Sida 55 – Bondbloggen

Torkan fortsätter och vattnet är slut.

Jag nämnde här tidigare att det är torrare i år än torråret ifjol, med torrare menade jag då att det fallit mindre nederbörd hittills denna växtsäsong. Orkade då inte leta fram siffrorna men gjorde nu ikväll en siffermässig jämförelse. Ifjol föll här på gården 5,5mm i maj, 63,8mm i juni och 66,4mm i juli, sammanlagt 135,7mm. I år är siffrorna följande: 61,3mm i maj, 36,1mm i juni och blott 17,8mm hittills i juli (det återstår ju ett dygn av månaden), sammanlagt 115,2mm.

Folk tycker ändå att det varit fuktigare i år och visst säsongstarten i fjol var torr med problem vad gäller etableringen av grödorna vilket å andra sidan ledde till att det som grodde utvecklade ett starkare rotsystem än i år då fukten var närapå optimal i inledningen. Nu då grödorna börjar svälla till och mogna är vattenbehovet stort men rotsystemet svagare. Ändå så har grödorna klarat sig rätt hyffsat så länge det var svalt väder och utvecklingen långsam, den senaste veckans värmebölja visade dock tydligt att nu hänger rotsystemet inte med. Det ledde till kvalitetsproblem hos grönsakerna och brådmognad i spannmålen. Jag noterade efter ett par dagars värme att spannmålen började gulna nerifrån. Nån botaniskt slängd läsare kanske kan förklara saken bättre men jag tror att växten på så vis helt enkelt aborterar de äldsta bladen för att minska avdunstningsytan och koncentrera vätskeströmmarna till de svällande kärnorna. Likaså ser man hur björkarnas löv gulnar och faller av.

Bevattning a och o.

Jag har under säsongen försökt säkerställa vattentillgången genom att dämma upp i bäcken som passerar majoriteten av årets grönsaker men den ringa nederbörden gjorde ändå att magasinet tog slut just nu då vattnet hade behövts som mest. Man får nog konstatera att bevattning är lika viktigt som gödsling av grödorna om inte annat så för att säkerställa god kvalitet hos grönsakerna. Jag vet nu inte riktigt hur jag framledes ska kunna fixa tillräckligt med bevattningsvatten. Vattendragen som korsar de flesta av mina marker är för små för att klara intensiv grönsaksodling.

Jag har sett hur man runtom i världen bygger vattenmagasin och bassänger är ett alternativ som kan tänkas på de egna åkrarna men kanske inte så lämpligt ifråga om arrendemark. Billiga blir de säkert inte men det blir det inte med undermålig skörd som resultat av vattenbrist heller. Problemet är ändå att jag har för lite mark där det vore möjligt att odla grönsaker. Den 4-5-åriga växtföljden skulle innebära att jag utnyttjade den dyra bassängen alltför sällan och med största sannolikhet så skulle säkert det år jag har grönsaker på åkrarna runt bassängen bli ett fuktigt år med litet bevattningsbehov.

Långa ledningar antingen nedgrävda plaströr eller utlagda slangar typ dem som används vid rampspridning av sväm är ett annat alternativ men kostnader på tiotalet euro per meter slang avskräcker speciellt som det säkert skulle fordras flera kilometer slang.

Att byta ihop eller arrendera mark nära vattendrag med tillräcklig vattenföring är ett tredje alternativ men det är inte heller lätt att få till tillräckliga arealer på en och samma plats har jag på känn. Det är dessutom lite tunnsått med tillräckligt stora vattendrag i närområdet.

Bevattning av nyplanterad sallat. Det sista vattnet sattes till den nyplanterade sallaten för att få dem etablerade i det torra och heta vädret.

Markerna häromkring har ändå rätt hyffsad kapilaritet och vattenhållande förmåga men en 30 mm vatten per vecka borde nog tillföras om inte som regn så i form av bevattning. En som i mitt fall 15 hektars grönsaksodling skulle med andra ord kräva ca 4500m³ vatten i veckan eller i runda tal 18000m³ i månaden och kommer det som nu i år blott 17mm regn i juli så borde det tillföras ca 15000 m³ som bevattning om jag nu räknat rätt? En bassäng för 2 månaders behov skulle kanske behövas för att vara på säkrare sidan? Jag tar gärna emot synpunkter och förslag på hur detta kunde ordnas på bästa (läs billigaste) sätt.

Taket klart (på framsidan)

I morse söndagen den 28 juli 2019 en minut före klockan nio skruvade jag fast den sista takåsplåten och framsidan är därmed klar. Baksidan skall också lagas men det blir till nästa sommar för nu måste jag börja med verandan så den hinner bli klar till vintern.

Jag hasade mej ned på plåten i vinkeln för jag riskerar inte att gå på plattorna och jag är för styv att klättra på åsen fram till takstegarna. Det gick ganska bra att arbeta på själva taket men åsen klarar jag inte riktigt av. Det gick faktiskt ganska bra att gå på skivorna förrän man satte på plattorna så man sparade en hel del tid på att inte behöva flytta stegarna. Men till åsplåtarna behövde jag stegarna.

Det var ett jäkla arbete och jag hann många gånger besluta att den här gubben börjar inte mera med så stora arbeten. Om det nu inte blir nödvändigt förstås … Hela sommaren gick till taklagandet så nu måste jag börja fixa allt annat som blivit ogjort. Men verandan skall ännu byggas om så det blev en 100 % byggsommar i år.

Det har ju varit uppehållsväder för det mesta men hettan har varit olidlig och också sinkat arbetet ordentligt då man inte kan arbeta på taket alls mitt på dagen. I förrgår blev det mänsklig temperatur först klockan nio på kvällen och då vi har ordentlig skymning redan halv elva så blir arbetsdagarna mycket korta. Troligen var det stressen från hettan som gjorde att jag igen fick irit (ögoninflammation) så nu går jag här och droppar. Dropparna fungerar bra men det är irriterande att droppa varje timme.

Till all tur blir det snart svalare väder. Jag vågade inte skjuta på takarbetet till nästa vecks fastän prognosen lovade svalt men torrt väder. En så stor väderförändring – från +35 till +13 grader – brukar föra med sej åska och åskregn. Nå, nu är taket i alla fall lagat.

Det här blir troligen sista takskrivandet för det här året (till allas lättnad). I morgon skall jag börja fundera på vad som borde göras på annat håll.

Det är ganska precis 70 år sedan plattåtatji lades på. Jag var då tre år gammal och hade tydligen hört gubbarna skryta med hur bra det nya taket var. Eftersom jag var ett ”livligt barn” som ofta hittade på fuffens så hotade min farmor mej med att om jag inte var snäll så skulle Jesus släppa en stor sten i huvudet på mej (den tidens uppfostran …). Men jag lär ha svarat att ”He djär int någa för vi haar plattåtak !”

Ett fasligt brak

Det var varmt. Det var mygg. Det var sena kvällen. Det var kanske lite stressigt också… Vi säger så iallafall, så finns det en sak till att skylla på… Nerverna var slut, kroppen trött och så gick det som de gick när man inte orkar stiga ur traktorn en extra gång utan slarvar och tror att de nog ska gå bra ändå… Det gör de ju oftast, men, inte ibland.

Jag skulle köra hem ett lass balar till, och då kom jag lite för långt mot ena fårhusgrinden. Så tog grinden i mittersta balen, rev ett redigt hål i den och så knäckte det grinden med ett fasligt brak. Skulle jag ställt bollen 5-10cm längre in på vagnen skulle balen inte tagit i, och det skulle varit frid och fröjd. Nu blev det raka motsatsen. Suck. Så otroligt onödigt!!!

Skulle jag bemödat mej stiga ur traktorn och ställa upp grinden lite extra, skulle de ju också gått klart, men nix. Nope. Nej. Som det så ofta går när man är lat, så får det X antal extra svettiga arbetstimmar som följd. Dels ska det spikas ihop en ny grind, men balen sku komma att bli förstörd om den lämnats med sitt stora hål på sidan. Skulle det varit höst sku jag ju kört den åt fåren medesamma, men, nu tänker jag då verkligen inte mata i dem ensilage så länge de finns grönt frodigt gott gräs ute. Så, vad göra. Tejpa hålet skulle bara resulterat i en helt genom möglig, rutten boll till hösten, så de fick bli följande lösning, rulla ut balen, låta det torka och ta in det som torrt. Det är ju torrväder! Att bala det pånytt fungerar ju inte eftersom jag ju har strejk på balmaskinen, småbalsmaskinen skulle jag förvisso kunnat krångla fram, men, den står så väl ingömd bakom en gödselspridare, såmaskin, slåtterkross och diverse möbler och jox… Så de fick bli högaffeln, den startar ju iallafall 😉

Jag rullade ut bollen, lät det torka några dagar och lastade det på tuhtin… Lite fuktigt var det ändå på sina ställen, och nån liten mögelfläck såg jag, men, de får duga… Bara jag får det fraktat till fårhuset så kan jag breda ut de under tak.

Ett ganska redigt lass blev det av denna enda boll. Tänk att det är samma mängd gräs på vagnen som inne i en sån boll

Sol och blå himmel

Sol och blå himmel är det värsta jag vet just nu. På förmiddagarna är himlen helt klar utan det minsta skuggande moln. Då solen bränner vinkelrätt mot taket så börjar hjärnan koka och bakbenen skaka. Då är det bäst att sakta kravla sej ned förrän man ramlar ned.

Det blir ju inte till nånting med arbetet då man mest bara ligger och stönar i hettan. Värmen är faktiskt inte det värsta utan solen. Man är så tacksam för varje litet moln som ens för en stund skymmer den brännande solen.

Först på kvällen kring sextiden börjar det gå att arbeta på taket men här hos oss är det redan skymning kring halv elva. Och då man har svårt att se skruvens huvud så blir det inte heller nånting av arbetet fastän det är svalt och skönt då.

Det skall ännu vara tre dagar med temperaturer på 30 grader men sedan slår vädret om fullständigt och vi får dagstemperaturer på +15. Det låter annars bra men det lutar åt åska vid en så stor förändring. Så det är bäst att bara laga taket och inte vänta på bättre väder.

Det är inte omöjligt att få plattorna fastskruvade före väderomslaget för det är ganska litet kvar. Plåtarbetet tar en hel del tid men jag märkte att det är mycket viktigt för att skydda bräderna mot röta. Det tar också tid att söka plattor för vinkeln som blir litet ändrad efter takhöjningen. Det går inte att bara rada tillbaka de gamla plattorna.

Jag kom i alla fall att tänka på gamla tiders jordbruk där hela familjen stod i den här hettan och sneisa (satte höet på stör). Det var bråttom för man visste att det i brukade komma regnperioder. Ingen möjlighet att vänta på svalare väder. Jag var med på 50-talet men mest med att köra traktorn och borra hål för sneisåna. Min mamma var ovanligt stark och hade dessutom bra teknik så hon slog de starkaste karlarna då det gällde att komma till andra ändan på tegen.

På 60-talet kom sedan maskinerna (hösvans och JF-räfsa) och då var jag och brorsan mycket med i höarbetet. Men det var inte samma omänskliga brännande sol då mera eftersom vi hade hytt på traktorn.

Hästflugor och sallat.

Jag förundrade mig över vad folk äter nu i ett tidigare inlägg och hade mina aningar om att det var vädret som hade sitt finger i spelet. Verkar trots allt ligga nåt i mina funderingar för i takt med att temperaturen steg så pass att hästflugor och bromsar vaknade till liv, vilket dom brukar göra vidpass 22°C, så började telefonen vakna till liv. Det var likadant 2017 då det var svalt så blev det en del sallat att fräsa ner medan den gick bra åt i värmen ifjol. Hade redan i vintras lite på känn att jag borde ha minskat sallatsarealen något inför säsongen men då en hel del köpare som annars inte brukar höra av sig i vintras ringde och meddelade att de är intresserade av våra produkter så körde jag vidare med samma odlingsplan som tidigare. Vilket resulterade i att fräsen fick jobba igen.

Nu går det som sagt bättre åt men det är svårare att få fram förstklassig vara och framför allt kroppsligt tyngre att skörda i det varma vädret. Vi försöker börja före 6 om morgnarna och det går hyfsat framåt 8-tiden men arbete finns ju för hela dagen (och natten med).

Torrare än ifjol.

Många pratar fortfarande om torråret 2018 men faktum är att det regnat mindre i sommar än det gjorde i fjol. Däremot fick vi mera regn i maj i år än året innan då vi fick endast 5,5 mm regn i maj. Orkar just nu inte verifiera mina uppgifter men ett snabbt överslag ger vid handen att så är fallet. Det som räddat växtligheten så här långt är det svala vädret som medfört att växterna vuxit långsammare och inte behövt så mycket vatten som i fjolårets långvariga värmebölja.

Nu då värmen kom så blev det fart på grödorna och därmed ökade vattenbehovet drastiskt så det blev att börja bevattna så mycket man orkar igen. Vis av fjolåret så har jag i år grönsaksodlingarna bra samlade så flyttningen av bevattningsanläggningen är enklare än då när odlingarna fanns på 6 platser och med långa avstånd emellan. Men det gäller inte enbart att ha utrustning, det krävs vatten också. Jag dämde upp i bäcken när flödet minskade och har just och just klarat mig så här långt tack vare moderat vattenbehov, det är ju närmast det nyplanterade som vattnats. Nu går det större mängder åt och flödet är så gott som obefintligt. Hoppet står till att eventuella åskregn ska fylla på med nytt vatten. Dom är dock väldigt oberäkneliga och lokala så inte mycket att lita på.

Lite mera slang blev det att skaffa för att nå alla knutar och valet föll på några rullar brandslang som är lätta att flytta. Jag hade tänkt dra slangen genom trummor under vägen för att inte störa trafiken men det visade sig att de mindre gårdsvägstrummorna antingen var fulla med skräp eller ihopklämda av tung trafik/dålig läggning. Så det blev att dra över infarterna istället, bevattningen sker mest nattetid så det stör inte så mycket och det är ändå rätt temporärt. Grannarna är dessutom förstående så inget större problem såvitt inte det blir nån nödsituation.

Går det inte att dra slangen under vägen får man lov att gå över.

Den enkla temporära plankdammen lyckades bra i år. Småsprinklers igång i bakgrunden.

Det var bättre förr: mobiltelefoner

I vår serie ”Det var bättre förr” visar jag vad de tre senaste mobiltelefonerna har för mottagning. På precis samma ställe från samma mast och samma operatör har den äldsta -93 dB, den nästäldsta -100 dB och den nyaste -135 dB. Mera minus betyder sämre signal.

Det visar att tillverkarna struntar i telefonfunktionen och bara utvecklar en massa onyttigt skräp. Den äldsta är också den minsta och bekvämaste men tyvärr har den inte 4G. Operativsystemet uppdateras inte heller mera på de äldre telefonerna. Det har inte så stor betydelse för telefoni så jag funderar på att flytta mitt huvudsakliga SIM-kort till den mellersta (gamla Moto G3). Den nya telefonen får ligga på skrivbordet och bli icke-mobil. Där gör den ingen nytta för jag har mycket snabbare anslutning via fibernätet.

Den nya telefonen hade jag i vintras i skogen och det gick inte att ringa till den. Tillverkarna borde skärpa sej ifråga om mottagningen för vad gör man med en mobil som inte får kontakt med nånting ?