlavalvet klarnade upp vilket i kombination med torr jord utan värmemagasinerande fukt ledde till att temperaturen på låglänta marker snabbt föll till minussidan på Celsiusskalan.

Så trots att lokaltidningen i en artikel försäkrade att det inte förelåg någon risk för frost vid kusten så offrade jag några timmar nattsömn med att på småtimmarna täcka över de frostkänsliga gurk- och pumpväxterna, bönorna och kryddorna samt även potatisen. Konstaterade nog i morse att uppoffringen lönade sig då de pumprankor som inte rymdes under väven var frusna.

1.8.2019 Nattfrosten gjorde åter ett besök i odlingarna denna sommar.

Årets omväxlande väder och skördeutsikterna refererades av svenska YLE i en artikel idag, dessutom gjordes en direktsänd morgonintervju med lägesrapport av en något seg och trött bondbloggare .