Sida 59 – Bondbloggen

Senaste tiden…

Jag började fundera vad jag gjort senaste tiden… Och jonå, nog händer de ju en hel del fast man tycker att ingenting händer och allt ser likadant ut…

Jag har flyttat ungtackor från en holme till en av de holmar som ligger längst bort, sorterat ut bagglamm på en annan holme och flyttat får från en liten holme hem, sorterat bland dem och fört ett litet gäng tillbaka. Jag håller helt enkelt på och kör kors om tvärs kring skärgården… Däremellan kryssar jag på kringom holmen här hemma, tar in fåren, och för ut dem, sorterar bagglamm och för endel hit och andra dit. Maskmedel åt endel och fästingmedel åt andra…

Jag har planterat gurkor och pumpor och myllat potatislanden. Skrämt hjortar och lagt upp elstängsel kring potatislandet eftersom potatisblast tydligen är de enda som duger att äta om man är hjort…

Jag hann också upp till Conny, till Töjby och hjälpa dem att sätta ihop ett litet trädgårdsväxthus. … Det var lättare sagt än gjort… tjugosjutton olika delar som alla såg likadana ut, men ändå skilde en liten liten gnutta i nån cm här och där. Det var en bruksanvisning från långtbortistan och ca 500 små skruvar och muttrar varav en och annan mutter var utan gängor… Jag kan berätta att man kan sitta ganska länge och försöka skruva på en mutter innan man hoxar sej att titta in i muttern om de finns gängor i den… Nåväl, ihop fick vi det, även om vi gjorde lite egna ändringar och patenter…

Vidare så har jag skickat ett gäng till slakt. Allt gick bra med det, även om jag var lite nervös för hur de skulle sluta… Alla djur är nämligen inte så medgörliga… Jag brukar säga, när folk frågar hur jag får fast dem på betena, att jag har bara tama djur… Iallafall relativt tama. De ska inte springa till andra änden av hagen när jag kommer till dem, utan de ska komma till mej, men nu hade jag en som var allt annat än tam. Men, som sagt hispiga djur kan jag inte ha, så de fick bli en enkel biljett till slakteriet. Det som var det lilla orosmolnet var att eftersom pråmen inte ännu är i sjön, så blir de några omlastningar innan man är vid slakteriet. Först ska de upp på mönkkisvagnen, köras till stranden, lastas i båt, köras till Kirjais, och där lastas ur båt in i släpvagn. Alltså 3 lastningar i eller ur, och en båtfärd… De finns med andra ord många chanser till trubbel och krångel om man har en, eller några hispiga djur. Men, det gick bra, alla som jag planerat skulle med kom med 🙂

Det blir alltid någon nu och då som blir helhispig. Fast de är i samma hage och kätte som alla andra, så blir endel helhispiga och klättra uppåt väggarna medan andra, lugnt ligger och idisslar och funderar vad den har för fel… De är bara så, olika är dom också…

Mellan varven försöker jag också komma lite i form. Jag låg ju på sofflocket några månader i vintras med mitt opererade knä, och de satte verkligen sina spår… Att det var just vid juletid, när världen mest handlar om choklad och gottis, gjorde kanske inte saken lättare heller, snarare blev jag rejält tyngre… Nå, kan man gå upp, kan man gå ner, men ack så mycket jobbigare det är… Men, man behöver hitta någonting som är kul, och cykla tycker jag om, så, på med hjälm och brillor och så bär det iväg lite nu och då på en cykeltur. När jag så satt där och trampade fick jag nu och då syn på diverse skräp som låg i dikena, och jag tänkte att nästa gång tar jag med nåt att plocka skräp i, så jag förenade nytta med nytta och tog med mej en cykelkorg, och samlar nu lite burkar och skräp ur dikena. Ibland skulle jag behöva större cykelkorg, men, jag får cykla många gånger istället. De som däremot blivit problem, är att gräset i dikena växt sej så högt så man ser inte rosket, men, jag tar de jag ser, och till hösten lär de väl komma fram igen, för inte försvinner de just nånstans inte….

Sådant har jag haft för mej den senaste tiden, veckan, och framför mej har jag ensilageskörden. Jag går och trampar lite som en värpsjuk höna, men det finns annat som ska hinnas med också… Drömmen skulle ju vara fint väder, utan åskskurar och jox, så man skulle våga sej på lite torrhö, men, vi får allt se vad vädrets makter bestämmer…

I god tid….

Det regnar ute så jag satte mig vid datorn för att se över stödansökan trots att det ännu är 2 dagar kvar till deadline. Men det sägs att man ska lämna in i god tid och det har meddelats att störningar förekommer. Så kanske bäst ta tjuren vid hornen, det kan ju vara så- och planteringsväder imorgon och på måndag. Dessutom har vi en konfirmation att bevista.

Jag kom nu relativt lätt in trots att jag befarade att trafiken skulle vara livlig med tanke på vädret. Men där slutade det roliga, ser att man nu igen varit och pillat på kartgränserna så att arealerna ändrats. Blir spännande att se om ”bollarna” hålls där man placerar dem eller som tidigare likt yra höns dansar omkring på skärmen.

Nåå, på bilden ovan är det fjolårets karta som visas, men den har tydligen manipulerats av administrationen för så såg den inte ut när jag skickade in i fjol. Man har tydligen velat precisera odlingsarealen för på andra skiften har man nu också dragit av areal för enskilda stenar på åkern. Man borde kanske söka fram dynamiten? För att röja menar jag kanske jag bör tillägga.

I god tid är jag dock inte med allt denna säsong trots att jag kunde inleda vårbruket tidigt. Grönsakerna har jag relativt bra koll på och dom är ju i mitt fall det primära, vi är fem före klara med vårplanteringarna. Spannmålen däremot ligger jag en månad efter med om man jämför med grannarna, havren sådde jag natten mellan onsdag och torsdag och följde upp med kornsådden på torsdag så långt som utsädet räckte och åkern var klar. Hämtade mera utsäde på fredag men regn avbröt vidare sådd. Det såg så lovande ut med kombimaskin jag brukar ha till låns så jag iddes inte arrangera med entrepenör. Men till helgen för 3 veckor sen då jag tänkte så hade den gått sönder och efter det har vädret varit så pass nyckfullt att tiden runnit iväg med grönsakerna. Jag vill ju sköta jobb likt spannmålssådd som jag klarar själv under veckosluten för att bättre och mer avslappnat leda arbetet tillsammans med de anställda i veckorna. Hur som så kändes det lite underligt att under sådden dra in ångorna från MCPA besprutade fält i grannskapet i stället för som brukligt känna doften av svämspridning.

I år har jag ändå tänkt så blott tjugotalet hektar med spannmål då jag har en hel del areal i kummin samt inspirerad av Johnny som kommenterar flitigt här på bloggen tänkt så lite gröngödslingsvall på några åkrar som jag grundförbättrar lite med att med dikesrensningsmassorna fylla ut en del svackor för att minska risken för problem likt Nisses svansjöar.

I god tid har vi i alla fall inlett skörden, sparrisen har vi skördat sen medlet av maj och den avslutar vi till midsommar. Specialsallat och grönkål har vi skördat i närapå två veckor, dom kom snabbt trots att det varit lite svalt emellanåt men lagom med fukt och användning av täckväv har gynnat tillväxten. Man ser tydligt skillnad på det som var täckt och otäckt i år, man borde kanske ha satt mer under väv ett år som detta.

Snabb utveckling av de första planteringarna i år och kvaliteten är ypperlig.

På tal om övervakningen som jag beskrev i senaste inlägg så har jag också nyligen haft en växthusgranskning som vad jag förstod löpte bra och inte leder till några efterföljder. Har också förstått att grönsaksodlingarna prioriteras i årets granskningar så man har kanske fler övervakningar att vänta?

Så många förslag på hur lätt sköta den tidsödande skiftesvisa dokumentationen har jag inte fått men får väl av utsikten för nya granskningar försöka se över anteckningarna lite nu som då även om det nog vore roligare att skriva lite om odlingarna här på bloggen. I ett projekt som jag följer föreslogs att man använder gratisprogrammet SIRPPI för odlingsanteckningarna så jag laddade ner appen men har ännu inte hunnit bekanta mig desto mer annat än att det verkar lätt att med hjälp av GPS lokalisera de olika noteringarna, det lär även ska gå att synkronisera med Peltotuki-programmet vilket jag nu inte har. Nån annan här som provat SIRPPI?

Nää, det har slutat regna och molntäcket börjar lätta så nu får jag väl lov att återgå till vipun. Giv mig styrka.

Svansjön har torkat

Efter sådden hade vi ett 50 mm regn som förorsakade sjöar på vissa åkrar (se Sprickanveetå och svandamm). Då jag sprutade på åkern med svansjön så kunde jag konstatera att där mycket riktigt inte fanns ett enda strå. Det var ändå inte så stor fläck att det skulle ha varit orsak att så om.

Lägg märke till hur skarp gränsen är mellan öknen och den ganska fina brodden där det inte stod vatten i maj. I år har det växt ganska bra överallt utom just i svackorna på leråkrarna. Till och med de torra duntana (kullarna) har en jämn och fin brodd.

Sprutväder är en besvärlig sak. Det får inte regna, inte vara för torrt, inte för kallt och inte för varmt. Och i all synnerhet får det inte blåsa. Vanligen är det vindstilla mitt i natten – fast då ser man ju inte sprutspåren. Jag körde till halv tolv i natt och började på nytt klockan fyra men det kom allt emellanåt vindpustar och blev aldrig riktigt lugnt. I dag blåser det ordentligt.

Förstås borde man köra på GPS mitt i natten men den har blivit riktigt knäpp och visar fel upp till 24 meter … Jag köpte en ny platta för att ha litet större skärm men hela systemet är ju odugligt med så dålig noggrannhet. Möjligen ser man på vilken åker man kör. Lustigt nog så visar den fel mest då man kör i en viss riktning så jag undrar om jag borde skaffa en bättre antenn. Men nån tusen euros grunka ids jag inte köpa. Sprutspåren är alldeles tillräckligt bra för sprutandet.

På bilden ovan visar den för en gångs skull alldeles rätt men man kan inte lita på den. Skärmen är kring 7 tum och det räcker bra till. Själva GPS-mottagaren finns i en plastlåda på taket. Man borde kanske höja den så att metalltaket inte skulle påverka mottagningen.

I år sprutar jag med pyroxsulam och florasulam (Broadway). Pyroxsulam tar på gräsartade ogräs (bra mot flyghavre på 3-4-bladsstadiet) och florasulam fungerar mot örtartade ogräs. Jag började för två år sedan och effekten var god men man bör inte köra med samma medel varje år. I år har jag också fluroxypyr (Starane XL) som jag hoppas biter på baldersbrå. Det blandar jag med MCPA för att få bort tistlarna. Det är nytt för mej så vi får se hur det går.

Något större ogräsproblem har jag inte (än) men på den tidigare gröngödselvallen finns det starrgräs – mest där ett gammalt utfall gick. Men baldersbrån brukar komma ganska kvickt då den kommer igång och då kväver den allt vete. Kvickroten är långsammare och jag har ännu inte sett några stora fläckar.

Nästa natt blir det regn så det blir en paus i sprutandet och jag får fortsätta nästa vecka. Om det nu blir sprutväder. Allt är ganska tidigt i år så det är inte direkt nån brådska men det är ju bättre att spruta då ogräsen är små.

Åska + elektronik = bekymmer

Det var ett ordentligt åskväder på lördag natt. Inte precis här utan runt omkring. Litet som på 60-talet då vi satt och såg på blixtarna som gick kors och tvärs och lyste upp precis hela tiden. Jag tycker det har varit relativt litet åska de senaste åren i jämförelse med det.

Men hettan förra veckan måste ju leda till en urladdning. Det var ganska frisk luft efter åskvädret och betydligt svalare. Men så började bekymren. Nätet var helt utslaget och jag arbetade i två dagar och en natt (sov nog ett par timmar också). Två datamaskiner på gamla folkskolan var sönder och två växlar är dåliga och måste bytas ut så småningom. En del portar har slutat fungera och växlarna har blivit otillförlitliga. Ännu i morse måste jag åka ned och koppla in en laddare.

Dessutom försvann inställningarna på en hel del burkar och det tar en massa tid att få dem tillbaka eftersom jag naturligtvis glömt bort hur de var. Jag har ännu kvar Hindersby.net som jag inte kommer åt och det blir en hel del felsökning.

Nu måste jag i alla fall börja med takbyggandet. Det är harm att två dagar gått förlorade i bästa tiden. Visst har jag satt in åskskydd men de är dels för långsamma för den nutida snabba elektroniken och dels är det mycket arbete att sätta in dem där de verkligen fungerar dvs. på likströmssidan. Det där skräpet som säljs för att sättas in i stickkontakten är ren och skär humbug.

Men det är inte lätt att löda in snabba Zorbar på rätt ställe i burkarna. Ledningarna måste vara kortare än 2 cm och jordningen måste vara rätt utförd för att de skall skydda i verkligheten. Så det blir mest ogjort. Och så får man byta burkarna då det smäller.

Man har också blivit slö eftersom det inte har varit så stark åska på länge. Det blev också betydligt bättre då de grävde ned elkablarna. Förr fungerade de som antenner som skickade ut högspänningsspikar på elnätet fastän åskan inte ens var nära. De gamla telefonledningarna var också rena katastrofen då det var åska. Fibern leder ju inte elektricitet så det går att använda datanätet fastän det är åska.

Utom då den är riktigt stark och slår sönder centralerna.

Nu vet jag varför det är hett i helvetet.

Det skrivs ofta om ”den underbara värmen” som kommer men de som skriver har väl aldrig arbetat i solen. Förra veckan var det +30 grader här och jag orkar bara göra nånting utomhus tidigt på morgonen och sent på kvällen. Så därför sitter jag nu inomhus och skriver i Bondbloggen.

Det skulle vara en dag riktigt varmt men så blev det två och tre dagar och idag är vi inne på den fjärde dagen. Jag vägrar gå ut för jag får värmeslag och så verkar det blir kallt och skönt nästa vecka. Det går ännu an att arbeta i verkstaden och tegelladugården är riktigt skön där bredvid.

I början på juni rev jag bort brädfodringen på verandan som var alldeles rutten men förutom en del stolpar verkar den annars vara i skick. På sidorna har den nedersta stocken ruttnat men den är lätt att byta. Isoleringen verkar vara torr. Två stolpar måste bytas men invid husväggen klarar jag mej troligen med att förstärka med en batting (5×10 cm).

Och så märkte jag att jag 1980 hade slagit en balk av cement under framdelen av verandan samtidigt med att trappan förnyades. Det hade jag glömt bort. Fönsterkarmarnas nedre del är litet dålig men det borde gå att ordna med en ny list som skruvas fast.

Det är alldeles klart att jag måste lägga in plåtar som för ut regnvattnet från väggen både under och över fönsterkarmarna. Också under balkongen behövs plåtar som för ut vattnet.

Det har varit ett stort problem med balkongen där golvet ruttnar på fem år och den har varit förbjudet område nu i flera år. Man kan inte har virke att ligga ute i regnet. Solen spräcker det och vattnet blir att ligga i sprickorna varvid träet ruttnar. Trä som kan torka upp emellanåt håller däremot i hundratals år. Alltså skall trä under tak. Balkonger och altaner utan tak är rena vansinnet.

Så jag tänkte bygga ett tak över balkongen men det blir ganska stort för den är sex meter bred. Så jag tänkte om (lättjan är alla lasters moder …). Nu tänker jag sätta takfilt på balkonggolvet (med lutning 1:100). Det kan man inte gå på så jag tänkte försöka sätta en balkongmatta utanpå takfilten. Visserligen är det äcklig plast men den syns inte nedifrån och är så billig att man kan kasta bort den (hmm, miljöavfall ?). De har små knoppar undertill så att de torkar upp efter regn. Vi kan åtminstone försöka för sämre kan det inte bli.

Under takfilten sätter jag speciell takfanér liksom på hustaket. Den är 15 mm och borde stöda takfilten riktigt bra. Man måste bara ha ordentligt med underlag. Hur det fungerar i verkligheten får vi väl se. Jag tänker åtminstone inte bygga om balkongen mer i min livstid. Garantierna på byggmaterial som är 20 år (eller 10 …) är rent löjliga. För ett hus behövs garantier på 50 år minst. Men då är förstås firman satt i konkurs flera gånger om redan så också en sådan ”garanti” är värdelös. Bara trä och sten direkt från skogen är material som man vet hur länge de håller.

Vi har sågat och sågat (men bara på morgonen och aftonen) så nu börjar det finnas virke. Också de långa stockarna har vi lyckats såga även om det behövs extra stöd för 6 och 7 meters stockar. Det går att dra stockarna om de är över 630 cm och inte alltför tunga men det tar tid. Tre och fyra meters stockar går bäst.

Bara det blir litet svalare så skall vi ställa upp byggställningarna och börja med taket. Jag har skruvat fast takplåt i januari men det är inget mot att bli stekt i solen då det är över trettio grader varmt. Så jag vet av erfarenhet varför djävulen ordnade med hetta i helvetet och inte med köld. Nu börjar jag bara längta efter regn för det är mindre eländigt än stekande sol på taket.

Här i veckan så bytte jag också ringar på bakhjulen till MF65 som ju är en viktig traktor i vårsådden. Det är bara den som klarar av att lyfta in gödselsäckarna i tröskhusets andra våning där vi har tratten. Åtminstone tills de förstorar säckarna ännu mer så den inte orkar lyfta dem.

Förra gången jag bytte bakringar på 65:an så gjorde jag ett misstag eftersom jag bytte till begagnade. De hade nu stora hål och sprickor. Man kan vara snål men helst inte dumsnål. Så nu blev det nya ringar – hoppas de håller längre.

Bakhjulen rymdes precis i Ducaton. Men de större traktorernas hjul kan jag knappast köra med den. Vår gamla Ducato från 90-talet var däremot så hög att vi kunde köra hem stora Zetorns dubbelhjul från Mariestad (vid Vänern).

Snart är det dags att spruta. De flesta grannar har sprutat färdigt men vi är ett par veckor efter redan med direktsådden. Då blir det ännu större väderproblem. Det får inte vara för vått, inte för torrt, inte för kallt och inte för varmt. Dessutom får det inte blåsa. Så väderprognoserna läses ännu mer än vanligt både för taklagandet och sprutandet.

P.S. Då jag kollade i Bondbloggens gamla inlägg så verkar det ha varit hett också år 2010. I år gick dock vårsådden ganska bra i mulet väder.

Hämtade slaghack från Norrköping

Vi köpte en Kubota från Köping i april och den visade sej vara riktigt bra men då gräset började växa så behövdes dessutom gräsklippare (som inte kom med). Och inte vilken som helst för de flesta gräsklippare går bet på vårt långa sega gräs. Vi har minsann inte några jämna gräsmattor utan kör mellan äppelträden där det finns gropar och mullhögar och ojämnheter.

Så jag kom fram till att det behövdes en ordentlig slaghack. Kubotan har ju både kraftuttag och trepunktslyft (cat1). En förfrågan visade att en ny slaghack skulle kosta kring 5000 euro här medan man fick en ny metersbred för 12000 kronor (litet över 1000 euro) i Sverige. Begagnade var nästan lika dyra och sådana fanns det inte alls här i landet. Så vi hoppade på färjan och for till Norrköping.

Det fanns flera firmor som sålde de små (kinesiska förstås) slaghackarna men jag köpte en från Bonnet.se (läs Bonn-net) som är en intressant firma. Då vi kom fram till Norrköping så visade navigatorn oss till Surgatan och det var ett helt kvarter med Lantmännen och lagerbyggnader och all sorts jordbruksförnödenheter. Man kände sej som hemma som i Labors lagerbyggnader i tiderna. Slaghacken hade jag köpt av Linnea över nätet och betalat så det var bara att hämta den från lagret.

Den var nu inte så liten även om den var smal så jag undrade litet om Kubotan skulle orka med den men det var inga problem. Maskrosedjungeln fick stryka på foten då vi körde med hacken och det var inte ens tungt för Kubotan. Det var skillnad mot den lilla batteridrivna trimmer som tidigare använts.

Tuffare maskin än en liten batteridriven trimmer

Naturligtvis skulle jag klåpa först – jag körde över trädgårdsslangen som lindades runt hackens axel. Det tog en timme att få bort den. Slangen var historia men hacken klarade sej bra. Så man skall inte köra över slangar med hacken …

Jag ställde in hacken för så hög klipphöjd som möjligt med tanke på det ojämna landet och alla torvor. Resultaten blev i alla fall riktigt bra då man körde två gånger vilket annars också var nödvändigt för att komma åt allt gräs. Eftersom vi körde mellan äppelträden så blev det på de flesta ställen många överfarter.

Hacken har hammarslagor men jag köpte också en sats Y-slagor. Vi får pröva vilka som fungerar bäst. Det behövs inte så vackert slutresultat som på en gräsmatta i en park utan huvudsaken är att effektivt få bukt med gräset. Hacken är en riktig slaghack även om den är smal. Hållbarheten vet jag ännu inget om men konstruktionen verkar vara någorlunda stabil utan alltför mycket plast. Kraftuttagsaxeln måste jag förstås kapa för att den skulle passa till Kubotan och då tyckte jag den verkade vara ganska kraftigt konstruerad. Inte illa för en maskin i den här prisklassen. Då euron dessutom är närmare 11 kronor så får vi över 10 % ”rabatt” vid köp i Sverige.

Jag är glad att vi köpte en riktig traktor om än liten i stället för nån fjantig fyrhjuling utan hydraulik och utan kraftuttag. Slaghacken passade bra men jag måste ännu köpa en tryckstång till traktorn för en sådan kom inte med då vi köpte Kubotan. Hacken har medar på sidorna och rulle bak och materialet är av sådan tjocklek att man har nånting att svetsa i ifall det behöva. Alltså inte bara plåt.

Resultatet av en överfart är redan hyfsat och det går fort att köra flera gånger ifall det behövs. Det gäller bara att plocka bort alla stenar så man inte kör sönder slagorna men där borde inte finnas så mycket sten för jag körde över hela åkern med stora fräsen innan äppelträden planterades. Ett annat problem är alla gropar som där finns (för träd som inte blivit planterade). Men de försvinner väl så småningom.

Det var alltså en ganska lyckad resa och jag fick hem hytten (som vi i april skar bort för att få in Kubotan i Ducaton). Nu skall jag montera tillbaka hytten – men så att den kan skruvas bort ifall vi vill transportera Kubotan på nytt. Trots att hytten inte direkt är nödvändig så kan det vara bra att ha ett tak på traktorn – både mot regn och sol.

Jag lyckades inte boka in Ducaton till en kvällstur från Stockholm så vi måste åka dagtur och det är nog obarmhärtigt slött … Att hänga på färjan hela dagen utan nånting att göra är ingen höjdare. Speciellt som det tydligen varit en massa klassresor till Åland så att färjan var full av högljudda skolelever. Vi kom hem först närmare midnatt så en hel arbetsdag gick förlorad. Och det var för sent att åka in och göra anskaffningar på Ring III på vägen också. Så det åkas inte dagfärja mer annat än i rent nödfall.