Sida 56 – Bondbloggen

Det var bättre förr: mobiltelefoner

I vår serie ”Det var bättre förr” visar jag vad de tre senaste mobiltelefonerna har för mottagning. På precis samma ställe från samma mast och samma operatör har den äldsta -93 dB, den nästäldsta -100 dB och den nyaste -135 dB. Mera minus betyder sämre signal.

Det visar att tillverkarna struntar i telefonfunktionen och bara utvecklar en massa onyttigt skräp. Den äldsta är också den minsta och bekvämaste men tyvärr har den inte 4G. Operativsystemet uppdateras inte heller mera på de äldre telefonerna. Det har inte så stor betydelse för telefoni så jag funderar på att flytta mitt huvudsakliga SIM-kort till den mellersta (gamla Moto G3). Den nya telefonen får ligga på skrivbordet och bli icke-mobil. Där gör den ingen nytta för jag har mycket snabbare anslutning via fibernätet.

Den nya telefonen hade jag i vintras i skogen och det gick inte att ringa till den. Tillverkarna borde skärpa sej ifråga om mottagningen för vad gör man med en mobil som inte får kontakt med nånting ?

Tak – bara mera tak

Beklagar. men det blir bara mera tak. Jag har inte hunnit göra just nånting annat. Det har för det mesta varit uppehållsväder och då måste man laga tak. Det finns inga lediga tider för nånting annat. Och gör man nånting annat så vet man att det kan bli att laga tak i regnväder eller snö.

Nu har också Henrik ”semester” så det är egentligen han som lagar tak. Jag är mest hantslangare. Och gör upp ritningar och räknar ut längder – för det mesta fel. Man skall inte anta att nånting är rakt eller regelbundet på ett gammalt hus. Avståndet mellan takstolarna är vad det råkat bli då det byggdes. Och i går kväll märkte jag att de två branta delarna av taket i gavlarna inte alls är lika breda – den ena är 112 cm och den andra 142 cm. Det har jag aldrig sett förut och det är en viss tröst för de fall vi råkar få lite olika mått på det nya taket. Ingen kommer att märka nånting.

Nu har vi börjat med den andra halvan på framsidan. Hoppeligen går det snabbare eftersom vi gjort alla misstagen på den första sidan. Redan från början byggde vi ställningarna runt hörnet så man inte behöver arbeta från en stege i gaveln. Det hade förresten varit svårt att få upp en stege för vi har vår oskötta granhäck där.

Vis av skadan så började jag också numrera plattorna ordentligt. Det gick en massa tid åt att hitta rätt platta på första delen. Och så fotograferar jag hela tiden allting. Minnet skall man inte lita på alls. Speciellt plattorna i vinkeln måste radas precis i rätt ordning för de ser alla olika ut.

Henrik plockade kvickt ned plattorna som jag nu radade precis i rätt ordning i skilda högar för specialplattor. Liksom på andra sidan så var det mycket få som hade gått sönder eller hade en spricka. Däremot var pärttaket skadat på ett ställe i vinkeln vilket Mia märkte då det en natt kom en liten skur. Då droppade det in vatten i hennes rum. Tydligen hade pärtorna inte torkat upp lika bra på skuggsidan av vinkeln som på solsidan där de var riktigt fina. Nå, nu märkte vi att det inte var i onödan som vi började med taklagandet.

Nu gäller det bara att få upp de nya fanérskivorna på taket förrän det regnar mer. Till all tur visar väderprognoserna på uppehållsväder i tio dagar. Visst kan det komma regn i alla fall men redan ett par dagars uppehåll torde ge oss möjlighet att få upp de flesta skivorna. Och bråttom är det för Henrik skall åka på riktig semester med familjen. Om vi får upp fanérskivorna så skall väl jag få upp de små plattorna även om det tar tid.

Vår Grållekatt gör oss sällskap på taket ganska ofta och nu hittade Juliakatten (Lillskuttan) ett prima sovställe mitt inne i Henriks verktygsbälte.

På lördagen måste vi göra en paus i takarbetet för att flisa inför nästa vinter. Vedhopen var inte stor men det var grovt virke så Christer körde hundra kubik på nån timme. Nu är det verkligen fint torkväder med luftfuktighet under 50 % och solen som basar på torktaket (och tyvärr och på hustaket). Mickos skall få sin tredje stora flistugg från Österrike ganska snart så verksamheten har växt ganska bra sedan 1983 då vi var enda kunden. Den yngre generationen tar nu över men den här veckan var Jonas på bröllopsresa.

På lördagen var här också kusinträff med en massa småbarn. Så går livet vidare och släkten följa släktens gång. Just nu hinner jag i alla fall inte sitta och filosofera så mycket för taket skall lagas medan det är uppehållsväder …

Luren i karet.

Nisse hade helt rätt, i den här åldern ska man jobba på i lugnan ro utan att tänka på antalet arbetstimmar. För det blev lite för bråttom dagen efter den tidiga kvällen jag nämnde i mitt förra inlägg, vilket ledde till att jag tömde telefon tillsammans med lite grönsaker i karet vi brukar för att skölja bort lite jord. Jag höll telefon i handen men när jag skulle flytta lådorna lade jag den i lådan, i hastigheten glömde jag sen att ta den därifrån innan jag tömde lådan. Upptäckte fadäsen en kvart senare då jag skulle söka en adress jag fått som meddelande. Så kan det gå då handlingen går före tanken.

Idag har man ju hela sitt liv i luren för att nu inte tala om alla odlingsanteckningar så paniken blev stor då jag märkte vad som skett. Luren var ännu vid liv när jag fiskade upp den så jag påbörjade en snabb räddningsaktion och hann kopiera bilder och videor men när jag höll på med kopierandet av anteckningarna flimrade skärmen till och telefon dog.

Jag hade nu inte så mycket mera att förlora så jag plockade sönder telefon i minsta detalj och blåste torrt med luftkompressor och varmluftspistol varefter jag lät den ligga över natten. Följande morgon plockade jag ihop den igen vilket inte var så lätt, det är ju så små komponenter och stöpslar att koppla i dagens lurar. Flickorna här i huset betvivlade nog att jag som i deras tycke är skakig och halvblind skulle få ihop den igen. Hur som så gick den igång på första försöket och har nu fungerat som tidigare. Lite fukt har jag nog kvar i skärmen för den har lite mörkare skuggningar här och där. Den har en lie spricka från tidigare så jag ville inte bruka alltför mycket våld på själva skärmen. Allt har jag nu kopierat så de må nu gå hur som helst med resten men bäst att låta allt ”håschas” va ogjort. Sen sägs det också att alla onda ting är tre så kanske jag har nånting ännu att vänta förutom bevattningsmaskin och telefon?

Nu gick luften ur….

Klockan är blott 21:30 men jag tänker inte göra nåt mera idag. Ska försöka testa råden som en av radions sommarpratare delade med sig av häromdagen. Hon menade att man inte vinner nåt på att jobba 70-80 timmar i veckan.

Jag vet nu inte om jag håller med, i och för sig så har jag nu legat på kring 120 timmar i veckan en tid. Så långt kan jag hålla med att visst går det lite långsammare men att man på 40 timmar skulle hinna med det som man gör på 120 tror jag ändå inte på. Nå det må nu vara hur det vill med den saken men så länge det går bra känner man inte av tröttheten trots långa dagar. Idag blev det ändå en sån där skitdag som kommer nu som då och det är väl såna dagar man borde stannat i sängen istället för att försöka få något uträttat.

Det börjar bli torrt och trots att affärerna inte löper så värst bra så försöker man hålla grödorna igång, man vet ju aldrig när det blir lite mera drag på marknaden. Så igår kväll (läs natt) så monterade jag bevattningsrampen och drog ut för att lite mera på allvar vattna det nyplanterade till först och sen de övriga grödorna. Det har ändå gått så långt på sommaren att det börjar bli lite skymt mitt i natten så jag nöjde mig med att se att allt fungerade, vilket det gjorde. Men i morse då jag startade upp igen så drog jag av slangen, den slang som för närmare 10 år sen skadades av snöskotertrafiken då den lämnade kvar på åkern över vintern.

Slangen har med lite stöd av silvertejp hållit så här långt men nu var lyckan förbrukad. Så nu var goda råd dyra, det är inte lätt att skarva en dylik då slangen lindas upp på en trumma i samband med att rampen dras in. Att försöka stumsvetsa verkade vara det bästa alternativet så efter lite rundringning fick jag så till sist låna svetsutrustning från en jordbyggnadsfirma i grannbyn. Jag har tidigare svetsat Pel-slang i samband med att jag grävde ner pipeline för bevattningen så metoden är inte helt främmande. Belastningen på en slang till bevattningsmaskin är dock betydligt större än en på en slang som ligger mer eller mindre orörligt i jorden. Satte därför mig ner för att i ett par timmar fördjupa mig i ämnet innan jag, efter att ha övat lite, med hjälp av min iranska arbetare tog mig an slangen till rampen.

Det såg ganska lovande ut men höll ändå inte mer än ett 50-tal meter, draghållfastheten och trycktåligheten var det inget fel på men skarven blev lite för stum så den sprack sen när den böjdes i samband med upprullningen på trumman. Vet nu inte om jag imorgon orkar göra ett nytt svetsningsförsök eller om jag tar bort den del av slangen som är söndrig och gör en 230 meters av 300 meters maskin, åtminstone tills jag får ny slang monterad.. Eller är det nån här som vet vad som gick fel?

Slangen drogs av vid uppstarten på morgonen.

Sågade upp skarven som jag provsvetsade för att se resultatet, tyckte det så helt ok ut.

Sen blev det svetsning i fält, efter att ändarna putsats och hyvlats jämna värmdes de upp med den eluppvärmda plattan.

Efter avkylning såg skarvningen ut så här. Kan tänkas att det värmdes lite för mycket och skarvningen blev onödigt hård?

Tyvärr så tålde inte skarvningen böjningen vid upprullningen på trumman utan brast strax efter svetsfogen.

Uppdatering följande dag.

En natts sömn och nytt försök, skam den so ger sig. Det ser ut att hålla nu. Prövade med lite mindre tryck och mindre svulst, borde kanske fixat lite förböjning av slangen också får att minska på töjningen. Men som sagt hittills håller det.

Första halvan på framsidan färdig

Det är egentligen bara en fjärdedel av taket men det tog en hel del tid att komma igång så hoppeligen tar inte andra halvan lika lång tid (två månader). I går skruvade Henrik fast nästsista plattan (vinkelplattan får vänta tills andra halvan är färdig.

De sista plattorna skruvas fast (på första halvan)

Slutresultaten blev inte så illa. Egentligen ser man inte att vi har nytt tak och det är ju meningen. Jag vill inte ha de moderna äckliga taken. Dessutom håller de mycket sämre än de gamla. Vårt tak är från 1930 (pärtorna) med plattorna från 1949. Både pärttaket och plattorna var i prima skick men jag måste höja taket för att hindra värmeläckage från övre våningen. Så vi räknar med att det nya taket håller 70 år till.

Förutom litet bredare vedärbräädär (vindskivor tror jag de kallas numera) så ser taket precis lika ut som förr. Möjligen är det litet renare eftersom vi skrapade bort all mossa. Lägg märke till takrennån (kallas i Sverige hängränna) som inte har och inte heller får något stuprör. Det har vi aldrig haft heller utan rännan drogs ut över gaveln.

Stuprör är ett stadspåfund och bör inte användas på landet. Man kan förstå att regnvattnet bör ledas ned med ett stuprör i staden för man kan inte låta det rinna ned på trottoaren men på landet är det ren idioti att leda vattnet in mot huset (och i bästa fall sedan bort från det igen). Det är mycket förståndigare att göra som de gjorde förr: Drog ut rännan en meter från huset.

Förr var det mycket viktigt för oss att ta vara på allt regnvatten för vi hade bara rostvatten i brunnen. Allt tvättvatten måste köras långa vägar tills vi på 60-talet drog ett rör en halv kilometer till en naturlig källa i skogen. Under den lilla rännan i gaveln hade vi en tunna stående som samlade upp regnvattnet. Mest var det gamla oljetunnor (200 l) som rostade tills farsan fick tag i en galvaniserad tunna som vi ännu har kvar. Fin galvanisering de hade på den tiden …

På tal om takplattorna så hittade jag på vinden farsans bokföringsböcker från 1938 framåt som är ytterst detaljerade. Där kan man läsa att han köpte plattorna den 19 juli 1949 för 82084 mark. Så vi kan snart fira 70-årsjubileum.

Just nu går de inte alls…

Jag kör… och kööör….. och mitt i allt kör jag inte alls… någonting har hänt… nej!!!! De får inte haverera nuuu!!!

Men de ha de minsanningen gjort! Så de antagligen small om de… eller så sa de bara knäck, för nu rörs inte dendär gräsinmatargrunkagrejjen alls… istället ligger den och dinglar under maskinen…

Jag sitter alltså i jonte och balar sista gräset. 4ha ligger platt och då ger balmaskinen upp.

SOS – första hjälp! Ringer pappa. Han kommer som blixten fast han fick knäprotes för bara några veckor sedan. Med svetsen i högsta hugg överväger och funderar vi hur göra nu… svetsa – ja, då håller de nog, men ska man byta del får man nog trubbel… men, vad göra… vänta på delar? … nä, vi svetsar. Bra blev de och efter ett pitstop på nån liten timme rullade det igen… ända…. tills…….

En timme kanske, sen braka de på ett annat, osvetsbart ställe. Samma grunkagrej som ska måka höet in i själva bollhuset…. Ringde pappa och sa, att nu e de kaputt igen… redit kaputt…

I en sån situation har man några alternativ. Köra huvudet i sanden och ge upp. Beställa delar och skruva några dagar, eller hoppas på att någon kan vara färdig med gräset så man kunde få låna en maskin….

Jag börjar ringa, och efter några samtal korsomtvärs hitsomdit, så är pappa påväg till grannbyn, ca 10km och 30min vatten längre bort för, där står en reservbalmaskin som jag får låna!

Vänner och bekanta ❤ vad gjorde man utan dem 😊

Vilken flax! Om nusen bara traktor och maskin kombinerar ihop sej, kan jag bala vidare imorgon! Jubel i kajutan! OM det passar…. men de visar sej…

Just nu sitter jag i traktorhytten på Anisor och väntar på pappa, pråmen och lånebalmaskinen. Klockan har passerat 21.30 och jag börjar bli lite hungrig. Jag åt lite slarvlunch vid 11 tiden, jag sku ju inte bli så länge…. nå, jag hade med mej en 5dl smootie, 5dl vatten och ett mellanmålskex, så, int svälter jag, men nog ska de bli gott med en kvällssmörgås med ost och gurka när jag kommer hem…